1-7, en söndag

1. Det var nu några dagar sedan, men någon ringde efter att ha sett våra lappar om Franz. Han har nu fått åka hem till sin riktiga familj. Det tog dock över en vecka. Dessutom skulle de åka hem med honom i en taxi, utan bur eller sele. Det låter lite hälsovådligt. Han heter egentligen Atis förresten. Vi funderar nu på att åka till katthemmet och kolla på ett katt till. Vi har ju Simon redan, men han är en katt som gillar sällskap. Även om varken Fluffis eller Franz verkade gör det. Igår var det för i övrigt exakt 100 år sedan han sköts till döds, och Första världskriget fick sin start.

2. Gick med i FI igår. Har funderat på det hur länge som helst, men nu hade de et ”erbjudande” om att man kan gå med för 50 kronor, och då blev det ju inte så mycket att fundera på.

3. Vi alla gillar Body shop eller hur? Ingen av deras produkter testas på djur, och att det där som vi gillar och hatar hos andra märken. Köpte en ”detangling spray” till mitt hår häromdagen (som ibland blir så trassligt att jag får stora knutar.) Men. Och detta fick jag inte veta förrän nyligen, Body shop ägs av Loréal, och de testar sina produkter på djur. För mer info om hur företag kan komma runt lagar, och låtsas som att de inte testar, trots att de gör det – kolla in den här utmärkta videon:

4. Har letat, letat och letat efter en textilåtervinning i innerstan. Men kan inte för mitt liv hitta någon. Alla ligger i förorten, men inte ens där i centrum utan på aviga orter. Om någon vet ett bättre beläget ställe säg gärna till!

5. Gick och såg nya X-men filmen på bio, X-Men: Days of Future Pasts. Det var många tonårspojkar i publiken, men inte lika många som när jag såg senaste Star Trek. Den var väldigt underhållande, och jag känner mig tvingad att se allt Michael Fassbender är med i, för han är en av mina favorit skådespelare. Filmen var väldigt underhållande, även om alla tidsresor inte riktigt gick ihop. Och som Jessica Gedin sade på Spanarna, de har gjorde de helt omöjligt nu att kunna se filmerna i kronologisk ordning nu (och de var svårt redan innan, med alla sidhistorier). Innan jag såg den, så såg jag om de tre tidigare filmerna. Det var en ganska mörk film, men Quicksilver (spelad av Evan Peters) livade verkligen upp. Han var perfekt. (Spoiler) Älskade när de skulle rädda Magneto från Pentagons fängelse. En märklig grej var att i actionscenerna så blev musiken väldigt lik den från James Bond, och i andra påminde den om de sorgliga scenerna i Dr Who. Gillade även att Hank/Beast hade Star Trek på TV:n.

6. Har varit på två konstutställningar. På Moderna museet för att se Nils Dardel och den moderna tiden. Har velat sett en hel utställning med Dardel sedan jag besökte museet för första gången och såg hans Den döende dandyn. Älskar den tavlan. Färgerna, kompositionen, allt. Det var en väldigt kul utställning, som även gav ett smakprov på hans tidiga tavlor, som var mer kubistiska än naivistiska. Väldigt coola dock.

Besökte även Fotografiska museet för att se Sebastião Salgadoutställningen Genisis, där fotona är tagna på de 40% av jordytan som inte ännu förstörts av människan. Så häftiga natur – och djurbilder. Maffiga. Häpnadsväckande. Vackra.

Hade tidigare inte hört talas om den svenske fotografen Dana Sederowsky, men blev väldigt kär i hennes foton.

Doktor Dana är konstnären Dana Sederowskys verktyg. En sjuksköterska som inger förtroende, men samtidigt kan utöva makt. Sedan debuten 1998 har Dana Sederowsky konsekvent arbetat med fotografi och videoperformance där hon använder sin egen röst, kropp och sitt ansikte. Vem är sjuksköterskan som rör sig i dessa både vackra och obehagliga miljöer som är laddade med historier? En räddande ängel eller rentav en dödsängel? Svaren finns kanske inom oss själva.

7. Har nu lyssnat igenom Lana del Reys nya album Ultraviolence kanske 5 gånger, och jag kan bara inte få mig själv att gilla den.

Det är irriterade för debutskivan är någon jag kommer tillbaka till gång på gång, men dess då udda mix av sadcore or hip hop beats. Alla låtarna på nya plattan är ballader, vilket är det första problemet, för jag har inte tillräckligt tålamod för det. Vad jag tyckte så mycket om på Born to day var hennes röst, som hade sån bredd. Men här sjungs 90% av låtarna i falsett som tillslut börjar skava . Dessutom har jag börjat störa mig så på hennes persona som ett offer, hennes referens till ”he hit me and it felt like a kiss” och hennes uttalande:

”For me, the issue of feminism is just not an interesting concept. I’m more interested in, you know, SpaceX and Tesla, what’s going to happen with our intergalactic possibilities. Whenever people bring up feminism, I’m like, god. I’m just not really that interested… My idea of a true feminist is a woman who feels free enough to do whatever she wants.”

Ungefär som det är omöjligt att både fascineras av fysik, och kämpa för kvinnors rättigheter. Att det inte är intressant. Dessutom hennes Lolita-teman som även återkommer på nya skivan, efter både låten Lolita, videon till Ride och åtskilliga låttexter om äldre män. Det gör mig riktigt arg för det är att gå på Humbert Humberts version av förloppen som sker i boken, som är skriven utifrån den litterära tekniken unreliable narrator (vet inte vad det kallas på svenska.) Det han beskriver är att hon är villigt, och han därmed oskyldig. När det egentligen handlar om sexuella övergrepp på 12-år gammal flicka, som förskönas i hans ord. Och det är poängen med boken. Men istället tycker folk att den är romantisk. (På wiki finns det mer att läsa om boken.)

Hur som helst, några låter som jag ändå tycker om, musikalisk och hennes röst: Ultraviolence, West Coast och Pretty When I Cry.

Med månen som motiv

Bq6J6GzIAAAK0Xn

(Ursäkta det dåliga fotot, min kamera var urladdad och kan inte för mitt liv hitta laddaren. Så – fick lov att fota med mobilen. Och, om det ser ojämnut ut beror det på att kassen ligger på mitt bolltäcke.)

Det började med att jag såg en tjej på stan med en tygkasse med super snyggt motiv föreställande månens olika faser. Kommenterade hur snygg den var, och min kompis som också hann se den svarade att jag borde väl kunna göra den själv (för den tjejen hade var köpt.)

Funderade i någon vecka på hur jag kunde göra den på bäst sätt, och bestämde sig till slut för att göra ett försök. Den svarta kassen köpte jag på Inspira i Liljeholmen för cirka 30 kronor. Min första tanke var sedan att motivet skulle ritas med tygpennor (precis som jag gjorde på tygkassen jag gjorde med alfabetet i ett snyggt typsnitt), men deras urval var så dåligt att jag åkte vidare till Panduro. Där var inte bara pennorna ännu färre, men också dyra. Suck, jaha. Kollade då bland tygfärgerna, och tog beslutet att jag helt enkelt får lov att måla månarna istället för att rita dem. 1 svart, och 1 vit färg. 100 ml för 45 kronor, x2. Färgerna är för mörka tyger. Så för att få detta att löna sig någorlunda måste jag nog hitta på ett annat motiv att också måla.

För att använda som inspiration/utgångspunkt skrev jag ut en massa bilder på månen, och dess olika faser. Sen bestämde jag mig för hur många månar jag ville ha, och de blev 15, i tre rader, vertikalt. Som mall för cirkeln använde jag mig av foten på ett glas, som jag ritade runt på kartongbaksidan på ett block.

Så till det svåra – mäta upp så att cirklarna skulle målas i ett symmetriskt mönster. För att markera på tyget använde jag mig att en sådär platt tygkrita. Jag tänker inte ens försöka förklara hur jag räknade och mätte upp. Två gånger när jag mätte upp blev det för tätt och lite snett, så tillslut utgick jag från linjerna, istället för att strikt följa dem. Med kartongmallen ritade jag ut cirklarna. Förarbetet tog kanske 3 timmar.

Sen började jag måla på cirkel nummer 1, med vit färg och en tunn pensel. Efter att jag fått dit formen jag ville ha, började jag skapa kratrarna med att blanda ut olika grå nyanser, och sedan med baksidan på olika stora penslar forma groparna. Målningen tog sammanlagt cirka 4-5 timmar, utspritt över 3 dagar.  Det var mycket duttande.

När jag tillslut var nöjd lät jag färgen torka ordentligt över natten. Torkningstiden specificerades inte på färgburkarna tyvärr. För att se till att färgen (som annars är vattenlöslig) fastnade ordentligt på kassen skulle tyget strykas på avigsidan i 5 minuter. Sedan har jag tvättat kassen för att på bort linjerna från kritan, för att sedan torka och stryka igen för att få bort skrynklor.

Slutligen måste jag säga att jag blev väldigt nöjd.

 

Moderniteter

När jag börjar att skriva detta inlägg är klockan 01:52. Och jag vill först av allt påpeka att jag inte gillar att följa trender. Detta har lett till att, trots att jag älskar att skriva, så tog det mig en halv evighet att starta denna blogg. Samma dag som jag startade bloggen gick jag även med i Facebook, och nära inpå ordnade jag ett Spotify-konto. (Guh, hur jag ens kunde leva innan Spotify!) Det är svårt och jobbigt och något inom mig kör hälarna i asfalten. Men, trots detta, är jag förtjust när jag jag impulsivt bestämmer mig för något. Möjligtvis är jag även lättinfluerad.

Och ja, faktumet att jag gick med i twitter, beror främst på Stephen Fry, i en intervju med talk show hosten Craig Ferguson (som för i övrigt är den enda talk show host som jag älskar).

14:20 in i intervju pratar de om twitter.

Saken är den att jag alltid tyckt Twitter verkat konstigt, krångligt, för mycket jobb och för mycket att hålla koll på. Och jag förstår inte riktigt det här med retweets. Men samtidigt har jag ibland något kort att säga, och eftersom att det är kort funderar jag över vad mer jag har att säga för att skriva ett inlägg här. Sen kommer jag inte på något mer, och glömmer bort vad det är jag ville säga. Dessutom finns det en massa vitsiga, smarta personer på twitter (som just Fry eller Caitlin Moran) som inte känner sig bundna av 140 tecken.

Så, eh, ja – jag finns även på twitter nu! Följ mig! Det betyder även att jag nu kan börja säga saker som RT och hashtag utan att låta frågande.

20 frågor om film

Hittade en film-tag på youtube, så jag tänkte låna den.

Vilken är din absoluta favoritfilm?

Det här är en absurt svår fråga men en av mina absoluta favoritfilmer är Withnail and I. Det är en brittisk ”kultklassiker” som handlar om två arbetslösa skådespelare spelade av Paul McGann (som I, inte ens i eftertexten får karaktären ett namn) och Richard E. Grand (Withnail) som bor i en nedgången lägenhet i  Camden. De bestämmer sig för att åka på en utflykt till landet, för att få vila lite, och praktiskt nog äger Withnails morbror Monty (spelad av Richard Griffiths, som även spelar Vernon i Harry Potter-serien) en stuga som de får tillåtelse att låna. Filmen är även som ett ett känt ”drinking game”, eftersom båda karaktärerna är ganska svårt alkoholiserade.

tJIC1jwqvqw5w73gjZhXH8iHo1_1280

Ja, eller Pulp Fiction, En rövarhistoria (på franska Bande à part), Donnie DarkoApocalypse Now eller Blue Velvet.

Favoritscen från den filmen?

De obekväma och pinsamma scenerna hos uncle Monty. (Scenen finns att se på youtube.)

Favorit regissör?

David Lynch. Det första jag såg av honom var serien Twin Peaks, som min pappa rekommenderade eftersom den var ”konstig” (vilket idag är hur jag beskriver mina favoritfilmer – konstiga.) Såg sen Blue Velvet (Dennis Hopper är en av mina favorit skådespelare och var väldigt bra på att spela udda karaktärer), Elephant Man, Lost Highway (jag förstod ingenting när filmen var slut), Mollholland Drive, Eraserhead, Wild at Heart och har nu senast regisserat Inland Empire med Laura Dern och Jeremy Irons.

Cap01

Favoritskådespelare?

Daniel Day-Lewis. Som är en av de få, fortfarande aktiva, method acting-skådespelarna. Och tyvärr kan jag inte komma på någon kvinnlig skådespelare som jag älskar på samma sätt i varenda film.

Mest irriterande skådespelare?

Ugh, Will Farrel, Vince Vaughn, Sacha Baron Cohen, Adam Sandler, Ben Stiller och Steve Martin. Och ja, alla dessa gör komedifilmer, men jag lovar att jag har humor, bara en annan humor.

Favorit guilty pleasure?

The Wedding Singer, trots att Adam Sandler är med i den filmen. Det kan ha något att göra med musiken i filmen och Billy Idols medverkan. Det är dessutom en romantisk komedi, som är min favorit hat genrer, förutom då actionkomedier.

Film som garanterat får dig att gråta?

Into the Wilde. Åh herregud. Slutet…. Men också Control, tror det är den enda film som fått mig att gråta även i biosalongen.

Vilken film skrämde dig mest?

När jag var 14-15 kunde jag se hur mycket skräckfilm som helst utan att bli rädd, men idag är jag så mycket mer lättskrämd idag att det är fånigt. Men den jag kommer på är den spanska skräckfilmen från 2007 Barnhemmet. Så obehaglig.

Film som du älskar men som andra hatar?

Jag älskar den tidiga Coppola-filmen Rumble Fish, och recensenter ger den ofta ett lågt betyg, såg 1/5 bara häromdagen i tv-tidningen. Dessutom har jag inte fått någon jag känner att se filmen.

Film som du hatar men som andra älskar?

Alla filmer som inkluderar skådespelarna jag avskyr, men vill också nämna Baksmällan.

Favorit filmduo?

Elizabeth Taylor och Richard Burton. Who’s afraid of Virginia Woolf? är också en absolut favorit. Visst, en helt annan sorts duo, men älskar alla filmerna de gjorde ihop. Och på samma tema Humphrey Borgart och Lauren Bacall. Vill även nämna den franska nya vågen regissören Jean-Luc Godard (som gjorde ovan nämnda Bande à part) och hans fru (under sex år) Anna Karina, och tillsammans gjorde de filmer som Made in USAAlphaville, och Tokstollen (som även den är en av mina absoluta favoritfilmer – den anses även som ett tidigt exempel på postmodernistisk film).

Favorit film som är animerad?

Är dålig på att se animerade filmer, men jag älskar Toy Story-filmerna, så det får bli dem. Och eftersom favorit stop motion-film aldrig nämns som fråga lägger jag in det är, och det är Coraline. Så bra, och så obehaglig. Baserad på en text av Neil Gainman (som jag aldrig läst något av), samt är regisserad av Henry Selick, som även gjorde Nightmare before christmas.

Vilken är din skådespelar crush?

Man: Benedict Cumberbatch. Kan inte vänta tills The imitation game kommer ut, där han spelar min enda favorit matematiker Alan Turing. Den ska ha premiär i höst, men om den kommer upp på svensk bio vet man aldrig. Kvinnan: Natalie Dormer. Hon är underbar i alla intervjuer jag sett. De ses för i övrigt ihop i Miss Marple-filmen Murder is easy.

Vilken film förvånade dig mest?

Första gången jag såg Memento var jag väldigt förvånad. Jag var verkligen inte beredd på slutet.

Om du bara fick behålla en film, vilken skulle det vara?

This is England. Kanske, möjligtvis, jag vet inte. Gud vilken svår fråga!  

Om du kunde åka tillbaka i tiden och gifta dig mest en skådespelare från då (som nu är gammal), vem skulle det vara?

Mickey Rourke, från Rumble Fish-tiden. Åh…

Vilken remake borde aldrig ha gjorts?

När den annars fantastiske Gud van Sant bestämde sig för att gör om, den annars redan perfekta, Psycho. Man undrar hur produktionsbolaget kunde tycka att det vore en bra idé att följa den gamla filmen nästan scen för scen, och dessutom låta Vince Vaughn spela Norman Bates (odödliggjord av Anthony Perkins).

Om du skulle dö och bara få se en film innan, vilken skulle det vara?

Jag utgår ifrån att jag inte skulle vilja se en djup, meningsfull, existentialistisk film om livet, utan någonting kul – så  Some like it hot. 

Vilken är din favorit film genrer?

Musikfilmer. Är inte så inriktad på specifika geners, men musikfilmer är alltid kul. Vare sig det är i form av biografier som Control och I walk the line, om musikerlivet som Almost famous, den mer klassiska konsertfilmen som Woodstock eller när skivor gör om till film som med Pink Floyd The Wall eller The Whos Quadrophenia. Annars ser jag det mesta inom genren psykologisk thriller som Momento, Funny games (en österrikiska orginalversionen av Haneke), Se7en, Shutters Island, Gaslight och Hitchcock i  samarbete med Dali – Spellbound.

Vilken är den första film du kommer ihåg att du såg på bio?

Mulan från 1998, så jag var 9 år. Vet att jag såg andra filmer på bio innan, men kommer inte ihåg själv upplevelsen. Från Mulan minns jag hur jobbig jag tyckte en scen var, där hennes häst höll på att dö (eller kanske till och med dog?)

[Och en extrafråga som jag ville ha med:]

Vilka filmer vill du se?

Submarine från 2010, som regisserades av Richard Ayoade, och som inkluderar ett soundtrack av Alex Turner.

Blå är den varmaste färgen, som vann guldpalmen för ”bästa film” på Cannes förra året.

Vill se om Pianot av Jane Campion, sedan jag blivit förtjust i minimalistisk musik, eftersom filmen har ett soundtrack av Michael Nyman.

Citizen Kane, alla har sett den filmen, utom jag. Anses av många filmkritiker som den bästa filmen som någonsin gjorts.

Solaris från 1972, regisserad av Tarkovski, som man kan sammanfatta som en existentialistisk rymdfilm.

Nämnde tidigare Lynchs Inland Empire, och den har jag faktiskt inte sett ännu.

Det finns tre filmer av den spanske surrealisten Luis Buñuel som jag velat se i en evighet – En kammarjungfrus dagbok, Belle de Jour och Borgarklassens diskreta charm.

En annan film som jag velat sett i en evighet är den kontroversielle (ugh) Roman Polanskis Chinatown från 1974. Med Jack Nicholson (med bandage på näsan) och Faye Dunaway.

Jag har fortfarande inte sett Min vänstra fot från 1989, trots att jag älskar Daniel Day-Lewis.

Är väldigt förtjust i många av Darren Aronofskys filmer, men har kvar hans debut Pi från 1998, som beskrivs i min filmbok (1001 filmer du måste se innan du dör) såhär: ”… ser ut ungefär som cyberpunkförfattaren William Gibson skulle ha gjort sin egen version av David Lynchs Eraserhead.”

 

 

Kattuppdatering och ”galningar”

Ingenting har hänt på kattfronten. Franz Ferdinand och Simon kommer tyvärr inte så bra överens. vilket kan ha något att göra med att de först sågs mitt i natten när Franz inte längre ville vara instängd i ett rum och började jama och klösa mot dörren. Så han fick komma ut, och de möttes. Och vad trodde egentligen Simon, att en främmande katt helt plötsligt uppenbarade sig i hans lägenhet. Så det håller sig på olika sidor. Franz är hur gullig och gosig som helst. Och så fort man bara pratar med honom lägger han sig på rygg. Men ingen har hört av sig. Vi har satt upp lappar idag i Rosenlundsområdet. Någon som jobbar med mamma på Rosenlund har delat om det på Facebook. Men eftersom hans päls var fin, och han inte var undernärd antog jag att han helst enkelt lyckats rymma ut, från någons hem där han varit älskar. Men nu undrar man ju. Varför har de då inte ringt polisen, och med det fått vårt nummer? Kan någon helt enkelt släppt ut honom med flit? På grund av ett allergiskt barn, eller att de tyckte det var för mycket jobb? Jag vet inte. Och jag gillar verkligen inte att det finns såna människor.

Hur som helst, det har varit mer spänning i huset idag. (Förrgår slutade för i övrigt med att jag brände handen ganska rejält på en ugnsform, och därmed fick spendera resten av kvällen med min högra hans hållandes i is eller frusna ärtor. Men nu är det bättre.) Från balkongen hörde jag en man ropa hotande. Gissade att det kom nedifrån gatan, men kunde inte se. Samtidigt som jag skulle ned på gården för att lägga ut en kruka som askkopp åt de rökande schackspelarna (som släpper fimpar överallt bland blommorna) så passade jag på att gå mot plasten där jag trodde de skedde. Tog med mobilen också ifall jag behövde ringa polisen. Det behövde jag inte, för de vara redan tillkallade strax innan. En man stod på en balkong och ropade hotfullt ned mot gatan, men även mot tre specifika personer. Fler poliser kom. Efter att jag pratat med några personen som gått förbi började jag få en bild. Mannen är psykiskt sjuk, och har tidigare varit inblandad i liknande situationer – fast värre. Någon påminde mig om när samme man jagat barn på gatan med en machete. Ah, juste ja. Det slutade med poliseskort till St Görans psykakut (jag utgår från det.) Hur som helst, vad som påverkade mig mest var hur folk pratade om mannen, ord som galning slängdes runt. Påminde någon att man inte väljer att bli psykiskt sjuk, för vem skulle välja det? (Det var för i övrigt samma diskussion som när folk säger att man väljer att bli homosexuell.) Någon blev förvånad att han bodde kvar efter förra gången. Skulle han ha spärrats in för evigt på rättspsyk? Tvångsförflyttats till en annan lägenhet? Men vad tror folk? Jag försvarar inte vad mannen gjorde, självklart inte, men folk har en så skev och inskränkt  bild av psykiskt sjukdom och vad psykiatri innebär.

Katt upphittad

”Att hamna mellan stolarna” är ett uttryck som jag tror få har missat. Men jag trodde aldrig att det skulle gälla en upphittad katt. Historien börjar såhär: mamma ringer från jobbet vid Rosenlund för att berätta det legat en katt där hela dagen, och den verkar inte må så bra. Katthemmen tar inte hand om den direkt, och säger att man ska gå till polisen. Polisen hade ringts upp och sade att de har inte tid för sådant, och om den är skadad ska Länsstyrelsen kontaktas. Halva Rosenlund verkade vara inblandade, men ingen hade egentligen tid. Så? Åker med kattbur upp, för om inte annat ta den direkt till polisen, och så får de säga vad de vill. Katten var hur söt som helst, rödtigré och semilånghårig. Den verkade skygg, och hade inte tagit emot varken mat eller vatten, trots att det var varmt, och låg dessutom på en del av metalltaket som gick ned mot marken. Den verkade inte ha ont någonstans, betedde sig inte hotfullt och hade inget emot att bli placerad i bur. Väl hos polisen, och hen som hjälpe i ärendet verkade inte alls vara kattvän. Katten, som jag nu kallar Franz Ferdinand, har inget halsband, ingen tatuering i örat och var inte anmäld försvunnen. Det visade sig också att den inte heller var chipmärkt. Hen var ohjälpsam, och tyckte den skulle släppas tillbaka där den hittades ”det är väl antagligen en utekatt”. Försökte förklara att ingen utekatt skulle bete sig så rädd, inte flytta sig på hela dagen, samt ha så fin päls. Hen ville inte lyssna. Försökte då gå via Länsstyrelsen, men de kunde inte direkt göra något, så länge katten inte var skadat, men gav ett nummer att ringa under telefontid imorgon.

Så tills vidare? Katten fick följa med hem, och hålls nu separerad från vår katt Simon. Vi får se vad som händer. Gav namn och nummer ifall någon skulle ringa till polisen. Vad mer kan man göra? Kanske försöker vi låta Simon och Franz mötas på neutral mark i trappen, men vem vet vad som kan hända? Just nu ligger han gömd under en fåtölj, om han vill komma fram så ska jag föröka fota, och lägga upp här. Jag återkommer!