Måndagen efter, Och du tystnar…

(Lana del Rey – Lolita)

Har tänkt att jag skulle skriva något hela dagen. Funderar i några minuter över vad. Försöker formulera det i tankarna. En mental ingress. Lagom till att jag sätter mig framför datorn och klickar fram internet är mitt humör ändrat, och känner inte längre för att skriva om det som jag planerat några minuter innan. Gånger hundra.

Läser denna väldigt inspirerande, givande och välskrivna artikel på Rookie (råd till den unge med författardrömmar), som rekommenderar mig om skrivprogrammet Scrivener, ett skrivprogram för författarnoviser och random studenter. Och perfekt för sådana som mig, med seriösa koncentrationsproblem. Så jag laddar ned testversionen av programmet, och börjar lägga in kapitel efter kapitel av Och du tystnar trots att du aldrig talat. Och kan inte låta bli att imponeras att jag faktisk lyckades fortsätta på ett skrivprojekt ända fram till sidan 80. Sen, sen – så kan jag inte låta bli att undra om det ändå inte är dags att ta och skiva ut alla noggrant nedskriva ord, förpacka dem och skicka in till några förlag. För vad kan jag förlora på det, eller hur? Men efter varje tillfälle då jag gått igenom detta i huvudet, leder tankarna in mig på avig-vägar, för svaret det blir varenda gång: vågar jag offra den skärva självkänsla jag fortfarande besitter?

6. vi försvann in i drömmarna

Men ser inte längre. Inte alls. Det är så svårt att få något gjort… när ens tankar fortfarande sover där stilla bland sängens dun och mjuka lakan –

och när ens hjärta har blivit uppspikat på en träpåle

och när ens händer höggs av och gavs till mer behövande

och när ens fötter kapades för att blodet inte längre ville färdas dit

och när ens läppar syddes igen med ståltråd för att det inte fanns några ord

och när ens ögon gröptes ut med en sked och gavs tillbaka till Oidipus, eller var det Lucia?

och när blodet forsade ut från hålet där hjärtat en gång befann sig och där stod jag.

I en pöl av varm blod. Men forsen förvandlas sakta mot ett försiktiga droppande där nu heltäckningsmattan blev kladdig och våt. Och det blir tyst, för dropparna tycks tagit slut. Rinner inte längre långsamt över –

… mina bröst

… min mage

… låren

… över knäna och vaderna

Nu istället tycks hålet ha koagulerat och tömts. Och när blodet torkar, bildas en hinna där det runnit över min hud

Naken. Men spegeln säger mig ingenting längre. Ingen spegel, spegel på väggen här inte. Inte längre. Dess läppar surrades också ihop – men denna gång med ett siden band. För det handlade om kärlek och beskyddande. Inte om en lek i brott och straff, utan korten för att slippa ur fängelse. Det handlade om kärlek. Men nu är tystnade lika öronbedövande som den svarta natthimlen i november.

Inte heller en skugga till sällskap. Den lämnade mig för en annan. För så länge sedan att jag knappt minns dess konturer.

Och kyla tar över. Vattnet tycks bli allt kallare. Tycks se hur isen lägger sig ovan vattenytan och blockerar den enda utgången. För jag är nu fast här. Tillslut blir även jag fastfrusen. Men då spelar inte längre orden någon roll. Det är bara bubblor som färdas uppåt. Inget kan artikuleras tillräckligt. Bara läppar som rör sig allt mer sakta. Någon tryckte på mute-knappen när jag oförsiktigt tittade bort. Var bara inte beredd. På den plötsliga ändringen. Förvandlingen. Men förvandlades inte till en sjöjungfru, trots all min tid spenderat i vågornas sällskap.

Försöker svälja pillren men kräks ned den nya vackra klänningen. Och jag blir tom. Renad från orden som spyddes ut på mattan, och täcker det nu det intorkade blodet. Själen hostades upp mellan lunchen och medicinen. Och ser min kropps innehåll utspritt runt mina fötter. Lukten sticker i näsan, men är reda medveten om att det inte är någon mening att tvätta av sig varken blodet eller det andra. Inte heller någon mening med att försöka, ståendes på knä, skrubba rent mattan. Den kommer inte att kunna återfå sin färg igen ändå. Dessutom är detta säker varken första eller sista gången. Och jag är Sisyfos. Gång på gång vara fast i mig själv.

  • Fastspikad i min kropp som jag inte kommer undan
  • Fastspikad i mitt huvud
  • Och fastspikad i mitt huvud är tankarna som omöjligen kan slita sig loss
  • Fastspikad i min mun är tungan

Och när det tar slut så tar det slut. Då finns ingen mer film, inga flera boksidor. Skärmen blir svart och bokens sista sidor är alla tomma och har inget att berätta.

Ser bara inåt. Bubblan tillåter inget annat. Dess blanka yta tycks reflektera bort omvärlden, med alla dess invånare och bebyggelse. Ibland tycks ljud nå igenom. Eller är det bara mina egna tankar? Men bubblan är i sig inte allt som håller tankarna kvar innanför pannbenet. Utanför finns både en tegelmur, och utanför den ett skyddsstängsel med taggtråd. Och här inne ger arbetet ingen frihet, utan är istället fördömd till den. Trots att jag ibland får fram minnesbilder om hur jag byggt muren med mina egna händer. Tycks se spår av murbruk som fläckar huden, men det kan också komma från byggplatsen som ligger så nära inpå. Minnesbilderna kan i sig också vara konstruktioner, lika välbyggda som muren själv.

Önskar ibland, i naiva stunder, att jag kunde kliva in hos skräddaren och be om att mina sömmar skulle sys ihop – en gång för alla. För när blodet som rinner ut, efter att sömmarna sprickit tycks vänner och bekanta springa bort från mig, bortskrämda. Och dessutom krävs det att man var dag är beredd med ett ombyte när blodet sipprar igenom lagret ovan. Och så var det ju hjärtat ja… Men tror nu att det är försent. Styngen håller bara inte, men har dock övervägt hans alternativ med ståltråd istället för sytråd. Men är rädd att det skulle få mitt hjärta att ömma allt mer. Vid varje hjärtslag skulle det hugga till och jag skulle bli övertygad om att varje gång att det var dess sista.

Annonser

One thought on “Måndagen efter, Och du tystnar…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s