Upptäckt!

[no title] 1991 by Victor Burgin born 1941

artwork_images_832_27968_victor-burgin

[no title] 1991 by Victor Burgin born 1941

4591469070_f33a572dca

10

 

Köpte Taschens A History of Photography förra gången jag besökte Moderna museet (ska dit igen nästa fredag för att se popkonst-utställningen!) och markerade varenda sida med en post-it lapp om den innehöll ett foto som fångade mitt intresse. Har idag gått igenom en del av dem, och fann Victor Burgin. Blev omedelbart förälskad i hans vision. Wikipedia bidrar hjälpsamt med denna information:

Victor Burgin (born 1941) is an artist and a writer. Burgin first came to attention as a conceptual artist in the laste 1960s and at the time was most noted for being a political photographer of the left, who would fuse photographs and words in the same picture. He has worked with photography and film, calling painting ”the anachronistic daubing of woven fabrics with coloured mud”. His work is influenced by theorists and philospohers such as Karl MarxSigmund Freud, Michel Foucault and Roland Barthes.

Hur perfekt som helst. Måste studeras honom mer. Och som gjort för att överskölja mig med all inspiration jag kan önska till Ofelia.

Research

yarrow02-l

Vit akacia Du har ett gott hjärta och vår vänskap kommer bestå.
Röd amaryllis Från djupet av min själ, jag högaktar dig.
Anemon Din svartsjuka är onödig.
Blåbär Om du rör mig skvallrar jag.
Blåklocka Skvallra inte för någon om det du vet.
Brännässla Usch, vad du är näsvis.
Fläder Jag svettas bara jag tänker på dig.
Harsyra Du roar dig medan jag förgås avsmärta.
Hundkex Jag är din slav.
Röd klöver Jag vill förbli fri, som jag har varit.
Vit klöver Neka mig inte vänskap.
Kärleksört Får jag aldrig träffa dig ensam?
Ljung Du är otacksam.
Myrten När ska vi gifta oss?
Narciss Jag älskar, men inte dig.
Persilja Du blir ganska nyttig i hushållet.
Prästkrage I dina ögon hittar jag lyckan.
Gul ros Jag har det gott ställt.
Röd ros Jag älskar dig.
Vit ros Jag älskar din själ.
Rosenknopp Jag har älskat dig länge i smyg.
Rölleka Lider du så vill jag hela dig.
Scilla Du är inte så dålig.
Smultronblomma Jag håller mina löften.
Smörboll Följ ditt hjärtas röst.
Gul tulpan Din kärlek är hopplös.
Röd tulpan Detta är en kärleksförklaring.
Tussilago Du är min första kärlek.
Vallmo Du är mig för sömnig.
Vete Ångra dig inte.
Röda vinbär Man kan vara god utan att vara söt.

Lite hat, rekommendation och Djävulens olika ansikten

1. Jag får börja med att spy lite hat mot vårdgarantin. För jag lovade ju som sagt att följa upp hur det går, och jag kan säga som så att det går totalt jävla skit. Har ju läst på så mycket som möjligt, för att minska informationsglappet mellan patient och läkarväldet – och i torsdag att det faktiskt fanns någonstans man kan vända sig som patient, när vårdgarantins 90 dagar (gällande specialistvård) överskridits – nämligen Vårdkansliet. Så under skitdagen (även känt som gårdagen) ringde jag upp, och berättade om mitt ärende. Står i kö för neuropsykiatrisk utredning, det har gått över 120 dagar, Prima Danderyd etc… Kvinnan lät bekymrad över att de inte hållit den lovade väntetiden, men meddelade mig även att psykiatrin i Stockholm (om jag förstod det rätt) inte räknas in i vårdgarantin, för de anses kunna hålla väntetiderna själva. Jaha ja. Hon rekommenderade mig att ringa tillbaka till Danderyd, och säga (typ) jag har rätt tid utredning nu. Och om det inte ger något, gå direkt till vårdtoppen. Okej, det hela låter så fruktansvärt uddlöst. Och får mig som patient att känns mig fruktansvärt maktlös (vilket ju var meningen att vårdgarantin skulle undvika.) Men vad hjälper det att vända mig till Danderyd igen, när den trevliga receptionisten meddelade att väntetiderna ser ut på ett visst vis, 6-7 månader (180-210 dagar…) och att de just nu kallar in dem som ställdes i kö i november (jag fick själv min plats i december)? Den annars hjälpsamma kvinnan på vårdkansliet skulle notera Prima Danderyds remarkabelt länga väntetider. Jaha, förhoppningsvis kanske det kan hjälpa någon annan om ett år eller så.

2. Gårdagen innehöll även en lektion om den demografiska transitionen, och dagens seminarietext var en artikel där författaren argumenterar för sin ståndpunkt om en betydande befolkningsökning under 1700-talet, och vi stackars humaniora studenter förväntades förklara hur författaren visar detta mönster. Och författaren visade detta genom en formel. En jäkla matematisk formen. som man förväntas förstå. Åh, och detta kan även komma upp på hemtentan. Jippi. Jag kanske bör tillägga att mina matematiska problem (antagligen dyskalkyli) sträcker sig till den grad att jag ofta har svårt att se hur 75 + 25 = 100, multiplikationstabellen över 5:ans, läsa digitala klockor, busstidtabeller etc. Jag och matte kommer inte överens helt enkelt. Jag trodde jag skulle slippa formler, statistiska tabeller och diagram om jag valde humaniora ju. Åh, jag kan också avslöja att jag måste tänka efter vilket som är höger, och vilket som är vänster. Jupp.

2. Till något mer roligt: Kom att tänka på en dokumentär SVT1 visade i förra veckan – Vem är djävulen egentligen? Jag är generellt mycket förtjust i religion –  och dokumentärer, men detta program tog itu med den religiösa bilden av Djävulen/Lucifer/Satan/Hin håle vart han går att finna i de kristna religiösa texterna, liksom hur han framställs. Men den tar även upp  hur denna karaktär framställs i film, litteratur och musik. Det är en blandning av Dantes Inferno, Miltons Det förlorade paradiset, Goethe/Marlows FaustExorsisten, heavy metal och satanism. Det jag fann mest intressant var hur lite han faktiskt förekommer i Bibeln, liksom hur han anpassats av ”samhället” för att symbolisera ondskan utifrån tidsandan. Allt från sex, droger till rock n roll.

250px-ReddragonWilliam Blakes porträttering av djävulen (som även förekommer i filmen och boken Röd Drake)

3. Programmet påminde mig om ett av mina favoritavsnitt av Doctor Who (med min favorit Doctor, nummer 10, spelad av den väldigt fina David Tennant), nämligen dubbelavsnittet The Impossible Planet och The Satan Pit.

4. Och för den som finner David Tennant intressant, kan jag även rekommendera Who Do You Think You Are (den engelska varianten av släktforskningsprogrammet) med denne man. Avsnittet går att se på youtube. Hans reaktion på informationen att hans nära släkt hade kopplingar till Oranienorden (som jag som smått hatar efter ett väldigt intressant arbete om Nordirland, IRA och dess hungerstrejkare) fick bara mina sympati för denne man att växa. Så ärlig och öppen man. För att inte tala om dialekten…

5. Vill bara påminna om att herr Tennants Hamlet, producerad av Royal Shakespeare Company och en modern tolkning pjäsen, finns att se på youtube. Den är väldigt, väldigt bra och jag älskar moderna tolkningar av klassiska pjäser (men de förutsätter i och för sig att man någon gång sett originalversionen, eller läst.)

hamlettennant460

Project Ophelia, in pictures, part II

tumblr_lm2uew3qye1qdhy5do1_400_large tumblr_mb4y4nzf7r1rbptdko1_500_large tumblr_lvxxd0vcpD1qjiz8bo1_1280_large tumblr_m1nq5wV47o1r55sxjo1_500_large 4719932459_93d60cc1c6_z_large tumblr_m7ocs9jNBW1r5pkjuo2_500_large tumblr_l5gfymNCUM1qag89po1_400_large tumblr_lvr5kaKuiw1r5i0jro1_500_large tumblr_m6kufxz1QU1qcwhbgo1_500_large 20090519145723_large 6637565649_8227f2b548_z_large tumblr_mbn4sxbMAS1qmzwnpo1_1280_large galliano_large tumblr_l4g2jihYZB1qzwfwxo1_500_large

Bob Dylan – Desolation Row

They’re selling postcards of the hanging
They’re painting the passports brown
The beauty parlor is filled with sailors
The circus is in town
Here comes the blind commissioner
They’ve got him in a trance
One hand is tied to the tight-rope walker
The other is in his pants
And the riot squad they’re restless
They need somewhere to go
As Lady and I look out tonight
From Desolation Row

Cinderella, she seems so easy
‘It takes one to know one,’ she smiles
And puts her hands in her back pockets
Bette Davis style
And in comes Romeo, he’s moaning
‘You Belong to Me I Believe’
And someone says, ‘You’re in the wrong place, my friend
You better leave’
And the only sound that’s left
After the ambulances go
Is Cinderella sweeping up
On Desolation Row

Now the moon is almost hidden
The stars are beginning to hide
The fortunetelling lady
Has even taken all her things inside
All except for Cain and Abel
And the hunchback of Notre Dame
Everybody is making love
Or else expecting rain
And the Good Samaritan, he’s dressing
He’s getting ready for the show
He’s going to the carnival tonight
On Desolation Row

Now Ophelia, she’s ‘neath the window
For her I feel so afraid
On her twenty-second birthday
She already is an old maid
To her, death is quite romantic
She wears an iron vest
Her profession’s her religion
Her sin is her lifelessness
And though her eyes are fixed upon
Noah’s great rainbow
She spends her time peeking
Into Desolation Row

Einstein, disguised as Robin Hood
With his memories in a trunk
Passed this way an hour ago
With his friend, a jealous monk
He looked so immaculately frightful
As he bummed a cigarette
Then he went off sniffing drainpipes
And reciting the alphabet
You would not think to look at him
But he was famous long ago
For playing the electric violin
On Desolation Row

Dr. Filth, he keeps his world
Inside of a leather cup
But all his sexless patients
They’re trying to blow it up
Now his nurse, some local loser
She’s in charge of the cyanide hole
And she also keeps the cards that read
”Have mercy on his soul”
They all play on penny whistles
You can hear them blow
If you lean your head out far enough
From Desolation Row

Across the street they’ve nailed the curtains
They’re getting ready for the feast
The Phantom of the Opera
In a perfect image of a priest
They’re spoonfeeding Casanova
To get him to feel more assured
Then they’ll kill him with self-confidence
After poisoning him with words
And the Phantom’s shouting to skinny girls
”Get outta here if you don’t know
Casanova is just being punished for going
To Desolation Row”

Now at midnight all the agents
And the superhuman crew
Come out and round up everyone
That knows more than they do
Then they bring them to the factory
Where the heart-attack machine
Is strapped across their shoulders
And then the kerosene
Is brought down from the castles
By insurance men who go
Check to see that nobody is escaping
To Desolation Row

Praise be to Nero’s Neptune
The Titanic sails at dawn
And everybody’s shouting
”Which side are you on?”
And Ezra Pound and T.S. Eliot
Fighting in the captain’s tower
While calypso singers laugh at them
And fisherman hold flowers
Between the windows of the sea
Where lovely mermaids flow
And nobody has to think too much
About Desolation Row

Yes, I received your letter yesterday
About the time the door knob broke
When you asked how I was doing
Was that some kind of joke?
All these people that you mention
Yes, I know them, they’re quite lame
I had to rearrange their faces
And give them all another name
Right now I can’t read too good
Don’t send me no more letters no
Now unless you mail them
From Desolation Row

Och Millenium Bridge etc

Har flera projekt på gång just nu. Det hjälper. Och gör att min hjärna inte dammar ihop helt. De är nu följande (vissa ännu bara i idéstadiet):

1. Projekt Ofelia. Såklart. Gud, det måste bli tröttsamt att höra mig tjata om det – så jag ursäktar, men tänker ändå fortsätta, för det gör mig glad. Just nu försöker jag ta ett beslut gällande vilket bro i London, som Ofelia ska kasta sig ifrån när hon tar sitt liv i slutet av Del 1. I bakhuvudet, när jag planerar det avsnittet, har jag Anna Odells konstprojekt och prinsessans Dianas påstådda självmordsförsökt, då hon skall ha kastat sig utmed en trappa. Och hon var ju prinsessa, så perfekt inspiration! Och kanske också före detta prinsessan Sarah Fergusons berättelse av alienation när hon blev en del av det brittiska kungahuset. Just nu lutar det i alla fall mot Millenium Bridge, eller Waterloo Bridge. De båda utgår ju från viktiga kulturplatser,

2. Övar på att teckna fåglar. Min mor bad om en tygkasse, liknande den jag gjorde till mig själv, som jag smyckade med kalligrafi i typsnitt bodoni. Men kom att tänka att det vore väldigt fint med en där jag måla fåglar på. Så, utrustad med min far gamla ornitologiska utrustning, övar jag nu på att teckna fåglar. I mitt tecknarblock som min farfar bundit.

3. Ska göra detta (med några fina gamla böcker, som är ointressanta/tråkiga, att ha på väggen bredvid sängen):

 

4. Och detta (att ha pennor i, på kylskåpet, med magnet på baksidan):

 

5. Och detta (fast målat, inspirerad av Elsa Schiaparelli och Rookies inlägg):

 

6. Viker fler origamisvalor i ett projekt som är topphemligt, och är på sätt och vis kopplat till en annan kreativ syssla jag nämnt tidigare. Nyckelordet är väl överraskning.

7. Minns ni den typen av skrivbordsskiva som gamla skolbänkar har? Som går att vika upp, och har urgröpningar för pennor och sådant? Hittade i alla fall en sådan skrivbordsskiva och ska därför slänga ut min gamla. Trädet är mörkt och lackat spegelblankt. Men någonting säger mig att det mer används till arbetsyta för någon typ av hantverkare, vet inte varför… Problemet är att det just bara är en skiva, och inga ben. Så – planen är att köpa sådana rörmokerirör och montera fast. Hoppas vara kvar innan måndag

8. Och min garnbollsmatta, som jag sitter och virar med garnet runt, runt pappersmallarna varje gång jag råkar se på TV.

9. Åh, har också en prosadikt som jag arbetar på. Lovar att visa när jag känner mig klar.

Och av någon jäkla anledning är jag inte det minsta förvånad över nyheter om Jimmy Saville, för jag som inflyttad London-bo (före detta vill säga), och allmän anglofil kan jag inte för mitt liv förstå hur och varför han hyllats så. Han verkar bara skum. Obehaglig. Märklig (och alla andra synonymer du kommer på.) Men tycket det är djupt, djupt sorgligt att pedofili och sexuella övergreppsanklagelserna inte kunde få kommit fram medan han levde – så att han kunde få stått till svars, och inte bara fått ett skamfilat rykte. Och skäms bokstavligen över hur jag till vardags hyllat BBC... Skäms! Skäms! Skäms! Och de låter honom behålla en post som TV-underhållare för barn och unga!

Forts. följer, Projekt Ofelia: inspiration

1. Riot Grrrl —> radiostation KAOS, grek. myt. Den ursprungliga och oändliga världsrymden. Ur det uppstod Gaia, kärleken Eros & natten Nyx. Sen luften Aither & dagen Herera

All I want is everything

Womyn/womon/wimmin

You want to stab me and fuck the wounds. Stab me and fuck the wounds

Don´t talk outta line. Don´t go speakin´ out of your turn. Go to listen what the fuckin´ man says!

Double dare you! Double dare you! Double triple fuckin´ triple fuckin´ dare you!

 

2. No to anything but madness

The art of falling apart

De psykiskt blödande

Självmord/inre mord

Hudlösa

Att lida av 3:e gradens brännskada

The ultimate I don´t fit in disorder

 

3. Dissociation: resulterar dock i en subjektiv känsla av ”dövhet”, brist på samhörighet med andra & en inre upplevelse av disintegration & depersonalisering & derealisationsupplevelser

Charcot: traumatiska minnen: själens parasiter

Shell shock/granat chock + prosopagnosi

A hospital for lost souls

Freud: dissociation: dubbelt medvetande

Kardiner: the traumatic neurosis of war

Krystal: no trace of registration of any kindis left in the psyche, instead a void – a hole – is found —-> PTSD

4. Övrigt:

 

Aileen Wournous: How many times are you going to kill me?

Herr Shakespeare: There is nothing either good or bad, but thinking makes it so

Hamlet bög?

Hamlet narcissist?

Hamlet emo?

Hamlet hipster?

Hamlet psykopat?

Hamlet narkoman?

Hamlet ej son till Claudius —> ej rätt till tronen?