Ofelia nr 7, 8, 9 & 10.

7. 

Ibland finns orden där. Redo att komma fram. Formuleringar som jag kastat om i decennier. Århundranden. På tungan. Men det är svårt att komma ut gamla vanor.

8. 

Hur kan man börja en berättelse som redan påbörjades för 500 år sedan. Det är en fråga som hon i alla fall inte behöver ställa sig. Det är en liten tröst.

Ska man börja med prinsen? Nej, nej! Det var ju där den började när den först sattes på pränt. Det är ingen mening att börja trampa i gamla fotsvårt. En ny start.

Ah. En nystart. Jaha.

Det var en gång en prinsessa. Men kan det verkligen räcka?

Det beror väl på vem som tillfrågas.

9. 

Ibland vaknar jag på mornarna. Genom svettig. Med täcket halvt på golvet och underlakanet intrasslat i mina ben.

Jag vet inte hur jag ska börja. Hur jag brukar börja. Jag vet inte längre vad jag gillar, vad jag ogillar eller vad jag vill göra med mitt liv. Finns det ens något jag vill göra?

Är det så här alla människor känner?

Ibland försöker jag komma ihåg. Timtals grubblar jag och försöker gräva fram något.

Andra dagar inser jag att det inte spelar någon roll. Att det ändå inte behövs. För jag har ju alltid manuset att utgå ifrån.

10. 

De tjänar pengar på henne. För dem är hon bara en vara. Någonting utan personlighet som de kan anpassa efter sina egna önskemål. Hon är som en stol, som både går att använda i köket, i hallen eller i kontoret. För dem är hon ingen alls.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s