Söndag.

  1. Den här artikeln om Trump från Washington Post gör mig mörkrädd. Jag har läst kommentarer om att det inte är så stor skillnad mellan honom och tidigare amerikanska presidenter som bland annat Clinton och Bush den yngre. Men artiklar som den här visar ändå en skillnad. Den tar upp hur han använde sig av den extraordinära konspirationsteoretikern Alex Jones under sin valkampanj. Om du aldrig hört talas om Jones sök på hans namn på YouTube och du kommer trilla ned i ett riktigt läbbigt kaninhål.
  2. Jag har lyssnat väldigt mycket på Coil den senaste tiden. Det kanske är mörkret, jag vet inte. Men det har passat väldigt bra när jag skrivit på Ofelia. Alltid irriterande med band som inte finns på Spotify, men det brukar vara en bra ursäkt att beställa dem på vinyl. På Discogs brukar jag beställa vinyl med äldre band. Rekommenderar verkligen. Några av mina favorit låtar är: Ether, Heartworms, The dreamer is still asleep och Careful what you wish for
  3. Herregud, jag ska till Bryssel om en vecka. Tror det betyder att jag måste fixa ackrediteringen snart.
  4. Älskar den här tavlan Gerhard Richter just nu. Skulle väldigt gärna vilja se den i verkligheten. Undra om den finns på någon museum, eller om den är privatägd?

Annonser

Moderna museet x2

B-uppsats och plugg i all ära, men har jag gjort något roligt då? Jo, har besökt Moderna Museet två gånger inom loppet av en vecka, första gången för att se Francesca Woodman utställningen (som nu tyvärr är slut), och den var underbar. Själva fotona var väldigt små dock. Men så vackra och det var så kul att se dem i verkligheten, istället för bara på en datorskärm. Det är verkligen något speciellt med den – en speciell känsla eller stämning. Vilket nog också är orsaken till varför de få fotografierna som var i färg kändes så fel.

Passade också på att se Olafur Eliasson som jag gillade förvånansvärt mycket. Den var bara så väldigt kul. En utställning man bara inte kunde låta bli att le när man gick igenom. Kan inte ens riktigt beskriva det (kan inget om sådan konst). Den sista grejen var nästan häftigast, det var en speciell sorts glödlampa (monofrekvens) som gjort allt man tittade på i samma färg. När man tittade omkring sig blev allt liksom svart-vitt, men med en svag ockra ton.

De hade även en fotoutställning kopplad till Woodman-utställningen, med fotografer som ibland var samtida med henne, och ibland hennes personliga favoriter. Det var bland andra Duane Michaels, Diane Arbus, och Robert Mapplethorpe. Två namn jag inte hade hört talas om tidigare var Jerry Uelsmann:

 

och Ralph Eugene Meatyard:

 

Den andra gången var förra fredagen då jag endast såg deras samling, som jag nu sett så många gånger genom åren, men jag älskar den fortfarande. Jag passade då på att vara där mellan 18-20:00 då inträdet är gratis. Älskar Franscis Bacon, Rauschenbergs Monogram, Giacometti-statyn, Dubuffet,  och Max Ernst. Bland många andra. De hade också en väldigt intressant och jobbig fotoutställning av en man som heter Ernest Cole, som visade apartheidens Sydafrika. Annars ser jag väldigt mycket fram emot tills det gratis inträdet blir verkligen, och man kan passa på att gå lite mer, allrahelst nu då Moderna höjt priset under hösten.

1-7, en söndag

1. Det var nu några dagar sedan, men någon ringde efter att ha sett våra lappar om Franz. Han har nu fått åka hem till sin riktiga familj. Det tog dock över en vecka. Dessutom skulle de åka hem med honom i en taxi, utan bur eller sele. Det låter lite hälsovådligt. Han heter egentligen Atis förresten. Vi funderar nu på att åka till katthemmet och kolla på ett katt till. Vi har ju Simon redan, men han är en katt som gillar sällskap. Även om varken Fluffis eller Franz verkade gör det. Igår var det för i övrigt exakt 100 år sedan han sköts till döds, och Första världskriget fick sin start.

2. Gick med i FI igår. Har funderat på det hur länge som helst, men nu hade de et ”erbjudande” om att man kan gå med för 50 kronor, och då blev det ju inte så mycket att fundera på.

3. Vi alla gillar Body shop eller hur? Ingen av deras produkter testas på djur, och att det där som vi gillar och hatar hos andra märken. Köpte en ”detangling spray” till mitt hår häromdagen (som ibland blir så trassligt att jag får stora knutar.) Men. Och detta fick jag inte veta förrän nyligen, Body shop ägs av Loréal, och de testar sina produkter på djur. För mer info om hur företag kan komma runt lagar, och låtsas som att de inte testar, trots att de gör det – kolla in den här utmärkta videon:

4. Har letat, letat och letat efter en textilåtervinning i innerstan. Men kan inte för mitt liv hitta någon. Alla ligger i förorten, men inte ens där i centrum utan på aviga orter. Om någon vet ett bättre beläget ställe säg gärna till!

5. Gick och såg nya X-men filmen på bio, X-Men: Days of Future Pasts. Det var många tonårspojkar i publiken, men inte lika många som när jag såg senaste Star Trek. Den var väldigt underhållande, och jag känner mig tvingad att se allt Michael Fassbender är med i, för han är en av mina favorit skådespelare. Filmen var väldigt underhållande, även om alla tidsresor inte riktigt gick ihop. Och som Jessica Gedin sade på Spanarna, de har gjorde de helt omöjligt nu att kunna se filmerna i kronologisk ordning nu (och de var svårt redan innan, med alla sidhistorier). Innan jag såg den, så såg jag om de tre tidigare filmerna. Det var en ganska mörk film, men Quicksilver (spelad av Evan Peters) livade verkligen upp. Han var perfekt. (Spoiler) Älskade när de skulle rädda Magneto från Pentagons fängelse. En märklig grej var att i actionscenerna så blev musiken väldigt lik den från James Bond, och i andra påminde den om de sorgliga scenerna i Dr Who. Gillade även att Hank/Beast hade Star Trek på TV:n.

6. Har varit på två konstutställningar. På Moderna museet för att se Nils Dardel och den moderna tiden. Har velat sett en hel utställning med Dardel sedan jag besökte museet för första gången och såg hans Den döende dandyn. Älskar den tavlan. Färgerna, kompositionen, allt. Det var en väldigt kul utställning, som även gav ett smakprov på hans tidiga tavlor, som var mer kubistiska än naivistiska. Väldigt coola dock.

Besökte även Fotografiska museet för att se Sebastião Salgadoutställningen Genisis, där fotona är tagna på de 40% av jordytan som inte ännu förstörts av människan. Så häftiga natur – och djurbilder. Maffiga. Häpnadsväckande. Vackra.

Hade tidigare inte hört talas om den svenske fotografen Dana Sederowsky, men blev väldigt kär i hennes foton.

Doktor Dana är konstnären Dana Sederowskys verktyg. En sjuksköterska som inger förtroende, men samtidigt kan utöva makt. Sedan debuten 1998 har Dana Sederowsky konsekvent arbetat med fotografi och videoperformance där hon använder sin egen röst, kropp och sitt ansikte. Vem är sjuksköterskan som rör sig i dessa både vackra och obehagliga miljöer som är laddade med historier? En räddande ängel eller rentav en dödsängel? Svaren finns kanske inom oss själva.

7. Har nu lyssnat igenom Lana del Reys nya album Ultraviolence kanske 5 gånger, och jag kan bara inte få mig själv att gilla den.

Det är irriterade för debutskivan är någon jag kommer tillbaka till gång på gång, men dess då udda mix av sadcore or hip hop beats. Alla låtarna på nya plattan är ballader, vilket är det första problemet, för jag har inte tillräckligt tålamod för det. Vad jag tyckte så mycket om på Born to day var hennes röst, som hade sån bredd. Men här sjungs 90% av låtarna i falsett som tillslut börjar skava . Dessutom har jag börjat störa mig så på hennes persona som ett offer, hennes referens till ”he hit me and it felt like a kiss” och hennes uttalande:

”For me, the issue of feminism is just not an interesting concept. I’m more interested in, you know, SpaceX and Tesla, what’s going to happen with our intergalactic possibilities. Whenever people bring up feminism, I’m like, god. I’m just not really that interested… My idea of a true feminist is a woman who feels free enough to do whatever she wants.”

Ungefär som det är omöjligt att både fascineras av fysik, och kämpa för kvinnors rättigheter. Att det inte är intressant. Dessutom hennes Lolita-teman som även återkommer på nya skivan, efter både låten Lolita, videon till Ride och åtskilliga låttexter om äldre män. Det gör mig riktigt arg för det är att gå på Humbert Humberts version av förloppen som sker i boken, som är skriven utifrån den litterära tekniken unreliable narrator (vet inte vad det kallas på svenska.) Det han beskriver är att hon är villigt, och han därmed oskyldig. När det egentligen handlar om sexuella övergrepp på 12-år gammal flicka, som förskönas i hans ord. Och det är poängen med boken. Men istället tycker folk att den är romantisk. (På wiki finns det mer att läsa om boken.)

Hur som helst, några låter som jag ändå tycker om, musikalisk och hennes röst: Ultraviolence, West Coast och Pretty When I Cry.

Viseuell extravaganza x14

tumblr_inline_mtkzcvcT3a1rb7co3

 

 

1968_Olympics_Black_Power_salute

 

Patti-Smith-quote

 

albums_checklist_2_1_

 

 

hämta (2)

 

tumblr_n4uib1p3FS1ruw1vso1_1280

 

 

maslow-hierarchy

Maslows behovshierarki

 

Salvador Dali och coco chanel

Salvador Dali och Coco Chandel. Visste ni dessutom att hon var nazist? Kolla upp boken Sleeping with the enemy: Coco Chanels Secret War av Hal Vaughan.

tumblr_m30yxebk8x1qisegao1_500

 

 

tumblr_n467ycrLS11qjjc07o1_500

Piet Mondrian naglar

tumblr_mxcpfyCJee1qa0uujo2_500

 

 

 

tumblr_mxcpfyCJee1qa0uujo3_500

 

 

tumblr_n5yiyaXpuq1qmoni4o1_500

 

 

tumblr_inline_myrhwattKj1qzujft

Sherlock säsong 3, med häftiga visuella detaljer

Twelwe Years a Slave, Hans Gedda och Man Ray

Var det någon som tittade på videon med Tampel Grandin? Jag hoppas det.

Är fortfarande förkyld. Livet är underbart. Låg i sängen igår och kollade på repriser av Australiensiska Masterchef. Är lite smått besatt av det programmet…

Hur som helst, insåg att jag missat att uppdatera en del, om olika kulturutflykter, så vi gör ett litet sammanfattande inlägg.

1. I januari såg jag Twelwe Years a Slave på bio. Skrev en kortare recension om filmen, men publicerade den aldrig. Detta skrev jag:

Ända sedan jag läste om Steve McQueens senaste film har jag inte kunnat vänta. Efter Hunger och Shame, har förvandlats till en regissör att lita på. I alla fall om man är förtjust i filmer som är smått äcklande och får ens hjärta att göra ont, ja eller magen. Herregud, vad jobbigt det är att vara biobesökare när man ser hans filmer, och jag har nu sett alla tre i en biosalong, med tillhörande popcorn. Och just nu minns jag inte om den här filmen är värre än de andra, men den kändes värre. Chiwetel Ejiofor varväldigt trovärdig som Solomon Northup, men kände hans smärta – han spelade aldrig över med den, den var istället nyansrik och dämpad. Som om den låg fastkedjad i hans bröst. Michael Fassbender var fruktansvärd, helt mardrömslik, och i all sin drama, en intressant motvikt till Ejiofor. Och med Fassbenders genom onda karaktär, var även Benedict Cumberatch en motvikt, visst ansåg han att det var okej att äga människor, men kunde trots detta se sina slavar (och specifikt Northup) som en faktisk människa. En film om kontraster. Jag är väldigt nöjd, och filmen var väldigt bra.

Jag hurrade i soffan när McQueens vann Bästa film på Oscarsgalan, det hade varit så mycket diskussioner på förhand: skulle den vinna? om den vann skulle det då handlar om att vita ville visa att de inte röstade rasistiskt? att den inte förtjänade att vinna eftersom den bara spädde på den vita mannen skulle (det var en seriös recensent som sade så!) Till grad att filmen i säg försvann.

2. I februari gick jag på utställningen Hans Gedda och Mörkrets mästare på Nationalmuseets tillfälliga Konstakademiadress. Jag vet inte vad som var bäst, fotografierna (som många var välbekanta), eller faktumet att Jonas Gardell och Mark Levengood var där med familj. Gardell som var en av Geddas modeller. En del av mig ville be om Gardells autograf, men man vill ju inte gärna störa när man är på museibesök med familjen, det känns inte sjyst. Utställningen pågår i 5 dagar till (!!!) så passa på! Förutom just Gedda är ju även titeln ”Mörkrets mästare” och det syftar på en konstutställning som fungerar som en historisk kommentar, med så kallade caravaggister (efter barockkonstnären Caravaggio.) Många häftiga, symbol tyngda målningar med religiösa motiv.

dd8d2aec47981f4593ba7a0a42c181c9

hämta

3. Och slutligen förrförra lördagen då jag besökte Millesgården, för utställningen Man Ray, New York – Paris – Hollywood. Missförstå mig inte nu, för Millesgården är ett väldigt trevligt museum, som är väldigt vacker beläget, men deras utställningar har en förmåga att vara all bark, no bite (vad finns det för överensstämmande svensk uttryck?) Det verkar bra, massor av reklam för utställningarna, utställningen känns väldigt proffsigt utformat, men det saknas alltid lite när det gäller verken som ställs ut. För det är aldrig de stora, kända verken (det har de väl inte råd att hyra in), men det finns visserligen alltid en bredd på verken. Men, det slog mig nu, som det alltid göra – det är alltid flera skisser eller kladd de stället ut. Och det irriterar mig. Det spelar ingen roll om det är Man Ray, eller något annat stort konstnärsnamn, jag vill inte se skisserna de tecknat på 3 minuter. Och jag tvivlar på att de själva skulle uppskatta det, om personerna levde. Jag skulle ändå rekommendera den, för det är sällan vi får se konstnärer som Man Ray ställas ut idag i Sverige. Som någon recensent kommenterade då Moderna Museet lite för besatt av Marcel Duchamp, och då glöms andra dadaister/surrealsiter bort (Duchamp var visserligen ingendera, men fann sin inspiration där.) Såhär beskriver i alla fall Millesgården utställningen:

I utställningen får vi följa den ryskjudiske, kultförklarade konstnären Man Rays, född i USA (1890-1976), konstnärskap genom en vindlande resa som spänner över två världskrig. Från 1910-talets tidiga dadaism i New York, dit de europeiska konstnärerna sökt sig under kriget, till Paris på 1920- och 30-tal, för att återvända till USA för att undkomma nazisternas framfart i Paris under 1940-talet.

Man Ray var framförallt verksam på tre platser: New York, Paris och Hollywood. Tyngdpunkten i utställningen är Man Rays återkommande teman och formspråk. Som besökare möter man kända verk som bland annat strykjärnet Cadeau, och fotografiet La Prière.
Platserna, tiden och berömda personer som Marcel Duchamp, Andre Breton, Pablo Picasso, Kiki och Lee Miller lämnar avtryck i hans konst.

Utställningen visar Man Rays mångfacetterade konstnärskap. Han utforskar vad konst är och arbetar i många olika tekniker; skulptur, fotografi, teckning, måleri, objekt och experimentell film. Cirka 90 föremål visas i utställningen.

images

the-gift-1921