The future is unwritten. 

Tanken på framtiden har gett mig ångest, i så många år. Från 18 års ålder och frammåt har jag endast planerat 3 – 6 månader frammåt och aldrig mer. Dålig självkänsla och psykisk ohälsa gjorde det omöjligt att se längre fram. 

Men så har saker och ting fungerat, bättre än jag vågat tro. I tre år nu. Men så tycks allt falla ihop likt ett korthus precis vid mållinjen. Hur hanterar man det? Tårar i 120 sekunder och förnekelse i en vecka och det mest oeffektiva skrivandet av en uppsats i världshistorien. 

Ja, lyssnar på Drenge, halvläser böcker och ser en NHL-match här och där. ”Balaclava on my boyfriens head like he said. We gotta get out from the way we were bred.” Rätt musik ger självförtroende och en känsla att det finns andra vägar. Men sen är klockan 02:42 och allting är plötsligt omöjligt. Den där balansen finns aldrig där…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s