Det finns alltid något att se. Tar det aldrig slut?

SVT play.
K-Special.
David Bailey.

Perfection.

Eveything. The photos. The people. And I would die for his studio…

Annonser

Mitt kungarike för en morgontidning!

Tack vare min mors ihålliga prenumeration av SvD kan jag nu, snart, njutar av nyss nämnda tidning i en månad. Helt gratisk. Ganska praktiskt för en stackars fattig student. Och jag är mycket väl medveten om hur otroligt moderat det hela låter, all denna glädje över en tidning som, trots all, är ”obunden moderat” (hur i hela världen kan en tidning vara obunden moderat? Antingen borde det väl vara det ena eller det andra?) Men, tyvärr, så slår SvD:s kultursidor DN:s med hästlängder. Vilket egentligen är logiskt om man tänker efter. Att uppleva kultur, allrahelst i Stockholm, är dyrt. Från högt upp på pidestalen – operan, där hundralapparna bara flyger iväg, till en konsert biljett på Globen för 600:- (om du har tur…), till uppleva en teateruppsättning – vad kan det kosta om man är ”vuxen”? 300 kanske? Sen… konstmuseerna, och de resterande – strax över en hundralapp. Samma sak för en och en halv timmes bio. Oliva nivåer. Olika priser. Kultur är dyrt att njuta av. Som tur var styrs Göteborg av de röda, vilket, åtminståne, gör museebesöken gratis. Och så länge man inte blir mer än 26 kan ett teaterbesök komman undan på en hundring. Kultur är alltför dyrd. Och därför kommer SvD:s kultur del, som vad de än säger, är moderat, (tyvärr) vara bättre än DN:s.

…..

Om nyheter ändå bara kunde vara nyheter. Utan politiska undertoner och vinklingar, och urval. Om ändå allt kunde komma med. Alla vinklar bevakas. Om ändå allas röst kunde få höras.

—–
translation
in sweden, stockholm, we have to major morning newspapers. the daily news (dagens nyhter), liberal and the swedish daily news (svenska dagbladet), right-wing. Thanks too my mother´s subscriptions of the latter one of the papers, I will get it free for a month. And don’t get me wrong. Right-wing politics isn’t really my cup of tea, the problem concerns the culture pages. Which rule, by miles, over The Daily News. Which is sad, but very logical. Because culture, in sweden – especially stockholm, is expensive to enjoy. From the most expensie – the opera, to the cinema. Everything costs too much for a poor student. Theatre, art museums, magazines, a book, a new record… so much money just flowing away from your account. But those, who vote right-wing, usually have the money to enjoy cultur without having to worry. So, those morning papers will naturally have the best cultural pages. Interviews. Reviews. The subjects which the choose to write about. It is sad. Because culture should be for everyone. But… culture… and journalism is about politics. And in politics everyone cannot be accounted for. Everyone cannot be heard. Only those who scream the loudest. Those with the fattest wallets.

Culture should be free. Or just a bit more cheep. It should be for everyone. Or else -segregation…

Stora små frågor

Vad innebär egentligen en blogg år 2011? Måste man dokumentera sin frukost och shoppingvanor, eller är det bara det som säljer? Som en version av filmvärldens romantiska komedier? Är det okej att skriva om sin besatthet av Jean Genet och kärlek för The Smiths. För jag läser bloggar. Av alla dess slag. Har börjat komma in i det. Först var det rädsla. Man kom så nära en annans människas liv. Någon man inte kände, och i vissa fall en människa på andra sidan jorden. Tills jag insåg att det inte handlar om det – att blogga. Det handlar om att visa upp den sidan av sig själv som man själv väljer. Så det handlar helt enkelt om ett val från den som skriver bloggen. Men har själv aldrig varit speciellt bra på att välja. Ambivalens är inristat i min personlighets konstitution. Så, så djupt. Så att det skär upp och blöder. Så denna blogg kommer aldrig handla om val. Det kommer handlar om där och då. Vad jag vill skriva om där och då. Vad jag känner där och då. Vad jag är villig att visa upp där och då.

Och just nu, klockan 18 minuter över 1, på natten mellan februari och mars vill jag skriva lite om min dag. För min dag handlade om lektion. En lektion on strukturalism. Om semiotik, lingvistik, la parole, la langue, Jacobsen och Sassure. Vilket är rena grekiskan för mig. Det är inte franska, okej? För franska är för mig allting vackert. Har också fotat, idag, igår och i förrgår. Ska försöka ta slut på rullen så att jag kan lämna in den. Se resultatet. Se hur skärpan slutligen blev. För objektiv är någonting helt nytt för mig. Men önskar mig en bok om systemkameror i födelsedagspresent. Har bara några få foton kvar på rullen. De skall vårdas ömt. De skall bli vackra. Även utan skärpa. För motiven som fotas skall vara vackra. Rakt igenom.

Och, och, och… besökte bokrean. Fell of the not shopping wagon, skulle man kunna säga. I Claudius och just det – fotografier. Inspiration. Det är ju vad livet handlar om (tror jag). Skapande och att suga upp inspiration. Från jorden, och det byggda – det som är skapat – av människan. Så – jag inspireras. Men god natt nu, gott folk.