En vacker låt av en vacker man med ett vackert hjärta

I ditt bröst
Finns en kuslig maskin
Den har en röst
och slukar dyrbar bensin
Den producerar våld
och kastrerar drömmar ibland
När den säger stopp
så känner du just ingenting

Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta, mer

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta, mer

Mitt hjärtas röst
Kan nog vara ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land

Men för blommor, hjärtan ägnar makalösa skränor
För lättsamheten rätt i Christer Sjögrens händer

Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta, mer

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta, mer

Gud…

Gud, uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta, mer

Gjorde fem och en halv dagars innehållsbrist lite mer värdefull. Och en allt för lång resa lite kortare. Ibland tycks vissa låtar, beroende på plötsliga omständigheter, blomma ut och tala till ens eget hjärta. Så mitt hjärta tickade på och blodet åkte lugnt genom mina ådror. Ostört. Och det hela började med ett så otroligt märkligt dygn. Men det är över nu. Och nuet har förvandlats till en stilla sjö.

Opartiskt och granskande? Not much!

SVT:s Rapport, under gårdagens morgon nyheter – tror runt halv nio tiden. Uppläsaren berättar att Volvo har presenterat en ny bilmodell, Concept, sen får man se en REKLAMFILM från Volvo med den nya bilmodellen. Sedan tog det inslaget slut. Blev ärligt talat (och kanske fånigt nog) arg när jag såg inslaget. För det hade absolut ingenting med granskande och opartisk journalistik att göra. Vilket trots allt är SVT, och allrahelst deras nyhetsinslags uppgift.

Under kvällsnyheterna, vid halv åtta, visades ett längre inlägg om denna nya Volvomodell, reklamfilmen var fortfarande kvar, och var utfyllt med bland annat intervjuer från bilmässan i Shanghai (inte säker på att det var där, men Kina i alla fall) och hur den nya modellen var en lyxbil. Funderar seriöst på att anmäla till Granskningsnämnden av flera orsaker. Varav det första är mest självklart – själva inslaget, men också av nyfikenhet, för att se vad som faktiskt händer om man anmäler något dit. Stefan, min journalistik lärare, under gymnasiet på Östra Real, berättade en del om Granskningsnämnden, och deras ansvar Så – det kanske blir dagens uppgift.

Och när vi ändå är inne på journalistik, så kan jag passa på att berätta att mitt första hands alternativ för studier i höst är på Södertörns högskola, med programmet Journalistik med inriktning stadsvetenskap. Tror det kan vara dags att fortsätta läsa det nu. Två år efter gymnasiestudierna avslutats Är redo. Men kommer absolut att sakna Göteborg något enormt. Men – det ligger ju trots allt bara en tre timmars färd med X2000, och cirka 250 kronor bort. Så jag kanske överlever…

Imorron (idag?) en ny spännande dag, så länge man orkar med nya dagar. Så, vad väntar? Spex och en tre rätters måltid med en före detta lit.vetare. Om allting går som det ska kan kanske en liten recension vänta. Och…apropå recension, kanske-kanske-kanske journalistik i höst. Kanske, ja. Det krävs en del. Får se vad bara. Vad jag är villig att offra, en hel stad? Om jag fick välja skulle jag önska att behöva ”börja om” igen dock. Men – tror faktiskt en den utbildningen skulle kunna tilltala både den kreativa sidan av mig, samt den mer akademiska. Vilket är svårt när man läser lit.vet. Och energi… ja, apropå igen – såg Tartuffe på Stockholms Stadsteatern med fantastiska skådisar och strålande regissör, dagen efter min födelsedag, och en dramatiker () som jag var nyfiken på. Och vad händer? Sover mig i princip genom andra akten. Och vill först bara säga – det hade ingenting med sp

Sidhistorier och förgreningar

(Vill först bara säga att jag inte har någon aning om var dessa bilder var funna/vem som fotade…)
Helt perfekt!


Två favorit regissörer i ett ”foto”. Jarmusch och Godard. Om du bara skulle se EN enda film av Jarmusch skulle jag nog rekommendera Dead Man, vilket nog är den mest ”artistiska” av den tidigare nämnda regissör, i alla fall som jag har sett. Både gällande själva handlingen och manuset, och hur filmen är gjorde. Dessutom spelar Johnny Depp huvudrollen (perfekt i sig själv), en karaktär vid namn William Blake. Vilket i filmen i sig skapar förvirring, i koppling till den fantastiska 1800-tals romantikern William Blake. Jag vill för min egen säkerhetsskull förvarna om ”western” elementen i filmen, så att de inte kommer som en slags överraskning För det förtjänar ingen. Men om jag säger såhär – jag har aldrig kunnat tagit en genre som western seriöst (om man bortser från det Clint Eastwoodså producerat som regissör), men detta är en av mina favoritfilmer. I fin, fina biroller hittar du toppen personer som Billy Bob Thornton, Iggy Pop, John Hurt och Robert Mitchum. Det är ju nästan att det inte kan gå fel…

Sen, om du skulle vilja, kan du gå vidare med Dean Man, från 1995 (sex år senare…) Detta är den typ av film som följer olika historier, och karaktärer, som sedan flyter samman och bildar en mer tydlig och klassisk handling. Den ena ”historien” är ett ungt japanskt par, första gången i USA, där de besöker rockens 50-tals hjältar i Memphis. En annan historian är två svarta män som driver ett motell. Och motellet i fråga får en viktig betydelse senare för historien. (Den ena av männen spelad av artisten Screamin´ Jay Hawkins, sök på I Put A spell on You på youtube.) En tredje sid historia, är den där bland annat Steve Buscemi och Joe Stummer medverkar (ja, DEN Joe Strummer!) Det sidspåret innehåller lite biljard, lite sprit och en gnutta avlossade vapen. Toppen!

Jag förstod för några år sedan att om jag inte ser någon film av Jim Jarmusch snart, så kan jag inte påstå att jag är ett fan av independent film, för det skulle helt enkelt låter oseriöst. Men dessa är fantastiskta. Helt klart värd 1,5 – 2 timmar i ett ned släckt rum med popcorn. Och Godard tar vi helt enkelt någon annan dag. Någon måtta får det vara.

Bohemian like you…

Mitt senaste favorit avsnitt av SVT:S kulturprogram Kobra, från tis 5/4, Kobra om ”boho-chic.” Vill första av allt bara tillägga att titeln kan inte annat än anses ironisk. Hela ”boho-chich” och (ett ord som för i övrigt, sorgligt nog, ger nästan 4.5 miljoner träffat på google) klä-dig-som-Sienna-Miller etc… porträtteras som en urvattning av idealet av den bohemiske och utfattige författaren, som sätter frihet och kreativitet framför kapitalism och fixering vid prylar. Och liksom allting annat, ett sätt att tjäna pengar på … ett idag ganska ouppnåeligt ideal. Vi köper dyra klänningar från Odd Molly, för att se lagom fattiga och kreativa ut. Vi gör om vinden till en lägenhet, med kala bjälkar, för att se lagom fattiga och kreativa ut. Vi köper, köper, köper upp oss på saker som ska få oss att se fattiga ut. Mods-idéen ser plötsligt ganska logisk ut. Men under första halvan av 1900-talet låg det en orsak bakom varför bohemen bar kavaj ovanför skjortan (ett exempel från dokumentären)- för att skjortan var hålig. Varför bohemen bodde bodde på vinden – för att det var billigast. En av de mest frustrerande och hjärtekrossande ämnena som togs upp var de artist-studios ovan Carnegie Hall, i New York, och som, på grund av bristande ekonomi, rivdes för att istället bygga kontor. Intresserad av vilka som har hållt till där? Se Kobra. De fattiga artist-själarna fick alltså leta efter andra platser för sömn och artistisk verksamhet. Eller hemlöshet, där det helt enkelt inte fanns några alternativ. Verkligen vackra människor som har bott där. Lost Bohemia, är en dokumentärfilm om ämnet, av Joseph Astor.

The Bohemia Maniesto: En bok som jag skulle ha kunnat ägt, om jag tagit tillfället tillfånga, och köpt den där på akademibokhandeln vid Regeringsgatan… men nej. Lämnade den kvar. Men nu efter kobra ska jag hitta den, hur som helst. I denna bok beskrivs de olika typer av bohemer som existerar: the gipsy (den ursprungliga och ”hippien”), the noveau (den som stödjer och köper konsten, alltid med ett välfyllt bankkonto), the beat (den fattiga utan ägodelar, alltid på resande fot), the zen (med meditation och asket-liv) och the dandy (fattig men klär upp sig, och lever livet till det yttersta.)
Bohem version nr 3

Bohem version nr 5

Faktumet hur mycket jag kände för att sätta citat tecken kring ordet bohem, uttrycket hur ordet har förvandlats till en mode-stil, en kommers, ett ord för att sälja klänningar (och där med en ”unik” stil till kunden) och inget annat. Och ger mig en extra orsak att ogilla ”Sofo”, det idiotisk ”south-of-folkungagatan.” Herregud. Känns pinsamt bara. Och Per Holknekt? Han låter så jäkla korkad. Inser han inte det? För bevis, läs följande som exempel:
”Vi levererar våra plagg ostrukna, nio fall av tio. Så de kommer i ganska så fluffig författing, och det tycker vi känns lite sådär … (axelryckning) skönt, bara.”
”Varför?”
”Ah… (axelryckning) jag har inget bättre svar än att det känns lite skönt. (Ler.) Det måste inte vara så väldigt struket och pressveckat hela tiden, utan den där tjejen får gärna vakna på söndag morgon och plocka upp klänningen som ligger i en hög och vara plötsligt fin ändå.”

Okej, allt för nu.