Tre rekommendationer

(Min datorskärm tycks ha gett upp tillfälligt, så vi får se hur mycket jag orkar/ha tillfälle att skriva på endast mobilens, i förhållande, pytteskärm.)

1. En gullig krönika av Andres Lokko, om hur Bez har blivit biodlare (Sherlock!)

2. En krönika, av Fredrik Strage, med ett viktigare tema (visserligen om Miley Cyrus då…) Om hur kvinnliga musikartister döms hårdare än manliga, exempel: Cyrus anklagas kulturellt bemäktigande när hon skakar rumpan, men det är okej att varenda manlig rockartist lånar från svart blues.

Begreppet ”cultural appropriation”, kulturellt bemäktigande, används ofta för att beskriva hur minoritetskulturer exploateras. Vänstersajterna som attackerar ­Miley Cyrus kritiserar också Madonna (som stal vogueing från svarta transvestiter), Lady Gaga (vars nya burqalook objektifierar muslimska kvinnor), Nicki Minaj (vars alias Harajuku Barbie är en nidbild av japaner), Amy Winehouse (som marginaliserade svarta soulpionjärer) och Iggy Azalea (som förtryckte indier genom att rida på en elefant i en Bollywoodvideo)…

”Vita människor måste vara jävligt försiktiga med hur och när de uttrycker sin entusiasm för svart kultur”, skriver Anne Theriault. [Huffington Post-bloggerska.]

Men kravet på artister att ta hänsyn till det – och vara ”jävligt försiktiga” – påminner om extremhögerns idéer om att kulturer helst inte ska blandas.

3. Pieter Hugos utställning på Fotografiska museet, som jag väldigt gärna vill se. Här är en recension från SvD. Väldigt häftiga och provocerande foton.

Style: "vvv"

 

Annonser

1 till 4: film, böcker, fotboll och radio

1. Jag hade på något sätt lyckats i princip helt missa Känn ingen sorg. Eller jo, jag visste att någon Håkan-film hade haft premiär, men inte haft mer koll än så. Jag trodde till och med att det var en dokumentär, och var således inte speciellt intresserad. Jag sätter ibland på Ramlar, men det är det. Sen förstod jag idag att det faktiskt rörde sig om en spelfilm, och att ingen mindre än Torka aldrig tårar-Benjamin (även känd som Adam Lundgren) som spelar Håkan. Åh. Sen läste jag en recension där journalisten kallade filmen en Göteborgsskildring. Så nu vill jag väldigt, väldigt gärna se den. Helst nu.

2. Igår innehöll SvD (:s idag ickeexisterande kulturdel) en recension av en bok med följande titel Vilar i era outtröttliga händer. Det är en debutroman av poeten Khashayar Nederehvandi. Jag måste få tag på denna bok. Jag måste läsa den. Jag älskar böcker som låter mer som litterära experiment är klassiska romaner. Älskar författare som vågar gå utanför ramarna, och skiter i reglerna.

Sveriges Radio, ”Nederehvandis berättelse är en mycket intrikat historia”

SvD, ”Nederehvandis romandebut visar att berättandet lever”

Sydsvenskan, ”Nederehavandis har läst klassisk grekiska, neuropsykologi, filosofi och studerat litterär” (hur coolt är inte det för i övrigt?)

Aftonbladet, ”Häftig skröna för pigga intellekt”

3. Tidningen innehöll även en väldigt bra krönika av Lars Ryding. Den handlar om fotbolls-EM:t just nu. Och den stora skillnaden mellan dam och herrmatcher i fotboll. Har menar att skillnad inte har något att göra med att herrar spelar bättre fotboll är damer (något jag hatar att höra, det är skitsnack) utan att herrmatcher är så mycket mer våldsamma. Det är trevligt att höra att någon annan mer lagt märke till det. Och hur kul är inte all uppmärksamhet EM:t fått, men publikrekord och allt? Dessutom ska jag gå och se finalen som spelas i Solna den 28:e!

4. Lyssnade på P1:s Kulturradion medan jag lagade middag igår (vegetarisk köttfärssås med morötter och champinjoner, med spagetti) och det handlade om en kvinna jag tidigare aldrig hört talas om – Hanna Arendt. Men programmet fångade verkligen mitt intresse, för att sen göra mig förbannad.

”Jag måste förstå”

Hannah Arendt ville inte kalla sig filosof men är en av vår tids skarpaste tänkare.  I år är hon aktuell på nytt genom filmen Hannah Arendt, regisserad av Margarethe von Trotta. Den fokuserar på den tid i början av 60-talet då Hannah Arendt bevakade rättegången mot nazisten Adolf Eichmann i Jerusalem. En bevakning som sedan blev till boken Den banala ondskan – Arendts mest omdiskuterade verk.

Det här är det andra av tre program där Anneli Dufva närmar sig 1900-talets frågor och skapandet genom tre kvinnor  – författaren Agneta Pleijel, filosofen Hannah Arendt och filmaren Margarethe von Trotta. Alla har de sysslat med historien, med moral och val.

Hannah Arendt, född 1906 i Tyskland, död 1975 i New York, sade hellre att hon sysslade med politisk teori än kallade sig filosof. Hon var en judisk europé i exil, en modern amerikan, en intellektuell och kvinna. Hon är fortfarande kontroversiell och rör upp starka känslor.

Hannah Arendts drivkraft var att förstå och för att förstå var hon tvungen att skriva.  Hennes mest kända verk som fortfarande diskuteras är Totalitarismens uppkomst, Människans villkor och Den banala ondskan.

Hör filmregissören Margarethe von Trotta om Arendt, samt röster både ur samtiden och arkiven om hennes betydelse som tänkare.

En väldigt fascinerande kvinna. Men saken som gjorde mig förbannad var att jag aldrig tidigare hört talas om henne. Och visst, det skulle kunna röra sig om ignorans från min sidan, men jag älskar filosofi (speciellt de gamla grekerna, 1900-talets moderna filosofi och existentialisterna.) Jag läste filosofi A i gymnasiet (Östra Real), och vad jag insåg var att det inte togs upp en enda kvinnlig filosof i den kursen. Eller jo, Beauvoir, men endast som fru till Sartre, inget om hennes egna verk och tankar. Hur kan en enterminskurs inte ta upp en enda kvinnlig filosof? Jag har i bokhandlar stått och bläddrat i Stora boken om filosofi (med ett kul upplägg) och nu måste jag låna/köpa den, om inte annat för att se hur många kvinnliga filosofer den tar upp. Lovar att komma med en uppdatering när jag vet mer.

Lyssna på programmet här.

Torsdag, och 1 till 4

1. Hur har då mitt sommarläseprojekt gått sedan Paris och allt? Jo, tog med mig Djuana Barnes som jag hade planerat, och läste väl ett kapitel på väg till flygplatsen, sådär vid 5-tiden på morgonen. Väl i Paris var det svårt att hitta överbliven tid och ork till läsning. Besökte Shakespeare and Company (bäst!) och införskaffade två verk, Culture and Anarchy, ands other writings av Matthew Arnold och Blasted av Sarah Kane (på engelska, eftersom det samlade verket jag äger är en översättning, och den utgåvan jag köpte består till hälften av commentary and notes.) Och vad har då detta resulterat i? Jo, att jag nu läser Kane igen, och inte alls Nightwood. Så just nu funderar jag över vilken av följande tre böcker jag ska köpa:

2. Funderade en del på ägande igår (av föremål.) Det hela var ett resultat av att jag förälskat mig i en såndär riktigt stor String-hylla, liksom ett par svarta promenadskor i mocka, täckta av små gyllene nitar (kände mig som en Sex and the City-karaktär, gillar inte Sex and the City.) Önskar att jag inte hade ett behov av att äga saker, och att omge mig med föremål som är gamla och fina. För det ger min trygghet, och förstärker känslan av att hemma är hemmaplan. Mitt. Önskar att jag pendlade mer mot Jack Kerouac än Oscar Wilde. Men, men. Att känna trygghet är ju trots allt viktigt, allrahelst på den platsen där man ska kunna sova och vila på. Men det finns ju sätt att göra det hela mer etiskt på. Nej till Åhléns, Ikea och närmaste möbelaffär, och ja till Myrorna, Stadsmissionen, Emmaus, och loppisar. Nej till fabriksproducerat, en del av den fria marknaden, och massproduktion. Ja till återanvänt. Om du kan, bygg ihop och skapa det själv. Om inte är av den händiga sorten, köp det av den med tummen på rätt plats. Det behöver inte vara speciellt svårt.

3. Jag tror jag har glömt att berätta att jag har rosa hår nu. Har haft det i några månader. Det är intressant hur många som missuppfattat mina motiv bakom färgbytet. De flesta tycks tro att det handlar om någon slags uppmärksamhetsgrej, vilket är väldigt tröttsamt. Nej, jag vill inte ha uppmärksamhet. Jag gillar inte uppmärksamhet. Jag gillar inte när folk vänder sig om för att kolla, eller stirrar. Nej, jag gjorde det av en väldigt enkel orsak – för att jag blir glad varje gång jag ser det. Det är så enkelt.

4. Bok att läsa: Reviving Ophelia, Saving the Selves of Adolecent Girls  av Dr. Mary Pipfer.

En solig onsdag framför en datorskärm, och 1 till 8

1. Om 6 dagar drar min utredning igång. Enligt folket på Danderyd ska den bara ta en vecka att göra, men så pratar vi långa dagar. Jag kan inte uttrycka hur mycket jag inte vill göra det, men hur mycket jag ändå vill ha det gjort. För att få lite svar. Men tisdagen därpå ska jag till Paris så jag ska väl inte klaga. Ska bli väldigt, väldigt trevligt. Ser fram emot att göra sånt jag inte hann med, eller kunde göra förr förra sommaren, så som Picasso-museet och katakomberna, men också att återbesöka vissa plaster – se Centre Pompidou och Marais. Men herregud vad jag ändå hatar att resa (läs flyga), alldeles för stressfyllt. Puh, och en säng som inte känns som ens egen, och ja… man ska väl inte klaga när man ska på semester egentligen. Tänker i alla fall se till att få med mig tabletter som kan göra det allt för jobbiga lite lättare, och fylla min mobil med en hel drös trevliga podcast. Åh gud, spotify lär väl inte funka utomlands? Fan.

2. Min fina handväska gav upp i förrgår. Suck, men efter lite letande har jag hittat en ny (från secondhand, vilket även min förra var) och den är perfekt, och tyget ser ut som en soffa från sekelskiftet.

3. Kom hem med Oscar Wilde. The Dramatic life and fascinating times of Oscar Wilde av Martin Fido. Från mitt närmsta antikvariat, och den är fylld av foton, teckningar och karikatyrer, som är kopplade till författaren, och tiden han levde i. Även Aubrey Beardsleys häftiga teckningar.

4. SvD publicerade i förra veckan en intervju med Caitlin Moran, apropå översättningen och släppet av hennes andra bok Moranthologi, och artikeln kan du hitta här.

5. Rokkie skrev en bra artikel om hur det är att leva med, eller känna någon med AD(h)D, och den går att läsa här.

6. Elsa Billgren länkade till en blogg med en teaser om att man där kan läsa sig hur man göra dessa kuvert av gamla tidningssidor. Denna blogg. Tyvärr visade sig bloggen inte alls innehålla instruktioner, men efter att funderat över det en minut har du här en riktigt guide.

handmade-envelopes

  1. Välj valfritt fint papper att göra kuvert av. Gamla kartor skulle exempelvis kunna vara jätte fint.
  2. Välj ett vanligt kuvert att använda som mall, i den storlek du vill ha.
  3. Ta försiktigt isär de igenklistrade delarna av kuvertet så att ”det blir ett helt papper igen.”
  4. Välj ett papper att använda som mall. Baksidan på gamla block brukar fungera bra till detta. Lägg sedan det utvikta kuvertet på mallpappret, och rita utmed kanterna.
  5. Klipp nu ut mallen du ritat. Och et voilà! Du kan nu använda mallen på de fina papperna du vill göra kuvert av!

7. Kan annars rekommendera blogglänken. En rolig, kreativ blogg, som visar hur och vad man kan göra själv. Allt från ommålade metallträdgårdsbord, till fruktig glass.

8. Har fastnat för en ny, samtida konstnär som heter Amy Bennett (officiell hemsida med foton av hennes verk.) Bilderna nedan kommer från hennes serie Neighbours. De påminner mig lite om Edward Hopper, med samma drömska känsla.

Amy-Bennett-Sunpatch-270

amybennett_1-550x440

amy-bennett

 

 

1 till 5, en lördag

1. Juste, glömde säga om pjäsen igår, en grej som gjorde den ännu bättre – soundtracket av Eric Burdon & The Animals med låten Good Times. Sjukt bra låt.

2. Idag åkte jag in till stan med en enkel plan – jag skulle inhandla följande saker: ett helfranskt band, visare och motor för att skapa nedanstående bild som jag nämnt tidigare:

tumblr_m4ea56tIo61r312weo1_500_large

Jag började med Claes Olson för den mekaniska biten, sen vidare till ett för mig nytt antikvariat på Drottninggatan 85, Antikvariat August. Det är helt klart mitt nya favoritantikvariat. De hade typ alla författare jag älskar, liksom en bra samling konstböcker. Tyvärr hittade jag inte den perfekta boken till klockan (jag är kräsen), men kom istället hem med följande tre titlar:

  • Reality Sandwiches av Allen Ginsberg (utgiven av City Lights Books!)
  • Avantgarde-film av Peter Weiss (som även skrivit en av mina favoritpjäser Marat/Sade)
  • Demaskering av Yukio Mishima
  • (Och från närmaste dagligvaruhandel) Illustrerad Vetenskap, Fokus: Livet

3. SVT visade i dagarna en väldigt fin dokumentär om Ernst-Hugo Järegård, som är värd att se om man är intresserad av svensk film/teaterhistoria.

4. K-Special från igår kväll om den finsk-estniska författaren Sofi Oksanen. Jag har faktiskt inte läst utrensningen ännu, men jag måste ta och göra det. Hur som helst, hon är en väldigt fascinerande person.

5. Just nu lyssnar jag mest på olika låtar från NME:s lista 100 Best tracks of the sixtiesdär top 10 är (tyvärr är den en aning förutsägbar, men lägre placeringar är riktigt intressanta):

  1. The Beatles – A Day in a Life
  2. The Ronetts – Be My Baby
  3. Beach Boys – Good Vibrations
  4. Jimi Hendrix – All Along the Watchtower
  5. The Shangri-Las – Leader of the Pack
  6. Velvet Undergroud – I’m Waiting for the Man
  7. Rolling Stones – Sympathy for the Devil
  8. Elvis Presley – Suspicious Man
  9. Bob Dylan – Like a Rolling Stone
  10. Marvin Gaye – I Heard it Through the Grapevine

4 vetenskapsrekommentationer

1. Jag tycks ha blivit, helt utan att märka det, ovanligt vetenskapsintresserad de senaste veckorna. Det började, helt oskyldigt, med filmatiseringen om Stephen Hawkings tid på Cambridge, Hawking. En BBC-producerad tv-film från 2004, med (Sherlock-skådisen) Benedict Cumberbatch i huvudrollen, och var kritikerrosad när den kom. Den går att se på youtube (tyvärr uppdelad i 6 delar.) Den var väldigt, väldigt fin. Och helt otroligt sorglig, när man får följa hur hans kropp bryts ned allt med i ALS.

2. Sen har SVT visat serien Universum i fyra delar, 1. Tiden, 2. Stjärnstoft, 3. Ljuset och 4. Gravitationen. Den inkluderar dessutom en av mina favorit partikelfysiker (en mening jag aldrig trodde jag skulle säga!) Brian Cox, som även medverkat på QI (säsong I, avsnitt 7 och säsong J, avsnitt 13), och han är ännu bättre eftersom han spelade keyboard i 80-tals bandet Dare (som släppte åtta plattor.) De går att se i 7 dagar till på SVT play.

M42 Orion Nebula, M43, and NGC 1977 complex

Orionnebulosan 

3. Det brittiska radioprogrammet The Infinite Monkey Cage, som blandar humor och vetenskap och beskrivs som följande på BBC:s hemsida:

Award winning science/comedy chat with Brian Cox, Robin Ince and guests. Witty, irreverent look at the world according to science with physicist Brian Cox and comedian Robin Ince. New Series starting on BBC Radio 4.

4. Dessutom hittade jag idag på Netflix Into the Universe with Stephen Hawking, och som kan fungera som en perfekt motvikt till filmen om fysikern, eftersom den inkluderar både vetenskapsmannen själv, liksom är narrerad av Cumberbatch. Generellt verkar den väl sådär, lite väl sensationell, och har tre delar, 1. Are we alone? (suck, om utomjordingar), 2. The Story of Everything, och 3. Time Travel.

Ps, Dessutom har jag allt mer seriös börjat fundera på vad ett hyfsat microskop skulle kunna kosta. Jag kom först att tänka på det när jag såg en cool inzoomning på en silvermyra (det landlevande djur som klarar av att vistas i högst temperaturer), i Afrika-dokumentären som SVT visade för någon månad sedan. Men det beror väl på hur effektiv man vill ha. Jag misstänker att om man pratar blodkroppsnivå så lär väl tusenlapparna flyga förbi…

Lite hat, rekommendation och Djävulens olika ansikten

1. Jag får börja med att spy lite hat mot vårdgarantin. För jag lovade ju som sagt att följa upp hur det går, och jag kan säga som så att det går totalt jävla skit. Har ju läst på så mycket som möjligt, för att minska informationsglappet mellan patient och läkarväldet – och i torsdag att det faktiskt fanns någonstans man kan vända sig som patient, när vårdgarantins 90 dagar (gällande specialistvård) överskridits – nämligen Vårdkansliet. Så under skitdagen (även känt som gårdagen) ringde jag upp, och berättade om mitt ärende. Står i kö för neuropsykiatrisk utredning, det har gått över 120 dagar, Prima Danderyd etc… Kvinnan lät bekymrad över att de inte hållit den lovade väntetiden, men meddelade mig även att psykiatrin i Stockholm (om jag förstod det rätt) inte räknas in i vårdgarantin, för de anses kunna hålla väntetiderna själva. Jaha ja. Hon rekommenderade mig att ringa tillbaka till Danderyd, och säga (typ) jag har rätt tid utredning nu. Och om det inte ger något, gå direkt till vårdtoppen. Okej, det hela låter så fruktansvärt uddlöst. Och får mig som patient att känns mig fruktansvärt maktlös (vilket ju var meningen att vårdgarantin skulle undvika.) Men vad hjälper det att vända mig till Danderyd igen, när den trevliga receptionisten meddelade att väntetiderna ser ut på ett visst vis, 6-7 månader (180-210 dagar…) och att de just nu kallar in dem som ställdes i kö i november (jag fick själv min plats i december)? Den annars hjälpsamma kvinnan på vårdkansliet skulle notera Prima Danderyds remarkabelt länga väntetider. Jaha, förhoppningsvis kanske det kan hjälpa någon annan om ett år eller så.

2. Gårdagen innehöll även en lektion om den demografiska transitionen, och dagens seminarietext var en artikel där författaren argumenterar för sin ståndpunkt om en betydande befolkningsökning under 1700-talet, och vi stackars humaniora studenter förväntades förklara hur författaren visar detta mönster. Och författaren visade detta genom en formel. En jäkla matematisk formen. som man förväntas förstå. Åh, och detta kan även komma upp på hemtentan. Jippi. Jag kanske bör tillägga att mina matematiska problem (antagligen dyskalkyli) sträcker sig till den grad att jag ofta har svårt att se hur 75 + 25 = 100, multiplikationstabellen över 5:ans, läsa digitala klockor, busstidtabeller etc. Jag och matte kommer inte överens helt enkelt. Jag trodde jag skulle slippa formler, statistiska tabeller och diagram om jag valde humaniora ju. Åh, jag kan också avslöja att jag måste tänka efter vilket som är höger, och vilket som är vänster. Jupp.

2. Till något mer roligt: Kom att tänka på en dokumentär SVT1 visade i förra veckan – Vem är djävulen egentligen? Jag är generellt mycket förtjust i religion –  och dokumentärer, men detta program tog itu med den religiösa bilden av Djävulen/Lucifer/Satan/Hin håle vart han går att finna i de kristna religiösa texterna, liksom hur han framställs. Men den tar även upp  hur denna karaktär framställs i film, litteratur och musik. Det är en blandning av Dantes Inferno, Miltons Det förlorade paradiset, Goethe/Marlows FaustExorsisten, heavy metal och satanism. Det jag fann mest intressant var hur lite han faktiskt förekommer i Bibeln, liksom hur han anpassats av ”samhället” för att symbolisera ondskan utifrån tidsandan. Allt från sex, droger till rock n roll.

250px-ReddragonWilliam Blakes porträttering av djävulen (som även förekommer i filmen och boken Röd Drake)

3. Programmet påminde mig om ett av mina favoritavsnitt av Doctor Who (med min favorit Doctor, nummer 10, spelad av den väldigt fina David Tennant), nämligen dubbelavsnittet The Impossible Planet och The Satan Pit.

4. Och för den som finner David Tennant intressant, kan jag även rekommendera Who Do You Think You Are (den engelska varianten av släktforskningsprogrammet) med denne man. Avsnittet går att se på youtube. Hans reaktion på informationen att hans nära släkt hade kopplingar till Oranienorden (som jag som smått hatar efter ett väldigt intressant arbete om Nordirland, IRA och dess hungerstrejkare) fick bara mina sympati för denne man att växa. Så ärlig och öppen man. För att inte tala om dialekten…

5. Vill bara påminna om att herr Tennants Hamlet, producerad av Royal Shakespeare Company och en modern tolkning pjäsen, finns att se på youtube. Den är väldigt, väldigt bra och jag älskar moderna tolkningar av klassiska pjäser (men de förutsätter i och för sig att man någon gång sett originalversionen, eller läst.)

hamlettennant460