Att se fram emot i höst, och frammåt

Har skrivit på Twitter om saker jag är exalterad över som kommer hända nu under hösten, och jag måste bara skriva om det här det. Vi återgår till mitt kära listformat.

1. Det senaste bandet jag fastnat för heter The Growlers, och kommer från USA. De nämndes i en (typ) artikel NME hade om skivsläpp inför hösten (ha! hittade den) och när de beskrevs så här kunde jag inte låta bli att kolla upp dem:

Self-proclaimed beach goths The Growlers have recently been touring with Fat White Family and, though slightly less depraved, their music is just as ramshackle. On ‘Chinese Fountain’ they pay homage to their ‘60s garage influences with a set of winning alt-pop gems.

De har hittills släppt fyra album, och deras femte, Chinese Fountain, kommer ut den 28:e september. Deras musik är helt i min smak, och kan beskrivas (eller inte alls) som surf-punk, garage eller ja, beach goth. Du får tolka det hur du vill. Har nu lyssnat hysteriskt många gånger på den första singeln från platta Monotonia. Älskar den. Den är melodisk, men har trots det den rätta garage-tonen. Snälla se hela videon, eller börja titta 1:12 minuter in i videon, då en i bandet klär ut sig till Frida Kahlo, och det är helt perfekt, väldigt snygg, och helt seriös med skägg och allt.

Dessutom, en väldigt rolig artikel om bandet från musiktidningen Spin, om inspelningen av den nya skivan.

2. En film jag ser absurt mycket fram emot är 20.000 Days On Earth, en biografisk/påhittad dokumentär (beroende på hur du själv väljer att de på det) om rockikonen Nick Cave. Cave är en mina absoluta musikfavoriter med sin speciella image och sound, och hans röst låter som något han fått efter en pakt med djävulen. Filmen är regisserad av videokonstparet Iain Forsyth och Jane Pollards, och skriven tillsammans med Cave, och utspelar sig under 24 timmar, under inspelningen av hans senaste skiva Push the Sky Away (tillsammans med The Bad Seeds såklart). Fantastiskt nog kommer så har till och med SF köpt den (och biljetterna släpps om 5 dagar), men den kommer även visas på mindre biografer som Bio Rio.

Förresten, jag upptäckte den perfekta Nick Cave låten att lyssna på när det regnar och åskar, som det gjort idag, och låter är Mercy, från skivan Tender Prey som släpptes 1988 (finns även en häftig live-version).

3. Min favoritserie QI har premiär för sin 12:e säsong (L) på brittisk tv den 3:e oktober, och lyckligtvis brukar den inom ett dygn dyka upp på Youtube.

4. Jag ska kanske, förhoppningsvis se Morrissey på Hovet den 13:e november. Har inte bokar biljetter ännu, så det kan fortfarande skita sig.

5. Ser fortfarande väldigt mycket fram emot filmatisering av Alan Turings liv, alltså filmen The Imitation Game, med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Har ännu inte ett definitiv svar på om den kommer upp på svenska biografer. Återigen, jag återkommer.

6. En av mina favoritserier Sherlock kommer att börja filma inför nästa säsong efter jul. Det blir ett fristående avsnitt, och sen en fjärde säsong.

7. BBC har en ny thriller serie (fem delar) på gång, den heter London Spy och huvudrollen spelas av en av mina favorit skådespelare Ben Whishaw. Manusförfattaren Tom Rob Smith har i en intervju med The Independent beskrivit handlingen såhär: ”Danny is an outgoing and pleasure-seeking romantic who becomes embroiled in the world of British espionage, after falling for the enigmatic Alex. But when Alex disappears, Danny must decide whether he is prepared to find out what has happened to him.”

Annonser

Citat ur How to Build a Girl

The boy nods. I’ve just worked out who he must be – he writes under the name ‘ZZ Top’, and covers a lot of rap, dance and hip-hop. I never really read his reviews because I find rap, dance and hip-hop vaguely terrifying. I don’t have the right clothes to be into them, and it all seems a bit intense. I file these genres along with heavy metal and speed metal, ‘People who would kill me, then eat me.’ I like bands with lead singers who look like I could, with the wind in the right direction, beat in a fight. I reckon I could probably deck Morrissey, if I had to. I’ve had practice – on Lupin. But I do not think I could fight my way out of a misunderstanding with Ice T.

Teens reacts to Blurred Lines

Teens react to Robin Thicke’s Blurred Lines  (Det blev en länk, wordpress kunde inte ”hitta” videon när jag försökte lägga in den.)

Teens reacs to… är en underhållande youtube-kanal som är precis som det låter. De visar en video, kan vara musik, eller filmrelaterat, eller lite vad som helst, medan de filmar (de amerikanska) tonåringarnas reaktion, och ställer frågor om vad de precis har sett. Rekommenderar dem varmt. Hur som helst, hittade en video om Blurrad Lines, och började titta – för det kan väl vara intressant. Men vad videon istället gör är att visa att tonåringar har en utomordentlig kolla på vad som är okej och inte, att de är välinformerade och har vettiga åsikter. Något som jag hört många ifrågasätta om både ungdomar och amerikaner. Hur som helst, några av de allra bästa citaten.

  • ”Those plastc clothes cannot be comfortable.”
  • ”I’m feeling really uncomfortable.”
  • ”Cause the video is not very good.”
  • ”Is this what they call pop culture?”
  • [Om texten Robin Thicke has a big dick] ”I think he’s trying to overcompensate a little bit.”
  • When I listen to the song, its not even that m life is a any better, is that my life is actually a bit worse. Like I’ve become a lesser being.”
  • [Om videon] ”I feel violated.”
  • [Om att kvinnorna är topless i den andra versionen] ”Maybe in a way it’s better, because it’s lessed blurred lines, more to the point, everybody’s on the same page. These girls are being sexuallized.”
  • [Om hur videon porträtterar kvinnor] ”As sex objects.”
  • ”That’s what pop culture is. Putting women down. You know you want it. You’re such a good girl, you can’t have it, oh but you want it.”
  • ”If a guy watch this video, he’ll think think it’s okay to do that to women, and it’s not okay.”
  • ”It’s a bit embarrassing of our society that this song is so popular.”
  • ”He’s a married man with kids?! And his wife lets him do that?!
  • ”A kid who listents to the lyrics are not going to take them as being funny, but they’re gonna grow up and think that if a girl says no, she could really mean yes.”

1-7, en söndag

1. Det var nu några dagar sedan, men någon ringde efter att ha sett våra lappar om Franz. Han har nu fått åka hem till sin riktiga familj. Det tog dock över en vecka. Dessutom skulle de åka hem med honom i en taxi, utan bur eller sele. Det låter lite hälsovådligt. Han heter egentligen Atis förresten. Vi funderar nu på att åka till katthemmet och kolla på ett katt till. Vi har ju Simon redan, men han är en katt som gillar sällskap. Även om varken Fluffis eller Franz verkade gör det. Igår var det för i övrigt exakt 100 år sedan han sköts till döds, och Första världskriget fick sin start.

2. Gick med i FI igår. Har funderat på det hur länge som helst, men nu hade de et ”erbjudande” om att man kan gå med för 50 kronor, och då blev det ju inte så mycket att fundera på.

3. Vi alla gillar Body shop eller hur? Ingen av deras produkter testas på djur, och att det där som vi gillar och hatar hos andra märken. Köpte en ”detangling spray” till mitt hår häromdagen (som ibland blir så trassligt att jag får stora knutar.) Men. Och detta fick jag inte veta förrän nyligen, Body shop ägs av Loréal, och de testar sina produkter på djur. För mer info om hur företag kan komma runt lagar, och låtsas som att de inte testar, trots att de gör det – kolla in den här utmärkta videon:

4. Har letat, letat och letat efter en textilåtervinning i innerstan. Men kan inte för mitt liv hitta någon. Alla ligger i förorten, men inte ens där i centrum utan på aviga orter. Om någon vet ett bättre beläget ställe säg gärna till!

5. Gick och såg nya X-men filmen på bio, X-Men: Days of Future Pasts. Det var många tonårspojkar i publiken, men inte lika många som när jag såg senaste Star Trek. Den var väldigt underhållande, och jag känner mig tvingad att se allt Michael Fassbender är med i, för han är en av mina favorit skådespelare. Filmen var väldigt underhållande, även om alla tidsresor inte riktigt gick ihop. Och som Jessica Gedin sade på Spanarna, de har gjorde de helt omöjligt nu att kunna se filmerna i kronologisk ordning nu (och de var svårt redan innan, med alla sidhistorier). Innan jag såg den, så såg jag om de tre tidigare filmerna. Det var en ganska mörk film, men Quicksilver (spelad av Evan Peters) livade verkligen upp. Han var perfekt. (Spoiler) Älskade när de skulle rädda Magneto från Pentagons fängelse. En märklig grej var att i actionscenerna så blev musiken väldigt lik den från James Bond, och i andra påminde den om de sorgliga scenerna i Dr Who. Gillade även att Hank/Beast hade Star Trek på TV:n.

6. Har varit på två konstutställningar. På Moderna museet för att se Nils Dardel och den moderna tiden. Har velat sett en hel utställning med Dardel sedan jag besökte museet för första gången och såg hans Den döende dandyn. Älskar den tavlan. Färgerna, kompositionen, allt. Det var en väldigt kul utställning, som även gav ett smakprov på hans tidiga tavlor, som var mer kubistiska än naivistiska. Väldigt coola dock.

Besökte även Fotografiska museet för att se Sebastião Salgadoutställningen Genisis, där fotona är tagna på de 40% av jordytan som inte ännu förstörts av människan. Så häftiga natur – och djurbilder. Maffiga. Häpnadsväckande. Vackra.

Hade tidigare inte hört talas om den svenske fotografen Dana Sederowsky, men blev väldigt kär i hennes foton.

Doktor Dana är konstnären Dana Sederowskys verktyg. En sjuksköterska som inger förtroende, men samtidigt kan utöva makt. Sedan debuten 1998 har Dana Sederowsky konsekvent arbetat med fotografi och videoperformance där hon använder sin egen röst, kropp och sitt ansikte. Vem är sjuksköterskan som rör sig i dessa både vackra och obehagliga miljöer som är laddade med historier? En räddande ängel eller rentav en dödsängel? Svaren finns kanske inom oss själva.

7. Har nu lyssnat igenom Lana del Reys nya album Ultraviolence kanske 5 gånger, och jag kan bara inte få mig själv att gilla den.

Det är irriterade för debutskivan är någon jag kommer tillbaka till gång på gång, men dess då udda mix av sadcore or hip hop beats. Alla låtarna på nya plattan är ballader, vilket är det första problemet, för jag har inte tillräckligt tålamod för det. Vad jag tyckte så mycket om på Born to day var hennes röst, som hade sån bredd. Men här sjungs 90% av låtarna i falsett som tillslut börjar skava . Dessutom har jag börjat störa mig så på hennes persona som ett offer, hennes referens till ”he hit me and it felt like a kiss” och hennes uttalande:

”For me, the issue of feminism is just not an interesting concept. I’m more interested in, you know, SpaceX and Tesla, what’s going to happen with our intergalactic possibilities. Whenever people bring up feminism, I’m like, god. I’m just not really that interested… My idea of a true feminist is a woman who feels free enough to do whatever she wants.”

Ungefär som det är omöjligt att både fascineras av fysik, och kämpa för kvinnors rättigheter. Att det inte är intressant. Dessutom hennes Lolita-teman som även återkommer på nya skivan, efter både låten Lolita, videon till Ride och åtskilliga låttexter om äldre män. Det gör mig riktigt arg för det är att gå på Humbert Humberts version av förloppen som sker i boken, som är skriven utifrån den litterära tekniken unreliable narrator (vet inte vad det kallas på svenska.) Det han beskriver är att hon är villigt, och han därmed oskyldig. När det egentligen handlar om sexuella övergrepp på 12-år gammal flicka, som förskönas i hans ord. Och det är poängen med boken. Men istället tycker folk att den är romantisk. (På wiki finns det mer att läsa om boken.)

Hur som helst, några låter som jag ändå tycker om, musikalisk och hennes röst: Ultraviolence, West Coast och Pretty When I Cry.

Viseuell extravaganza x14

tumblr_inline_mtkzcvcT3a1rb7co3

 

 

1968_Olympics_Black_Power_salute

 

Patti-Smith-quote

 

albums_checklist_2_1_

 

 

hämta (2)

 

tumblr_n4uib1p3FS1ruw1vso1_1280

 

 

maslow-hierarchy

Maslows behovshierarki

 

Salvador Dali och coco chanel

Salvador Dali och Coco Chandel. Visste ni dessutom att hon var nazist? Kolla upp boken Sleeping with the enemy: Coco Chanels Secret War av Hal Vaughan.

tumblr_m30yxebk8x1qisegao1_500

 

 

tumblr_n467ycrLS11qjjc07o1_500

Piet Mondrian naglar

tumblr_mxcpfyCJee1qa0uujo2_500

 

 

 

tumblr_mxcpfyCJee1qa0uujo3_500

 

 

tumblr_n5yiyaXpuq1qmoni4o1_500

 

 

tumblr_inline_myrhwattKj1qzujft

Sherlock säsong 3, med häftiga visuella detaljer

1 till 6, en söndag

1. Igår såg jag den bästa pjäsen jag kanske sett på åratal. Den vara bara, wow. Jag kände mig alleless ställd när den väl var slut, och hade svårt att komma tillbaka till verkligheten (apropå det jag skrev om läsupplevelser  och hjärnförändringar.) Skulle försöka laga middag när jag väl kom hem, och det gick bara inte att fokusera. Till pjäsen, som för i övrigt inte ens sågs på en teater – utan istället i Bio Rios salong, sänt från den underbara National Theatre i London. Och pjäsen var King Lear, som jag tidigare bara läs.

NTLive_KL_DigitalA5Landscape

Uppsättningen har hyllats av London-pressen, och jag kan bara hålla med. Tyvärr har de bara en visning av den, men i höst kommer de bland annat också sända Medea, från samma teater, och den planerar jag också att se. Hela idén om att sända teater, opera och balett till biografer runt om i Europa är hur bra som helt, och jag har nu, tack vare detta, sett Aida, Törnrosa och denna. Det enda jag har att klaga på är att Bio Rios duk sitter väldigt högt upp, och alla tre föreställningar jag sett har var +3 timmar, vilket resulterar i viss stelhet i nacke och axlar. Men det är också det enda! Ekologiskt kaffe och te säljs till föreställningen, samt bakverk, det vanliga bio-godiset, Cuba Cola (!), samt vin och öl. Och jag måste säga att det gick förvånandsvärt fort att komma in i det gammelengelska Shakespeare-språket (även om tyvärr en del av publiken försvann under pausen, för lätt är det ju ändå inte.) Skådespelarna var fenomenala, och förutom Simon Russell Beale själv som kungen Lear, stack även Tom Brooke som Edgar ut. Det går att läsa mer om pjäsen här och här.

2. Ska dessutom i höst se Dramatens uppsättning av Rikard III, med Jonas Karlsson i huvudrollen. Och efter igår vill jag se den extra mycket, det är som om mitt blodomlopp skriker efter mer Shakespeare, nu! Planen är i alla fall att innan dess se Sir Laurence Oliviers filmversion av föreställningen, från 1955, som jag faktiskt inte sett. Helt klart ett misstag från min sida.

3. Ett gäng fantastiska rock-människor har skapat ett tribute-album till den lika fantastiska Jeffrey Lee Pierce (har tidigar eskrivit om honom och hans band The Gun Club här och här) och låten som jag bokstavligen inte kan sluta lyssna på är en cover av Nobody’s City från plattan Mother Juno, och inkluderar inga mindre än Iggy Pop, Nick Cave och Thurston Moore (från, såklart, Sonic Youth). Låten gör mig bara så glad. Och gitarrsolot cirka 3 minuter in påminner mig väldigt om Television. Albumnamnet är Axels & Sockets,  och ges ut från Glitterhouse Records, där den går att beställa, både digitalt och i cd-format (köper någon cd-skivor längre?).

4. När min bror fyllde 23 förra helgen hittade jag det finaste kort till honom (älskar kort, men brukar vanliga göra egna med fina papper, roliga pennor och kalligrafi) och motivet var från en gammal affisch föreställande Australiens fauna, på Bysis bokhandel. Gick tillbaka några dagar senare och plockade upp två kort till mig själv, samt ett nytt anteckningsblock. Korten föreställde (det klassiska) George Orwell-fotot, framför en BBC mikrofon.

tumblr_mcmdelc52l1rovfcgo1_1280

Fast i blekt färgat

Samt ett motiv från textildesignen Lucienne Day, som jag älskar en massa (och är utgivet av Victoria and Albert Museum.) Hennes motiv är väldigt häftig.

250px-Lday_1

Motivet heter Palisade

5. Ni vet det engelska ordspråket ”never judge a book by it’s cover”? Jag tror inte alls på det. Jag har hittat många böcker, helt enkelt genom att jag blir intresserad visuellt av ett bra omslag. Besökte min närmsta second hand-affär, och kom därifrån med två titlar. Den ena är en pjäs, som jag läst och älskar, med den längsta och bästa titeln: The persecution and assassination of Jean-Paul Marat as performed by the inmates of the asylum of Charenton under the direction of the Marquis de Sade av Peter Weiss, i en pocketutgåva från 1967.

Och! När jag googlade efter pjäsen, upptäckte jag att filmversionen (som jag inte sett) nu finns upplagd på youtube!

Den andra boken var en jag aldrig hört talas om, med detta omslag:

in-the-miso-soup

Okej, coolt omslag. Titeln är alltså In the miso soup, skriven av den japanske författaren och regissören Ryu Murakami. Sen vände jag på boken och läste följande lilla text: ”A writer with a talent to burn… Fellini and Gunter Grass, David Bowie and Dostoevski, Garcia Marquez and Mike Leigh’s Naked all come to mind.” Om den lever upp till allt detta, åh… Lovar att skriva ihop en lite recension så fort jag läst den (förutsatt att jag kan sluta läsa Sherlock Homes noveller, vill säga.)

 6. Det här kanske låter märkligt, men jag ser så fram emot den 25:e maj, även känt som vad? (Vem gissar rätt?) Jo – det är Sveriges röstningsdatum till EU-val. Yay! Visste ni förresten att alla EU-länder inte röstar en och samma dag, utan det är utspritt mellan den 20:e och 25:e. Och i år är det inte vilket år som helst utan supervalåret 2014! Ikväll är det stor tv-debatt på Agenda, kl 20:00, på SVT2. Valupptakten är igång inför EU-valet, sedan igår, och jag ser bara fram emot det. Söder tycks vara täckt av valaffischer för just Centern och Kristdemokraterna. Apropå det, jag gjorde något sånt där val-test, för såna är ju alltid kul, och det sade att partier som passade bäst ihop med mina åsikter var Kristdemokraterna. Vad?!!! Var typ förnärmad en hel helg. Hur i hela värden kom den fram till det? Visst, medmänsklighet är viktigt, och den solidariska tanken borde driva EU, men å andra sidan är jag ju vänster och ateist, så det störde mig en smula. Just nu är allt det här spännande, och förhoppningsvis är Sverige nu redo för förändring (ta i trä). Statistiken talar för det, och det går dåligt för Alliansens mindre partier. Och! – det går bra för FI. En (stor) del av mig vill rösta på dem, men, problemet är ju att om de inte kommer in, i EU-parlamentet eller riksdagen, är det ju lite av en bortkastad röst, och med det en röst nästan för Alliansen. Så jag är splittrad, och jag vet inte. Ju mer jag läser, desto med förvirrad blir jag.  Men en annan del av problemet är ju, om fler tänker som jag, och inte röstar på FI, så kommer de ju automatiskt inte inte någonstans. Så jag vet inte… Men jag gillar Malin Björk, och det hon sade på Toppkandidaterna, även om programmet kändes jäktat och barnsligt. Och vad sjutton har det för betydelse om man vet vilka som vann Eurovision om man ska sitta i EU-parlamentet? Fånigt.

Vi gör ett litet filmquiz av SvD:s artikel om klassiska citat

Så vem sade (skådespelaren), och ifrån vilken film kommer följande citat (1 poäng per film, 2 om du kan skådisen, vilket gör maxpeängen 57!):

  1. ”You’re talking to me?”
  2. ”Fasten your seatbelts, it´s going to be a bumpy night”
  3. ”I’m big. It’s the pictures that got small”
  4. ”Yipee-ki-yay, motherfucker!”
  5. ”Det här livet äcklar mig till kräkningar”
  6. ”As long as they’ve got sidewalks, you’ve got a job”
  7. ”Round up the usual suspects”
  8. ”I’ll be back”
  9. ”Do I feel lucky today” (Ett citat, som ofta sägs fel)
  10. ”I do wish we could chat longer, but I’m having an old friend for dinner”
  11. ”I could’ve been a contender”
  12. ”Go ahead, make my day”
  13. ”You’re gonna need a bigger boat”
  14. ”Toto, I ‘ve a feeling we’re not in Kansas anymore”
  15. ”My father made him an offer he couldn’t refuse”
  16. ”As God is my witness, I’ll never be hungry again”
  17. ”Nobody puts Baby in a corner”
  18. ”Say hello to my little friend”
  19. ”Varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål?”

1. Rebort De Niro, Taxi Driver 2. ”Bette Davis, Allt om Eva 3. Gloria Swanson, Sunset Boulevard 4. Bruce Willis, Die Hard 5. Gunnard Björnstrand, Smultronstället 6. Joan Blondell, Footlight Parade 7. Claude Rains, Casablanca 8. Arnold Schwarzenegger, The Terminator 9. Clint Eastwood, Dirty Harry 10. Anthony Hopkins, När lammen tystnar 11. Marlon Brando, Storstadshamn 12. Clinst Eastwood, Sudden Impact 13. Rou Scheider, Hajen 14. Judy Garland, Trollkarlen från Oz 15. Al Pacino, Gudfadern 16. Vivien Leigh, Borta med vinden 17. Patrick Swayse, DirtyDancing 18. Al Pacino, Scarface 19. Alexandra Dahlström, Fucking Åmål 

Jag fick 43 poäng!