Etikdebatt i mitt huvud

(Oasis – Supersonic)

Efter att mina favoritskor totalsprack förra veckan, har jag tvingats inse att jag behöver nya vinterskor med bra sula, så att jag slipper gå runt livrädd för att jag ska halka på skridskobanan som är Stockholms gator. Och jag vet vad jag vill ha, och har vetat det sedan 2006, när filmen This is England släpptes. 8-håls, oxblodsröda. För jag älskar skinhead-looken (och nej, det är inte ett modebloggsinlägg), och jag gillar det man associeras till den – och då menar jag självklart innan nynazismen kom in i bilden. För innan dess var det ju en ungdomsrörelse, för de som var annorlunda, som kunde känna gemenskap genom att adoptera en viss look, och förenas i en kärlek till punk – och skamusik (och skamusik-scenen bestod ju till största delen av invandrare.) Men sen kom oljekrisen över Europa 1979, och Maragrete Thatcher kom till makten 1980. Ekonomin blev snabbt allt sämre, vilket (i Storbritannien) ledde till massarbetslöshet och stängda kolgruvor. Det var ju som gjort för att en rasistisk stämning skulle spridas, vilket ju nynazismen var det mest extrema exemplet på. Det är ju samma sak nu igen, ekonomin dalar, folk letar efter en syndabock, och så kan ett parti som Sverigedemokraterna blomstra. För i helvete – ska vi aldrig lära oss av historien??? Hitler, Tyskland, Tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet, 1934 – då pekade han ut judarna – och vi alla minns vad som hände sen…

Igår skrev DN:s Kulturdel om hur staden Newcastle i Storbritannien har ”tvingats” att sänka bidragen till kulturen, då staden måste spara in 1 miljarder svenska kronor, i sin budget, under en tre års period. Med 800.00 invånare, ”måste” de stänga 7 bibliotek i staden. Museerna måste spara in och teaterlivet måste spara in. Kulturälskare demonstrerar för att visa sitt missnöje. En ”geordie” som arbetar som lärare berättar för svensk press, hur han som ung och fattig endast hade biblioteken att ty sig till – för det var gratis och öppnade upp en helt ny värld.

Men inte länge till.

Tänker på Manic Street Preachers – Libraries gave up power

(Och för att avsluta – SVT har presenterat ett nytt program, Fråga kultureliten heter det. Bara namnet får mig att vilja undvika det till fullo – för vem sjutton är intresserad av vad en kulturelit har att säga om kulturlivet? För eliten vill alltid skydda och försvara eliten = totalt jäkla ointressant.)

 

Annonser

Böcker och konst

1. Det allra bästa med att handa i second hand-affärer är (om du frågar mig vill säga…) att man aldrig vet vad man kommer hem med. Gick till den närmaste – i önskan att hitta Ofelia och en bok om kroppen (efter att försökt hjälp fina Matilda att studera muskler och ben) – men kom istället hem med en tung kasse innehållande dessa fyra titlar:

  • Den rejäla: Personality Psychology. Domains of Knowledge About Human Psykology av Randy J. Larsen och David M. Buss.
  • Marc Chagall, från Moderna Museet, Stockholm
  • Fotolexikon. Teknik, historik, fotokonst av Hugo Schöttle
  • Och slutligen en bok om fransk symbolism,vars titel jag tyvärr ej kan bidra med just nu för den tycks för minuten ätits upp av alla bokhögar i mitt rum. Återkommer när jag funnit den. Den innefattade i alla fall två av mina favoritnamn – konstnären Gustave Moreau och poeten Arthur Rimbaud.

Verk av min älskade Moreau, på temat grekisk mytologi:

andromeda           prometsius      Gustave Moreau,Orpheus am Grab Eurydikes - Gustave Moreau, Orpheus at Eurydice's Gr - Gustave Moreau,Orphee sur la tombe d'EurAndromeda (som gav sitt namn till galaxen och stjärnbilden), Prometheus (som även är undertiteln till Mary Shelleys Frankenstein, or the Modern Prometheus), och Orfeus (som Jean Cocteau gjorde den Orfiska trilogin om)

2. Ska innan jag börjar skolan i januari försöka hinna med att lära mig antingen morsealfabetet eller stenografi. Mest för att de båda är så fina, och att jag vill försöka pröva att ha en dagbok i någon av de två skrivsättet. Tänk förresten hur användbart vore inte stenografi för föreläsningsanteckningar! Enligt wikipedia (ursäkta…) så använde Charles Dickens, Astrid Lindgren och George Bernad Shaw stenografi för sina författarskap.

Det enda egentliga problemet är att min hjärna är värdelös på att få saker att fastna i mitt minne. Allrahelst när jag vill/behöver det. Och morsealfabetet borde jag kunna lära mig från internet, men steografin tror jag att jag lär behöva en bok, så det gäller väl bara att kolla med biblioteken.

Fel och ny information

1. Varför i hela världen skrev jag att Benedict Cumerbatch är med i Danny Boyles nya film? Jag tror någon nervsignal gick vilse i min hjärna. När jag skrev Danny Boyle menade jag istället Steve McQueen. Och då syftar jag inte på skådespelaren i filmer som Bullit och The Great Scape, utan den brittiske konstnärn och filmaren som gjorde Hunger och Shame. Hans nya film heter Twelwe Year Slave, ska ha premiär nästa år och handlar om USAs slavhandel under 1800-talet. Från Irlands konsuhungerstrejkare, till sexberoende och vidare till slavhandel. Jag gillar verkligen, verkligen Steve McQueen. Och liksom hans två andra filmer ska Michael Fassbender medverka i den nya.

2. Lärde mig igår för i övrigt skillnaden mellan skam och skuld. Det är märkligt, för när man gör det, gör man talar om dessa gör man ofta, gör man ofta det som om skuld och skam som om det vore samma typ av begrepp, varför? Så skam handlar å ena sidan om att svika omgivningens värderingen, medan skuld istället handlar om att svika sina egna. Orsaken till att vi har synonymer är ju för att de ger ett bredare och mer nyanserat språk – varför inte utnyttja det? Det är därför jag är så förtjust i fackspråk, för de beskriver alltid sakers allra minsta och exakta delar.

3. Av någon outgrundlig anledning tyckte jag att det vore en god idé att följa med min mor till city idag, för att införskaffa en ny vattenkokare. Men det visade sig istället vara ett mycket, mycket dumt beslut. För mycket intryck, för mycket ljud, för mycket människor. När jag stod utanför en affär och väntade på att med shoppingkamrat skulle bli klar fick jag stå och upprepa ordet defibrillator om och om igen i huvudet för att inte bli galen. Vilket gjorde att jag sen började fundera över om man kan få en stresspsykos (vilket efter en googling visar sig att det existerar.)

För att inte tala om konsumtionsstressen. En lördag, i city, innan jul. Herregud. Behövs verkligen att produkter och varor som produceras. Försökte också på samma vis fokusera på Barbera Krugers: I shop therfore I am.

Ett till sex och S:ta Lucia

1. Den 21:a december ska jag gå och se The Hobbit, och jag ser onaturligt mycket fram emot det. När trailern går på TV kan jag inte sluta le.

2. Imorgon däremot ska jag se min första opera – Aida. Är nervös. Vill så gärna gilla det.

3. Dessutom har jag av någon outgrundlig orsak glömt bort att nämna hur mycket jag gillar att På Spåret har börjat igen. Jag hejar på paret Jessica Gedin och Hans Rosenfeldt.

4. Det känns av något orsak fel när jag fick reda på att bandet We are Scientists kommer från USA. Jag menar – de känns ju så brittiska.

5. Och apropå Peter Greenaway som jag nämnde igår – i hans film från 1989 – The Cook, the Theif, His Wife and Her Lover (med Michael Gambon, Helen Mirren och Tim Roth) medverkar även Ian Dury! Han var tydligen vän med regissören. Jag upptäckte också att det var han som gjorde filmen Prospero´s Books (med John Guilgud och Erland Josephson), som är en adaption av Shakespearse The Tempest. Så när helgen är slut lovar jag en recension av denna film, eftersom jag är smått besatt av den pjäsen, och har annars bara sett Derek Jarmans filmatisering, samt Dramatens uppsättning.

6. Och slutligen – S:ta Lucia:

Det finns en mängd legender om denna historiska gestalt från Syrakusa på Sicilien. Den första återger hur hon fördelade sin egna tillgångar till de fattiga och detta retade upp hennes blivande man så mycket att han rapporterade henne till de romerska myndigheterna att hon var kristen. Lucia dömdes att vistas på en bordell och skulle släpas dit av oxar – men hon lyckades stå emot.

Hon blev sedan torterad genom att få tänderna utdragna och brösten avknipsade i likhet med S:ta Agatha, och fastän hon dömdes till döden genom kokande olja och eld förblev hon ändå oskadd. Tillslut dödades hon genom att man stötte ett svärd eller en dolk genom hennes hals.

Enligt traditioner från den senare medeltiden och renässansen associerade man hennes namn med ordet lux (”ljus” på latin) och därför blev hon synens skyddshelgon. Bland hennes attribut återfinns lyktor och ett par ögon på en stjälk eller en bricka. En senare legend förklarar symboliken på ett mer målande sätt. Den beskriver hur Lucia, fast besluten att viga sitt liv åt Jesus, hade plockat ur sina ögon och skickat dem till en beundrare som blivit hänryckt över deras skönhet. (Konstguiden. Myter och Symboler av Marcus Lodwick. )

PAINTING-15-19c-Zurbaran-NationalGalleryofArtWashingtonDC-SantaLucia-1625

S:ta Lucia, hållande en bricka med sina ögon på

 

Onsdag och ett till sex

1. Dagens soundtrack: We Are Scientists The Great Escape

2. Jag har börjat lyssna på Placebo igen. Det hela känns mycket märkligt, men hemtamt på något vis.

3. Dagens filmer:

  • Bande á Part av Jean-Luc Godard, med Anna Karina
  • A Taste of Honey av Tony Richardson, med Rita Tushingham. (Baserad på pjäsen med samma namn skriven av Shelagh Delaney, omnämnd många gånger av Morrissey, bland annat med citering som: ”The dream has gone but the baby is rea”l och ”I dreamt about you last night, and I fell out of bed twice”.)
  • The Pillow Book av Peter Greenaway, med Ewan McGreagor

4. Och! jag kommer att studera journalistik på Södertörn i vår. Det hela känns perfekt. Mina händer skakade och hade hjärtklappning efter att jag läste att jag kommit in. Den här gången ska det fungera. Fjärde försöket…

5. Vill också ta tillbaka det jag skrev om serien Elementary, för min bror rekommenderade mig den i förra veckan, och sedan dess har jag sträcksett (?) alla avsnitt som går (vilket är 9 stycken.) Johnny Lee Miller i huvudrollen som en brittisk, förre detta drogmissbrukare, som hjälper polisen i New York att lösa ovanlig mordfall. Och Lucy Lui spelar rollen som Joan Watson. Och efter att ha sett avsnitt som jag kunnat kan jag meddela att det är en himla massa Sherlock Holmes referenser. Och en av de (nästan) punkterna är att Johnny Lee Miller spelade mot Benedict Cumberbatch i Danny Boyles tolkning av Frankenstein på National Theatre, och herr Cumerbatch är med i Danny Boyles nya film.

6. Dagens absurda: stod framför kassören och betalade ovanstående (punk 3) filmer och kassören ifråga var iklädd  silverglitter. Problemet var bara att jag inte insåg att just denna dag var Lucia, förren jag satt framför TV:n och kollade på Kulturnyheterna 19:00. Imorgon lovar jag att skriva vad min Myter – och symbolbok berättar om just denna dag.

Kvinnan, myten, geniet

När jag läste Litteraturvetenskap A togs Stig Larsson upp, i samma veva som Carina Rydberg. Och blev väldigt nyfiken på beskrivningen att hans verk. Så jag tog mig till Göteborgs förträffliga stadsbibliotek och lånade debutromanen Autisterna. Började läsa den redan på vägen hem, och fångades väldigt starkt av dess litterära stil. Nästa dag gick jag till Humanisten, där lektionen fortsatte i samma tema – och vi litteratur elever visades en tv-intervju med herr Larsson där han med en avslappnad och vardaglig ton berättar att alla män tänder på 13-åring flickor. Detta ledde till att jag senare under dagen kände mig tvingad att lämna tillbaka boken. Jag är glad att hans personliga åsikter äntligen börjas ifrågasättas av svenskt kulturliv. För jag kände fysiskt äckel när jag såg intervjun. Mest av allt har jag problem med hur otroligt bekväm han är med att berätta sådant. De tog upp debatten på kulturnyheterna i förrgår – att det kan sagt om kvinnlig sexualitet är klart sexistiskt, och de fick till och med in ett ifrågasättande av det manliga geniet (men det kändes mest som ett försök att vara politiskt korrekt.) Därför vill jag nu uppmärksamma några kvinnor som jag beundrar på ett eller annat sätt

Men först vill jag bara säga att det finns många saker att ifrågasätt hos dessa kvinnor – Solanas begick mord och hur bra förebild är kvinnor som tar livet av sig? Men i det sistnämnda fallen, ex. Plath är det jag beundrar hos hennes mod som blir tydligt i hennes dikter, och dessutom hennes litterära förmåga. Många av kvinnorna har fått kämpa sig igenom livet, men har alltid vart lika modigt öppna med sin kamp och med sina svagheter, och det finner jag otroligt beundransvärt. Dessutom beundrar jag alla som vågar vara annorunda:

  • Valerie Solanas
  • Sara Stridsberg
  • Ann Heberlein
  • Lauren Bacall
  • Greta Barbo
  • Patti Smith
  • Sarah Kane
  • Johanna Nilsson
  • Franscesca Woodward
  • Sylvia Plath
  • Marilyn Monroe
  • Elizabeth Taylor
  • Simone de Bevouir
  • Caitlin Moran
  • Anna Kavan
  • Edie Sedgewick
  • Courtney Love
  • Beate Grimsrud
  • Sofia Åkerman
  • Maja Lundgren