Hjärta/Sjukhus

(Kent – Hjärta/Sjukhus)

Helt omedveten har jag den senaste veckan lyssnat överdrivet mycket på ovanstående två låtar. Om och om igen.

På vägen hem idag slog det mig hur mycket bättre jag mår nu, än för ett år sedan. Vet inte om det beror på tabletter eller de två dagar i veckan då jag åker ut till Danderyd. Antagligen både och. Jag är inte frisk, inte på långa vägar. Men mitt humör är en smula mer stabilt, och har nu lärt mig vad jag kan göra när jag inte ser några utvägar längre. När allting bara blir svart. Jag förstå mig själv bättre. Jag börjar faktiskt accepterar mig själv, långsamt, men ändå… Börjar förstå begreppet självrespekt och lära mig hur jag vårdar det. Trodde aldrig… eller, jag trodde väl snarare att jag var fast, och att det inte fanns någon direkt utväg.

Jag börjar väl närma mig någon slags balans, samtidigt som vintern börjar smyga sig allt närmare. Snön har redan hunnit smälta mot asfalten, och det är bara den 1 november ännu. Men jag är fortfarande rädd för vintern. ‘

Saken är bara den att det är så absurt.

Jag har alltid haft en viss förkärlek för att använda hjärtat som en metafor eller symbol i det jag skriver. Det återkommer gång på gång. Likaså signalsubstanser, neuroner och elektriska impulser. Och sen så får jag åka in till SÖS för någon som inte är självförvållat, och det är första gången.

Och sakta men säker börjar de i läkarrock och med läkarexamen leta sig genom min hjärna, mitt hjärta och mina lungor. För att hitta felet. Test efter test. Diagnos efter diagnos stryks. Och innan den där ambulansfärden så har jag inte ens känt mig sjuk, ändå finns det latinska namn för vad som är fel med både mitt hjärta och min hjärna. Och visst, det ena drabbar 25% av befolkningen, men det andras… de har fortfarande inga svar. På tisdag ska se med datortomografi de se om felet sitter i mina lungor, och när månaden börjar krypa mot december är det dags att genomgå en tre dagars EKG. Om tre månader ska jag tillbaka till en neurolog. Och sex månader tillbaka till en reumatolog. För att vara på den säkra sidan.

Ett återbesök kallar de det.

Och för det som startade det hela? För det som ledde till ambulansfärden? Ingen diagnos delas ut förren det sker en andra gång. Och att det skedde två gånger det dygnet gills inte. She´s Lost Control Again.

Vad annat kan jag göra än att vänta?

Försöker annars suga in varenda medicinsk term och millimeter av undersökningsrum, varenda blodprov och ord uttalat av läkare. Om jag nu alltid haft en förkärlek för hjärta och hjärna i det jag skriver, kanske detta kan utnyttjas? Jag förvandlas till en patient i ett House-avsnitt, när fyra läkare utbyter latinska termer och blir alldeles exalterade då en nämner kapillärmikroskopi. Och när de tittar frågande mot mig kan jag bara nicka. Varför inte? Om jag kan lära mig något, om de kan lära sig något – och en av de i vita rockar nämnde ju hur det var once in a life time för en läkare. Visst, varför inte.

Så även om de inte hittar något med testerna, så lär jag mig något, och det kanske ger en helt ny ingångsvinkel.

Imorgon ska jag åka ut till Danderyd igen, och ser nu faktiskt fram emot fredagarna. De är trygga.

Annonser

En tanke på “Hjärta/Sjukhus”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s