Decembers läsning.

Under december månad läser jag 4 böcker, eller, de är inte ens böcker (alltså inte romaner) utan det var istället två diktsamlingar och två pjäser.

  • Two men are explaining the world to each other. Around their feet young girls are growing antlers. 100 poems av Jen Campbell. Jag följer författaren på Youtube där hon gör videor om skrivande, men mest böckerna hon läser. Under hösten genomförde hon ett skrivprojekt för välgörenhet (för bokbussar i länder som Zambia, Indien och Ecuador), där hon skrev 100 dikter på 48 timmar. Dikterna skulle bindas ihop till en bok, som man kunde beställa, och pengarna skulle oavkortat gå till välgörenhetsorganisation. Jag beställde en, och läste ut den väldigt snabbt. Det är mer som smakbitar eller skelett än riktiga dikter, men jag tyckte väldigt mycket om dem ändå.

#49

Why does it always have to be a forest?”

”Huh?”

”Why do the forests always swallow the stories?”

”Shh. Keep your voice down.”

”Why?”

”You’ll anger the trees.”

  • Få i mig mer liv än jag är van vid av Johanna Mo. Mo var ju nominerad till Augustpriset förr förra året, och jag ville väldigt gärna köpa den boken, efter att jag små läst den lite i bokhandlar. Men jag tänkte att jag först måste läsa boken av henne som jag redan ägde. Tyvärr tyckte jag inte om den alls. Mest på grund av språket, som inte fångade mig, utan kändes lite tråkigt. Historien var dock ganska intressant och gripande, men språket gjorde att det inte kändes på riktigt.
  • Medealand av Sara Stridsberg. Köpte för något år sen (ett och ett halvt, två?) Stridsbergs samlade pjäser, och sen dess har boken stått i mina hyllor, oläst. Trodde jag i alla fall. Jag bestämde mig för att läsa Medealand, eftersom de andra två har jag i alla fall sett på teater, och upptäckte till min förvåning att jag hade skrivit anteckningar utmed hela pjäsen. Jag har alltså läst den tidigare, men har inget minne av den. Historien gillade jag verkligen – kändes som en typisk Stridsberg historia, och hur den var formulerade gjorde den bara ännu bättre. Den utgår ifrån Euripides pjäs om Medea, om hennes hämd mot maken Jason, men i en moderniserad version. Den är sorglig, vacker och rasande, och påminde mig flera gånger om Sarah Kane. Ett typiskt citat: ”MEDEA: Jag blöder fortfarande. Jag kan inte gå själv. Ett krig i huvudet och ett skadat djur mellan benen. Jag skulle inte klara mig själv nu. Ett lätt byte i skogen. Jag känner inte igen mig själv.”
  • Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika av Sara Stridsberg. Denna såg jag på Dramaten, med Ingela Olsson i huvudrollen som Valerie Solanas, kvinnan som skrev SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men), kvinnan som sköt Andy Warhol. Jag älskar handlingen, men föredrar språket i Medealand, som är mer poetiskt, mer som jag förknippar med Stridsberg. Med det kanske berodde på att hon inte ansåg att det passade Solanas? Men jag älskar verkligen Sara Stridsberg.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s