Musik tag, 30 dagar. Vecka 1.

Dag 1: A song you like with a colour in the title

Bildresultat för dilly dally green

Dilly Dally Green, jätte bra låt. Men som jag förknippar med hur den kan både förstärka känslan av glädje, eller sorg. Stod på Medborgarplatsens tunnelbanestation, för kanske 2 år sedan och var nära att gråta. Hade misslyckats med att få klart en seminarieuppgift och kände mig som ett sånt misslyckande. Innan dess tyckte jag att det var en glad låt, och sen kom den upp i spellistan och helt plötsligt stod den för motsatsen.

Dag 2: A song you like with a number in the title

Manic Street Preachers 4st 7lb, en låt jag vägrar lyssna på. Och om jag vill lyssna på den vet jag att det är ett dåligt tecken. Om en tjej som mår allt sämre i sin anorexi. Titeln ska referera till den vikt då det är omöjligt för kroppen att fortsätta, men jag tror inte riktigt att det stämmer.

Dag 3: A song that reminds you of the summertime

The Clash Washington Bullets, generellt sätt allt med ska eller raggae sound får mig att tänka på sommaren. Det går liksom inte att lyssna på The Specials på vinterns. En av de mest politiska låtarna av bandet, som ju refererar till skivan – Sandinista – och dess namn. Handlar om Sydamerikansk politisk, bland annat Nicaragua och hur USA lagt sig i de många politiska skeendena där.

Dag 4: A song that reminds you of someone you’d rather forget

Bildresultat för Placebo Every you, every me

Placebo Every you, every me, inte så mycket en specifik person, som en specifik period – högstadiet, 9:an. Lyssnade på bandet kanske något år in i gymnasiet, men sen dess har det bara känns så fel. Ibland kan jag dock sätta på deras nyare låtar, dock väldigt, väldigt sällan.

Dag 5: A song that needs to be played loud

Bildresultat för idles danny nedelko

För många för att nämna. Men just nu – Idles Colossus eller Danny Nedelko. Kommer förhoppningsvis se dem i Köpenhamn i november – hoppas att om jag skriver det här, så kommer jag se till att det faktiskt blir av. De båda, nya, låtarna av olika skäl: Colossus är förbannad – sån musik gör sig alltid bra med så hög volym som grannar kan tolerera. Danny Nedelko för att det är den mest positiva låten jag gillat på länge, om varför immigration är bra och varför (Storbritannien) behöver alla dessa människor, och att de just är människor.

Dag 6: A song that makes you want to dance

Viola Beach Get to dancing, den har till och med en passande titel. Viola Beach var det engelska indiepop bandet, för den som redan glömt, som alla dog i en bilolycka när deras bil åkte av en bro i Södertälje för två år sedan. En sån positiv låt, en sån fruktansvärt sorglig historia.

Dag 7: A song to drive to

Kevin Devine and His Goddamn Band (det bästa bandnamnet någonsin?) Private first class, har inget körkort men lyssnade mycket på Kevin Devine när jag pendlade till Uppsala de senaste månaderna. Bland annat skivan Bubblegum, och det var denna låt som fick mig att fastna för honom. Texten handlar om Chelsea Manning och huvuvida man skulle ha vågat gör det hon gjorde, och istället för att hyllas sattes hon i fängelse.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s