Kan jag bara få sova i två veckor nu tack?

Det har varit så jäktigt och stressigt de senaste månaderna, och jag tror inte riktigt min hjärna har hängt med. Det har varit Nytt i Flempan och praktik på Norrtelje Tidning, och en massa andra saker har hänt som gör att jag just nu mest känner mig slut. I måndags började den sista delkursen för terminen – radio. Jag hade sett fram emot det. Tänkt att efter praktiken kommer det bara kännas lätt och kul. Men nu har jag skjutit upp att ringa polisens mediecenter i tre dagar, samma sak med att ringa tjejjouren och jag vill verkligen inte gå ut och intervjua främlingar. Jag orkar bara inte med nya människor just nu. Vi ska göra ett kortare nyhetsinslag, men jag vill bara inte.

Jag skrev nästan klart ett inlägg innan praktiken men kom mig aldrig för att fixa det sista och publicera. Här är det i alla fall:

Herregud. Det har verkligen varit två krävande veckor. Och imorgon drar praktiken igång – jag känner mig både redo och inte redo ett dugg. Två veckor, eller minst 9 dagar på Norrtelje tidning. En och en halv timmes resväg. Men gud var nervös jag är ändå. Jag vet ju varför, allting är nytt och jag har ingen aning om vad jag kan förvänta mig. Som vanligt alltså.

De två krävande veckorna som jag nämnde har innehållit Nytt i Flempan, och jag producerade fyra artiklar på fem dagar. En notis om växelfel, två i normallängd – en intervju med en Vänsterpartist i Huddinge och om en insamling som Huddinge kyrka gjort där en del av kläderna som donerades har legat kvar eftersom det inte kom så många flyktingar som först troddes. Slutligen ett längre personporträtt av en mamma som varit psykiskt sjuk. Efter det gick jag på rättegång gällande grov kvinnofridskränking vid Attunda tingsrätt och skrev ett referat om det. Sen hade vi två dagar med krisövning, lett av Folk och försvar. Där Vitryssland hade invaderat Lettland och sen skedde en explosion på Forsmarks kärnkraftverk. Det var lite stressigt. Förutom de Johan och Fredrik från just Folk och försvar var också Filip Simon med, presschef på Försvarsmakten. Detta var lite häftigt eftersom det var dagen då det framkom att det fanns terrorhot mot Sverige i och med att personer från IS fanns i landet.

Ja – det var innan praktiken det. Och det gick bra, det gjorde det ändå tycker jag. Men sen hörde jag ju hur det gick för de andra och då är det ju så svårt att inte jämföra min prestation med deras. Tycka att det jag gjorde inte var tillräckligt. Så, så dumt. Men jag hoppas att jag kommer att få hoppa in. För det vore ju bara så kul – ett steg i rätt riktning. Men också för att Norrtälje är så fruktansvärt fint, allrahelst nu på sommaren. Det var helt perfekt under de två veckorna jag var där. Önskar bara att jag fotat mer när jag var där.

Jag har inte mått så här på ett ganska bra tag nu, och jag hatar det. Minns dock att jag mådde liknande vid samma tidpunkt förra vårterminen. Ångest och trötthet. Så kanske har det bara att göra med hur en termins studerande har tärt på mig – kanske? Det var inte så i höstas, men då hade jag ju b-uppsats och allt var underbart (förutom att komma in i den, men allting annat). Därför är jag irriterad över att vi inte får skriva en b-uppsats i journalistik. Jag skulle behöva det nästa termin. Jag saknar det super teoretiska, som på något sätt är enklare för min hjärna. Dessutom är det ju så bra att öva på att skriva uppsats innan det är dags för c-uppsatsen sen (eller uppsatserna för jag kommer ju läsa statsvetenskap c sen, för jag saknar ju det så mycket). Sen, jag kanske inte alls borde satsa på att bli journalist utan istället fortsätta med studierna och skriva en avhandling i litteraturvetenskap/ statsvetenskap (en del av mig vill verkligen det, för att jag tror att jag skulle kunna göra det bra). Aja. Jag ska försöka skriva och klaga mer här. Jag borde antagligen också länka till artiklarna jag skrivit för Nytt i Flempan och Norrtelje Tidning, men jag orkar inte just nu, okej?