Är det ett dålig tecken att glömma vad man själv har skrivit?

Det är lite av ett litterärt misslyckade att skriva något – kanske för ett år sedan? – och sedan inte minnas vad det är man faktiskt refererar till. Måste jag börja med fotnoter för att påminna mig själv?

Stycket jag syftar på är detta (från Ofelia, men jag gillar inte just den här biten så mycket egentligen). Men vad menar jag? Vem är det jag syftar på?

 

OFELIA: Det var någon man, jag minns inte vem – någon sådan där manligt geni, som sade att han måste fokusera på språkets fattigdom och människans misslyckande.Han menade nog sig själv. Det var ju någon av de där litterära och intellektuella gubbarna som fick nobelpriset av andra litterära och intellektuella gubbar, men jag tror han menade sig själv. Eftersom han var man var det självklart att han skulle blir ”stor författare”, världsberömd och hyllad, och med det var han misslyckad. Han texter kunde aldrig ses med o— ögon. Han var ett litterärt geni. Punkt slut. Frågor på det? [Det enda ljudet som hörs är ett svart elektroniskt surrande.]

Dessutom o— ögon – vad i hela världen. Minns när jag skrev det. Minns att jag inte kunde hitta rätt ord. Men att skriva det så är inte direkt särskilt hjälpsamt.

Alltså: att man skriver bli inte bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s