Nobelpriset i litteratur 2014

Litteraturvärlden tycks vara besviken över årets Nobelprisvinnare i litteratur. Alls tycks ha hoppas och bett för att den vitryske politiske skildraren Svetlana Aleksijevitjs skulle vinna. Till den grad att det blir lite absurt. Ulrika Milles och Yokiko Duke satt i SVT:s studio innan och talade om varför i år vore rätt tidpunkt att utnämna Aleksijevitjs till Nobelprisvinnare. När då Peter Englund istället utnämnde den franska prosaförfattaren Patrick Modiano tycktes luften gå ut i studion. De var besvikna, visst han skriver klassisk romankost, men en politisk vinnare hade varit mer rätt. ”Det skulle ha suttit bra.” Hon förtjänande det mer. Dessutom kunde de inte så mycket om Modiano, diskuterade vilken betydelse priset har för Elisabeth Grates förlag, istället för att berätta om författaren, och hans litteratur. Det hjälpes en bit när de de sista 5 minuterna fick telefonkontakt med den svenska författaren PA Tjäder som kunde Modiano. SVT hade även en reporter från en litteraturmässa i Tyskland, där de intervjuade två män, varav den enda gå på gång sade att Aleksijevitjs borde ha fått priset i år.

Självklart har jag ingen aning om hur Svenska Akademin tänker när de väljer vinnarna, men jag tvivlar start på att de känner av stämningarna, och frågar själv själva, vem känns rätt i år? Funderar lite över Ukrainakrisen och sen ifrågasätter om inte en Vitrysk politisk författare vore passande? Och dessutom, pressen skulle älska det. Åh, vi skulle bli så populära. Vi skulle stå rätt i tiden, helt överensstämmande med zeitgeisten.

Låter det troligt någon? Personligen har jag läst varken Aleksijevitjs eller Modiano. Jag är förtjust i både politiskt författande och mer eftertänksam, existentialistisk fransk romankost. Jag ser fram emot att läsa dem båda. Men det betyder inte att den ena är inte bättre än det andra, är viktigare än den andra, vilket var den känslan man fick utifrån studiosnacket. Båda är nödvändiga, och båda behövs. De har olika ändamål, och kanske i en väldigt politiskt ladda tid, där krig och kriser råder runt om i världen kanske vi just behöver eftertänksamheten och en mer djup, existentiell diskurs för att kunna förstå kriget i Syrien, IS, situationen i Ukraina, klimathotet, Ebola epidemin och mycket, mycket annat. Det politiska finns där. I varje nyhetsrapportering och reportageuppslag. Modiano skriver om efterkrigstidens Paris, som präglades av Algeriet revolten och hot om militärupprop. Vad vi behöver just nu är att försöka förstå. Och för det tror jag vi behöver introspektionen, och en rejäl funderare över vår tid.

Slutligen, Akademins motivering:

För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s