Världens bästa svenska dikt + annat

Att komma tillbaka till Stockholm är trevligt, efter en tids frånvaro. Som att besöka second-hand affären som flyttade in i huset, medan jag fortfarande bodde i London. Hittade idag två fina klänningar, en 60-tals klänning i svart och vitt, som behövs läggas upp en bit visserligen, och en 50-tals klänning i Yves Klein-blått (international Klein-blue). Får en medioker dag att lysa upp en aning. Liksom att pröva att fota de fina våriga blommorna som införskaffats med nya kameran. Den gör mig fortfarande lika glad. Och får mig att tänka på Dennis Hoppers roll i Apocalypse Now, vet dock inte om det är den bästa associationen att göra. Imorgon Stockhoms utomordentliga museum om staden, och i helgen hoppas jag även Danny Boyles nya 127 hours med James Franco. Ser i vår även fram emot att besöka Prins Eugens Waldemarsudde för en utställning med konstnären GAN, eller Gösta Adrian-Nilsson, Sveriges egen riktiga avant-gardist. I höst kommer de även ha en utställning med en av medlemmarna från den svenska surrialiströrelsen, Halmstadgruppens Erik Olsson. En konstgrupp som jag upptäckte efter ett besök under julen på Millesgården.

På köpet idag, även Sveriges bästa dikt – i min enkla mening.

Gunnar Ekelöfs Sonatform denaturerad prosa:

krossa bokstäverna mellan tänderna gäspa vokaler, elden brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.

vi börjar om

krossa bokstäverna makadam och tänderna gäsparvokaler, svetten rinner i helvete jag dör i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig svindel jag och du. jag och han hon det.vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och hanhon det. vi börjar om. jag och han hon det. skrik och rop:det går fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina
vindlingar som vansinnet i luften svindel. skrik och rop: han
faller han har fallit. det var bra det gick fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina vindlingar kräkas nu eller aldrigsvindel jag och du. jag och han hon det. vi börjar om. jagoch han hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han hon det

vi börjar om

krossa bokstäverna mellan tänderna gäspa vokaler, elden brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag ochsvindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig. ´

Visste inte att det fanns sådana revolutionerande svenska diktare i Sverige, men ack så ignorant och anglofilistisk (/frankofilistisk)jag har varit… Ekelöf är just briljant och revolutionerande och modernistisk, och alla de där epiteten som jag gillar… Tack! lit.vet. grunkurs som släpade mig ur min ignorans! Och tack Ellerstöms Lyrikanalys som gav mig en uppenbarelse liknande Howl-mått! (Boken berättar om dikten följande: ”från debutsamlingen sent på jorden från 1932. Dikten är ett utmärkande exempel på hur språkliga normer löses upp och hur lyriken blir till såväl bild som musik under modermismen.”) Hur ignorant var jag inte tidigare? Pinsamt!

—–
translation
an ordinary and mediocre day can a bit of shimmer thanks to old fashioned dresses from beyond retro, located in the same building as I live. As well as using the new (old) camera. Second-hand shops make me happy. Same goes for record shops, stackd with vinyl, dusty bookshops and small art shops, with nice looking pappers and all types of colour.

I also give you one of the best swedish poems which I´ve discovered yet, written by the poet Gunnar Ekelöf. Gave me the same feeling of revelation, similar to the one when I stumbled over Allen Ginsbergs Howl.

Annonser

Hur sent kan man lägga till nyårslöften?

I julas, när jag besökte Stockholm hittade jag en fin gammal systemkamera, som tillhörde min morfar, i låda. Spännande tänkte jag, för att sen inse att jag knappt aldrig fotat. I alla fall väldigt sällan. Det var för tekniskt. Och tekniska hobbies har aldrig riktigt fångat mitt intresse. Men kameran var så häftig!

Har nu återvänt till Stockholm för lite semester, så – nu har kameran fått nya batterier, och en rulle svart-vit film i sig. Samt tack vare hjälpsamma hemsidor om systemkameror börjar jag förstå.

Kameran ifråga, kommer ifrån någonstans slutet av 1960-talet, början av 1970, är gjorde i Östtyskland, och var en 50-års present från min moder och mormor, till min morfar.
Nu ska det fotas!

—–
translation
it´s thrilling to make new discoveries when rummaging through your parents draws. This christmas I found my granddads old fashioned system camera from the late ´60s. It was a gift from my mother and grandmother, on his 50th birthday. Now it´s loaded with new batteries and black and white film. Never been to good at those more technical of hobbies, but why not? It´s too cool, it would just be stupid to let it lay there, not using it. So I´m trying, and learning.

Om en bok: Fara vill

(Efter detta inlägg svär jag att slutta tjata om denna roman.)

Elin Ruuths Fara vill är en märklig liten roman. Det är som om den försöker undvika läsaren med sin huvudsakliga handling – den om huvudkaraktären som heter/kallar sig Elin Ruuth. Den huvudsakliga handlingen gömmer sig där mellan raderna, i en kortare mening, ett kort ögonblick. Sen tillbaka till språkliga förvrängningar och fakta text som får en att le. Det är en fin bok. Har nu hunnit läsa den två gånger under två dagar. För jag vill hitta de där trådarna, som beskriver huvudkaraktärens eget liv, det antyds om ensamhet i lägenheten – en vacker pojkvän som lämnat henne? om en önskan av barn? om upprepade referenser till anknytningteorin, är det hennes förklaring till varför denne unge man kanske lämnat henne? Men allt är antydningar. Resten är som detta:

Ett tankeexperiment föreslår att ett mycket stort antal schimpanser i en sal fylld med skrivmaskinerskulle åstadkomma litterära storverk, om de hade tillräckligt med tid. Processen skulle sannolikt påskyndas om schimpanserna belönades för att skriva vissa ord, men man utför ogärna denna typ av laborationer i verkligheten. Förlusten på individnivå vore oförsvarbara. Men år 1997 lyckades man odla ett människoröra på en mus rygg. Det litterära värdet i detta har ännu inte lyckats fastställas. Musen tycks njuta när man läser Tranströmer för den.

I all sin enkelhet

Lycka i nyheter av alla dess slag – tider och platser som ska memoreras, sedan besökas. Nya människor.

Införskaffade:
Vill fara av Elin Ruuth (boken fick mig att le redan då jag smygläste, när jag stod i kön och väntade på att få betala för den.)
Dazed and confused
– NME

Gav pengar till djurrättsaktivister som protesterade utanför en affär, helt fredligt, som säljer päls i göteborgs innerstad. De gör ett bra jobb.

Imorgon, i alla enkelhet – Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva Göteborgs (fantastiskt designade – art deco mån tro?) stadsteater. Ska i mån av energi och tid sen skriva recensioner fulla av lovord, hoppas jag.

—–
translation
title: happiness is simplicity

a day for good news, it seemed as the day passed, making me smile. Bought that book by the swedish debutant elin ruuth, loved it already while reading it, when queueing to pay for it. Also bought two favorite magazines of mine – nme and dazed and confused. Helped animal rights activists with some of my money.

tomorrow follows, as it does, in the simplicity that prevailed it – a nice bit of theatre at the evening.

Livets fåfänglighet

ALL IS VANITY (Onmia Vanitis – Predikaren)

Av Charles Allan Gilbert

Fåfängan. Så fascinerande. Speglar. Narkissos vid bäcken, som var så vacker att han slutligen fördömdes till evig kärlek för sin egen spegelbild. Han tynade bort, och förvandlades till en påsklilja (Narciss-släktet) i typiskt Ovidius manér (Bob Dylan’s License to Kill referens till Narksissos: ”Now he worships at an altar of a stagnant pool /And when he sees his reflection, he’s fulfilled.”)

Narcissism – NE: ”självkärlek; förälskelse i det egna jaget.”

Narcissistisk personlighetsstörning:
1. Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter).
2. Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
3. Tror att han eller hon är ”speciell” och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
4. Kräver stor beundran.
5. Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
6. Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
7. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
8. Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.
8. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder(Diagnosticeringskriterier enligt DSM-IV-TR.)

Symboliserad av pågågeln – djurvärldens primadonna (som även finns i en vitvingad eller svartvingad version.) Den Banyloniska skökan (som symbol i Uppenbarelseboken). En vacker naken kvinnan vilandes på en schäslong. Dorian Gray som gör ALLT för att bevara sin ungdom och skönhet… James Dean/Marilyn Monroe/Montgomery Clift/River Phoenix/Jim Morrison/Brian Jones/Kurt Cobain/Richey Edwards/Sylvia Plath/Yukio Mishima – VANITY?

Jean Auguste Dominique Ingres Grand Odalisque
—–
translation
all is vanity (ecclesiastes, ”2. vanity of vanities, saith the preacher, vanity of vanities; all is vanity.”)

there is something so fascinating about vanity as an idea, and as a symbol. In the form of the proud peacock, or the beautiful narcissus who was punished and made to fall in love with himself, until he withered away and left a lonely daffodil. And when talking about narcissus…

from what I’v heard, it was freud himself who coined the term narcissm (as a personality disorder), he must have had a liking for ancient greece (with eros/libido, thantanos/the death drive, the oedipus complex etc..) A nice and shortened theory on why some people develop narcissistic personality disorder: (basically stolen from wikipedia) that it’s a defense mechanism, when fronted with the inability of coping with ones flaws. So instead of risking rejection, when others recognize this flaw, they unconsciously conjur up this grandiose self-image.

in the historical list of the cardinal vices, when there were eight, instead of seven – vainglory was a part of the catholic devotion, that were to be followed. And of course, we have old lucifer himself, whose sin, and reason for abandonment from the heavens and his life as an archangel was that of pride, or if you will – vanity.

Howl/Tystnad

När jag läste mitt tredje år på gymnasiet Östra Real i Stockholm, så öppnades möjligheten att kunna välja egna kurser – jag valde bland annat Litterärgestaltning. Det låter som om det skulle handla om teater och skådespeleri, men det var istället skrivande, vi skulle under en termin producera en novell, tre haikus, ett kortare dramatiskt stycke samt en pastische – eller dylikt. Tänkte att detta var en ypperlig chans att pröva på en av mina absoluta favoritdikter – den som fick mig att inse att dikter inte alltid behövde handla om rimflätning och versmått. Jag valde beatpoeten Allen Ginsbergs Howl. Kallade min version Tystnad. Kan just nu inte hitta min version, men den så perfekta originalet ligger inbäddad i titeln.

Återkommer när jag hittar den jag skrev… Men läs Howl – för mig var den en uppenbarelse!


Ginsberg leende är längst till höger, William S. Burroughs andre från vänster, Jack Kerouac tredje från vänster. Tror att det är Peter Orlovsky (Ginsbergs pojkvän) mellan Kerouac och Ginsberg.

Min affich av Jack Kerouac och Neal Cassidy, som jag fick av Stefan i 3:an, är fortfarande det första jag sätter upp på väggen när jag flyttar. På baksidan skrev han ”lev för poesin”. Tack.

Black Rebel Motorcycle Club hyllade dikten, när de döpte sitt tredje album till Holw, som släpptes 2005.

—–
translation
between age 14-17, in sweden we go to the ”gymnasium”. At our school in stockholm, duruing the last year we were given the opportunity to choose some of our own courses. i choose creative writing. we were encouraged to write a shorter play, a short story, three haikus, and some sort of pastiche. i choose to use allen ginsberg´s howl as a base, it’s such an amazing poem. Totally blew my mind. Could really poems be written like this? Is this really possible? Can’t find my own version on my computer at the moment, bur really – read the original version! It’s embedded in the title.