Nedräkning. Hur många dagar/timmar är det kvar nu? (Det är nästa slut).

Låt oss äntligen avsluta det här inlägget. Jag har fortfarande inte förstått att terminen och stressen nu är över. Ska vara kattvakt i helgen och kan fokusera på skrivandet. Har en del sidor att skriva igen, sen redigera, och sen är även skrivande-kursen över. Och man får väl helt enkelt vänta och se vad som händer i höst.

Torsdag 6 juni

Den konstiga tiden fortsätter. Mastertermin två i journalistik är nu slut. Allting på en gång, och jag har svårt att säga att jag blev nöjd med något. Fem deadlines på lika många dagar, men så har jag heller inte lämnat in det till kreativt skrivande kursen ännu. För det blev bara omöjligt att skriva klart de sista två veckorna. Hjärnan var full. Hjärnan var helt slut. Och presentationerna av uppgifterna blev som de blivit hela året, om man hamnade i början hade man tur, annars fick man två minuter på sig, ändå drog vi över tiden så mycket vi kunde med tanke på att vi var elva stycken som skulle hinna med ett tåg. Ut på en klassresa i Nora, 40 minuter med buss utanför Örebro. På en ö. En sommardröm. Skog. Sjö. Promenaden runt sjön var nog det skönaste jag gjort på flera månader (förutom yoga). Nu gäller det bara att komma ihåg det också.

Tisdag 28 maj

EU-valet är nu över. Resultatet är lite svårt att ta sig till, både positivt och negativt, inte bara i Sverige men också i Europa. Och jag jobbade ju dessutom valdagen. Det var mer hanterbart är under Riksdagsvalet, det är ju färre som röstar (men ca 70 % valdeltagande i min valkrets!) och så slipper man också det allra värsta vilket är att räkna först riksdagsvalsrösterna (och sen kanske räkna om), sen kommunalvalsrösterna (och kanske räkna om), och slutligen landstingsrösterna (som kan kanske också måste räkna om).

Fredag 24 maj

Det har varit en konstig period den senaste tiden. Jag har haft svårt att komma igång med allt jag behöver göra, men känner också hur stressen växer exponentiellt ju mer tid som går. Har så mycket att göra, och som ska in inom några dagar av varandra (och för mycket tid att göra det). En hemtenta, en artikel, en restuppgift, en Master thesis proposal, och sista stora inlämningen till vårens skrivprojekt (som jag kommer lämna in sent just påg grund av stressen), samt en restuppgift till den kursen. För någon månad sen hade jag en insikt om min ADD, men inget som jag kan få hjälp med i Sverige just nu (som det ser ut med diagnoskriterierna och vård etc, jämför med andra länder). Det har gjort att jag tänkt med på min ADD, och önskat att jag skickat in papperna om min rätt till stöd (kom mig aldrig för/kände aldrig att jag behövde – tills allt på en och samma gång). Men har pratat med en psykolog ett par gånger under våren, vilket hjälp med allt det som skavt allra värst när vintern blev till vår.

Det har varit ett häftigt år (skolår…), och jag har vågat så mycket mer. Ta för mig, göra det jag verkligen vill, det finns så mycket inom ordet våga som har slagit rot. Det betyder inte att det nödvändigtvis känns bättre där och då, och i varje situation, men efteråt. När det sjunkit in att jag vågat.

Och nästa år? Praktik. Vågade aldrig skriva om det. Av en rädsla för att jinxa det, men också för en känsla av misslyckande och otillräcklighet – trots allt. En längre praktik (trots all tjafs och stress) på Forskning och framsteg. Det var inte vad jag tänkte först, men jag tror verkligen att jag kommer trivas där – med den journalistik de gör, och bidra med något. Förhoppningsvis också fortsätta med skrivandet på Linnéuniversitetet. Älskar den gemenskapligt, den täta vänskap, och kreativa utbyte några av oss skapat. Vill inte tappa det. Vi får se – stressmässigt. Till våren: magisteruppsatsen. Som jag, galning som jag är, sett fram emot.  Som jag haft i åtanke sen jag sökte till programmet. Som jag börjat arbeta på i och den den nuvarande kursen i Academic english.

De senaste två månaderna: har sett den nya serien om Sabrina på Netflix. Annars har knappt någon serie eller film. Koncentrationen har inte funnits där. See above. Jag har upptäckt och förälskat mig i band och skivor, det är alltid enklare. Allrahelst Drug church Cheer, PUPs senaste Morbid Stuff och Fontaines D.C.s debut Dogrel. Juste ja, Diet Cigs nu gamla singel Pool boy, jag haft den på repeat så många gånger. Men jag har knappt läst någonting alls, trots skrivande-kursen, och det är något jag nästa skäms över, men tänker ta ikapp i sommar när allt lugnat sig något. Såg ju Tennessee Williams Linje lusta på Dramaten, vilket var en höjdpunkt, liksom Sverige – Ryssland i Globen, där ju Sverige vann trots de senaste resultaten (hockey), och tog min pappa på en Hammarby match i födelsedagspresent (fotboll) och har kollat på hockey-VM:et samtidigt som jag skrivit på allt det jag behöver skriva på.

Ps. Höll på att glömma. På söndag är det dessutom EU-val och jag kommer återigen vara röstmottagare. Jag har sett fram emot det, men som det är nu kommer det lite olägligt men tanke på hur overkligt lång dagen kommer vara, liksom krävande. Och det kommer kännas på måndag också. Men just nu hoppas jag bara att resultatet, sett över hela EU inte blir så ödesdigert som det verkar som under våren. Vi håller tummarna för demokratin, för pressfriheten, och för de mänskliga rättigheterna.

Annonser

Och så är plötsligt tre gråa månader förbi.

Det har inte känts så lätt under våren. Sen… innan jul? I januari? Vem vet. Det där citatet, det kommer smygande, men sen är det ju verkligen som om det varit där hela tiden.

Upptäckte en massa gamla inlägg som jag inte publicerat. Mestadels så handlar det just om att det känts just tungt och mörkt. Så för att balansera upp det låt mig skriva om något kul. Let’s see. I födelsedagspresent fick jag biljetter till Linje lustaDramaten. Livia Millhagen var otrolig som Blanche. Danilo Bejarano var obehaglig. Älskar alla av Tennessee Williams pjäser som filmatiserats, men har inte sett någon av de på teater. Men nu kom den upp, en av mina favoriter, men utan Helena Bergström i huvudrollen (sorry). Och den var otrolig. Helt otrolig. Hela publiken applåderade och applåderade när den väl var slut, över halva reste sig upp, men jag kunde inte förmå mig för jag försökte koncentrera mig på att inte bara gråta rakt ut. Var rädd framåt slutet, men tanke på det sexuella våldet som ju är en del av Stanley Kowalski, hur det skulle kännas med slutet – hur de skulle kunna förmå det slutet, efter allting med Dramaten. Men det gjorde de inte. Så tårar rann.

Och i lördags var jag på Stockholms Kulturnatt med en Lisa från min skrivande-grupp. Vi såg allt möjligt, jazz, en föreläsning om välfärdsromantik och improvisationsteater halvt undertecknad Selma Lagerlöf.

Och PUPs senaste skiva Morbid stuff är nog den bästa de gjort. Detsamma gäller det Dublinbandet Fontaines D.C.s Dogrel, är ganska säker på att det är årets debutplatta för mig. De har dessutom varit förband för Idles när de spelat i USA under våren, störande nog.

Förutom det? Det har känts svårt att känna mig engagerad i studierna under våren. Det har varit för mycket bara. För mycket fokus på framtid, på sen, på mig som journalist, på masteruppsatsen och praktiken. Det har gjort det svårt, det är väl en av orsakerna. Att vara här och nu. Dessutom har delar inte känts relevant alls, eller inte för djuplodat för att faktiskt vara en del av en Masterkurs. Och de senaste veckorna har jag inte heller gillat det skrivprojektet jag arbetat med under våren i skrivande-kursen – Brutalism är arbetsnamnet. Det känns riktigt jobbigt, att inte vilja öppna det dokumentet, för att det känns som om det inte duger. Och har tyvärr inte heller fått jättemycket chanser att utvecklas i skrivandet under våren heller. Jag har idag faktiskt skickat in urvalsprovet till nästa års kurs, men jag har en dålig känsla inför det. Vet inte om det är rationellt eller oro.

Men det har börjat blivit varmt och ljust, och det har gjort att meditationen och yogan faktiskt hjälper lite mer.

Fredag 5 april

Min hjärna är inte där jag vill att den ska vara just nu. Den är bara off. Efter all stress kring läraren och video-projektet, och sen praktiksökande på det. Jag har fått en praktikplats, på ett magasin – vilket var det jag helt ville (och som skulle vara bäst för mig) men det finns annan oro kvar inför det. Har träffat en psykolog på studenthälsan en gång. Så jag är ändå nöjd med att jag kom mig för och bokade den tiden.

Söndag 10 mars

När man går igenom samma situation igen, under andra förhållanden – men ändå, och det gick skit då är det väldigt svårt att föreställa sig något annat denna gång. All den där positiva och bra självkänslan jag försökt bygga upp – gone. Tre rätt hemska dagar. Vi fick rekommendationen att peppa varandra, och inte jämföra. Tyvärr gjorde ju alla det ändå – jämförde alltså. Stämningen var annorlunda, jag tror verkligen inte att jag projicerade det. Kändes rätt fruktansvärt när jag kom hem igår, hela castastrophic thinking grejen, 20 steg framåt. En fredag kväll, och googlade med besatthet över möjliga ämnen till masteruppsats. Sen på möjliga bidrag till skrivtävlingar.

Söndag 3 mars

Det är märkligt, för det känns som om jag är tillbaka på samma ställe som för ca 16 månader sen. Söka. Vetenskapen sen om att jag måste vänta och ha tålamod. Har fått veta att DI är supersnabba, men jag är ju inte intresserad av dem. Har också fått veta att processen kan bli utdragen och pågå vårterminen ut. Försöker tänka att det är normen för att slippa bli besviken. Har haft den värsta koncentrationen hela vecka. Skrev typ klart en uppgift i söndags/måndags och varje dag till och med torsdagen öppnade jag dokumentet, öppnade boken och försökte, för att sen släppa allt 10 sekunder senare. Det bara gick inte. Gjorde det minsta jag kunde innan jag väl skickade in den. Och i den mentaliteten skriva personliga brev? Inte det roligaste.

Var i Växjö igen, i torsdags och fredags. Lika kul som vanligt. Träffade Nina och åt middag, vi pratade politik och kultur. Allt det jag gillar, på en restaurang i Växjö med sån god mat.

Recap et cetera.

Det känns som om min hjärna är på 100 olika platser samtidigt ibland, och det märks. Lyssnar på Alligator skin boots, Big, Meals on wheals och Bored – det hjälper en aning. Förutom det jag skrivet har det hänt en massa andra saker, fick E på kursen med den favoriserande (och troligtvis ganska problematiske) läraren, och fy fan. Orkar inte, och kan antagligen inte dra hela historien nu, men – har aldrig varit med om nått liknande. Skäms för betyget trots att ingen tycker att det var ett korrekt betyg. Kul värre.

Söka sommarjobb – har påbörjats.

Nervositet inför praktiksökandet nästa vecka – ökat.

Fortsatt röriga kurser och lärare – check.

Växjö – snart!

Och så insåg jag nu, apropå första kommentarerna på första inlämning till projektet i kreativt skrivande-kursen – jag la upp mitt arbetsdokument istället för det korrekturläsa utan 1 000 idéer här och var, fy fan ibland att ha en ADD-hjärna. Men insåg också att min hjärna alltid kommer att vara så och det enda jag kan göra är att fixa bättre struktur på datorn, liksom att acceptera att den alltid kommer vara lite lätt kaos.

Upptäckte att jag skrivet flera inlägg sen innan jul utan att ha lagt upp de här – så här kommer de!

Torsdag 15 november

Det är nu höst, det är kallt, det är grått. Allt detta är sant. Och svårt att ignorera. Det har fortsatt att hända en del, men också inte alls. Jag har kommit in i en period av väntan och har svårt att inte må dåligt av det, för den förra perioden av väntan var inte till min fördel. Istället övergick det från gråhet till kolsvart mörker, till maj. Då hände nått. Vet fortfarande inte riktigt vad. Men i slutet av juni, då jag mådde bra var jag fast besluten att klamra mig fast i det. Olika projekt, nya sätt att tänka, försökte fortsätta att försöka yoga varje dag. Jag var kattvakt, jag åkte till Lisabon, kom hem, yogade, var kattvakt, sommaren gick, och skolan började – och jag mådde fortfarande bra. Min självkänsla var ganska bra, kanske för första gången någonsin och jag hade i ett tag försökt sova utan hjälp av olika mediciner. Jag började meditera, seriöst. Hösten drog igång med allt som jag skrev tidigare. Jag hade självförtroende och några matskedar mer energi än tidigare, så jag vågade.

Nu är det november och jag är i en väntoperiod igen. Sen en vecka tillbaka visserligen, men det känns som allt jag jobbat fram sen i maj har fallit sönder. Vilket visserligen delvis är mitt fel, har varit dåligt med yoga och meditation, trots det har jag ändå sovit okej. Jag vill skriva ”jag väntar” 1000 gånger och hoppas att det på något sätt gör att jag slipper vänta. Slipper tro på mig själv igen. Slipper tänka att allt jag skapar är värdelöst.

Jag väntar, och jag återkommer.

Torsdag 17 december

Det är nu en vecka till jul. Och jag är redan ledig och kommer att vara det till den 8 januari. Jag har inte haft en sån här lång julledighet på flera år. Förra året försökte jag få ihop min c-uppsats och året innan jobbade vi med en tidskrift. Sen är det två veckor praktik och efter det börjar vårterminen. Det känns otroligt skönt med en paus nu efter kaoset som var den senaste delkursen. Och ser fram emot att ha lite tid att baka julkakor och godis (prioriteringar) och läsa böcker som jag vill läsa. I min kreativt skrivande-kurs har jag just nu en uppgift om Sara Stridsbergs Drömfakulteten (typ en av mina favoritböcker) så jag klagar inte. Och från den 11 januari ska ett större skrivprojekt påbörjas och för min del kommer jag jobba på idén jag fick om att skriva något lite dystopiskt, men med fokus på hur ett sånt samhälle kan påverka en person. Just nu har det arbetsnamnet Brutalism därför att jag tänker att naturen har blivit ett hot, och städerna har rensats på alla spår av naturen. Husen är betongkuber, utan trä, och då ligger ju den brutalistiska arkitekturstilen ganska nära. Jag ser fram emot att skriva lite på det varje dag under ledigheten för att ha kommit in i historien till i början av februari då första inlämningen är.

Lördag 2 februari

Jul, nyår, praktik och så helt plötsligt en vårtermin. Vi skiter i alla det andra som hände innan (och efter visserligen). Aja. Praktiken var hur kul som helst, var på Socialdemokraternas partitidning Aktuellt i politiken, från den 7:e till den 18:e januari. Sista dagen där röstades regeringen igenom i riksdagen. Det var väldigt kul att vara där när det hände! Alla på redaktionen var så trevliga och det kändes verkligen bra att vara i en sån miljö, och trivas där – igen. Behövde det efter hösten (och allt innan). Bjöds på två rätters lunch sista dagen, och jag hade köpt med mig ett urval av olika bullar som vi fikade med på eftermiddagen. Fick till och med ett biopresentkort av Nina Wadensjö, vilken var så otroligt snällt.

Och nu har vårens kurser dragit igång. Första halva är det Sociala medier och redaktionellt arbete, som bland annat inkluderar ett besökt på SVT för att se hur de arbetar med sociala medier. Liksom Vetenskaplighet och forskningsetik, på filosofiinstitutionen. Det har varit två märkliga föreläsningar där hittills – de tycks leva på 70-talet, svart tavla och krita, liksom overhead. Och en föreläsare med en enormt ojämn nivå. Sen har processen börjat som smått att söka praktik inför hösten. Det känns otroligt nervöst, men bättre än förra gången. Men ändå. Och söka sommarjobb…

 

En dag i december, och tiden innan – en dålig dag.

Det har varit en del konstiga månader som passerat. Och jag har skrivit om det tidigare, hur bra jag mådde under sommaren och tidig höst. Men jag har kämpat i motvind ett tag nu. Jag har skrivit, och har haft många möjligheter att skriva (eller journalistiskt arbeta) – och älskar det. Främst relaterade till journalistikutbildningen och skrivande-kursen. Men sen typ fem veckor har bristen på konstruktiv kritik fått mig att bara vilja skrika rakt ut i frustration. Det är absurt, hela situationen. Som kröntes i dag, dessutom. Det gör mig så oerhört trött. Men orkar ändå fortsätta, för jag älskar ju det, men när all kritik, och bristen på konstruktiv kritik, faller ned samtidigt blir det jobbigt.

Jag har nu senast har en kurs i digitalt berättande, som egentligen inte handlat så mycket om digitalt berättande, men ändå. Vi har filmat tre olika uppgifter som slutar i en minidokumentär. Men redan innan fattade vi att läraren bara inte gillade det vi gjorde, han var sån som hade favoriter. Och eftersom det var så tydligt brydde jag mig inte så mycket om hans brist på konstruktiv kritik och försökte suga ut all kunskap från andra ställen.

Men fy fan vilken dag. Att visa upp vår film, stå framför alla, 98 % av allt som sas handlades om våra fruktansvärda beslut gällande etiken i dokumentären. Det spelade ingen roll vad vi försökte svara med (när han ställde frågor) han hörde bara inte, och en del av klassen följde efter. Den tekniska handledningen har varit värdelös. Den generella handledningen har varit värdelös, och han pushade oss istället mot att använda de mer kontroversiella uttalandena, efter att vi sagt att han var väldigt frispråkig, för att allt sen handlar om hur dåligt det beslutet var… Det är tröttsamt, ända in i själen. Tack och lov har jag gjort den tillsammans med en som ville ta tag i hur oacceptabelt det var idag, så kanske kan det komma något bra från det.

Det känns som om det jag skrev i november delvis har att göra med det som pågår just nu. Men det har varit mycket bra under hösten också, men behövde bara skriva av mig om det här.

Torsdag 15 november

Det är nu höst, det är kallt, det är grått. Allt detta är sant. Och svårt att ignorera. Det har fortsatt att hända en del, men också inte alls. Jag har kommit in i en period av väntan och har svårt att inte må dåligt av det, för den förra perioden av väntan var inte till min fördel. Istället övergick det från gråhet till kolsvart mörker, till maj. Då hände nått. Jag vet fortfarande inte riktigt vad. Men i slutet av juni, då jag mådde bra var jag fast besluten att klamra mig fast i det. Olika projekt, nya sätt att tänka, jag försökte fortsätta att försöka yoga varje dag. Jag var kattvakt, jag åkte till Lisabon, kom hem, yogade, var kattvakt, sommaren gick, och skolan började – och jag mådde fortfarande bra. Min självkänsla var ganska bra, kanske för första gången någonsin och jag hade i ett tag försökt sova utan hjälp av olika mediciner. Jag började meditera, seriöst. Hösten drog igång med allt som jag skrev tidigare. Jag hade självförtroende och några matskedar mer energi än tidigare, så jag vågade.

Nu är det november och jag är i en väntansperiod igen. Sen en vecka tillbaka visserligen, men det känns som allt jag jobbat fram sen i maj har fallit sönder. Vilket visserligen delvis är mitt fel, har varit dåligt med yoga och meditation, trots det har jag ändå sovit okej. Jag vill skriva ”jag väntar” 1000 gånger och hoppas att det på något sätt gör att jag slipper vänta. Slipper tro på mig själv igen. Slipper tänka att allt jag skapar är värdelöst.

Jag väntar, och jag återkommer.

Saker som jag glömt och saker som har hänt.

DSC03406.JPG

Jag länkade aldrig till min C-uppsats i statsvetenskapen, och det är ju dumt. För trots allt blev jag väldigt nöjd med den, med resultatet. Tycker arbetet i den är bättre än den jag skrev i journalistiken. Den går att läsa här. ”‘När kvinnligheten tynar bort i form av feminism finns det ingen att tända gnistan i mannen’: En studie om Sverigedemokraternas och Nordiska motståndsrörelsens bild av den samtida kvinnan”.

Jobbade som röstmottagare under valdagen. Möjligtvis det jobbigaste jag någonsin gjort. 16 h arbete, och kom hem klockan 00:45 då valvakorna började lida mot sitt slut. Men så intressant. Så givande. Och spännande att se hur processen faktiskt går till. Jag har redan anmält mig till EU-valet.

Att åka till Växjö och träffa skrivar-klassen var så kul. Själva upplevelsen var med givande än föreläsningarna i sig, men ändå.

Var i Karlstad typ en vecka innan, i princip bara för att jag kände ett sånt enormt behov att att se fler Lars Lerin målningar efter att ha varit på utställningen (som nu är över) på Liljevachls. Kan varmt rekommendera Sandgrund-museet i Karlstad. Väldigt inspirerande – och där av dikten Efter.

Möjligtvis har jag en ny favoritförfattare: Bjørn Rasmussen. Läste ut hans bok Huden är ett elastiskt hölje som omsluter hela lekamen och hans diktsamling Ming på typ 2 dagar. Älskar fysiskheten – kroppsligheten i hans skrivande.

Tro inte på någonting av det jag berättar om känslor. Mitt begär är en inställning i oljepannan, jag är en uppsättning organ. Berätta för mig om atomer, berätta för mig implosion.Och så lungorna, de syresätter blodet, detta vet vi. Och så levern, den är rödbrun och formad som en kägla, den väger ett och ett halvt kilo. Och så njurarna, och magsäcken, tarmarna: tunntarmen, tolvfingertarmen. Jag kan avvara tjocktarmen, jag ska bara ha en påse på magen för att samla upp vätskorna, jag är själv en påse med bakterier, inget annat. […]

När jag klev in och överräckte vinet beordrade han mig ut ur badkaret. Han satt på toalettlocket och drack ur flaskan medan det glödheta vattnet steg kring min kropp. När karet var halvfullt hällde han ur resten av vinet över mitt ollon som stack upp över vattenytan. Så knäppte han upp sin byxor, tog fram sin stora, bruna kuk och pissade mig på bröstet, i håret, i munnen.

Jag kom. Jag skrev. Jag älskar honom.

Har typ redan fixat praktikplats. Tack vare just skrivarkursen. Det känns helt sjukt.

Ska se Idles i Köpenhamn i november. Det kanske till och med blir en skriven recension av det i en tidning? Återkommer.

Typ allt det här har hänt sen i slutet på augusti. Mitt liv brukar inte vara så här. Men jag mår bra och trivs verkligen med skrivandet just nu.

Kan det få vara en början på någonting nytt nu tack.

Höst, skolstart. De känns synonyma med varandra. Vädret är inte riktigt där ännu, men, men. Det känns bra, men jobbigt. Mycket, överväldigande. Journalistiken drog igång igår, men jag är hemma sjuk – eller, nja, sitter i min brors och hans flickväns lägenhet och håller deras sjuka hund sällskap. Det är trevligt ändå. När jag satt där igår i deras halvobekväma soffa till tonerna av Idles nya skiva (som är den bästa skivan jag hört på riktigt länge!) så skrev jag klart första uppgiften till kreativt skrivande kursen på Linnéuniversitetet. Uppgiften var att gestalta sitt eget skrivande, eller upplevelsen av sitt skrivande. Kan kanske lägga upp den här när det väl är klart. Har några grejer i sista stycket att fila på. Har sedan i juli (när jag var kattvakt) funderat mer på det här med inspiration och vad som krävs för att hålla det levande. Jag vet vad jag finner inspirerande, men det kan kännas svårt att se en jobbig film som typ Ett år med tretton månar av Fassbinder när man kommer hem från skolan och hjärnan är fylld med dimma och går i ultrarapid. Såg halva den filmen idag, och det är väl det jag har insett, jag behöver inte köra med hela på en och samma gång. Inspirationen kan komma ändå.

På söndag är det valdagen. Det känns ännu läskigare än för fyra år sedan, allt är mer osäkert. Går det att lita på opinionsundersökningarna? Dessutom kommer jag jobba som röstmottagare. När man inte är partipolitiskt aktiv kan det kännas svårt att veta vad man kan göra när demokratin känns allt bräckligare; det här var ett alternativ. Efter det hem för popcorn och uppesittarkväll.

Nästa vecka kommer istället handla om att försöka balansera allt – hinna med det jag måste och vill – och inte hålla på att svimma av trötthet.

Från januari tills nu, ej i inbördes ordning.

Kanske kommer jag fortsätta skriva här ändå. Skriva av mig. Det kändes omöjligt i januari.

Har varit i Lissabon. Följdes fotbolls-VM i Lissabon, med portugisiska kommentatorer. Kan har lärt mig se offside. Ingen tycktes heja på Sverige eller Danmark. Var på en kinesisk restaurang när Portugal åkte åt – personalen följde matchen i källaren.

Har varit katt- och hundvakt.

Har nu typ läst ut fyra böcker på en vecka. (Pol Pots leende, Night sky with exit wounds, Karismasamhället – en roman, och Measures of expatriaction).

Tror jag kan får klart Ofelia innan sommaren är slut.

Gick två kurser i våras.

Fick ingen praktikplats.

Har försökt göra yoga varje dag i tre månader, men det tog nog ändå fyra.

Satte uppe till 05:30 sex nätter och såg Washington Capitals slå Vegas Golden Knights.

Åkte till Sigtuna för en helg och hade avslutning på Foto-kursen. Fick ett intyg, en nål och mitt favoritfoto jag tagit utskriven i stort format.

Har lärt mig (igen, eller fortsatt lära mig) att vara snäll mot mig själv.

Kanske var våren bättre än var den först kändes.

Ska i höst påbörja en Masterexamen i journalistik och läsa en kreativt skrivande kurs på distans (halvfart).

Tänker se Thåström på Grönan i slutet av augusti. Kanske Idles i Köpenhamn i november.

ABF har en kurs i kroki; något jag alltid velat göra. På söder har en studio kurs i drejning; något jag sedan nyligen velat göra.