Hur vet man om man målat in sig i ett hörn?

Jag funderar över vilken musik jag tyr mig till när allt faller isär – arga låtar med enorm energi av PUP (typ DVD). Och Mass av Modern Baseball (helt annorlunda). Låtar som har kvalat in på årets mest spelade – kanske därför? Hatade november. Kommer hata december. Är rädd för våren. Är rädd för sommaren. Allt känns ovisst. Deadend – det är ett bra ord. Jag önskar att jag kunde få göra om alltihop, trots att det är en sådan meningslös tanke som inte har något positivt värde. Jag känner mig ensam.

Jag vill skriva, det är allt jag kan säga om framtiden. Men jag tvivlar på min förmåga. Ibland ser jag allt som tecken, positiva eller negativa beroende på utfallet. Inte heller det skapar någon förbättring. Jag funderar över att boka tid på vårdcentralen för att be om att få testa antidepressiva igen. Men så påminns jag om A year of magical thinking, och tänker då på hur sorg inte räknas som depression – men vad räknas egentligen som sorg? På min lista över saker jag önskar för 2017 hade med att söka terapi igen. Jag spendera några veckor med att googla det, men kom ingenvart, förutom med en insikt om att internet terapi är väldigt dyrt och minnet av att jag ogillat de flesta terapeuter och psykiatriker jag träffat. Nu när det är december vill jag heller inte ens öppna det Word-dokumentet. Det känns som om jag inte kommit någon vart på 12 månader, men det är också en tanke som inte ger något positivt.

Sammanfattningsvis: tankar och känslor är jobbigt och försvårar livet och musik förbättrar det avsevärt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s