Att hålla huvudet ovan vattenytan.

Jag har mått så där i ett tag nu. Inte jätte längre. Men tillräckligt för att vara märkbart. Tillräckligt för att göra mig lite orolig. Mindre saker gör mig mer stressad än normalt, ger mig mer negativa tankar. Jag känner mig otillräcklig och misslyckad. Hade ångest av en restuppgift som inte skulle ge mig ångest vanligtvis – jag hade ju bara missat den på grund av tid med sjukgymnasten. Jag känner mig stressad över c-uppsatsen och lever mig in i vad som kommer hända, vad som ska göras, att jag nästan glömmer bort att det inte är mars ännu. Jag är super orolig inför framtiden – sommaren, nästa termin och den c-uppsatsen, praktiken terminen efter det, min framtida journalistbana. Trots att det ligger så långt borta. Det är inte normala tanke mönster.

Ångest och oro är inte något ovanligt för mig. Det är en del av mitt liv. Jag kan hantera det. Vanligtvis. Men det är just inslagen av negativa tankar (tankemönster) och ibland symtom av nedstämdhet som inte brukar finnas där.

Jag har kontaktat kuratorn på skolan (igen) och jag har en tid nästa torsdag. Och får helt enkelt se vad hon säger. Jag ska försöker att vara uppmärksam på de negativa tankarna och just påminna mig själv om att det är tankar och inte sanningar. Jag komma igång med en mindfullness-app jag skaffade för länge sen. Och ska försöka komma ihåg att ta mina vitamin D tabletter, för jag glömmer det som oftast. Det ska ju vara bra. Jag har också skrivit en lista med positiva saker i mitt liv, och om mig själv. Det sistnämnda var väldigt svårt. Om det blir värre får jag går till vårdcentralen. För jag vet ju nu i alla fall vad för antidepressiva som funkar på mig.

Det är planen.

Annonser

Sherlock säsong 4.

Picture shows: Sherlock (BENEDICT CUMBERBATCH)

Att jag gillar Sherlock Holmes är knappast en hemlighet. Detsamma gäller BBC:s nytolkning Sherlock. Och nu har jag äntligen sett alla tre senaste avsnitt – så om du inte gjort det – här kommer spoilers.

Mina personliga åsikter är att avsnitt 1 var sådär, avsnitt 2 lite bättre och avsnitt 3 underbart, men den har fortfarande vissa problem. Trots det räddade avsnittet hela säsongen. Något som är oroväckande är alla tecknen på att det kanske är sista säsongen. Och om så är fallet är jag riktigt förbannad på teamet bakom serien. För de har så många fans som älskar serien mer än något annat på tv, och då har man rätt att veta om de tre avsnitten man ser är de sista nya som kommer att göras.

Avsnitt 1, The three Thatchers. Jag såg det här avsnittet direkt då det lades upp på Netflix. Och över 20 dagar senare minns jag inte jätte mycket av själva handlingen, vilket för mig säger en hel del. Avsnittet fortsättet efter det föregående och Sherlock blir beordrad att lösa mordet på en ung man, där en byst på Margaret Thatcher visar sig vara en viktig detalj, men det visar sig finnas fler av bysterna. Marys bakgrund nystas upp i det här avsnittet. Problemet jag har är hur jäkla hoppigt det är, och vi får följa karaktärerna under korta moment under en längre tid. Vilket mest blir störande.

Avsnitt 2, The lying detective. Handlar om hur Sherlock får reda på att en av de stora entreprenörerna och filantroperna egentligen är en seriemördare. Hur han får reda på detta, avsnittets första 30 minutera, är det som gjorde att jag inte helt och håller somnade. Jag vet att jag låter hård – men jag ska förklara varför jag hade så svårt för det. Det har att göra med alla likheter med Magnussen fallet. Jag ska rada upp alla likheter som jag kom att tänka på. Att boven är ”den allra värsta ” Sherlock mött. Att Sherlock återigen har börjat droga. Sjukhuscenerna.  Att Sherlock går för långt igen. Sherlock möter boven svag. Och så vidare.

Avsnitt 3, The final problem. En hel del frågor man haft medan man kollat på de senaste säsongerna av Sherlock besvaras i The Final problem (vilket är ytterligare en hint om att det kan röra sig det sista avsnittet – det sista problemet).Avsnittet två avslutas med att John pistolhotas av sin terapeut och avsnitt 3 öppnades på ett sätt jag först tyckte var super fånigt och kändes helt fel för Sherlock (det blev skräck av det) för att sen få en vändning som fick mig att skratta. Var är Östan vinden som Mycroft talade om? Vem var The other one? Varifrån kom videoklippen på Moriarity? Allt besvaras. Och ja – det blir fruktansvärt överdrivet ibland. Allrahelst med tanke på miljön. Men jag älskar hela gjejen med Eurus och lögnen Sherlock byggt upp. En del gillar avsnitten som är huvudsakligen baserade på fall. Personligen gillar jag dem där det händer något som verkligen påverkar Sherlock på något känslomässigt plan – de som skakar honom. The great game, A scandal in Belgravia, The Reichenbach fall, och His last vow är alla exempel på det.

Jag hoppas att de kommer göra fler avsnitt. Det vore bara så sorgligt annars. Men om de inte kommer kunna fullfölja sin höga kvalitet från tidigare avsnitt (mest manusmässigt) så kanske det ändå inte gör någonting. Vi får helt enkelt se. Det kan ta upp till två kanske innan nya avsnitt kommer (om det kommer några). Tur att det finns många andra Sherlock Holmes varianter att njuta av under tiden.

Det är nu över (så gott som i alla fall).

Fredag 13 januari

Det är sällan man får känna på positiv och negativ stress på en och samma dag. För idag var dagen för livesändning, och min grupp hade blivit tillsagda att träffas två timmar innan vi skulle börja för att förbereda. Jag var där tre timmar innan, för jag skulle spela in pratan och klippa in den i inslaget. Lagom till att jag ska gå in i inspelningsbåset kommer läraren fram till mig och säger att jag borde sitta med när den tidigare gruppen har sin sändning. Jag blir irriterad, för jag vill bara bli klar vid det laget. Sitter med, lyssnar och det drag längre och längre ut på tiden. Då berättar sen läraren att allting har blivit omkastad eftersom läraren min grupp skulle ha inte kunde komma och vi måste köra nu istället för två timmar senare. Och jag tänkte bara – det går ju inte. Men på nått sätt går det ändå. Jag kör min prata live, samtidigt som vi kör sändningen, vi skriver ihop ett manus på en minut medan vi står i studion. Då kommer den positiva stressen. Det gick otroligt bra, och jag fick super mycket cred för att jag bara kunde köra på och vara så cool.

Mitt knä visade det sig inte vara någon större fara med, bara irritation i muskelfästen vid knät. Typ det bästa sjukgymnasten (ursäkta, fysioterapeuten) hade kunnat säga. Det berodde troligen på överrörligheten i mina leder, som kräver att musklerna kring knät (och höften) är extra stärkta. Det är inte jätte roliga övningar – men, men…

Nu är skolveckan strax redan över och c-kursen har dragit igång. Spenderade också lite tid med studievägledaren om nästa termin (statsvetenskap c) och om det går att välja praktiken terminen efter (vilket går, och i princip är bättre eftersom praktiktiden är mycket längre). Är också sugen på Minor fields study inför c-uppsatsen i statsvetenskapen. Så man kan väl sammanfatta och säga att jag känner mig väldigt överväldigad. Jag har en föreläsning imorgon och sen är jag ledig för långhelg!

Bara två dagar kvar.

Har kommit hem från uppspelningen av radioinslagen och är så irriterad. Så fruktansvärt frustrerad. Fick en mejl från den kursansvariga läraren som frågade om jag ville byta till en nystartad grupp som skulle vara liten, toppen tänkte jag, kollade på schemat och såg att allt skulle passa. Uppspelningen var alltså idag och vår livesändning på fredag. Eftersom det i schemat stod att det bara var en liten uppgift man skulle göra efter idag tänkte jag att det skulle gå. Men nope – det var ingen liten uppgift alls. Utan ett helt inslag. Som det inte står om i schemat eller i kursbeskrivningen. Fy fan. Imorgon är även dagen då vi ska få ihop vår tidskrift för tryckning.

Jag är ledsen att jag bara tjatar om radion, men det känns som typ terapi att ha nedräkning tills på fredag. Två dagar kvar. Sändningen borde gå relativt fort, den ska bara vara på 10 minuter. Herregud vad jag längtar tills cirka klockan 15 på fredag. Då borde allt vara över. Kunde inte registrera mig till journalistik c, vilket visade sig beror på bristen på Radio-poängen från a-kursen. Så igår lämnande jag in en ny dispensansökande och fick den godkänd redan idag. Älskar människor som kan arbeta så effektivt. Har också varit duktig och bokad tid med journalistikens studievägledare inför nästa termin och har fått tid på måndag. Ringde dessutom i förrgår för att boka tid med en sjukgymnast och fick en tid imorgon. Det är också snabbt jobbat – tack vare en avbokning. Tror det typ bara terapin att ta tag i nu. Funderar på att kontakta samma företag som jag hade min DBT med förut, fast deras vuxen avdelning. I alla fall kolla om jag kan söka mig dit. De kändes professionella och inte lika mesiga som de terapeuter jag träffat som tillhört landstinget. Jag orkar inte höra en gång till om hur det jag känner är normalt, och det måste vara väldigt jobbigt för mig. Jag vill veta hur det kan bli bättre. En annan dag.

Upp och ned och ned.

Måndag 9 januari

Har funderat väldigt mycket över nyårslöften den senaste veckan. Ovanligt mycket. Och har väl kommit fram till att det är flera specifika saker jag önskar av året som precis börjat. För att få det att gå som jag vill måste jag våga mer. Har anmält mig som mentor till utrikesstudent i skolan. Vill springa 1 mil (måste bara få mitt knä kolla först). Men jag vill också jobba på min självkänsla. Det är något jag tänkte på super länge. Sen jag slutade terapin. Idag kändes det extra viktigt eftersom jag hittade mina gamla mål från DBT:n och ett av dem gällde självkänsla, vilket var något som vi inte jobbade på alls. Trots att det varit ett problem för mig så väldigt länge. Det gjorde mig rätt ledsen. Men jag vet inte om jag orkar ställa mig i någon kö, vänta en evighet och få en KBT-terapeut som jag kommer gilla sådär (jag har typ träffat 5-6 olika personer genom åren och gillat 1,5). Kom då att tänka på att internet terapi idag är ett ganska välutvecklat fenomen. Det kanske vore något? Eller kanske söker jag mig till något mer traditionellt. Hur som helst – planen är att ha gjort nått innan min födelsedag, 19 mars. Men vad vet jag inte än.

Tisdag 10 januari

Har en dålig dag idag, i alla fall mitten del och det är ju så lätt att det dåliga överskuggar det bra. Kanske har det att göra med det jag hade börjat fundera över – ovan. Kanske inte. Vi skulle fortsätta layouten efter oppositionen och min hjärna ville bara inte samarbeta. Jag kunde knappt sitta still och jag kunde inte för mitt liv koncentrera mig. Plågade mig igen kanske 2 timmar innan jag sa att det inte funkade, att jag inte kunde koncentrera mig. Det var okej sa att jag kunde gå. Sjyst. Sen hade jag ångest på vägen hem och rastlöshet. Det satt väl i, i två timmar till. Det är ganska ovanligt att jag inte kan se en tydligare orsak bakom. Hursomhelst, nu är det bara tre dagar kvar, sen är allt över. Dessutom fick jag en tid med en sjukgymnast redan på torsdag! Men eftersom jag mått sådär både i dag och igår att jag fått gjort en massa tråkiga typ administrativa saker, gällande skola och sånt. Tråkiga saker, men ändå nått.

En riktigt bra dag.

Jag gjorde mitt radioinslag igår. Och allting funkade. Jag gick in på ett ställa, berättade vad jag gjorde, och frågade om jag fick intervjua. De var så trevligt och sa ja. Det gjorde verkligen min dag. Och resten av helgen. Inslaget handlar om träning som nyårslöfte och jag var på Sats i Huddinge centrum. Jag intervjuade också typ 5 personer som tränade; alla jag frågade ställde upp. Sen fick jag ju skippa att ha med vissa av dem på grund av misstag, men sånt sker ju. Åkte sen till skolan och vi fick ihop vår tidskrift layoutmässigt! Samtidigt satt jag och klippte ihop inslaget. Det är en grej med bakgrundsljudet jag behöver fixa tills på onsdag då jag har uppspel. Men annars är jag klar.

Och det var kul med radio. Som jag ju trodde. Misstänkte. För det är ju som tv, fast enklare. Det är lättare att få folk att ställa upp på intervju när det inte syns i bild. Det enda man behöver tänka på är ljudkvaliteten och inspelningsvolymen. Dessutom brydde jag mig knappt om den klumpiga utrustningen – tänk då hur det skulle vara med en smäck, liten modern sak. Jag har ju alltid älskat att skriva (eller nja, sen typ slutet på lågstadiet/början på mellanstadiet). Men att klippa ihop inslag är kul! Och det känns oväntat – på grund av att det ju är tekniskt (typ).

Sju dagar kvar. Men egentligen gillar bara vardagarna nästa vecka, för jag kan faktiskt vara ledig den här helgen.

9 dagar kvar.

Fick inte gjort allt jag hoppats på idag. Plötsligt var bara min energi slut och jag orkade inte köra på längre. Och det är ju okej. Ska göra mitt radioinslag imorgon och har återbekantat mig det inspelningsutrustningen. Som ju, tyvärr, känns rätt antik. Rejält tjock och lika stor som en halv laptop. Vilket var en del av orsaken till varför jag kände mig så obekväm i våras med den. Men – skit samma. Vi har hållit på och layoutat vår tidskrift idag, och typ allt som kan ha gått fel gick fel. Dessutom hade vi ingen lärare som kunde hjälpas åt när redigeringsprogrammet och datorerna strejkade. Kul värre. Men dagarna går ändå framåt. Tydligen verkar det som om jag måste söka dispens för Radio-kursen igen för att komma vidare till c-kursen eftersom betyget inte kommer vara inne i tid. Suck.