PS

(Appropå) punkt 7. När Kulturnyheterna förra veckan talade om herr Gardells bok kom de in på 80-talets zeitgeist, och med det 80-talets sjukdomar, som de sade var HIV och anorexia nervosa, som till skillnad från HIV inte är dödlig. Jag hajade till framför TV-skärmen. Tittade på min mor och tv-kamrat med uppspärrade ögon, en smärre chock. Hon förstod lika lite som jag. Anorexia är inte en dödlig sjukdom? Anorexia är inte en dödlig sjukdom? Vaddå? Har SVT:s nyhetsreportrar levt under en sten?!
Det var dock en lättnad när de på Kulturnyheterna följande dag gjorde en rättelse och meddelade till Sveriges befolkning att anorexi visst är en dödlig sjukdom. Alltid nått.

1 till 9, en tisdag

1. Skrev ett inlägg som jag tyckte var fint och som jag var nöjd med. Tyckte på ”publicera” och wordpress meddelar mig om ett problem och vipps så är inlägget försvunnet. Hatar att behöva skriva om något man är nöjd med. Förstår inte hur Genet klarade att skriva om hela Our Lady of the Flowers. Antar väl att det inte finns så mycket att göra i fängelse.

2. Ser en ung man på tunnelbanan. Med sig har han ett gitarrfodral. På det bruna lädret står det skrivet: this machine kills fascists. Så fint. Och kan nu inte låta bli att vilja se om I’m Not There. Men tyvärr försvann ju den skivan någonstans mellan Stockholm och Göteborg.

3. En ensam man stod och sålde tidningar. Kunde inte låta att köpa ett nummer av Prolitären av honom. Kände mig lite vänsterradikal.

4. Ikväll börjar sista säsongen av House. Fånigt sorgligt. Men har ju följt den ända sedan första avsnittet visades i Sverige.

5. Gör ett halsband av alfabetspärlor i olika färger. Dagisfint.

6. Målar en del av en vägg i svart griffeltavelfärg. Kanske kan man hitta billigaste kritor i leksaksaffär? Målar också en dörrkarm i blått, mest för att det var så kul att måla.

7. Vill så läsa Jonas Gardells nya bok, Torka aldrig tårar utan handlar. Blir galet frustrerad när de beskriver hur homosexuella män behandlades under 80-talet. Det känns helt bissart. Tatureringar i armhålan? Isolera dem i egna byar? Och det kallade de modern vård. Mer åt Nazityskland och 1500-talets pestkolonier… Det kan inte vara ett modern Sverige!

8. Debatten om nolltoleransen i Stockholm mot grafitti. Uppskattar debatten, det gör jag. Men kan inte förstå varför ingen tar upp faktumet att just nolltoleransen innebär en lagstiftning i mot konstutövning, återigen – är det ett modernt Sverige? Hoppas att förslaget om laglig grafittivägg utmed Zinken kan gå igenom.

9. Just nu SVT2 – Psykakuten. Det är bra, och det Anna Odell gjorde var också bra, även om det kostade skattapengar och ansågs socialt oacceptabelt. För psykiatrin är en värld som många inte kan föreställa sig. En värld utan insyn. Om man inte varit patient själv kan man inte föreställa sig hur det är att bli inlåst, för att man är sjuk. Att inte ha rätt till sin mobilladdare och hörlurar, för att man är sjuk. Att man måste be en sjuksköterska för att ha rätt att få en alvedon om man har huvudvärk, för att man anses som ett hot mot sig själv. Och på en plats som St:Göran… hörde en gång två skötare prata med varandra – de talade om hur absurt det blir när unga kvinnor låses in med manliga psykopater. Tänk bra – du mår så dåligt, hatar dig själv så mycket att ingen ting har någon betydelse längre, att du är villig att acceptera att bli inläst. Att acceptera att du förlorar din rätt att gå ut på en promenad själv… och då pratar vi inte ens om LPT – utan vanlig psykiatrisk vård. Bara St:Göran har runt 15.000 patienter per år. Det är en hel del.

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats

Från dagens SvD-Kulturdel :

Biopremiär: 7 September

Ester Martin Bergsmark – Pojktanten

Pojktanten handlar både om dig och om författaren Eli Levén, hur var det att göra en så personlig film?

– Jag brukar se det som att det var någon sorts sjukdom, att man blir smittad av något och så ska man på olika sätt bli läkt. Det var mest ett måste, även om andra säger att det är modigt så hade jag inget val.

Det började som en förälskelse, vad fångade dig hos Eli?

– Jag var på väg hem från jobbet på Konsum, hade gröna, tråkiga kläder, det var höst i förorten, alla hade gråbeiga kläder. Så kommer det gående någon med långt, rött, lockigt hår och ett glittrigt örhänge och då kändes det som att det är så världen borde vara.

Vad kommer titeln Pojktanten av?

– Det var ett ord som Eli kom på under den här perioden, innan hela hen-debatten, innan det fanns ett ord. Det var ett ord han använde för att beskriva sig själv.

(vill också tillägga att jag skrev om Eli Levén här i februari förra året)

Ett foto är alltid en kopia

(Thåström – Smaken av dig, (igen))

”The more sensitive you are, the more certain you are to be brutalized, develop scabs, never evolve. Never allow yourself to feel anything, because you always feel to much.” – Marlon Brando

Tror att jag hållet med första halvan av detta citat – för om jag skulle hålla med herr Brando om del två så skulle jag ju inte kunna fortsätta, det skulle ju bara inte finnas någon mening. Så hur kunde han? Och det skulle heller inte finnas någon mening till att åka ut mot Danderyd två gånger i veckan, någon mening i att försöka bli ”frisk”.

1 till 9, en tisdag

(Black Lips – Hippie, Hippie, Horrah)

1. Tröttheten. Den tynger kroppen och krossar ens energi. Måste se till att få imovane utskrivet igen. Det existerar bara en sådan lång tid man orkar fortsätta utan ordentlig sömn. Och sobril för att orka igenom den 3:e september.

2. Och har annars försökt att förbereda för skolstarten. Som exempelvis att boka tågbiljetter.

3. Liksom gå med i studentkåren/Stockholsnationen – mest bara för att. Och för att jag missade/inte hann med det på JMK.

4. Ser helt sjuk fram emot att september äntligen ska börja. Planerar vilken slags studenttid jag vill ha och vilka slags studentkort som ska få plats i min plåmbok. Och vilken fungerande, och ny slags smart phone som ska få plats i min handväska.

5. Och gör i ordning, och skapar födelsedagspresenter, och kan på så sätt använda mina kreativa energier.

6. Kollar på Doctor Who, Sherlock och Big Bang Theory.

7. Lyssnar på Kieran Leonard, Thåström och Black Lips.

8. Och kan aldrig riktigt släppa Projekt Ofelia från tankarna.

9. Klockan 22:45 för den med SVT – When You´re Strange. Musikdokumentär om The Doors. Med Johnny Depp. Kan det bli bättre? En timme och trettio minuter, en slags musikalisk, kreativ fristad. Ett tillfälle för min hjärna att få vila. För att ladda batterierna.

Ofelias garderob

(Thåström – Beväpna dig med vingar)

Gillar tanken på Ofelia iklädd detta i början av del 1:

och detta i slutet av del 1 – överströdd av blommor…

Tittar om på Doctor Who och kan inte låta bli att tycka att Army of Ghosts och Doomsday är helt fruktansvärt sorgligt. Obehagligt sorgligt. När Rose i början berättar att detta är historien om hur hon dör… Genialiskt, men så brutalt obehagligt. Kanske kan använda det i något någongång…

Söndag och låt dom regna ikväll…

(Thåström – Beväpna dig med vingar)

Jag vet inte riktigt varför, men projekt Ofelia fick mest vila idag. Byggde ihop vimpeln; det var kul och nu gäller det bara att hitta det där fina vita – röda snöret som jag letade efter hela eftermiddagen (fortfarande försvunnet…)

Har hittat en jordglob idag; det är något jag velat ha i en halv evigthet – men något har alltid varit fel – färg eller form etc… Men nu är jag i alla fall stolt ägare av min alldeles egna jordglob – och kanske skulle jag klippa av sladden?

Och med jordgloben fick jag fem ytterligare ramar, vilket ger mig monstruösa problem – VAD SKA JAG HA I DEM? Beslut, beslut. Det har aldrig riktigt rätt ägare för det område, men har nu planer på att gå igenom några (specifika) konstböcket. Vilket i alla fall ger mig saker att göra.

Kollar på Doctor Who med David Tennent och funderar på om det ändå inte vore mest praktiskt att klippa av sladden (finast) att klippa av sladden till jordgloben…

Och till ramarna – surrealistiskt/symbolistiskt? Till en av del har jag lagt en Magritte-kontur framför blåa prickar. Den minsta har fått motivet av en tidigare ägd katt.

Och idag är OS slut, vilket på något mystiskt sätt ska bli skönt (och Beväpna dig med vingar .) Att slippa detta background-noiseset av publikjublande och medaljjublande. Background-noicet av en tidigare ägd katt. Detta med döden alltså (för vem har du gjort så fin igen min vän, för vän har du klätt med guld igen min vän….)

(Smaken av dig

Till vem har du köpt blommorna min vän
För vem har du gjort dig så fin igen min vän
För vem har klätt dig i guld
Säj att det var för min skull

Din siluett i spegeln på Hotel du Nord
Trodde du jag skulle kunna glömma nånting sånt
Jag blev aldrig av med smaken av dig i min mun
Jag blev aldrig av med smaken av dig

Det finns ingenting bättre än Sankt Klara nätter
Det finns ingenting bättre än Sankt Klara nätters sång

Sjung skepp å städer långsamt för mig
Sjung om under vulkaner bara för mig
Sjung stridselefanter sjung orkaner
Sjung för mig, sjung

Det finns ingenting bättre än Sankt Klara nätter
Det finns ingenting bättre än Sankt Klara nätter med dig

Jag blev aldrig av med smaken av dig i min mun
Jag blev aldrig av med smaken av dig i min mun
Sjung långsamma timmar, sjung
Sjung för mig, sjung för mig

Det finns ingenting bättre än Sankt Klara nätter
Det finns ingenting bättre än stjärnklara nätter med dig
Det finns ingenting bättre än Sankt Klara nätter
Det finns ingenting bättre än Sankt Klara nätter med dig)

Lördag, författande och kreativitet

(Kent – Ismael)

Ser på Harry Potter-film nummer fem med min mor, och gillar dess ihopblandningen av mytologi, magi och religion. Och alla referenser till Nazityskland och dylika styrelseformer. Och alla brittiska toppskådisar.

Annars har det väl mest handlar om projekt Ofelia. Gillar referenserna min hjärna går till när jag tänker det – ”projekt Ofelia”, vilket självklart leder mina hjärnceller mot Manhattanprojektet. Att skriva en roman likställs med framställningen av en atombomb.

Tror också att Expressen, av alla tidningar, är på min sida – skymtade dess löpsedlar med orden: ”SÄPO UTREDDE MADDES POJKVÄN EFTER KUNGEN BEGÄRAN”, detta endast minuter innan jag funderat på att införskaffa Expressen eller dylik tabloid i granskningssyfte, för just projekt Ofelia. För jag hade ju idéen om att låta kapitelrubrikerna utformas som just tabloidlöpsedlar, vilket sen utvecklades i att jag gillade tanken på att oral biography-del 1 blandas upp av artiklar om just Hamlet och de andra karaktärerna, och låta dessa ha ordvalen som om de tillhörde en tabloid. Så jag köpte Expressen, och ser lite fram emot att bryta ned hur artiklarna utformas och ordval. Så att jag kan kopiera det.

Besökte också Panduro för kreativa projekt, men lyckades inte hitta det jag ville. Kom istället därifrån med fler fina pappersark, fint designade tejprullar och en pylleliten rosbukett i tyg och ståltråd, varav det sistnämnda jag omformade till en krans (av den typ vi svenskar använder till midsommar), vilket på mig att tänka på Ofelia, vilket leder mig till följande upptäckt jag nått i mitt researchande:

I Englands tidiga teater historia fanns konventioner för hur kvinnlig galenskap skulle porträtteras: iklädd vit klänning, trassligt långt hår, smyckat med vilda blommor. Ofelias känslomässiga läge skulle därför kunna läsas direkt av teaterpubliken. (Från wikipedia.)

Ofelias namn betyder för i övrigt ”hjälp”.