Är det något fel på mig?

Jag känner sällan numera att det är något fel på mig, och då syftar jag på mina funktionsnedsättningar, Aspergers syndrom och ADD. De är så otroligt mycket enklare att leva med när jag vet varför vissa saker är så svårt för mig, men inte för andra.

Men så händer det något, egentligen något litet, som får mig att vilja gråta för jag känner mig så fel. Skriver just nu Metod-hemtenta, och det går väl ganska bra. Trodde jag. En av tentafrågorna handlar om att vi ska hitta på två hypotetiska forskningsprojekt, en kvantitativt och ett kvalitativt, som berör ämnet politisk aktivism bland ungdomar. Jätte intressant! Frågan är indelad i olika små frågor, som syfte, frågeställning, typ av data & produktionen av den datan, analysen av datan, etc. Jag kom att tänka på att teori inte fanns med bland dessa punkter. För vi hade en liknande seminarieuppgift på delkursen, där teori inte heller fanns med i frågan, men vi förväntades ha med en – och det var som tur ett grupparbete och en tjej i gruppen tyckte vi borde ha med en ändå. Så jag mailade läraren för att frågan om vi borde ha med teori, och jag får ett väldigt luddigt svar, där han pratar om vad vi förväntas göra på c-kursen, och ”Idén är att ni börja själva behärska forskningsprocessen och inte bara svara på ställd frågan.”

Ha, okej. Jag kände mig super korkad. Och ledsen. Och frustrerad på mig själv. För vad menar han egentligen? Vi ska svara på frågor som inte ens står utsatta? Jag visste dessutom (genom klassens Facebook-grupp) att flera andra inkluderat teori, att de antagit att det skulle vara med. Jag förstod egentligen fortfarande inte vad han menade. Men en del av mig var ändå arg på honom – på hela skolsystemet – som tycker det är okej att ställa den här typen av outsagda frågor, som stänger ute oss med autism. Vi som inte kan läsa mellan raderna och som tolkar bokstavligt. Och via den ilskan, och önskan att trots allt få ett bra resultat på tentan, så mailade jag honom igen och förklarade. Att jag har Aspergers, och hur det spelar in här. Då kunde han äntligen svara: Ja, vi ska ha med teori. Och det enda jag tänker är – det borde jag väl ha kunnat lista ut. Jag borde kunna förstå. Jag borde inte behöva fråga läraren hela tiden.

Ska det behöva vara såhär svårt?

Annonser

2 reaktioner till “Är det något fel på mig?”

  1. Hey. Du KUNDE ju lista ut det. Ditt sätt att bli säker var att fråga. Det var lärarens dryga svar som det var nåt fel på.

    1. Ja, jag vet ju det egentligen. Tror en av orsakerna till att reaktionen blev så stark var stress – för sånt stressar mig verkligen, allrahelst eftersom den ska vara inte morgon. Men jag har hittat två hyfsade teorier nu i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s