Hudutslag och kanibalism

(Tom Petty – American Girl, soundtrack till När lammen tystnad)

Någonstans fick min kropp nog. Mellan den neuropsykiatriska utredningen och resan till Paris (dagen efter sista utredningsdatumet) så var det bara nog. Och vad betyder detta? Jo, stressrelaterade, kliande, hudutslag. Jippi. Bröstet, halsen, övre ryggen, underarmarna och händerna är täckta av små utslag, som kliar. Kylbalsam och kortisonsalva är mina räddare.

Förutom detta då? Jo, efter att jag förra helgen, återigen såg När lammen tystar, bestämde jag mig att det var trots allt dags att åtminstone ge serien Hannibal ett försök. Efter att ha sett de sex första programmen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Den är otroligt makaber, men på något sätt inte tillräckligt mörk (någon som Seven lyckades med.) Jag känner otrolig sympati jämte mot huvudkaraktären Will Graham, men Hannibal Lector, spelad av Mads Mikkelsen, känns väldigt annorlunda från Anthony Hopkins. För han lyckades med balansakten mellan charmig och osympatisk. Vilket gjorde att han kändes ännu mer osympatisk, eftersom han kunde manipulera andra med sin medvetna charm. Hopkins Hannibal var intelligent och bildad. Mikalesen känns endast osympatisk, och jag tycker fruktansvärt synd om den situation som Graham hamnat i. En scen från avsnitt 3 (spoiler varning!) där mördaren begraver nio offer levande, och ger dem intravenös sockerlösning, för att sedan kunna odla svamp på dem. Gång på gång panorerar kameran över de uppgrävda kropparna, täckta av svampar, och där hade jag faktiskt svårt att kolla. Det var helt enkelt för groteskt. Avsnitt 6 (spoiler varning!), offren som är skinnade med krokar inborrade under musklerna, fästa i fiskelinor som i sig är fästa i taket för att hålla upp ”vingarna”. Dessutom kronhjorten som förföljer Graham i hans drömmar är otrolig, på det där das unhiemliche-sättet som verkligen kryper in under skinner, men trots detta är svår att förklara.

Dock, till serien fördel: Mikkelsen ansikte innehåller väldigt intressant benstruktur. Det håller för nästan hur många inzoomningar som helst. Även faktumet att serien låter handlingen utspelas inom mer än ett avsnitt, till skillnad från de flesta andra fallbaserade psykologiska thrillerserier (typ Criminal Minds.) Det ger ett större djup till handlingen, gör den mindre hoppig, och väcker större intresse hos tv-tittaren, eftersom man får mer utav ett förhållande till karaktärerna, och sympatin till dessa växer. Även faktumet att denna röda tråd som fortsätter utan onödig avsnittsformatering, med ”fortsättning följer” och en handling helt och hållet anpassad efter de 43 minuterna. Det är ingen övertydlig ”episodical arch”, utan tittaren förväntas faktiskt ha en IQ över 80, vilket idag tycks vara ovanligt när det gäller amerikanska serier. Dessutom spelas Hugh Dancy rollen som Graham väldigt bra (även fast jag är trött på ytterligare ett känsligt manligt geni.) Och även om huvudkaraktären är manlig, liksom Lector, samt Grahams chef så finns tre starka och intressanta (och ändå ganska stora) biroller, med Dr Alana Bloom (psykiatrisk konsult) Beverly Katz (FBI-agent) och Abigail Hobbs (dottern till en seriemördare.)

Annonser

Sommarlektyr

(Lyssnar på all fransk musik jag gillar just nu, men mest BB Brunes och Louise Attaque)

Sommar tycks betyda att man ska spendera tid i en hängmatta med de där böckerna som man aldrig hinner läsa annars. Ingen verkar dock ha tänkt på att det är väldigt obekvämt att läsa i hängmattor. Mitt problem med läsning just nu handlar snarare om att jag tappat förmågan att läsa nya böcker, utan istället bara läser om gamla. Därför har jag ett sommarprojekt på gång! Och jag är ganska generös mot mig själv gällande tidsaspekten. 8 veckor sommar ligger nu ju framför oss, och under dessa åtta veckor ska jag läsa 8 böcker som jag aldrig läst förut, och som jag kunde hitta i min bokhylla. Dessutom, för varje ny bok jag läser, får jag läsa om en gammal favorit!

1. Nightwood av Djuana Barnes

djuna-barnes-nightwood

Den här boken har jag precis börjat läsa, för den är lagom tunn att få följa med på resan. Dessutom känns hennes exprimentella stil väldigt fransk på något sätt.

 

Länge förknippades modernismen med några få namn, alla herrar. Där var James Joyce, James Joyce, James Joyce. Och så T S Eliot. Kanske Ezra Pound, kanske Rainer Maria Rilke, John Dos Passos, F Scott Fitzgerald.

I dag ser historieskrivningen annorlunda ut. Man kommer inte förbi Virginia Woolf, Gertrude Stein, Djuna Barnes. Modernismen vore otänkbar utan dessa och andra kvinnliga författare. Få av dem var för övrigt heterosexuella.

[…]

Nattens skogar är en roman med ett tyst centrum. Och detta centrum har ett namn: Robin, kvinnan som lämnar förödelse efter sig för vart hon än går. Hon kommer egentligen aldrig till tals. Ja, hon märks knappast alls, annat än i form av de själsliga sår hon tillfogat sin man, sin son, sin kvinna.

DN, 10/12 – 09, Sara Danius

 

2. Lydnad och auktoritet. Exprementsituationer, resultat och utvärdering av Stanley Milgram

obedience

Du har antagligen hört talas om Milgrams socialvetenskapliga experiment. Försökspersonen sitter i ett rum, framför sig har han en apparat där man via ett ratt kan höja elstyrkan, och testpersonen får veta att elen är kopplad till en person i rummet bredvid. En person i auktoritetsposition, i vitrock och allt det där, säger åt personen att sätta på elen. Personen i rummet bredvid skriket. ”Höj elstyrkan.” Testpersonen gör detta, och personen i rummet bredvid skriker ännu högre. Och så fortsätter det. Med dessa experiment ville Milgram försöka förklara hur så många personen kunde vara inblandade, på olika sätt, i Förintelsen, utan att reagera. Det handlar alltså om att man psykologiskt förklarar handlingarna genom att ge över ansvaret till personen som ger en order, och därmed kan man utsätta andra människor för ohygglighet. I Milgrams experiment var självklart inte personen i rummet bredvid kopplad till maskinen som gav elstötar, utan spelade bara. Men ändå.

 

3. Medealand av Sara Stridsberg 

9100126136

För att Sara Stridsberg är Sveriges bästa författare. Har varken sett eller läst Medealand, så det känns passande. Har i dagarna även mejlat hennes förlag, Bonniers, för att fråga om det finns något planerat utgivningsdatum för den bok hon talade om för två somrar sedan, då hon var Sommar-pratare. Och jag kan nu meddela att den planeras att ges ut hösten 2014.

 

4. Stäppvargen av Hermann Hesse

220px-Hermann_Hesse_Der_Steppenwolf_1927

 

The novel’s protagonist, 47-year-old Harry Haller, is living an extremely death-like existence. Once a public intellectual, he has retreated in disgust from modern European culture. Having lost his job, family and home, he lives in wolfish isolation, brooding by day and haunting taverns by night. Two souls war inside him: ”the beast”, yearning for savagery and isolation, and ”the man” seeking culture, society and love. Harry longs to kill himself, yet clings stubbornly to his ”evil days of inward emptiness and despair”.

The Guardian, 24/2 – 13, Chris Cox

 

5. Ofeliaetyderna av Rose Lagercrantz

9173531898

 

Rose Lagercrantz roman Ofeliaetyderna knyter an till Shakespeares drama, men med Ofelia som huvudperson. En annan av bokens centralgestalter är författaren Rickard Enhörning som är den som skriver bokens Ofeliaetyder, små prosastycken som ägnar sig åt vad Ofelia tänkte och kände, hur hennes barndom såg ut och vad det egentligen var som hände mellan henne och Hamlet. Men Rickard har också ett förflutet med en egen Ofelia, den unga Charlotte Söder som spelar rollen i en av Dramatens uppsättningar.

SvD, 11/10 – 07, Paulina Helgeson

 

6. Hjärtat av Donald Longmore

images

Från baksidetexten:

Eftersom varje kroppsdel är beroende av att hjärtat pumpar tillräckligt  med blod genom blodkärlen kan även en liten minskning av blodflödet bli katastrofalt för resten av kroppen, även om vissa organ är känsligare än andra. […] David Longmore börjar med att beskriva hjärtats verksamhet i relation till andra kroppsdelar. Först berörs det normala hjärtat, dess evolution och embryonala stadier. Sen följer en granskning av de kardiovaskulära sjukdomarna, där den aktuellaste forskningen sysslar med pre-kirurgiska metoder.

 

7. Symbolist Art av Edward Lucie-Smith

Symbolist-Art-Lucie-Smith-Edward-9780500201251

Though the Symbolist heyday in Paris was short-lived, the movement had an influence on painting in both duration and geographical range. Important Symbolist painters were at work in places as remote from one another as Munch in Oslo, Klimt in Vienna, and the young Picasso in Barcelona. It is through Symbolism, too, that the relationship between the English painting of the later nineteenth century and what was taking place in Europe can be explained. Edward Lucie-Smith’s important study throws light upon the origins of Modernism, and upon the development of painting and sculpture in the final years of the century. 185 illus., 24 in color.

 

8. Vetenskap för nyfikna. 200 nyckelbegrepp förklarade på nolltid av Hazel Muir

vetenskap_for_nyfikna_-_200_nyckelbegrepp_forklara-muir_hazel-21599188-749448666-frntl

 

Om Standardmodellen:

Standardmodellen är en teoretisk modell som beskriver aööa typer av växelverkan mellan elementarpartiklar. Den är dock inte heltäckande eftersom gravitationskraften inte ingår. De allra minsta partiklarna delas upp i två familjer. De första är kvarkarna, som har sex olika så kallade ”aromer”, upp, ner, charm, sär, topp och botten. De känner stark växelverkan och deras laddning är 2/3 eller 1/3 av elektronens. Kvarkar grupperar sig i par eller tre och tre för att bilda andra partiklar, som protoner och neutroner. Den andra gruppen elementarpartiklar är leptoner, som inte känner stark växelverkan. Den mest kända leptonen är elektronen, som har två tyngre släktingar, myonen och tauonen. Alla tre har samma elektroniska laddning, -1.  De tre övriga elektronerna neutrioner, samtliga mycket små och elektroniskt neutrala. De kommer från solen och rör sig rakt genom jorden. I standardmodellen finns det dessutom ytterligare partiklar, Gaugebosoner, som fotonen. Ett specialfall är Higgspartikeln, som ger massa åt andra partiklar.

Feminist Frequency

(Det är tydligen obligatoriskt som bloggare att berätta alla sin fantastiska planer man har när det är en högtid på gång (åh juste ja, glad midsommar) och igår såg planen ut lite såhär: restaurangbesök, god mat, läsa/se Fröken Julie för den utspelar sig på midsommarafton och baka marängtårta med vaniljglass. jordgubbar,  och hallon. Men i morse vaknade  jag med en igensvullen hals, och feber. Jippi. Min dag blir nu istället mer såhär: ligga kvar i sängen så länge jag kan och knapra isbitar, med en katt på magen medan jag kollar på Antiques Roadshow (där de idag var i Macclesfield, vilket var där Joy Division kom ifrån!) Gå upp ett tag, sitta lite vid datorn och äta aprikoskräm, för det är den enda acceptabla frukosten när det knappt går att svälja. Gå tillbaka till sängen för att vila ett tag som blev till 2 timmar. Vakna och kolla på gamla QI. Sen den planerade midsommarmiddagen: Tomatsoppa på burk, med makaroner, och för att det är helg, steka lite lök att ha i, och krydda med färsk basilika. Gå att lägga sig så tidigt som möjligt och sova bort viruset.)

 

Min nya favorit videocast, Feminist Frequency, direkt från youtube!

#1 Manic Pixie Dreamgirl (Tropes vs Women)

That bubbly, shalloy, cinematic, creature that existis solely in the fevered imaginations of sensitive writer-directors to teach brooding soulful young men to embrace life and its infinite mysteries and adventures.

 

#2 Women in Refrigerators 

Superheroines who have been fined either depowered, raped, or cut up and stuck in the refrigerator. För mer info om detta, kan jag rekommendera denna wiki-sida. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om denna popkulturella stereotyp, men med 90 exempel, bara när listan skapades, så är jag övertygad.

 

#3 The Smurfette Principle 

The Smurfette Principle is the tendancy for works of fiction to have exactly one female amongst an ansamble of male characters, in spite of that fact that roughly half of the human race is female.

 

#4 The Evil Demon Suductress 

But somehow these insects [the prating mantis] have become the ispiration for a whole trope of sexy female characters. The evil female suductress is a supernatural creaure, usually a demon, alien, robot, or vampire. Most often disguised as a sexy human. She ususes her sexuallity and sexual wildes to manipulate and seduce, kill and often eat poor and helpeless men, by aloring them into her evil webb.

 

#5 The Mystical Pregnancy 

Om reproductive terrorism.

 

#6 The Straw Feminist 

In television and movies, a straw feminist works by deliberately creating a exaggerated feminist character, which writers then fill with oversimplifications, misrepresentations and stereotypes to make it easy to discredit or deligimitized. The goal is to make feminism and our movements look completely ridiculouse, over the top and completely unnecesesary.

 

Och avslutningsvis en hyllning till en serie jag själv älskade när jag var yngre.  Joss Wheadon gjorde själv en inhopp, för att han tyckte så mycket om den, och det säger en del.

Why we need you Veronica Mars

12 bra artiklar från Rookie till en 14-årig jag

Trots att jag nog är 10 år äldre än den tänka målgruppen för Rookie, så gillar jag ändå denna internetbaserade tidning för tonårstjejer väldigt mycket. Den är vettigt. Vilket gör faktumet att jag fick lov att läsa Frida när jag var ung, ännu sorgligare. För det är en väldigt dålig förebild för unga tjejer som de presentera i deras sidor. Efter att grävt igenom deras arkiv kan jag presentera följande 10 artiklar, som jag tyckte var lite extra bra, och som kanske hade kunnat förenkla mina egna tonår.

1. Style. People are strange. How to dress like a David Lynch character.

David Lynch’s movies are weird, surreal, dark, creepy, nightmare-inducing, haunting, and beautiful. He’s the kind of director who creates scenes so wonderfully disturbing, they will bury themselves in your mind and stay there, sometimes for years (in my personal experience). Luckily, some of those unforgettable images are of cool lady characters with great LEWKS (like Perdita Durango, whom you will meet below). If you haven’t already, watch these films, take notes, and good luck trying to figure out some of the mysteries that have had me WTF-ing over the years.

2. Live through this. First encounters with the male gaze. 

1316577566malegazeimage

Everyone has a very personal relationship with their body. You livewith this thing every day. You grew up with it. It has birthmarks and bruises and acne and battle scars, and holds lots of memories. And perhaps lately you’ve started noticing different things about yourself in the mirror every now and then. It’s not a good or bad thing, it’s just what happens. But still, it’s weird, because it is change, and it does just happen, and without your permission. Which is why it feels so weird when other people start taking notice, also without your permission.

3. Everything else. Help still wanted. More advice for landing a job. 

But when I applied I had so many questions: Can I list my parents as references? Am I allowed to quit when school starts at the end of the summer? What’s my Social Security number? Anna tackled some of these topics about a year ago, but the questions from you guys kept on coming, so what follows are even more tips from both me and a panel of distinguished experts—people in the working world who actually hire other people—to help you look for and get a job, whether it’s a gig at the local pizza place or a Real Adult Career.

4. Music. This charming man. An interview with Morrissey.

1361896708Mozillo

Moz has been hugely important to so many of us over the years because his songs are relentlessly passionate, and he celebrates his individuality rather than being marginalized by it. No matter how dark his lyrics get, he never loses sight of the beauty andhumanityin other people and himself. His music has saved my life many times, so it’s hard to express just how much I love him, and how absolutely blown away with joy and gratitude I was when he graciously agreed to answer some questions via email for Rookie.

5. Live through this. A shrink to fit. Finding the right therapist for you

I tried a bunch of things that people had told me would help: exercise, meditation, prayer, self-help books, herbal supplements, etc. Nothing worked. The only relief I got was sleep, because at least when I was unconscious I didn’t have to feel anything.

6. Books + comics. Getting unstuck. Writers’ thoughts on writer’s block. 

1354094062writersblockcaitlin10823u98-540x764

Up until the point that I got my first actual writing job, I loved to write. I wrote all the time when I was a kid, and when I was a teenager. But the second I got my first $10 writing assignment from a tiny, tiny newspaper, suddenly I hated to write. Part of it is that I just hate work. I am by nature a sloth—I am really lazy, and I really don’t like to work. I have never had any work that I’ve enjoyed.

7.  Fun. Express yourself. Pointers for aspiring poets. 

One of the many wonderful things about poetry, though, is that you don’t have to do this—you don’t have to share it with anyone if you don’t want to. Your notebook (or computer, or cafeteria napkin) can be your own private solace, a place for you to experiment with words, express your thoughts, and turn the shittiest or most boring parts of life into works of art. And if you think that you’re not capable of getting into poetry, I ask you: who here hasn’t had the experience of finding the perfect song lyrics and scrawling them on your arms in ballpoint pen, or turning them into a Facebook status, or actually just holding them closely in your heart forever? Just as certain lyrics can connect us to our feelings and wants and hopes, reading and writing poetry can make us feel less ~alone in the world~.

8. Fun. Crafting for dummies. 

Collage, collage, collage! Flower crown realness. Flaire you can wear in your hair. Tiny baby zine. Origami mobile. T-shirt surgery.

9. Books + comics. Dramatic impulses. Books and plays that are dark, depressing, hysterical, alcoholic, bloody, or otherwise intense. 

No Exit
Jean-Paul Sartre
Let me set the scene for you: seventh grade gym class. Volleyball’s the order of the day, and people are really into it. (Whoa, nice spike, Andy!) But who’s that in the corner of the room, scowling from up high in the bleachers? Why, it’s me, having faked cramps and been left free to frown into my copy of Jean-Paul Sartre’s No Exit, the most dramatic play ever.No Exit is an amazing existentialist classic that finds three characters alone in a stark room that they slowly realize is THE UNDERWORLD. They reflect on their lives, argue, scream, cry, and say things like, “Hell is other people,” which is something that a certain melodramatic seventh-grader totally agreed with—although I might have amended it to read: “Hell is other people in gym class.” Even if you adore gym, there are tons of interesting ideas in this play, which is still one of my very favorites ever.

10. Fun. Where your book begins. Journaling 101. 

1345821531CollageEMMA

I’ve always organized my life in notebooks. I keep all of these things simultaneously: a few sketchbooks, a planner, a personal dream book, and separate notepads for things like to-do lists, overheard conversations, and meaningful quotations.

11. Everything else. Eating: a manifesto. Stick this to the fridge. 

Girls and women of the world, could we stop apologizing for wanting and eating food? Because this is one of the most ridiculous things that we do collectively as lady-people, and not only does it annoy the shit out of me personally, but it is also INCREDIBLY SAD. Could we stop feeling “guilty” for wanting an effing brownie? Or a plate of fries? Could we stop actively seeking permission from our friends to go ahead and “be bad” and order the cheesecake? Could we all just go ahead and order whatever it is that we feel like eating, instead of saying, “Oh, I feel like a pig, you guys are just getting salads”?

12. Live through this. Better of alone. How I stopped looking to belong. 

1370317102loner-illo

Almost every party and social gathering is like this—I want to be there, but once I arrive, I’m typically at a loss, mystified by the ease and energy with which everybody else makes conversation. As I’ve gotten older, I’ve begun to think that the way I connect with people is different from how most people connect with one another. My friends want to go to the movies and get dinner and hang out together all the time, it seems like, whereas I’m always drifting on the fringe, content to tag along on these occasions, but never one to agitate for them. But they’re having so much fun! They seem so excited to be spending hours in each other’s company, dancing or talking about school and crushes and life. And I never am. There’s something wrong with that, isn’t there?

En solig onsdag framför en datorskärm, och 1 till 8

1. Om 6 dagar drar min utredning igång. Enligt folket på Danderyd ska den bara ta en vecka att göra, men så pratar vi långa dagar. Jag kan inte uttrycka hur mycket jag inte vill göra det, men hur mycket jag ändå vill ha det gjort. För att få lite svar. Men tisdagen därpå ska jag till Paris så jag ska väl inte klaga. Ska bli väldigt, väldigt trevligt. Ser fram emot att göra sånt jag inte hann med, eller kunde göra förr förra sommaren, så som Picasso-museet och katakomberna, men också att återbesöka vissa plaster – se Centre Pompidou och Marais. Men herregud vad jag ändå hatar att resa (läs flyga), alldeles för stressfyllt. Puh, och en säng som inte känns som ens egen, och ja… man ska väl inte klaga när man ska på semester egentligen. Tänker i alla fall se till att få med mig tabletter som kan göra det allt för jobbiga lite lättare, och fylla min mobil med en hel drös trevliga podcast. Åh gud, spotify lär väl inte funka utomlands? Fan.

2. Min fina handväska gav upp i förrgår. Suck, men efter lite letande har jag hittat en ny (från secondhand, vilket även min förra var) och den är perfekt, och tyget ser ut som en soffa från sekelskiftet.

3. Kom hem med Oscar Wilde. The Dramatic life and fascinating times of Oscar Wilde av Martin Fido. Från mitt närmsta antikvariat, och den är fylld av foton, teckningar och karikatyrer, som är kopplade till författaren, och tiden han levde i. Även Aubrey Beardsleys häftiga teckningar.

4. SvD publicerade i förra veckan en intervju med Caitlin Moran, apropå översättningen och släppet av hennes andra bok Moranthologi, och artikeln kan du hitta här.

5. Rokkie skrev en bra artikel om hur det är att leva med, eller känna någon med AD(h)D, och den går att läsa här.

6. Elsa Billgren länkade till en blogg med en teaser om att man där kan läsa sig hur man göra dessa kuvert av gamla tidningssidor. Denna blogg. Tyvärr visade sig bloggen inte alls innehålla instruktioner, men efter att funderat över det en minut har du här en riktigt guide.

handmade-envelopes

  1. Välj valfritt fint papper att göra kuvert av. Gamla kartor skulle exempelvis kunna vara jätte fint.
  2. Välj ett vanligt kuvert att använda som mall, i den storlek du vill ha.
  3. Ta försiktigt isär de igenklistrade delarna av kuvertet så att ”det blir ett helt papper igen.”
  4. Välj ett papper att använda som mall. Baksidan på gamla block brukar fungera bra till detta. Lägg sedan det utvikta kuvertet på mallpappret, och rita utmed kanterna.
  5. Klipp nu ut mallen du ritat. Och et voilà! Du kan nu använda mallen på de fina papperna du vill göra kuvert av!

7. Kan annars rekommendera blogglänken. En rolig, kreativ blogg, som visar hur och vad man kan göra själv. Allt från ommålade metallträdgårdsbord, till fruktig glass.

8. Har fastnat för en ny, samtida konstnär som heter Amy Bennett (officiell hemsida med foton av hennes verk.) Bilderna nedan kommer från hennes serie Neighbours. De påminner mig lite om Edward Hopper, med samma drömska känsla.

Amy-Bennett-Sunpatch-270

amybennett_1-550x440

amy-bennett