NEKROLOG: Käre Timo, jag önskar att jag kände dig, eller åtminstone fick en chans att intervjua dig RIP

Hur kunde jag inte höra talas om detta tidigare??? Jag förebrår mig själv.

 

Jag förstår bokstavligen inte, varför det gör så så ont, när jag får veta att en person har dött. Då jag innan denna konversation inte ens visste vem personen var, och alltså inte heller kände personen.

Personen ifråga heter Timo Sundberg.

Tillsammans med den mer kände Johan Ehrenberg startade han den vänster orienterade tidningen ETC.

När jag läser om hur han handlös föll offer för schitzofreni vill jag bara börja gråta. Och om jag inte var så medvten om känslan av tangenterna mot fingertopparna, skenet från datorskärmen, och ljudet av fulla studenter från gatan, så kanske… kanske jag skulle känna hur tårarna sakta, men bestämt, och ytterst melankoliskt rinner ned för mina kinder.

ETC hyllar nu denne man genom att åter publicera hans gamla artiklar. Om något gott kan komma från hans sjukdom, och från hans död, så hoppas jag så innerligt att det gör ont, att detta kan mana Ehrenberg att kanske skriva en biografi, eller dylikt över Timo, kanske en antologi med hans texter. Något gott måste komma ur all denna meningslösa död.

Kan någon svara på varför jag inte prenumererar på denna tidning??? För den skulle väl räknas in som en av dröm tidningarna att få skriva för. Den är perfekt (i mina röda vänster ögon…)

Ehrenberg skrev detta minna över mannan för ETC:

Faan Timo!

torsdag, april 5, 2012

Timo startade den tidning du nu läser tillsammans med Johan, Micke, Alain och lite senare Nils.

En tidning som först hette Partisano men snart tog namnet ETC.

Timo Sundberg hittades död i sin lägenhet förra veckan. Vad han dog av? Det kvittar, en vanlig jäkla skitsjukdom som ändar ett liv.

Lyssna istället på det här:

”Grabbens för ändamålet välrutinerade inkråm ansåg sig klart med uppgiften att sönderdela och sortera tre gånger en liter starköl.

Nu försökte han med en samlad kraftig stråle pissa ihjäl en fimp, som misslyckats att fly ner i avloppet. Dränkt, nästan upplöst, piskas den sönder. Men filtret som han ville förfölja tills dess hölje släppt fiberkärnan, söker skydd in under det vita doftblocket av naftalin, pissoarens rena jökel där fimpar i otal sökt skydd under kvällens lopp.

Hans ansikte mulnar, inte ens en fimp kunde han förgöra.

I’m a rockenroller, väser han, det kommer bli ett djävulskt rökande här i Kiruna. Jag får inte nåt att göra men snuten kommer att få en helvetes massa jobb!”

LÄS OM DET DÄR IGEN.

Läs högt!

Vem kan börja en artikel på det sättet idag? Vem kan skriva en lång berättelse om järnmalmens resa från Kiruna till Rotterdam (med bilder av Roger Stenberg) och få läsaren att dras in i en riktig verklighet, en berättad verklighet, en sån där som får en att inte bara läsa utan tänka också?

TIMO SKREV DE RADERNA 1981, ETC fyllde fem år och alla de stora berättelserna låg framför oss. Det var bara att göra.

Förresten, skrev och skrev.

Vi skojade om Timo sätt att arbeta, han skrev inte artiklarna med skrivmaskinen, han mejslade fram dem i lager av tipex. (Jo det fanns skrivmaskiner då och ja, man suddade med tipex…)

Ord efter ord efter ord hamrades fram till ljudet av ett hårt långsamt smatter. Eller ibland som hammarslag.

Man läste högt för att veta att orden höll. ”Lyssna på det här…”

Vi jobbade nästan jämt, när Timo blev alltför trött tog han fram den bruna pälsen och la sig framför elementet och somnade. En tecknare kom in och blev rädd när björnen rörde sig.

DET FINNS MÅNGA TIMO.

Fotografernas Timo, han som lyssnade och vågade diskutera bilder på riktigt.

Teaterns Timo, han som tolkade och vände på texten och frågade vad det egentligen handlade om?

Radions Timo, han som gjorde den där berättelsen om den egna uppväxten som sen repriserades och repriserades.

Jo, sen vi gjorde Christer Strömholms stora Moderna museet-utställning tillsammans.

Vi gjorde…

SEN BLEV HAN GALEN. Ja det är en sjukdom, men tro inte att det blev mindre tomt för det.

Att inte längre kunna diskutera en fotograf som Koudelka, eller Grönlands koloniala tortyr av skandinavisk modell, eller Hegel eller den indoktrinerande skolan så att världen blev viktig och man ville förändra. Igen.

Att inte kunna samtala.

Ord som inte kan användas blir en slemmig ål.

Men snart.

Snart blir det nog bra.

Och då jävlar.

NÄR DET USLA FAKTUMET om Timos död nådde oss gick vi och gjorde det man ska. Vi söp oss fulla på Söders Hjärta med vännen Sebastian Derkert, vi försökte säga allt vi retade oss på och låter man bara tårarna rinna blir det väl bra sen.

Fast vem har med det att göra?

Varför berätta något så privat och självklart?

För att det var det allt handlade om.

Att göra livet naket, att berätta, att försöka stanna en sekund, se varandra i ögonen och prata allvar.

Revolutionärer i tanken några svindlande sekunder.

SÅ VAR DET.

Tack Timo.

Johan Ehrenberg
Nils Claesson

Teater Tribunalen publicerade detta på sin hemsida:

Vi minns Timo Sundberg [så varför gör ingen annan det, varför försvinner livsviktiga människor in i det kulturella tomma intet???]

Han uppfann Jan Schalman, gav inblickar i varats gåta, förstod Shakespeare som vore det hans egna ord, han brann för att vi måste brinna! Stjärnornas, apornas, katternas, männoskornas vän är inte längre här. Orden var hans redskap, och ibland uppfinningar.

Dikt (?) från Danderyd, skriven i fredags

tankarna snubblar

de lägger krokben för varann

det fungerar inte

jag är i konstant krig med mig själv

det börjar bli kostsamt

jag är en krigsveteran på gränsen

jag är martin sheen i apocalypse

jag är inte mig själv

och snart känner jag inte igen min spegelbild

blir jag osynlig då?

 

min kropp är märkt av skadorna

jag går sönder

faller i bitar

över det kalla badrumsgolvet

ljudet ekar fortfarande innanför min pannben

det lämnar mig inte

 

jag känner allt

och världen är så stor

den bränner mot min hud

mot mina hjärnceller

alla smärtsamma detaljer

 

ett stort spindelnät

och jag fastnar varje gång

om jag bara kunde acceptera

The Holy Bible

Jag insåg en sak igår när jag kom på att jag ville skriva in soundtrack i inlägget (jag har alltid gjort det i min dagbok), att jag nog bara nämnt mitt absoluta favorit band Manic Street Preachers här, kanske bara en gång tidigare, och jag vet verkligen inte varför. Så därför tänkte jag varje helg göra ett litet Manics inlägg, med låttexter, citat, referenser, musik och bilder.

Personligen tror jag att det finns två tydliga orsaker varför de har kommit att betyda så mycket för mig, å ena sidan de tidiga låttexterna skriva av Richey Edwards, som jag finner så otroligt inspirerande (men också har en stor igenkänningsgrad). Men dessutom hur de passar in i mallen på ett ”perfekt band” efter som de är musikaliskt starka, texterna är starka, imagemässigt är de starka, men också visuellt (exempelvis skivornas utformning).

Så idag kommer detta:

I’m stronger than Mensa, Miller and Mailer. I spat out Plath and Pinter

Citatet kommer ifrån låt nummer 9, Faster, från deras tredje album, med den fantastiska titeln The Holy Bible. Med titeln på plattan menade Edwards att Bibeln idag inte säger det minsta om hur man lever i ett modern samhälle, och vad ett modern samhälle innebär, och han menade då också att det var, vad The Holy Bible gjorde.

Jag har alltid föredragit rockstjärnor med en känsligare sidan, framför Liam Gallagher-stilen, det är något med ett stort ego som känns… äckligt. Så här skriver en känslig man, 26 år gammal, med problem som involverade depression, anorexia, självskade beteende och alkoholism (och jag misstänker även borderline), att han är textmässigt starkare än fyra av de bästa författarna. Perfekt!

Faster 

I hate purity,
Hate goodness,
I don’t want virtue to exist anywhere,
I want everyone corrupt

I am an architect
They call me a butcher
I am a pioneer
They call me primitive
I am purity
They call me perverted
Holding you but I only miss these things when they leave

I am idiot drug hive
The virgin, the tattered and the torn
Life is for the cold made warm and they are just lizards
Self disgust is self-obsession honey and I do as I please
A morality obedient only to be cleansed repented

I am stronger than Mensa, Miller and Mailer
I spat out Plath and Pinter
I am all the things that you regret
A truth that washes that learnt how to spell

The first time you see yourself naked you cry
Soft skin now acne
Foul breath so broken
He loves me truly this mute solitude I’m draining
I know I believe in nothing but it is my nothing

Sleep cannot hide thoughts splitting through my mind
Shadows aren’t clean, false mirrors too many people awake
If you stand up like a nail then you will be knocked down
I’ve been too honest with myself I should have lied like everybody else

I am stronger than Mensa, Miller and Mailer
I spat out Plath and Pinter
I am all the things that you regret
A truth that washes that learnt how to spell

So damn easy to cave in, man kills everything
So damn easy to cave in, man kills everything
So damn easy to cave in, man kills everything
So damn easy to cave in, man kills everything

There’s nothing nice in my head, the adult world took it all away

Soundtrack: Manic Street Preachers, Generation Terrorists, Gold Against the Soul och The Holy Bible. (Någon gång ska jag skriva ett inlägg med bara Manics citat.)

I huset jag bor i, har vi ett ”fyndrum”. Det är nog världens bästa uppfinning, och jag kan inte för mitt liv förstå varför inte alla har det.

Vad det betyder är hel enkelt, när man har tröttnat på nått – bytt porslin, har läst ut en bok som man aldrig kommer läsa om, köpt kläder som man kanske inte gillar, så ställer man ned grejerna i rummet, och så kan någon annan dom gillar det ta det istället. Super smart, allra helst då världen som smått börjat inse att materialism och kapitalism kanske ändå inte fungerar i längden (om du inte frågar en ekonom förståss, de lever i förnekelse…)

Jag hittar ibland böcker där, och lägger ned andra, exempelvis när jag inser saker som att Hemingway är skit trist.

Igår kom jag upp med en hel boktrav som jag ser fram emot att plöja, det blev följande titlar:

– (världens bästa) Pockettidningen R, Snacka går ju! Om psykoterapi som befrielse, ideologi och magi.
Ser mycket fram emot att dyka in i Barbro Sandin, och se om hon verkligen lyckades ”bota” schizofrena med terapi.

E=mc, upphöjt till 2. Historien om världens mest berömda ekvation, av David Bodanis.
Den påstår sig vara lätt förstådd, vilket är perfekt då jag ser det som mitt livsmål att förstå vad just den ekvationen.

Feminism, ekosofi, humanism, livsåskådningsperspektiv i psykologin och naturvetenskapen. Tyvärr var det bara del 2, då baksidetexten meddelade att del 1 omfattade texter ur de existensialistiska och marxistiska livsåskådningsfamiljerna. Biblioteket kanske har dem?

The Autobiography of Marcolm X. Kändes kul att hitta den när jag saknade lite mer info om honom, i SVT-dokumentären om USAs motståndsrörelse.

Grekiska sagor, av Eva Hedén. Måste också läsa på mer om nordiskt mytologi, kan pinsamt lite om den, jag menar – jag är ju svensk, inte grek eller italienare.

Samlade dikter av Bodil Malmsten. Hon är en sådan som jag vet att jag skulle gilla, men som jag aldrig läst. Läste första meningen ur första dikten, och blev kär.

Orientering i källkritik. Är det verkligen sant? av Torsten Thurén. Tror det är med källkritik som jag blir som mest nördig, men jag bara älskar det- Men jag skyller det på att jag pluggar alldeless för mycket journalistik och historia, både i gymnasiet och på universitetet. I London hade vi en hel kurs om källkritik.

Bilder, av Ingmar Bergman. Det är bilder från hans filmen, och den verkar helt perfekt eftersom jag älskar Bergmans estetiska stil, eller hur otroligt stiliserad den är, vilket gör att det gör sig väldigt bra i stillbildsformat. Det är speciellt en bild som jag vill klippa upp och klistra in i min dagbok – från Persona, där Liv Ullmans och Bibi Anderssons ansikte smälter samman. Otroligt inspirerande.

Alkemins tecken i Göran Sonnevis ”Det omöjliga”, av Mona Sandqvist. Också ett favorit nörd-ämne. Men det är något med hur otroligt symbolrikt alkemin är, som gör den så fascinerande och inspirerande.

Utvecklings psykologi. Psykodynamisk teori i nya perspektiv, av Leif Havnesköld och Pia Risholm Mothander. När jag såg denna bok så gick min tanke direkt till – Så Johan Cullberg har inte skrivit alla svenska verk om psykologi och psykiatri? Jag måste verkligen plugga en eller två terminer psykologi någon gång, jag menar det måste väl vara givande för någon med både journalist-och- författardrömmar? Det kändes lite smått fel när jag på tunnelbanan på väg till Danderyd, hade tagit med mig Cullbergs Dynamisk psykiatri och läste om mani och bipolaritet. Visste exempelvis inte att man kan ha endast unipolär mani, helst utan depressions djupen. En annan intressant och inspirerande sak, när vi ändå är inne på psykologi, som jag aldrig tänkt på – var en grej Cullberg skrev om schizofreni, hur ”vi” känner trygghet i att kategorisera de som lider av sjukdomen som samhällets galningar, men när det gäller drömmer så kan de ta sig i väldigt schizofrena uttryck. Så just nu arbetar jag på en ytterligare skrividé, om en människa som finner trygghet i drömmarnas ”galna” form, och som finner samhället alienerande på grund  av dess rigida form, och som därför spenderar allt mer tid sovande. Men jag tror för att kunna skriva detta så behöver jag först göra två saker, först börja skriva ned mina drömmar för att kunna bryta isär deras uttryck, så jag kan få det korrekt, och dessutom läsa om Strindbergs Ett drömspel.

Olle Olssons Hagalund. Kvick kaftkarl i konstnärsidyll. Hittade en Olssons tavla i Bysis gamla bokhandel för en 20-lapp och den fick följa med hem. Tror den heter balettflickan.

Scandinavian Cinema. A survey of films and film-makers in Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden, av Peter Cowie. Är förtjust i att höra exempelvis amerikaner, fransoser och britter prata om Svensk/Nordisk kultur. I London som exempel, läste vi ju nästan bara britter i litteraturkursen, men också Strindbergs Fröken Julie. Det som nog var roligast var att få förklara för gruppen var midsommar innebär, eftersom det bara var professorn som hade koll på sånt.

Och så sluterligen:

Kärlek och andra d[ä]moner, av Gabriel Garcia Marques. Tillför den krympande skara författare som jag vet att jag skulle äska, men som jag aldrig läst. Mycket dumt.

Droger och läskedrycker

Jag vet att man inte ska lita på wikipedia (hade till och med en lärare i London, i historia, som sade att om man använde det som källa sänka betyget en grad), men jag läste om litium-behandling, och det stod att under 20-talet så innehöll 7-up just litium, och de jämförde det med hur Coca Cola innehöll kokain.

Hm, bör jag tillägga att det inte stod något fotnot för denna information.

Men av någon anledning hoppas jag att det är sant.

Jag känner mig som Travis Bickle

Aaaah, jag blev bara så FRUSTRERAD (till den grad att jag kände mig manad att använda versaler istället för kursiv.)

Kollade först på kanal 9 och Louis Theroux där han återbesöker USAs mest hatade familj, vilket visade sig vara en liten baptistisk sekt. De menade att allt Bibeln sade var lag, och att Gud både var gammaltestamentlig och lite smått modern, att alla som dog i tsunamin förtjänade det för att Gud bestämde att de inte förtjänade att leva för att Gud har alltid rätt. Att Bibeln förespråkar förlåtelse verkade de ha missat eftersom deras pet hate var judarna, för de dödade ju Jesus. Åh juste, Obama är antikristus. Jupp.

Sen över till SVT 2 och Världens hädelser om medborgarrättsrörelsen. Tyvärr var bara programmet en halv timma, så det var ganska snabbt och ytligt. Men de hann med att berätta om en guvernör i Atkensas, som i mitten (?) av 50-talet, kallade in medborgargardet till en skola, efter att det blivit lagligt för svarta att undervisas på samma plats som vita. Men han höll inte med, till den idiotiska grad att han kallar in ett stort gäng quasi-militärer med vapen, för att hindra nio små barn från att få undervisning. Och sen hann de ju med Ku Klux Klan, och hur de bombade en kyrka dit Martin Luther King gick ibland, vilket dödade fyra flickor.

Frustration och tanken att människan är fruktansvärt gjord mig alldeles uppspelt när jag egentligen mest behövde gå och lägga mig.

Så vad gjorde jag? Gick med i Amnesty International, övertalar min familj att byta till Telge-el och inspirerar min pappa i att gå med i SACS fackförbund. Och måste också köpa boken som nämndes på dags Kulturnyheterna, minns just nu varken titel eller författare – men skrevs som ett feministiskt projekt för att ta fram alla ”bortglömda” kvinnliga artister genom historien, verkade så intressant. Och dessutom lovat mig själv att köpa alla ”skönhetsprodukter” = schampo, hudkräm och smink enligt Djurens rätts Djurvänliga app. Dessutom har senaste kläderna jag köpt aningen varit från second hand eller nya, men i ekologiska material.

Men vad mer kan jag göra?

Om ”de svarta lådorna”

Är smått besatt av SVT:s Uppdrag Granskning, älskar allt (utom att de kallar sig UG – det är lite fånigt.) Kollar just nu på gårdagens avsnitt om detta:

I kväll om den svenska telejättens hemliga samarbete med diktaturer i öst. TeliaSoneras färska rekordresultat bygger på bland annat affärer i östdiktaturer, som Vitryssland, Azerbajdzjan och Uzbekistan. Men framgångarna har en baksida, för de hårdföra regimernas egna medborgare. Uppdrag gransknings reporterteam Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin kan avslöja en annan sida av myntet som företagsledningen inte gärna pratar om. 

Gud så viktigt, tänk om ingen skulle avslöja sånt här? Så nu: bojkotta Telia, och skatta mig lycklig att jag har Tele2 (inte för att jag tror något bättre om dem.) Vet någon om ett mindre, kanske helsvenskt telebolag?

Jag menar, man hör ju knappt om länder som Azerbajdzjan och Uzbekistan på nyheterna, varken på TV eller i tidningarna, vilket blir helt absurt när programmet meddelar att det är ett av världens värsta diktaturer, där till och med den värsta sortens tortyr används, de visade bland annat en bild på en regimmotståndare som kokats till döds. Jag måste verkligen läste på mer om östblockets diktaturer, och lovar att återkomma om jag hittar något bra och läsvärt. Undrar om det finns någon bra bok skriven om ämnet?

Och efter nyheterna om deras inblandning i Eurovision Song Contest, hur folk som ”röstar fel” förföljs vis Telia Soneras teknik – och nu nästa månad så ska det vara i Azerbajdzjan – det bådar gott eller hur? Så när vi ändå håller på, bojkotta Eurovision också!