Söndag

Ger mig själv tillåtelse att lyssna på deprimerande låtar. Försöker annars vara en duktig patient, eftersom jag vet hur lätt påverkad jag år, eller hur lätt påverkad min lilla grupp av galningar och bokstavsbarn är. Reflektioner och tillbaka blickande. Och lagom till att jag vant mig vid att Danderyd legat semesterstängt är 50 % av vården igång igen. Men vet inte vad jag vill berätta. Min hjärna tycks redan ha letat sig runt i varenda vrå, soppat upp varenda dammkorn från högstadiet. Kanske är en del av problemet – att jag har alltid kvar, allting nedtecknat i mina dagböcker. Jag vet inte. För om jag inte hade fäst alla ord och alla tankar och alla känslor på papper så skulle ju allt vara borta. För mitt minne läcker som ett såll, en bieffekt av både sjukdom och dess medicin. Det har vetenskapen bevisat med forskning om ord som hippocampus, kognitiva funktioner och signalsubstanser. Ärver snart en hög dagböcker och funderar över vilka förhållanden jag skulle tillåta att mina egna lästes. Kommer inte fram till några svar.

God natt nu. Ska titta på ett avsnitt av QI innan jag somnar, och hoppas att jag kan slippa svarta sammetsdrömmar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s