Kanske är det ändå dags att omgivningen anpassar sig en smula, för jag har då målat in mig i ett hörn

Har beställt ett par löpartight som är hellånga, liksom Morrisseys Autobiography (på engelska.) Blev trots allt väldigt inspirerad av Woyzeck igår, så tankarna virvlar om hur jag kan ta vara på den kreativa energin (träning och en välskriven memoar kan vara ett sätt att pusha dem framåt.) Klockan 02:30 kom jag på en måleri/kollageidé, så jag måste ta och köpa mig en passpartou (visste inte att det stavades så) eller två, liksom kolla så att mina oljefärger inte har torkat. Har också en fråga jag måste ta upp med min arbetsterapeut – när jag genomgick utredningen dök frågan upp om jag har svårt att avsluta projekt, eller om de rinner ut i sanden. Och ja, det gör de. Så in i helvete ibland, hur mycket jag än älskade idén när jag startare. Jag hatar det. Tydligen ska detta ”symtom” vara vanligt vid AD(H)D. Jaha. Men hur kan jag nu göra något åt det, undrar jag. Hoppas att det finns något sätt, någon strategi.

Dessutom var Asperger-föreläsningen väldigt intressant igår, om bemötande och förhållningssätt. Det var nog en slags ögonöppnare på något sätt. Jag har förstått att det är väldigt vanligt att känna att det är något fel på en, när man har den här diagnosen, just för att man har en helt annat tanke – och förhållningssätt till vardagen. Så vad gör man? Jo, försöker anpassa sig, och anpassa sig, tills man kommer till en punkt där man börjar tappa bort sig själv.

Några exempel? Hur jäkla stressigt och energikrävande allt är. Nya situationer, människor och relationer, förändringar, tid, och som toppen på isberget en dos sömnproblem. Sen lägg till behovet av tydlighet i en värld där allt är ”om en stund”, ”kanske”, ”snart”, ”vi får se” och ”lagom”. Och sen avsluta med vår hetsiga samtid som begär att man ska kunna vara spontan, flexibel och älska en fullspäckad kalender.

Fan heller.

Så det är väl bara att öva på att begära en viss förståelse från omgivningen, att jag själv ber om tydlighet, istället för att genom en omständlig inre dialog luskar ut vad all denna vaghet egentligen betyder. Att faktiskt börja sätta upp gränser för hur mycket jag orkar anpassa mig, liksom lära mig att acceptera att vardagssaker som städning, disk, handling och ekonomi är jäkla svårt för mig, men trots det är jag riktigt bra på andra saker.

Jaha, detta låter ju lätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s