Jag älskar ord; kremlologi

Kremlologi

By the way (okej då, ämnena har ingen koppling), varför har jag inte sett A Dangerous Method??? På tv-kanalen Axess snubblade jag i förrgår över den tvådelade miniserien Prinsessan Marie och Freud, med ingen mindre än Catherine Deneveue rollen som prinsessan. Perfekt, ser fram emot att se del två.

Dementi till att börja med

Min hjärna måste ha gett upp för en sekund, vilket jag använder som ursäkt för att jag skrev att Naomi Klein skrev The Beauty Myth, självklart skrev denna kvinna istället No Logo och The Shock Doctrine, och då var det ju Naomi Wolf som författade boken om samhällets sjuka skönhets ideal och krav. (Varför måste jag alltid bland ihop dessa två???)

Jag insåg detta fel när jag var inne på NME och snubblade över artikeln: Katy Perry criticised by feminist author Naomi Wolf, citat från Wolf: ”Have you seen the Katy Perry marines video? It is a total piece of propaganda for the marines… I really want to find out if she was paid by them for making it… it is truly shameful.” Åh ena sidan är jag inte ett dugg förvånad, och tycker mer att det är märkligt att någon som Wolf kan gilla Teenage Dream, men sen kan jag inte låta bli att också verkligen vilja veta om Perry fick betalt ac militären. Ska bli intressant att se om det blir någon uppföljning.

Homofob uppmärksamhet

Jag vet inte om jag ser det här från fel håll, men gällande reggae artisten sizzlas och hans nu inställda konsert i Sverige, är det inte lite problematiskt att genom kampanjen att få konserten just inställd så ger man också honom en ocean av uppmärksamhet, och möjligheten för andra homofober att upptäcka honom, och därmed få sina åsikter bekräftade. 

Jag vet i och för sig inte hur det skulle kunna genomföras, men vore det inte bättre att totalt bara ignorera honom, ställa in konserten och inte skriva en rad om det i media?

Neuroner som skjuter vilt

Ibland blir ens liv en smula problematiskt när hela ens liv kopplas ihop via associationer, för det råkar vara så min hjärna fungerar, ja, när den nu fungerar… Jag ser ett par silvriga jeans i en affär och mina hjärnceller börjar skicka iväg nervceller och skrika –  Iggy Pop = JAG.MÅSTE.HA.DEM.)

 

Fiiiiiiiint, för dessutom har precis beställt följande två böcker:

Valerie Solanas SCUM Manifesto

Sara Marcus, Girls at the Front (om Riot Grrrl)

Dessutom måste jag låna Naomi Kleins The Beauty Myth: How Images of Beauty Are Used Against Women (och sen köpa den självklart…)

Ser någon ett tema???
Men där tar konsumtionen slut för min del. Har haft ohälsosamt massa inspiration och kreativitet de senaste  5 (?) dagarna. Detta har bland annat resulterat i att högen med tidningsurklipp för kollage har växt så att mitt rum snart svämmar över. Jag ska se till att renovera en helt och hållet fyndad (gratis!) byrå nu när det ändå är påsklov, samt fixar två vaser av gamla vinflaskor för att matcha. Och eftersom jag inte kan sluta läsa om Drömfakulteten gång på gång (har den helt enkelt alltid med mig i tygkassen), så skrev på dess papperssidor en ny skriv-idé inspirerad av den, trots att det hela utmynnade av att jag helt enkelt läste fel. Men skit i det, om det ger idéer. Tyckte det stod något om Twin Peaks (skapad innan 1989) och min hjärna blev extatisk och kastade iväg idén om att skriva något som är historiskt okorrekt. Alltså, som om Stridsbergs Darling River som ju handlar om Nabokovs Lolita hade innehållit en massa kulturella och historiska referenser från 2000-talet. Ska bara komma på vad jag ska skriva om, för det måste ju vara direkt igenkännbart som exempelvis Solanas som alla vet hade kontakter med Warhols The Factury under sena 60-talet och sen också bestämma varifrån referenserna ska vara hämtade. Men allt min hjärna tycks komma tillbaka till är att välja en karaktär från ett konstverk, och kan inte släppa tanken på Millias Ofelia, fast i nutid. )

 

Har dessutom återkommit till en gammal skrividé som jag hade i London, från då jag skrev en uppsats om Mary Shelleys Frankenstein, tolkat ur ett psykoanalytiskt perspektiv, då jag upptäckte Freuds idé om dödsdriften. Så, från detta – två karaktärer, Thantanos och Eros. Tror denna plan banar väg mot en romantankekarta inom de kommande dagarna.

Har dessutom problem att släppa en absurd tanke om att skriva en novell där varannan mening börjar med och, och nästa med men. Bara för att jag så desperat hatar romaner som skrivs enligt följande mall: En vacker morgon öppnade hon fönstret. Till hennes lycka var himlen blå. Fåglarna kvittrade och blommorna hade slagit ut längst med flodkanten. Ni fattar, enligt mall, och alltså dödstråkigt.

Det här med födelsedagar alltså…

Det blev ganska trevligt trots allt, tyvärr fick Fotografiska museet skjutas upp till ett nu okänt datum. Och visst, kanske någon säger, 23 år är väl ingenting, men hos mig skapar födelsedagar en åldersnoja. Varje gång jag blir ett år äldre känner jag mig ännu mer uråldrig, och som om jag åstadkommit allt mindre, men det kanske bara handlar om generationen jag föds i. Så varje år försöker jag ignorera alla tankar och känslor som dagen väcker, och istället försöka lyssna på förnuftet och ha en lugn dag.

Besökte en restaurang och åt fantastisk grekisk mat. Och från mina nära och kära fick jag fina paket, bland annat ett fint hängsmycke i silver från Indien, ett fång narcisser (som för mina tankar mot trevliga associationer som Oscar Wilde och Morrissey), Moleskins (helt perfekta) reading journal där jag kan anteckna allt jag läser, samt en helt ny och perfekt laptop. För allt eftersom började min gamla bli allt mer problematisk, program ville inte fungera, det gick inte att se på DVD-filmer, (alla) USB-utag gav ibland upp, liksom musplattan. Som student blir man en aning beroende av sin dator (vill i alla fall tro att jag kunde klara mig utan den annars…)

En söndag och planer

När mitt armbandsur bestämde sig för att ge upp, planerade jag att besöka Hötorgets söndagsmarknad, för jag hoppades att jag kanske kunna finna ett gammalt ur där, och det gjorde jag! Vilket är tur, för det kändes fånigt naket att gå runt i flera dagar utan ett band kring handleden, till den grad att jag använde klockan jag köpte på en marknad i London, trots att den bara fungerar 5 minuter i taget. Väl där fann jag även denna titel: Tre valfränder, Ekelöf, Proust och Conrad, av Olof Lagercrantz. 200 välfyllda sidor litteraturhistoria, skrivet av en av Sveriges främsta författare. Ser fram emot att dyka ned i den.

När jag strosade runt bland borden fick jag syn på en gammal bälgkamera, och gamla kameror gör mig lika lycklig som slöa klockor och halvmögliga läderband. Men mitt sällskap, vilket råkade vara min far, meddelade mig att han hade en sådan hemma i en låda. Vad? Jo, när jag väl återvände hem så hittade jag en fantastiskt fin Zeiss Ikon Nettar, som producerades av Västtyskland, och jag tror min är från 50-talet. Så, en super fin mellan formats kamera som jag nu har att upptäcka, det gäller bara att leta reda på 120 film. Hm, säljs det i vanliga fotoaffärer tro? Dessutom, efter lite googlade på kameran hittade jag dessutom en pdf-fil med kopierade bruksanvisningar.

Dessutom fyller jag år imorgon, vilket ger mig makten att bestämma vad som ska göras under dagen – och min plan är detta: spendera eftermiddagen på Fotografiska museet vid Slussen, och eftersom jag för planerat så samexisterar just nu tre utställningar där som jag tänker se:

  1. Anton Corbijn
  2. André Kertész 
  3. Steve Sharpio 

Perfekt.

En måndag

Jag vet att det är en hel del människor idag som påstår att kreativitet inte uppstår från inspiration, utan ifrån hårt arbete och långa timmar. Tänker på typ Camilla Läckberg, i en intervju med SvD för några månader sedan. Jag håller inte med, och punkt slut med det. Att sitta vid skrivbordet och titta mot det tomma pappret – hur sjutton är det meningen att det ska kunna producera en endaste idé, när det finns alternativ som att öppna en välskriven roman, gå på ett museum eller bläddra i en fotobok? Nä, det måste finnas två olika typer av kreativa personer helt enkelt.

Själv har jag fastnat för Anna Malmbergs fotoblogg (före detta ägaren av söders La Principessa!), lusläser Sarah Stridsberg igen och under förmiddagen satt jag djupt försjunken i  handböcker för analoga systemkameror, på Medis bibliotek. Det är så jag får idéer, i alla fall. Har budat på fina gamla kameror och armbandsur på nätet (min klocka bestämde sig för att ge upp igår, och jag vet inte hur många gamla klockor jag har som inte fungerar). Just nu önskar jag mest en digital systemkamera för att (billigt!) kunna experimentera och öva, en vacker miljö, samt en månad utan andra saker som behöver göras och fixas. Suck, vet heller inte ännu hur det blir med sommaren och dess kurser.

Och hjälp, nästa måndag fyller jag år!

Höll på att glömma, eftersom dagen förflöt i allt för långsam takt bokade jag en biljett för Oscars-vinnaren och den moderna stum-filmen The Artist. Och visst, det var ett bra beslut måste jag säga. I en salong fylld med pensionärer så följde jag historien om den smått arrogante stumfilmsstjärnan George Valentin som kämpade emot industrins utveckling mot tal-filmen och hans förälskelse i den unga vackra Peppy Miller som själv blev Hollywood-stjärna efter mötet med Valentin. Men jag känner mig ganska dubbel till den, för det blev lite väl mycket yta och brist på djup när det gäller handlingen, men å andra sidan var den fantastiskt filmad, som exempelvis scenen där Valentin speglar sig i bordsytan, och kameran både fångar hands ansikte och spegelbilden, samt whiskeyn som han sen häller över möbeln för att sudda ut sig själv. Bejos karaktär kändes ganska tunn och utan djup, man fick helt enkelt aldrig riktigt en chans att förstå hennes motiv. Dujardin var charmig och passande i rollen, men kunde ändå inte låta bli att undra hur någon som Clooney hade tacklat rollen, då jag alltid tyckt att han påminner mer om gamla Hollywoods aktörer. Han har charm helst enkelt, istället för bara ego och arrogans. Jag var helt klart nöjd då jag lämnade salongen, kanske… 3,5 av 5? Istället för SvD som gav den 6 av 6  och DN 4 av 5. Medan Sean Penns senaste projekt This Must be the Place ynka 2 av 6 (i en väldigt dåligt utförd recension för i överigt), och DN höll bara med.