Call me by your name.

Låt oss ignorera all det som pågår i den verkliga världen och det riktiga livet. Jag har flera inlägg skrivna i word, som jag inte kunnat lägga upp här eftersom det inte har funkat att logga in. Här kommer en recension av filmen Call me by your name, som (äntligen!) hade premiär på svensk bio den 22:a december.

Måndag 25 december

Bildresultat för call me by your name

Jag har nu äntligen sett Call me by your name. Det var årets film för mig, följd av Loving Vincent antagligen. Medryckande, liderlig och så evinnerligt vacker. Likt A bigger splash (regissören Luca Guadagnino förra film)  finns hettan där, i ljuset som nästan fräter bort en del av motivet, i färgsättningen som huvudsakligen består av gult och grönt. Solen är där hela tiden, som en parallell till passionen vi får se. Och Elio och Olivers kärlek är ung och som tittare vill vi så gärna att de ska mötas på lika villkor, på samma spelplan. Deras kärlek är lekfull, sensuell och sexuell. Tror jag inte sett en tonåring som Elio på vitaduken förut, det är saker han gör och säger som ignorerats förut. Slutet är hjärtskärande. Grät tre gånger inom de sista 30 minuterna. Teamet kring filmen har antytt att de kan komma en uppföljning, både Armie Hammer och Thimothée Charlamet har uttryckt att de mer än gärna vill jobba mer regissören igen – och att denna uppföljning kanske inte kommer att baseras på Acimans bok, vilket skulle vara hoppfullt för de båda karaktärerna. Många recensenter ha sagt hur filmen har fått dem att förälska sig i norra Italien (eller till och med som om den kunnat sponsras av en Italiensk turistbyrå), men vad jag älskar mest efter filmens slut är ändå karaktärerna – Elio, Oliver, men också Elios pappa (om man ska vara kritisk mot något vore det väl hur de kvinnliga karaktärerna är mer lättförglömliga – som mamman, Marzia, och Chiara – A bigger splash var bättre på det). Det är en riktigt bra, riktigt välgjord film, med ett underbart soundtrack. Och du inte sett A bigger spash ännu, gör det om du gillar denna. Alla filmer med Tilda Swindon är bra filmer. Charlamet är även med i filmen Lady bird som kommer upp på svenska biografter först i mars, med Saoirse Ronan i huvudrollen, en film jag ser fram emot att se.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s