Mindre bra.

Det är jobbigare än vad jag trodde med Journalistik A, och den senaste tiden har jag funderat mycket kring varför. Är det för att det är så mycket att göra att min energi aldrig tycks räcka till? Är det alla grupparbetena som tär på en introvert? Eller faktumet att det känns som den som planerat kurserna varit stupfull eller försökt skämta med oss? Alltihop kanske. Men jag vet i alla fall varför jag saknar statsvetenskapen, och det har inte med ämnet att göra. För journalistiken är 80 % av tiden roligare och mer spännande. Det jag saknar var att från att skriva b-uppsats så gick det över till en a-kurs där allt är ytligt och vi gör 100 olika saker, men man kan aldrig göra något på djupet eller ordentligt. Jag saknar att kunna fokusera på en sak och försöka göra det så bra som möjligt. Och det stör mig verkligen att vi inte kommer få skriva en b-uppsats i journalistik, men, men, jag har trots allt två c-uppsatser framför mig istället. Jag ser så mycket fram emot att skriva dem. Det är nästan knäppt. I tisdags hade vi en salstenta i medierätt (så intressant, ett möjligt uppsatsämne) och nästa tisdag är det dags för nummer två – om mediehistoria och produktionsvillkor. Mindre spännande.

Iknäll ska jag äntligen se Spotlight och just nu håller jag på att läsa (som sista personen i Sverige, men antagligen världen också) Män som hatar kvinnor. Jag läste den aldrig när den kom, utan har istället sett alla filmerna minst två gånger. Problemet var inte handlingen eller karaktärerna, utan istället språket som jag fann så tråkigt i jämförelse med typ stream of consciousness. Jag inser nu att den är skriven med ett nästan journalistisk språk. Men jag står ut med det, för handlingen och karaktärerna är värt det. Vad jag tror att jag försöker säga är att jag verkligen gillar journalistik.

Sammanfattande: det hade kunnat varit bättre.