Twelwe Years a Slave, Hans Gedda och Man Ray

Var det någon som tittade på videon med Tampel Grandin? Jag hoppas det.

Är fortfarande förkyld. Livet är underbart. Låg i sängen igår och kollade på repriser av Australiensiska Masterchef. Är lite smått besatt av det programmet…

Hur som helst, insåg att jag missat att uppdatera en del, om olika kulturutflykter, så vi gör ett litet sammanfattande inlägg.

1. I januari såg jag Twelwe Years a Slave på bio. Skrev en kortare recension om filmen, men publicerade den aldrig. Detta skrev jag:

Ända sedan jag läste om Steve McQueens senaste film har jag inte kunnat vänta. Efter Hunger och Shame, har förvandlats till en regissör att lita på. I alla fall om man är förtjust i filmer som är smått äcklande och får ens hjärta att göra ont, ja eller magen. Herregud, vad jobbigt det är att vara biobesökare när man ser hans filmer, och jag har nu sett alla tre i en biosalong, med tillhörande popcorn. Och just nu minns jag inte om den här filmen är värre än de andra, men den kändes värre. Chiwetel Ejiofor varväldigt trovärdig som Solomon Northup, men kände hans smärta – han spelade aldrig över med den, den var istället nyansrik och dämpad. Som om den låg fastkedjad i hans bröst. Michael Fassbender var fruktansvärd, helt mardrömslik, och i all sin drama, en intressant motvikt till Ejiofor. Och med Fassbenders genom onda karaktär, var även Benedict Cumberatch en motvikt, visst ansåg han att det var okej att äga människor, men kunde trots detta se sina slavar (och specifikt Northup) som en faktisk människa. En film om kontraster. Jag är väldigt nöjd, och filmen var väldigt bra.

Jag hurrade i soffan när McQueens vann Bästa film på Oscarsgalan, det hade varit så mycket diskussioner på förhand: skulle den vinna? om den vann skulle det då handlar om att vita ville visa att de inte röstade rasistiskt? att den inte förtjänade att vinna eftersom den bara spädde på den vita mannen skulle (det var en seriös recensent som sade så!) Till grad att filmen i säg försvann.

2. I februari gick jag på utställningen Hans Gedda och Mörkrets mästare på Nationalmuseets tillfälliga Konstakademiadress. Jag vet inte vad som var bäst, fotografierna (som många var välbekanta), eller faktumet att Jonas Gardell och Mark Levengood var där med familj. Gardell som var en av Geddas modeller. En del av mig ville be om Gardells autograf, men man vill ju inte gärna störa när man är på museibesök med familjen, det känns inte sjyst. Utställningen pågår i 5 dagar till (!!!) så passa på! Förutom just Gedda är ju även titeln ”Mörkrets mästare” och det syftar på en konstutställning som fungerar som en historisk kommentar, med så kallade caravaggister (efter barockkonstnären Caravaggio.) Många häftiga, symbol tyngda målningar med religiösa motiv.

dd8d2aec47981f4593ba7a0a42c181c9

hämta

3. Och slutligen förrförra lördagen då jag besökte Millesgården, för utställningen Man Ray, New York – Paris – Hollywood. Missförstå mig inte nu, för Millesgården är ett väldigt trevligt museum, som är väldigt vacker beläget, men deras utställningar har en förmåga att vara all bark, no bite (vad finns det för överensstämmande svensk uttryck?) Det verkar bra, massor av reklam för utställningarna, utställningen känns väldigt proffsigt utformat, men det saknas alltid lite när det gäller verken som ställs ut. För det är aldrig de stora, kända verken (det har de väl inte råd att hyra in), men det finns visserligen alltid en bredd på verken. Men, det slog mig nu, som det alltid göra – det är alltid flera skisser eller kladd de stället ut. Och det irriterar mig. Det spelar ingen roll om det är Man Ray, eller något annat stort konstnärsnamn, jag vill inte se skisserna de tecknat på 3 minuter. Och jag tvivlar på att de själva skulle uppskatta det, om personerna levde. Jag skulle ändå rekommendera den, för det är sällan vi får se konstnärer som Man Ray ställas ut idag i Sverige. Som någon recensent kommenterade då Moderna Museet lite för besatt av Marcel Duchamp, och då glöms andra dadaister/surrealsiter bort (Duchamp var visserligen ingendera, men fann sin inspiration där.) Såhär beskriver i alla fall Millesgården utställningen:

I utställningen får vi följa den ryskjudiske, kultförklarade konstnären Man Rays, född i USA (1890-1976), konstnärskap genom en vindlande resa som spänner över två världskrig. Från 1910-talets tidiga dadaism i New York, dit de europeiska konstnärerna sökt sig under kriget, till Paris på 1920- och 30-tal, för att återvända till USA för att undkomma nazisternas framfart i Paris under 1940-talet.

Man Ray var framförallt verksam på tre platser: New York, Paris och Hollywood. Tyngdpunkten i utställningen är Man Rays återkommande teman och formspråk. Som besökare möter man kända verk som bland annat strykjärnet Cadeau, och fotografiet La Prière.
Platserna, tiden och berömda personer som Marcel Duchamp, Andre Breton, Pablo Picasso, Kiki och Lee Miller lämnar avtryck i hans konst.

Utställningen visar Man Rays mångfacetterade konstnärskap. Han utforskar vad konst är och arbetar i många olika tekniker; skulptur, fotografi, teckning, måleri, objekt och experimentell film. Cirka 90 föremål visas i utställningen.

images

the-gift-1921

 

Om du har tjugo minuter över, och vill bli inspirerad/lära dig något/upptäcka en fantastisk person – kolla på videon!

Om du inte vet vem Temple Grandin är, läs här först. Och om du inte vet vad TED konferensen är, läs mer om den här. Sen kan du prenumerera på TED talks på youtube (det hittar du här).

Jag måste bara få klaga lite

I fredags vaknade jag med migrän, och kunde inte göra det jag hade behövt göra. Trots detta tog jag tag i den bokade tvättstugetiden. Efter att jag åkt och köpt hårfärg och den utnyttjat den tidigare bokade tvättiden (varför trodde jag att det var en bra idé.) Lagade typ bouillabaisse/fisksoppa utan saffran till middag. Kände mig alldeles matt efteråt. Dessutom hade jag plågats av en irriterad näsa, nyst kanske 30 gånger under dagen, samt velat klia ut mina ögon. Åh, jaha, dags för pollenallergin! På vaknar jag med en hals som täckts med grus. Ja… så migränen var ett första tecken på förkylning. Förtjusande. Orkade inte göra någonting alls under dagen, förutom att handla mat och titta på Shrek. Det tog nog en hel evighet att somna inatt, liksom en halv burk halstabletter. Men så vakande jag vid 6-tiden och det kändes som om någon stack 30 nålar in i min has. Högst obehagligt. Drömde sen att jag gick förbi en skog, där jag skymtade några vackra blommor vid utkanten, som jag ville plocka för pressning. När jag närmade mig blomstren såg jag varg, och den såg mig. Vargen närmade sig mig, och jag skakade av skräck, med tanken ”jag kommer att bli söndertrasad av dess käftar.” Den strök sig mig mig, buffade huvudet mot min axel och gnagde försiktigt mot min hand. Sen rörde den sig tillbaka mot skogen. Sen vaknade jag med hjärtat i halsgropen. Och mindes kvinnan på ABC igår som nästan blivit attackerad av ett 20-tal vildsvin. Så när min hjärna så den nyheten upplevde den en sekund av gudomlig uppenbarelse?

Skräck och ond, bråd död framför ungdomslitteraturen

Bara en tanke som slog mig, i och med att en stor svensk bloggerska nu ska ge ut en ungdomsroman, och det är att jag läste knappt aldrig ungdomsromaner. Under mellanstadiet (och högstadiet?), som väl är åldersgruppen de riktar sig till, började jag läsa de mörkaste deckarna jag fick tag i. Minns när vi i 5:an skulle välja en bok att läsa och recensera, jag valde Elizabeth George, och min lärare kommenterade mitt val, med något i stil med att det var en väldigt vuxen bok. Jag tror att under mellanstadiet (och lite högstadiet) var nog den enda period då jag läst deckare. Ja, förutom Sir Arthur Conan Doyle och Agatha Christie. I samma period upptäckte jag Stephen King och Dean Koontz. Det är lustigt, för jag tyckte inte att det var så obehagliga. Jag kunde ganska tidigt se superobehagliga skräckfilmer, minns tydligt The Shining, utan några problem som mardrömmar och liknande. I högstadiet upptäckte jag sen mer klassisk gotisk skräcklitteratur som Frankenstein, Dr Jeckyll och Mr Hyde, Dorian Grays porträtt och Dracula.

Så nu frågar jag mig själv vad var problemet med ungdomslitteratur? En del tror jag handlade om att jag alltid älskat att läsa för att lära mig. Det får gärna vara informationsspäckat, eller använda ett svårare språk. Inget av detta fanns i böckerna riktade till min ålder. Dessutom hade jag super svårt för hur klassiker riktade till unga ofta är förenklade, förkortade och allt ”hemskt” är borttaget. Så varför lockade monster, hemskheter och ond, bråd död en 12, 13, 14, 15-åring, etc? Stephen King är ett bra exempel. För det första handlar hans böcker ofta om barn och unga, och för det andra är monstren (saknar ett bättre ord) ofta metaforiska i hans historier. Det är inte monster, för monstrens skull, utan för att flytta ut allt hemskt man upplever när man är 14 till en faktisk varelse. Och metaforer är ett effektivt litterärt grepp. Medan ungdomsböcker beskrev saker som en ökad osäkerhet, mobbing och hur ens kropp plötsligt känns som en främlings, så att läsa om människor som har det ännu värre, gör att ens egna probem känns lite mindre. Så det blev ett sätt att se den stora bilden. Om jag läser historier om bok som styckmördas, hur viktiga känns mina egna problem då?

Jo, en ungdomsromanförfattare som jag faktiskt verkligen gillade var Johanna Nilsson. Jag gillar hennes böcker fortfarande faktiskt. De handlar ofta om de som är utanför på olika sätt, men skriva med ett väldigt vackert, nästan poetiskt språk. Så bland annat Hon går genom tavlan, ut ur bilden – den läste jag i högstadiet under en period då jag för första gången gick igenom en depression, så att läsa den kändes som att bli sedd. Men också Konsten att vara Ela, De i utkanten älskande och Flickan som uppfann livet.Väldigt vackra, men på ett hemskt sätt. (Hon skrev en ”fortsättning” på Hon går genom tavlan, ut ur bilden som jag tror kom ut 2011, var titel är Gå din väg men stanna. Den handlar om Nilssons egen erfarenhet av diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning – jag har skrivit om det i detta inlägg från 2012. Jag har fortfarande inte vågat läsa den, för när den kom var jag själv i behandling för diagnosen, men eftersom jag inte längre uppfyller diagnoskriterierna kanske det är dags. Som en slags avslutning.)

DN:s superbra artikel som slår hål på 10 myter om invandring

Om du vill läsa hela artikeln går det att göra här.

1 ”Invandring leder till ekonomiska förluster för mottagarländerna”.Fel. Flera aktuella internationella studier visar på positiva tillväxteffekter av invandring. Dessa uppstår bland annat av att invandring bidrar till ökad export, ökad specialisering på arbetsmarknaden samt motverkar kompetensbrist och arbetskraftsbrist.

I Sverige fick 10 451 dataspecialister arbetstillstånd under åren 2009–2012. Drygt en tredjedel, 36,6 procent av samtliga invandrade i Sverige har en eftergymnasial utbildning, vilket är ungefär samma andel som för befolkningen i sin helhet, 36 procent. Personer med utländsk bakgrund leder 13 procent av Sveriges befintliga småföretag. Var femte företag som startades 2012 leddes av en person med utländsk bakgrund. Företag som drivs av invandrade har något högre tillväxt än företag i allmänhet. Bland universitetslärare är 25 procent utrikes födda och för läkare är siffran 31 procent.

Forskningen visar att invandring bidrar till ökad export.

2 ”Invandring innebär en stor belastning på statsbudgeten”. Fel. Forskningen visar att de statsfinansiella effekterna av invandring är små. Om de är negativa eller positiva beror till stor del på hur väl arbetsmarknaden tar emot invandrade. Det bekräftas både av svensk forskning och av en analys gjord av OECD.

3 ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”. Fel. En stor del av dem som invandrar till Sverige kommer för att arbeta eller studera – många får uppehållstillstånd på grund av de har ett arbete i Sverige. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda män som bott i Sverige i minst 16 år och med asyl som grund för uppehållstillstånd är över 70 procent. En ny svensk studie visar att utrikes födda inte har högre risk att hamna i bidragsberoende än inrikes födda. Men det tar fortfarande alltför lång tid för nyanlända flyktingar att komma in på arbetsmarknaden.

4 ”Invandringen leder till lönedumpning och invandrarna tar jobben från svenskar”. Fel. Invandringen tycks ha liten eller obetydlig effekt på inföddas löner och arbetslöshet, enligt internationell forskning. En ny svensk studie visar att flyktinginvandringen inte har påverkat inrikes föddas möjligheter på arbetsmarknaden. En studie av amerikansk tillverkningsindustri visar att infödd arbetskraft inte hotas av en ökad invandring.

5 ”Invandringen har lett till en våg av kriminalitet”. Fel. Majoriteten utrikes födda begår aldrig brott, precis som majoriteten inrikes födda. Det är människor med mindre resurser i mer utsatta situationer som begår flest brott.En aktuell svensk studie visar att utrikes födda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken men om man tar hänsyn till faktorer som utbildning och inkomst, samt bostadssegregation under barndomen så försvinner brottsgapet helt för kvinnor och till mycket stor del för män.

6 ”Det är omöjligt att ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla”. Fel. Det går att kombinera ett samhälle med omfattande sociala skyddsnät och stor invandring. Länder med omfattande sociala skyddsnät har ofta lättare för att öppna upp för mer invandring än länder med svagare skyddsnät.

7 ”Solidaritet kräver likhet”. Fel. Internationell forskning visar att det går att bygga samhällen med stor mångfald, där människor samtidigt är beredda att bidra till det gemensamma. Människor i länder med stor etnisk mångfald identifierar sig inte mindre med sitt land än människor i mindre etniskt mångfacetterade länder.

8 ”Invandrare måste vara beredda att assimilera sig”. Fel. Människor som identifierar sig med och upprätthåller band till mer än ett land har tillgång till värdefulla resurser och dessa resurser kan underlätta invandrares integration.

9 ”Sverige är på väg att bli ett muslimskt land”. Fel. Däremot framgår det i flera studier att religiös tillhörighet kan underlätta integrationen på många sätt, till exempel genom att en kyrka, moské eller tempel fungerar som en mötesplats i det nya landet.

10 ”De flesta flyktingar är ekonomiska migranter”. Fel. Forskningen visar att geografisk närhet och mänskliga band är avgörande för vart asylsökande söker sig. De allra flesta flyktingar flyr över närmaste gräns. Det är bara en bråkdel av världens flyktingar som tar sig till europeiska länder som Sverige. Det sker vid svåra konflikter. Många av dem som kommer till Sverige i dag 2014 flyr från inbördeskriget i Syrien.

 

Jag har bestämt mig för att försöka se de klassiska gamla Bond-filmerna, men vad säger det inte om en serie när det anses progressivt när M:s kön ändras till kvinnligt?

M: I think you’re a sexist, misogynist dinosaur. A relic of the cold war. Whose boyish charms, they’re wasted on me, obviouly appea to that young woman I sent out to evaluate you.

BOND: Point taken.

l_143145_02bbb32c

Jag är ledsen, men jag måste avrunda Straight to Hell med Washington Bullets

(Insåg även att jag nu älskat detta fantastiska, politiska, drivna, insprerade och frustrerade band i 10 år. Ett helt jäkla decennium.)

Washington Bullets (Låt 23, från trippelalbumet Sandinista, från 1980.)
Oh! Mama, Mama look there!
Your children are playing in that street again
Don’t you know what happened down there?
A youth of fourteen got shot down there
The Kokane guns of Jamdown Town
The killing clowns, the blood money men
Are shooting those Washington bullets again

As every cell in Chile will tell
The cries of the tortured men
Remember Allende, and the days before,
Before the army came
Please remember Victor Jara,
In the Santiago Stadium,
Es verdad – those Washington Bullets again

And in the Bay of Pigs in 1961,
Havana fought the playboy in the Cuban sun,
For Castro is a colour,
Is a redder than red,
Those Washington bullets want Castro dead
For Castro is the colour…
…That will earn you a spray of lead

Sandinista!

For the very first time ever,
When they had a revolution in Nicaragua,
There was no interference from America
Human rights in America

Well the people fought the leader,
And up he flew…
With no Washington bullets what else could he do?
Sandinista!

‘N’ if you can find a Afghan rebel
That the Moscow bullets missed
Ask him what he thinks of voting Communist…
…Ask the Dalai Lama in the hills of Tibet,
How many monks did the Chinese get?
In a war-torn swamp stop any mercenary,
‘N’ check the British bullets in his armoury
Que?
Sandinista!