Som bly i fingertopparna, och fötterna och innanför pannbenet.

Överallt ser jag #metoo, det tycks vara det enda som diskuteras. Mår illa varje gång jag ser någons berättelse, eller när någon kulturperson försvarar övergreppen. Mer än så orkar jag inte skriva.

Men jag är i en period där jag känner mig så trött. Trött när jag vaknar, trött när jag åker till skolan och ännu mer trött på eftermiddagen, men sover ändå rätt bra. Utom i natt, hade den märkligaste sömnen i natt. Bisarrt, förstår ingenting i efterhand. Ibland tänker jag att jag borde be om en remiss till en sömnutredning (men har tänkt det i typ 10 år). Trots allt detta lyckas jag få gjort allt jag behöver få gjort. Utom att skicka in praktikansökan, för det ger mig sån ångest att jag inte förmått mig skriva klart den. Men, har satt en deadline till mig själv, annars rinner tiden iväg allt för mycket, det är redan risk för det. Suck, försöker också ta reda på vart ansökningarna ska skickats – allt har blivit extra krångligt eftersom vi inte blev inbjudna till informationsdagens med olika nyhetsmedier (eftersom skolan ju gav oss fel information…)

Men sen har jag ju fotokursen till och med juni. Och – som back up plan ska jag också söka till Projekt skriv-kursen på Jakobsbergs folkhögskola. Som just handlar om större skriv projekt, det vill säga, Hennes leende sprack. Varför är brevet dit så mycket lättare att skriva än personlig brev till jobb? Sen ska man skicka in ett utdrag. Och man ska även ha en referens också, men vem sjutton kan jag ha där? De är tydligen inte så petiga, men ändå liksom, någon för att visa att man är pålitlig och sånt.

Annars fortsätter Comparative European politics kursen, den på engelska. Men den är hyfsat enkel ändå måste jag säga, till den utsträckning att mycket av det jag läser är saker jag känner igen från tidigare stats-terminer. Och sen ska vi skriva hemtenta på engelska också, men jag oroar mig inte.

Men spenderar allt för mycket tid med att oroa mig för allting annat istället. Samtidigt som jag försöker jobba på fyra olika saker samtidigt. Det positiva är väl att jag i alla fall har hittat ny musik att lyssna på, Protomartyr släppte sin nya skiva i slutet på september, Relatives in Descent. Gillar den, men vet inte ännu om jag älskar den, förutom vissa låtar, typ Here is the thing (kan den låta mer Nick Cavig?) och The Chuckler. Har också upptäckt ett nytt (gammat) band som heter Cursive. De bildades i mitten på 90-talet, och splittrades efter en skiva eller två, för att återbildades i början på 2000-talet och då släppte de flera skriver som jag verkligen har fastnat för, bland annat The Ugly Organ. De låter lite som en blandning av Bright Eyes (kommer också från Nebraska och delade skivbolaget Saddle Creek) med La Dispute/Mewithoutyou.

Annonser

Fel från början till slut; jag är förbannad.

Ni vet en sån där dag då allt går fel? Det har varit min dag hittills. Det började redan igår kväll/natt. Skulle ha haft en föreläsning idag, som ställdes in, men det var också deadline för att lämna in hemtentan i pappersformat (för statsvetenskapslärarna kan tydligen inte skriva ut själva) – jag tänkte yes, jag slipper åka till skolan. Låg och läste, lyssnade på Chelsea Wolfes nya skiva, skrev lite och googlade fotografer. Sen gick jag och lade mig, höll på att somna, eller hade kanske till och med gjort det men vaknade upp – och kom på att jag behövde vara i skolan innan 10. Tände, kastade mig upp och fixade med väckarklockor. Vid det här laget var klockan 02:40. Fick visserligen hemtentan inlämnad idag, men ingenting på vägen dit funkade, från skrivare till ett månadsåkkort som tagit slut och en sur busschaufför som gjorde att jag fick gå till pendeltågsstationen.  Sen köpte jag en macka i skolan, med mozzarella för att fira inlämning. Åt en tredjedel, sen kändes pålägget plötsligt trådigt – då var det typ parmaskinka i. Suck. Sen läste jag att Sidney Crosby, den mest kända och bästa hockeyspelaren de senaste 8-10 åren, har försvarat lagets (Pittsburgh Penguins) beslut om att besöka Donald Trump i Vita Huset, efter att de vunnit Stanley Cup. Det känns så fruktansvärt fegt att jag blir förbannad. (Har ändrat citatet efter att jag hittade en längre version, som inte framställer honom som lika världsfrånvänd): “I still feel like we look at it as an opportunity,” Crosby told the Pittsburgh Post-Gazette. “We respect the office of the White House. I’m pretty aware of what’s going on . . . as a group, we decided to go. There hasn’t really been a whole lot of discussion about it.” Laget hade skickat ut ett pressmeddelande om besöket dagen efter Trumps tal där han sa att NFL-spelarna som protesterade borde sparkas och andra vidrigheter. Försöker istället fokusera på Josh Ho-Sang (New York Islanders) och Joel Ward (San Jose Sharks) som dock har stött protesterna. Sen såg jag hur Nina Rungs visat Paolo Robertos svar på jämställdhetsminister Åsa Regnér uppmaning om att män måste ta ansvar för hedersvåld.

nina rungs1

Och sen är det ju NMR:s demonstration imorgon i Göteborg.

Fy fan.

Allting, samtidigt.

DSC01961

Utsikt, bild på solnedgång från i maj som jag hittade på mitt minneskort

Måndag 25 september

Skriver hemtenta i ett förkylningstecken. Försöker dra paralleller mellan ett tal av Jean-Claude Juncker och en Shakespeare pjäs. Har köpt två böcker The Beauty och Hjärtat är bara en muskel, medan jag öppnade upp Drömfakulteten häromdagen och hittade en massa post it-lappar med intressanta och inspirerande citat på – med ett bokmärke två tredjedelar in blir jag osäker på om jag läste ut den någon gång, eller om jag fastnade under en omläsning. Såg skräckfilmen The cabin in the woods härom kvällen, intressant men inte en tillräckligt läskig eller genomarbetad skräckis trots det. Den bästa filmen jag sett den senaste månaden (eller till och med halvåret) var Upstream color. Vill upptäcka en film som kan fånga och inspirera mig så igen. Men alla filmer jag är intresserad av är så långa att jag tappar koncentration halvvägs. Får väl ta och se Primer då, skapad av person. Har lyssnat på Brand New Science Fiction så många gånger och den har inte ens kommit ut på vinyl ännu. Behöver hitta ny musik, lyssnar på Black Rebel Motorcycle Clubs senaste singel – men den nya skivan kommer först i januari. Spelar klassisk musik medan jag skriver på tentan och La Dispute när jag jobbar med Hennes leende sprack.

Idag

Förbannar lärarna som la första föreläsningen för den nya delkursen samma dag som inlämningen för tenta. Inlämning 15:00, föreläsning 11:00. Aja, den är inne nu. Men det är nog den sämst skrivna tentan jag gjort.

Vad är planerna för helgen och nästa vecka? Ska gå och se DN-fotografen Paul Hansens utställning på Fotografiska museet. Ska få in ett biobesök, kanske It? Vet att jag har sett den gamla versionen av filmen, kanske när jag var 13 år, men minns i princip bara en scen. Annars ska jag skriva på Hennes leende sprack, ta en foto under gryningen liksom ett självporträtt, och komma igång med den nya delkursen Comparative European politics.

DSC02164

Utsikt, skymningsbild försök nr 2

 

Hösten är igång på riktigt.

DSC02128

Veckans fotouppgift: blue hour (skymmning och gryning)

Det löste sig med praktiken, tror att det var redan dagen efter jag skrev det förra inlägget. Tydligen var det den tillfälliga konsulenten som inte hade någon koll… Så jag har rätt att söka till den praktiken jag är intresserad av – det vill säga redaktionell. Det känns ju inte ett dugg super läskigt.

B-planen om jag inte får en praktikplats? Söka master/magister i journalistik (även om jag inte är säker på just journalistiken och jag har ju lika mycket rätt att söka statsvetenskap – förutsatt att c-uppsatsen verkar gå bra. Kanske borde jag som c-plan även söka stats?) Både Uppsala- och Stockholms universitets program verkar rätt bra.

Den sista planen kom som en desperat idé när jag trodde att ingenting skulle gå. Slutligen skriva klart Hennes leende sprack (Ofelia) och skicka in den till ett förlag. Jag vet inte riktigt varför, men jag har mer tilltro till mina chanser med ett sådant försök nu. Norstedts förlag hade författarkväll för några veckor sedan, Johannes Anyuru var där och pratade bland annat, liksom Laura Lindstedt som skrivit Oneiron, Ebba Witt-Brattström och flera till. En man som jobbar där som litterärchef (kan ha hittat på den titeln) pratade om vad det är som får dem intresserade av ett nytt manus – där originaliteten är det främsta.  Det jag behöver är att lägga till lite på slutet, kanske 5000 – 8000 ord? Sen gå igenom det för att se att det finns ett bra flyt och utan lösa trådar (som inte ska vara lösa). Så för att faktiskt kunna göra detta krävs det att jag kan komma tillbaka till den historien och skjuta upp min dystopiidé (som jag skrev på senaste igår kväll).

Men som sagt, ska ju också få en c-uppsats skriven denna termin (har en idé där) och på torsdag får vi statsvetenskaps c:s första hemtenta!

Och fortsättningen följer fortfarande.

En föreläsning om conceptual history (begreppshistoria) på engelska mellan 15-17 har lämnat min hjärna alldeles dimmig.

Så… Statsvetenskap c har dragit igång. Det är intressant, men har känt mig så splittrad de senaste två veckorna, där jag slitits mellan att hänga med på föreläsningarna och seminariet, fixa det sista med c-uppsatsen (den är nu slutgiltigt inne!) och i fredags åkte jag ut till Sigtuna folkhögskola, för jag ska nämligen gå på en fotokurs på distans där i ett år! Hade tänkt att söka dit förra våren men missade sökdatumet när prakten höll på – men denna gång var jag på hugget. Vi var ett gäng kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrunder som har hittat till fotandet, men som alla vill få ut lite olika av kursen. Det ska blir riktigt kul!

Och en annan sak som pockar på min uppmärksamhet och håller mig vaken om natten med oro för framtiden – den långa praktiken. Fick veta precis innan sommaren skulle börjar att den studieplanen jag hade inte kommer att funka – för att studie- och karriärvägledarens ord har inte stämt, i alla fall enligt den person som hoppade in när hon var sjuk. Nu har ingen koll på någonting och jag vet inte riktigt vad som kommer att hända. Planen var – statsvetenskap a+b, journalistik a+b+c och sen har vi en valfri termin -> c-kursen på inriktningsämnet/långpraktik/utrikesstudier. Men enligt studievägledaren så skulle det gå att välja c-kursen nu och skjuta på långpraktiken till nästa termin – men enligt de som jobbar nu så ska det inte vara möjligt att välja redaktionell journalistik praktik eftersom vi inte längre går på journalistikprogrammet, utom måste istället välja en plats inom PR och kommunikation. Det känns som en mardröm och jag orkar bara inte med detta. Vill bara planera min c-uppsats och inte bry mig. Men jag är orolig och rädd för vad som kommer att hända. Jag vill inte jobba inom PR och kommunikation (det är typ det värsta jag kan tänka mig) och det är ju så viktigt med långpraktiken för att få en chans att få in en fot på en riktigt nyhetsredaktion.

Aja, vi får väl se. Men fy fan, hatar stressen.

Fortsättning följer….

Jag överlevde opponering på min uppsats och den kommer att bli godkänd! Har saker att ändra (såklart, gick igenom språket på bara några timmar utan att ha den utskrivet…). Men det är mest mindre saker.

Puh. Kändes hemsk efteråt. Men nu, efter 1 timme och 45 minuter, och Sic Transit Gloria på repeat känns det bättre!

Nu dags för mig att opponera!

”Må de avskyvärda bilderna hemsöka oss”.

Så vad handlade då min uppsats om? Kortfattat – bildjournalistik och nyhetsetik. Jag utgick ifrån tre frågor:

  1. Hur framställs syrier eller syriska flyktingar i bild i svensk nyhetsrapportering?
  2. Vilken publiceringskontext framkommer kring bilderna?
  3. Kan det anses etiskt försvarbart att publicera dessa bilder?

och utgick ifrån fyra bilder – Alan Kurdi, Omran Danqneesh och två foton som publicerades i Aftonbladets kampanj Titta inte bort (där de publicerade bilder de annars inte skulle visa från bomningarna av Aleppo i september 2016).

alan kurdi

160818142212-05-omran-daqneesh-aleppo-syria-super-169

mideast syria.jpeg-5fb4c.jpg

sdltb69ca4a-nh.jpg

Som teori hade jag den super jobbiga och komplicerade ansvarsmoralen av 1900-tals filosofen Emmanuel Levinas som handlar om hur vi kan få empati för andra människor, och dylikt. Metod: huvudsakligen semiotik – hur bilder kan tolkas, men också diskursanalys, eftersom jag också ville titta på kontexten som bilderna publicerades i. För Alan och Omran bilderna valde jag tre artiklar från de stora dagstidningar, och Titta inte bort de texterna som hörde till kampanjen. Jag intervjuade också Aftonbladets utrikesredaktör Martin Schori för att kunna ställa frågor om orsakerna till kampanjen och hur de tänka kring etiken kring att publicera sådana starka bilder.

Vad kom jag fram till då? Från abstractet:

Uppsatsen kommer fram till att tack vare den distans som personerna avbildas med tillåter man dessa personer respekt. Men barnen i artiklarna beskrivs utan att nämna vanliga barnaktiviteter som exempelvis att leka, vilket fråntar dem en traditionell barnroll och särskiljer dem från svenska barn . Kontexten kring bilderna framkommer främst ifrån artiklarna, medan bilderna huvudsakligen visar att personerna råkat ut för något fruktansvärt. Gällande den etiska frågan framkommer flera olika sidor, bland annat att bilderna kan frambringa empati hos den som ser på bilden och rikta uppmärksamheten mot kriget i Syrien, men mer problematiska sidor som att barnen i texterna är passiva aktörer. Slutligen framkom det i en intervju med Aftonbladets utrikesredaktör Martin Schori att tidningen var mer försiktig i publicering av bilder från exempelvis terrorattentatet i Stockholm i april jämför med foton från krigets Syrien.

Kan vi alla bara hålla tummarna att ventileringen på fredag på något magiskt sätt bara går lysande?

(Citatet i uppsatsens titel kommer ifrån Susans Sontags Att se andras lidande.)