Jag vill inte behöva genomlida denna dag igen tack

Gud, det var en lång jobbig dag idag. Hade till och med lyckats med att skriva in dagens lektion felaktigt i almanacka, och trodde således att jag nått JMK en timme för tidigt – och totalt fysiskt och psykiskt utmattad. Bad i expeditionen om att få låna nyckeln till vilorummet. Det var bara så skönt att få lägga sig och sluta ögonen, och få vara i fred. Men frös så att jag skakade, rummet var iskallt. Så jag bäddade in mig under täcket med jacka, halsduk och sockor. Sen trodde ju jag att det var lektion – men den var slut för över 4 timmar sedan. Gjorde min dag ännu värre. Så vad kunde jag göra – hoppade på 4:an, och klev av vid skanstull, där jag bytte till 3:an som jag åkte till fridhemsplan, för att byta till tunnelbana. Att resa är terapi. Medan jag åkte runt i Sthlm så läste jag Illustrerad Vetenskaps specialnummer om den mänskliga kroppen. Fascinerande. Men också Anna Kåver och Åsa Nilsonnes bok Dialektisk beteendeterapi vid emotionell instabil personlighetsstörning. Teori, strategi och teknik. Trots det möjligtvis lite torra namnet är även den väldigt fascinerande. Allrahelst då jag ska skriva kontrakt på torsdag med min psykolog. Det är helt sjukt, för allt kommer kunna dra igång nästa månaden – till skillnad från innan/efter sommarpausen.

The (un)united kingdom

Hittade följande notis i (till min stora förvåning) Metro i fredags:

Första steget mot ett ”fritt” Skottland

Skottland har tagit det första formella steget mot en eventuell självständighet, sedan nationalistledaren Alex Salmond presenterat det dokument som kan betyda slutet för den brittiska unionen.

Om Salmond och hans regerande skottska SNP får som de vill går väljarna i Skottland till vallkokalerna hösterna 2014 för att svara på en enkel fråga:

”Håller du med om att Skottland borde vara ett självständigt land?”

Genom att kryssa Ja eller NEJ fattar skottarna därmed ett avgörande beslut i vad Salmond kallar den viktigaste frågan på Skottland på 300 år.

Eget till 1707

– Skottland var ett självständigt kungarike fram till 1707 då landet ingick i politisk union med England, grunden till dagens Storbritannien.

– Skottland har ett visst självstyre och fick ett nytt eget parlament 1999. Det kallas ofta Holyrood efter där parlamentsbyggnaden ligger i Edinburgh.

Och idag meddelade P1 på lunchekot att det idag är 40 år sedan Bloody Sunday, som inträffade i London-Berry, 30 januari 1972. Det hela startade som en kristen protestaktion mot den brittiska polisens agerande under The troubles, och slutade i att väldigt många demonstranter förlorade sina liv.

Detta rapporterade P1 om dagens manifestation som skulle genomföras, en slags minnesmarsch.

Tänk vad det ruttnar in the state of Uk…

Kurt och Courtney

Tänk hur produktiv man kan vara de där timmarna mitt i natten, då alla andra sover, men ens egen  gärna arbetar hypomaniskt – i natt gick jag bland annat igenom hela Holes diskografi och karriär. Det har tagit mig märkligt lång tid att börja gilla det bandet. Vilket är ganska idiotiskt, allrahelst då Nirvana exempelvis var det bandet som gjorde att jag började gilla rock över huvud taget (introducerad av Mattlo, tack!)

Fastade verkligen för texten till singeln Malibu, från plattan Celebrity Skin från 1998, men musikaliskt kändes den lite tam, nästan tråkig. Det blir extra märkligt när texten tydligen ska handla om mr Cobain, så varför är det en mjuk poplåt – och inte en argsint ballad, eller bara smutsigt rockig?

HoleMalibu

Crash and burn
All the stars explode tonight
How’d you get so desperate?
How’d you stay alive?
Help me, please, burn the sorrow from your eyes
Oh come on be alive again
Don’t lay down and die

Hey, hey
You know what to do
Oh baby drive away, to Malibu

Get well soon
Please don’t go any higher
How are you so burnt when you’re barely on fire?
Cry to the angels
I’m gonna rescue you,
I’m gonna set you free
Tonight, baby
Pour over me

Hey, hey
We’re all watching you
Oh baby fly away, to Malibu
Cry to the angels
And let them swallow you
Go and part the sea, yeah, in Malibu

And the sun goes down
I watch you slip away
And the sun goes down
I walk into the waves
And the sun goes down
I watch you slip away
And I walk…
And I knew
Love would tear you apart
Oh, and I knew the darkest secret of your heart

Hey, hey
I’m gonna follow you
Oh baby fly away, yeah, to Malibu
Oceans of angels
Oceans of stars
Down by the sea is where you drown your scars

I can’t be near you
The light just radiates
I can’t be near you
The light just radiates

Varför jag gillar facebook (trots allt)

Johan Attfors: Ser att S har rekryterat Gerard Depardieu…

Stockholms Stadsteater:
Liten konversation på twitter idag:
Imorgon har Lucas Svensson premiär på sin pjäs om Olof Palme. Årets mest vältajmade?
– Kulturarbetaren Juholt kanske bara gjorde en pr-insalts för svensk teater?
– Alltihop finansierat av Stadsteatern!
Jag visste det!

Ett solidariskt god natt

Glömde ju en sak! i all denna socialdemokratiska hysteri, tv:n gick på under eftermiddagen efter att jag kikat på kvällstidningarnas omslag, de meddelade att en möjlig ny socialdemokratisk partiledare väntade. Och idag small det, Stefan Löfven presenterades som den troligaste kandidaten. Under morgondagen kommen ett partiledarval att genomföras. Så idag klockan halv tre var jag så otroligt rastlös, och vankade av och an i hallen, och frustrerades över att klockan inte kunde snabba på sig. Men sen påbörjades presskonferensen från socialdemokraternas högkvarter. Så – god natt.

Suck

Suck. Det här med att plugga alltså. Allrahelst om man är väldigt prokastination-benägen, liksom en självkänsla känslig för prestationer… som förutbestämd för kaos och undergång. Återigen, suck.

Har ide om att börja med balett, istället för yoga. Men det känns väldigt läskigt – nytt, men har ju trots allt gillat det mesta balett-relaterat i massor av år, det var till och med balettuppsättningar som gjorde att jag kom in på klassisk musik, som Tjaijkpovskij, Chopin och Stravinskij. Ska ta upp det med min läkare imorgon, när jag ändå måste ringa upp henne i medicin relaterade frågor. Och när vi ändå är inne på det ämnet, fick en överväldigande nyhet idag – kommer kunna påbörja min DBT redan i mitten av februari. Istället för (förhoppningsvis) innan sommaren. Det är ett rejält tidshopp! Så lite chock upplever jag ändå. Det känns… overkligt.

Blackbird singing in the dead of night

Har roligt med koltrasten på balkongen. Jag har döpt den till Lucifer. Jag har lagt ut en hel hög med brödbitar, solros – och pumpafrön liksom bitar av äpple åt honom på Arabia-fat. Samt läst på om koltrastars diet för att se till att de vi lägger ut är korrekt. Han är jättefin och totalt orädd, sitter bara fint på balkongräcket och sjunger. Fluffis (min katt) är generellt ointresserad, men tittar ibland ut och börjar ”knastra” mot fågeln. Så smått uttråkad, gjorde jag gjorde min fågel-läxa, fick just veta att de under vintern åt bland annat bär och frukt, så då skar jag upp ett ledset äpple åt honom, som låg på diskbänken.

Idag har jag annars fortsatt läsa på om Expo och antirasism, men också söka på fotografin på internet, verkligen frossat! Älskart! Och skulle egentligen vilja köpa fotoboken med Francesca Woodward på fotoboksantikvariatet på Torkel Knutssonsgatan, men det känns så – icke skolrelaterat. Aja. Vi får väl se om jag kan låta bli.

Idag kom dessutom skolboken Yttrandefrihet och tryckfrihet i ett fint inslaget packet, ned i brevlådan. En lugn dag, helt enkelt.

Journalisten är alltid partisk

På något sätt är känslan som fyller kroppen, när man inser att en del av ena världsbild inte har varit korrekt väldigt lik ångest/oro. Men samtidigt är det också en positiv känsla, och då en inre konflikt som skapat förvirring.

Läste ur Lisa Bjurwalds Europas skam inför intervjun med Expo. Läste om mordet på den holländske konstnären Theo van Gogh den 2 november 2004. Minns ganska tydligt nyhetsrapporteringen och den upprörda stämningen i media som följde (tre år efter 9/11), trots att jag bara var 15 år. Stämningen var som sagt upprörd och som jag minns nästan hatisk, men å andra sidan väldigt sympatisk mot van Gogh. Uppfattade att han var konstnär med politiska teman, och jag hade i alla fall fått för mig att den politiska ställning som han försvarade var en antirasistisk.

Men åh så fel jag hade. Filmaren van Gogh var istället mycket kritisk mot den så kallade ”islamismen” och ”islamiseringen” av landet. Mordet begick av en man med marockansk invandrar bakgrund, med kopplingar till radikala islamistiska nätverk.

Men detta inlägg vill jag inte alls försvara mordet eller islamism, inte alls – det går helt mot mina politiska och humanistiska principer. Nej, mitt problem gäller medias rapportering, som i och med mordet av konstnären förhärligade honom och hans konstnärskap, och den våg att konst under denna period som prioriterade yttrandefriheten framför religionsfriheten. Media var på den mördades sida, han fick stå för konstnären som kämpade mot yttrandefrihetslagen – trots att den under hela 2000-talet har varit en självklarhet. Media har istället glömt att religionsfriheten borde vara lika slagkraftig, istället för att undermineras som den gör i västerländsk media de senaste 10 åren (ex. Lars Wiljks.) Varför prioriteras alltid yttrandefriheten framför religionsfriheten ? Jo, för i medias rapportering avslöjar demokratiska snälla länder i väst sin fördomsfulla och främlingsgentliga sida. Det handlar om traditioner gällande synen på den andra och hur Europa här har funnit det politiskt lättare att följa USA:s politiska bana efter 11/9, istället för att göra dem till fienden. De muslimska länderna och de med tro på Allah fick rollen som syndabock. Så konstnären (som i väst alltid haft positiva associationer och kopplingar till frihet) få här gestaltas som hjälten, martyren från väst – som dog för sin konst (dödades för sin konst) och då blir inte mördaren bara en mörkare utan en symbol mot ”den andra” och ondskan.

Fann det bara väldigt frustrerande, men kanske är det vara jag som var ignorant. Man måste vara öppen.

Right and wrong

Idag tycks vara dagen som på håll verkar vara perfekt, men allt är bara lite fel. Gjorde intervjun med Situation Stockholms redaktör, och allt gick bra tills sista frågan: ”Hur viktigt är det för er att vara en icke kommersiell tidskrift?” Då påminner han mig om att den genomgick en rekonstruktion och att den gjordes till ett aktiebolag. Alltså? Inte icke kommersiell. Vilket ju var uppgiften. Vad i hela världen…

Det kändes ännu mer fel när till och med läraren använt tidningen som exempel på icke kommersiellt. Suck. Skynda hem och skicka ut ett gäng mail till andra (förhoppningsvis) icke kommersiella tidningar. Och Expo sade JA på försök två. Jag hurrade åt mig själv i huvudet. Och läraren meddelade att inte han heller visste att Situation Stockholm blev ett aktiebolag. Har en hel del idéer till arbetet, Expo gör det bara ännu mer spännande och imorgon ska jag hämta ut deras årsrapport från Länsstyrelsen. Ett tillägg, för att tydliggöra den förvirrande röran gällande tidningar, så svarade Arenas chefredaktör att den tidningen är halvt kommersiellt. Knäppt.

Nu ligger jag nedbäddad under täcker och svär över att biverkningarna på den nya medicinen nu börjar göra sig till känna. Och funderar över hur länge det är man brukar behöva genomlida biverkningar… Istället för att vara på väg till Märsta och blockaden(!) – och får istället försöka följa det hela via internet. Jag håller tummarna!