Gula landstingsfiltar och hemma i egen säng

Det blev ett litet plötsligt slut på förra inlägget, men man kan ju inte riktigt veta när ens energinivå plötsligt ligger på noll och man rusar in i rummet och kastar sig på sängen. Men vad mer finns det att säga om de ostraffade flickorna på rättspsyk? Sundsvall har efter all kritik tvingats lägga ner, men eftersom andra anhalter – Växsjö och andra högsäkerhetsanstalter, har under 10-talet fått in fler och fler av dessa unga tjejer (som vården stämplats som omöjliga) ökar kunskapen som smått i fängelsemiljöerna. Detta kan leda till att allt fler PIVA (psykiatrisk intensivvårdsavdelning) skickar dem dit istället, i tron att det kan hjälpa. Men det arbete som personer som Sofia Åkerman gör är beundransvärt.

Vad har hänt sedan senaste avbrottet? Tre förmiddagar har jag gått in i träningsrummet och kört till musklerna darrat. Typ spinningcyckel och roddmaskin. Ingenting för komplicerat. Men det har hjälpt vid den allt för jobbiga rastslöheten. Försöker följa rapport och abc, men på grund av förvirringen blir det svårt att avgöra om det var idag jag kollade, eller igår? Således missade jag först Vaklav Havels död, någon som betyder ganska mycket för mig – bara genom sin vänskap med den brittiska dramatikern Tom Stoppard. Hur de influerade varandra. Tredje året i gymnasiet såg vi Stoppards Rock ´n´ RollStadsteatern, med litterärgestaltning-gruppen. En av mina favorituppsättningar. Sen har vi ju också Havels arbete med bland annat gruppen Charta 77. Ja, sen har ju nu också Kim Jong Il dött. Det var väl mindre tragiskt. Men det tycks vara ämnet som det rapporteras mest om. Och Saab såklart, men ingen ändring där. Suckade smått av lättnad när nyheten nådde mig att slutet tycktes vara nära för det super-svenska bilföretaget. Så själviskt. Men är bara dödstrött på år av nyhetsrapportering om hur det ser ut med dess ekonomi. Men det handlar kanske snarare om hur media alltid har fokus på exempelvis vissa länder, städer, personer eller företag. Medan så mycket annat missas. Där i ligger min frustration. Saabs löneutbetalning ligger alltid steget före fokuset på demokratiprocesser och samhällsstruktur i de mindre länder i bland annat Sydamerika och Afrika. Så ser det ut. Det är bara så.

Var först imponerad när jag upptäckte att avdelning hade en egen dator. Instoppad i ett eget rum, som fyllts med VHS-kassetter, pussel, spel och en mindre platt-TV. Man väcks halv åtta för frukost, någon skötare knackar på dörren och man vaknar med ett ryck. Skyndar upp och kastar i sig en ostsmörgås med en kopp svartcitronte. Eller bara en skorpa med en kiwifrukt. Åtta delas morgonmedicinen ut. Man lär sig att det är bäst att sitta kvar och vänta. Om man återvänder till sängen och lakanens värme allt för tidigt, kan man få höra saker som: ja, ser att du inte fått din morgonmedicin ännu, du sov ju väldigt länge. Då har klockan hunnit bli lunch. Suckar inuti huvudet, var det allt för mycket begärt att sköterskan skulle knacka på dörren och se mig ligga där under den gula landstingsfilten, stirra upp i taket och lyssna på Spanarna? Jag vet inte. Förvirrar mig i vad som är personliga upplevelser och personalens uppgifter. Fördriver tid till och med 12. Då serveras lunchen. Oftast var det grönsaksnuggets/-medaljonger/-biffar. Ofta med mjölstuvning eller mjölgratänger. Höjdpunkten var de rivna morötterna och de hårda mackorna med sesamfrön. Ibland sitter vi patienter tätt, ihop tryckta vid mitten borden och konverserar om allt mellan himlen och jorden. Väderleksrapporten och medicinlistor. Skvaller och skitsnack om personalen. Ibland satt vi alla med en tom stol mellan varje patient, vi vågade oss inte närmare. Jag spenderade denna gång nästan 14 nätter där. Och såg hur andra skrevs ut och skrevs in. När det kom nya hade vi större avstånd när det var måltidsdax. Sen kom vi närmre. Man hade liksom inget val. Och jag var så nyfiken, spärrade upp öronen och sög i mig allt. Skrev snabbt ner i dagboken som alltid låg i mitt knä. De andras livshistorier. Diagnoser. Utseende och namn, då mitt minne alltid sviker mig. Jag skrev och jag läste. Tittade på TV (nyheter och serier), spelade kort, utbytte historier, såg en Coppola film, tog ut mig på spinningcykeln, sög i mig allt medicinskt – och ja, åkte genom ”katakomberna” i en rullstol. Det är så sjuk, för medicinsk personal är alltid mycket trevligare och hjälpande. WTF?! Antar att de andra bygger upp en mur som skydd. För att inte få med sig alla hjärtskärande historier hem. Temp. Blodtryck. Puls. Bedövning. Nålen gick in och ut. Antibiotika? Den snälla skötaren rullade tillbaka mig med rullstolen trots protester. Kan. Gå. Själv. Förvandlas till Alfons, haha. Fick permissioner och testade nya mediciner. Men kommer minnas människorna runt mig. Det är nog viktigast. Och att jag fick lite skrivet. Ja. Sedan jag återvänt hem har jag mött nya sjukhuspersonal och knappat in nya telefonnummet i kontaktboken. Det är viktigt, får jag veta. Okej då. Problemet är bara att det är så svårt att släppa invanda beteenden. Och får veta att det är okej att jag bara kan se tiden som ligger 4 dagar framåt. Inte mer.

Nu har julafton, juldagen och annandagen passerat. Den förstnämnda präglades av en två dagars förkylning. Juldagen spenderades i viloläge med migrän och illamående som klättrade uppför strupen. Skulle ha gått på bio. Skulle ha sett Martha, Macy, May, Marlene. Åt istället makaroner med majs till middag. Granen var fin och kläddes i hast. Adventsljusstaken innehåller endast ett ljus med bränd veke. Så går det när jag är borta över advent. Hostande slog jag in paketen. Har inte hört en endaste jullåt i år. Inte aktivt i alla fall. Lagade maten efter klapputdelningen på självaste eftermiddagen. Öppnande presentpapper innehållande nya Viktor Johansson (Wrestlarna), den efterlängtade glassmaskinen, Dömt till frihet-tatueringspengar, ”gymkort” (för simning) och annat fint.

Hämtar ut nya tabletter på Apoteket och så snart närmar sig nyår. Den kanske svåraste högtiden. Nu: ska ta ett piller och kravla mig i säng. Medan jag lyssnar på nya Spanarna/På minuten, såklart. God natt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s