Som bly i fingertopparna, och fötterna och innanför pannbenet.

Överallt ser jag #metoo, det tycks vara det enda som diskuteras. Mår illa varje gång jag ser någons berättelse, eller när någon kulturperson försvarar övergreppen. Mer än så orkar jag inte skriva.

Men jag är i en period där jag känner mig så trött. Trött när jag vaknar, trött när jag åker till skolan och ännu mer trött på eftermiddagen, men sover ändå rätt bra. Utom i natt, hade den märkligaste sömnen i natt. Bisarrt, förstår ingenting i efterhand. Ibland tänker jag att jag borde be om en remiss till en sömnutredning (men har tänkt det i typ 10 år). Trots allt detta lyckas jag få gjort allt jag behöver få gjort. Utom att skicka in praktikansökan, för det ger mig sån ångest att jag inte förmått mig skriva klart den. Men, har satt en deadline till mig själv, annars rinner tiden iväg allt för mycket, det är redan risk för det. Suck, försöker också ta reda på vart ansökningarna ska skickats – allt har blivit extra krångligt eftersom vi inte blev inbjudna till informationsdagens med olika nyhetsmedier (eftersom skolan ju gav oss fel information…)

Men sen har jag ju fotokursen till och med juni. Och – som back up plan ska jag också söka till Projekt skriv-kursen på Jakobsbergs folkhögskola. Som just handlar om större skriv projekt, det vill säga, Hennes leende sprack. Varför är brevet dit så mycket lättare att skriva än personlig brev till jobb? Sen ska man skicka in ett utdrag. Och man ska även ha en referens också, men vem sjutton kan jag ha där? De är tydligen inte så petiga, men ändå liksom, någon för att visa att man är pålitlig och sånt.

Annars fortsätter Comparative European politics kursen, den på engelska. Men den är hyfsat enkel ändå måste jag säga, till den utsträckning att mycket av det jag läser är saker jag känner igen från tidigare stats-terminer. Och sen ska vi skriva hemtenta på engelska också, men jag oroar mig inte.

Men spenderar allt för mycket tid med att oroa mig för allting annat istället. Samtidigt som jag försöker jobba på fyra olika saker samtidigt. Det positiva är väl att jag i alla fall har hittat ny musik att lyssna på, Protomartyr släppte sin nya skiva i slutet på september, Relatives in Descent. Gillar den, men vet inte ännu om jag älskar den, förutom vissa låtar, typ Here is the thing (kan den låta mer Nick Cavig?) och The Chuckler. Har också upptäckt ett nytt (gammat) band som heter Cursive. De bildades i mitten på 90-talet, och splittrades efter en skiva eller två, för att återbildades i början på 2000-talet och då släppte de flera skriver som jag verkligen har fastnat för, bland annat The Ugly Organ. De låter lite som en blandning av Bright Eyes (kommer också från Nebraska och delade skivbolaget Saddle Creek) med La Dispute/Mewithoutyou.

Annonser

Allting, samtidigt.

DSC01961

Utsikt, bild på solnedgång från i maj som jag hittade på mitt minneskort

Måndag 25 september

Skriver hemtenta i ett förkylningstecken. Försöker dra paralleller mellan ett tal av Jean-Claude Juncker och en Shakespeare pjäs. Har köpt två böcker The Beauty och Hjärtat är bara en muskel, medan jag öppnade upp Drömfakulteten häromdagen och hittade en massa post it-lappar med intressanta och inspirerande citat på – med ett bokmärke två tredjedelar in blir jag osäker på om jag läste ut den någon gång, eller om jag fastnade under en omläsning. Såg skräckfilmen The cabin in the woods härom kvällen, intressant men inte en tillräckligt läskig eller genomarbetad skräckis trots det. Den bästa filmen jag sett den senaste månaden (eller till och med halvåret) var Upstream color. Vill upptäcka en film som kan fånga och inspirera mig så igen. Men alla filmer jag är intresserad av är så långa att jag tappar koncentration halvvägs. Får väl ta och se Primer då, skapad av person. Har lyssnat på Brand New Science Fiction så många gånger och den har inte ens kommit ut på vinyl ännu. Behöver hitta ny musik, lyssnar på Black Rebel Motorcycle Clubs senaste singel – men den nya skivan kommer först i januari. Spelar klassisk musik medan jag skriver på tentan och La Dispute när jag jobbar med Hennes leende sprack.

Idag

Förbannar lärarna som la första föreläsningen för den nya delkursen samma dag som inlämningen för tenta. Inlämning 15:00, föreläsning 11:00. Aja, den är inne nu. Men det är nog den sämst skrivna tentan jag gjort.

Vad är planerna för helgen och nästa vecka? Ska gå och se DN-fotografen Paul Hansens utställning på Fotografiska museet. Ska få in ett biobesök, kanske It? Vet att jag har sett den gamla versionen av filmen, kanske när jag var 13 år, men minns i princip bara en scen. Annars ska jag skriva på Hennes leende sprack, ta en foto under gryningen liksom ett självporträtt, och komma igång med den nya delkursen Comparative European politics.

DSC02164

Utsikt, skymningsbild försök nr 2

 

När sommaren börjar närma sig slutet.

Skärmklipp

Det var länge sedan. Jag hade ju tänkt skriva om St Petersburg resan, men jag har nästan inte skrivit någonting alls, någonstans under stora delar av sommaren. Flera saker har hängt över mig. En av de dåliga nyheterna jag skrev om i maj var att min handledare för c-uppsatsen inte tycke jag skulle presentera den vid ventileringen i juni, utan vänta till augusti och lägga till mer metodteori för att göra bildanalysen mindre subjektiv. Det kändes väldigt tungt och som ett misslyckande, även om hon (och alla) sa att jag gjort ett enorm arbete och så vidare. Men det kändes ju inte så. Det har varit svårt att skriva på den och göra ändringar under sommaren, min hjärna har helt enkelt inte var särskilt samarbetsvillig, med en väldigt låg effektivitet. Men jag har mejlat min min handledare, skrivit och ändrat, deadlinen närmade sig med stormsteg och så skrev hon i ett mejl: mer arbete behöver göras, lägg fram med hössterminsklassen. Det var ingen bra dag. Hon var super luddig om vad som behövdes göras (trots mejl fram och tillbaka), jag skrev och skrev, och sen med slutsatsen ungefärligt klart (en dag efter) skrev hon att det såg bättre ut. Sen på grund av en missuppfattning (där hon faktiskt erkände att hon varit otydlig) fick jag igår veta, klockan 14:30 att deadlinen för inlämningen var 23:59 samma dag. Det var ingen rolig timme. Men jag fick in den – 23:50. Så sen har jag aldrig varit med en inlämning, på långa vägar. I fem timmar hade jag då suttit med stavningsändingar, meningsuppbyggnad, fotnoter och referenslistan. Klockan 23:40 kom jag på att jag behövde kolla att alla fotnoter faktiskt hade sidhänvisningar, att Omran Daqneesh namn var rättstavat genom hela uppsatsen och att alla citaten i brödtexten var kursiva. Fem minuter senare upptäckte jag att jag refererat till en bok som jag någon timme tidigare hade raderat från referenslistan. Mina händer började skaka och hjärtat slog dubbelt så snabbt. Letade snabbt upp förlagsinformation och utgivningsår, och det var det sista jag hann göra innan jag la upp den på kurswebben. Nu gäller det bara att hoppas att min handledare kan rekommendera att jag presenterar den nästa fredag, så att jag äntligen kan släppa den. Om jag får ett ja på den frågan kommer jag att skriva här vad den faktiskt handlade om. Ledtråd? Se bilden ovan.

Men nu känns det som om jag faktiskt kan ta tag i andra skrivprojekt. Ofelia har vilat, medan en annan idé har börjat ta fart (som smått). Dystopi typ och unheimlich. Känner mig exalterad nu över tanken på att skriva på någon av dessa, något som jag saknat de senaste månaderna. Musiken jag kommer att skriva till: Brand News senaste Science fiction. Herregud. Skivan ingen var beredd på. Favoritspåren hittills: Could never be heaven, Lit me up och Out if Mana. Dessutom är det inte så långt tid kvar innan höstterminen startar – statsvetenskap c och ytterligare en c-uppsats. Dessutom ska jag gå en distanskurs i foto på Sigtuna folkhögskola som drar igång den 8 september. Kommer jag ha ork eller tid att skriva på något skönlitterärt? Jag hoppas det, men ska inte pressa mig själv om det inte funkar.

Uppdatering över.

Utandning.

Två dåliga nyheter på två dagar. Det är rätt svårt att ta in, så jag försöker bara ta en dag i taget. Det som hjälpte för några dagar sen (nedan) hjälper inte riktigt längre. The Babies Mess me around (And you’re a dumb fuck you fucking idiot, yeah you’re a dumb fuck you fucking piece of shit, yeah you’re a dumb fuck you fucking loser, yeah you’re a dumb fuck you stupid fucking kid) och The Regrettes Hot har viss effekt.

Tisdag 16 maj

Vad hjälper i dessa stressade uppsatstider?

  1. Thåströms nya singel Utanför Old Point Bar.
  2. Klassisk musik-spellistor på Spotify (medan jag pluggar).
  3. Hockey VM.
  4. Gamla avsnitt av Great british bake of (förra säsongen).
  5. Senaste säsongen av How I got news for you. (Brittiska originalet av Snacka om nyheter. Politisk satir och även ett hyfsat sätt att hålla koll på brittiska nyheter.)

Att vara stressad får mig mer känslig för att känna oro och ångest, så till och med spänningen i en serie som Orange is the new black (som ändå är ganska tamt spänningsmässigt) kan väcka oron. Det känns helt knäppt, så jag har fått skala av det mesta jag följer på tv och Netflix till ovanstående. Det är svårt att känna ångest av ett bakprogram…

PS. Måste bara säga apropå klassisk musik – jag har följt den nygamla Kulturfrågan Kontrapunkt på SVT som ju avslutades igår, eftersom jag älskar konst och litteratur så har jag tyckt det varit väldigt roligt ändå, allrahelst när man faktiskt kan några frågor varje program. Men aldrig musikfrågorna – eller, jo Bach kunde jag, men jag hade ingen aning om vad stycke hette. Men då – i finalen – kunde jag första musikfrågan som ingen av lagen kunde, just eftersom den var med på en av spellistorna jag haft som pluggmusik, på Spotify. Och jag visste till och med var stycket hette eftersom jag gillar det så pass mycket. Det i alla fall Jazzsvit av Shostakovic, har typ aldrig varit så stolt över något, eftersom ju ingen av lagen kunde det. Det var allt jag hade att säga.

Det känns något bättre ändå.

Det kändes bättre i morse när jag vaknade. Visst, det gjorde fortfarande ont. Men jag kunde ändå känna en viss distans till det (vilket ändå är ovanligt fort för min del). Det är ju visserligen lättare att vara rationell på morgonen. Skrev typ 3,5 sidor i går sammanlagt på Ofelia – och typ 3 av dessa var efter jag läst kommentaren ”allvarliga språkliga bister” om min hemtenta i Reportage-kursen. Det gör ju ont fortfarande att skriva det.

När jag åkte till Pet Sounds idag stod jag vill busshållplatsen och väntade och gick i huvudet igenom all kritik jag fått på mitt skrivande. Från gymnasiet och framåt i princip, så väl jag kan komma ihåg det. Jag kan ändå konstatera (till viss lättnad) att jag aldrig fått en liknande kommentar – vare sig det rör sig om skönlitterärt-, journalistiskt- eller akademiskt skrivande. Det har aldrig funnits någon kritik mot mitt språk. Aldrig. Journalistiskt har det istället rört sig om disposition av texten (i den längre artikeln jag skrev för Norrtelje tidning och mitt personporträtt). Så?

Det känns bara så märkligt.

Åkte till Pet Sound för att (äntligen) köpa Preoccupations skiva på vinyl, efter att jag för över en månad sen åkt till affären en gång, och ringt två gången – och alla gångerna fick jag veta att de ännu inte fått in skivan. Nu tänkte jag att den ändå måste finnas inne. Så vad hände? Jag kom hem med en handväska från Stadsmissionen som ligger runt hörnet vid Skånegatan. Jaha. Mannen som jobbade på skivaffären sa att de kunde beställa den åt mig, så jag kan (förhoppningsvis – men jag är ganska skeptisk) hämta den på fredag.

Kommer försöka skriva om Bryssel resan imorgon. På återseende!

Söndag.

  1. Den här artikeln om Trump från Washington Post gör mig mörkrädd. Jag har läst kommentarer om att det inte är så stor skillnad mellan honom och tidigare amerikanska presidenter som bland annat Clinton och Bush den yngre. Men artiklar som den här visar ändå en skillnad. Den tar upp hur han använde sig av den extraordinära konspirationsteoretikern Alex Jones under sin valkampanj. Om du aldrig hört talas om Jones sök på hans namn på YouTube och du kommer trilla ned i ett riktigt läbbigt kaninhål.
  2. Jag har lyssnat väldigt mycket på Coil den senaste tiden. Det kanske är mörkret, jag vet inte. Men det har passat väldigt bra när jag skrivit på Ofelia. Alltid irriterande med band som inte finns på Spotify, men det brukar vara en bra ursäkt att beställa dem på vinyl. På Discogs brukar jag beställa vinyl med äldre band. Rekommenderar verkligen. Några av mina favorit låtar är: Ether, Heartworms, The dreamer is still asleep och Careful what you wish for
  3. Herregud, jag ska till Bryssel om en vecka. Tror det betyder att jag måste fixa ackrediteringen snart.
  4. Älskar den här tavlan Gerhard Richter just nu. Skulle väldigt gärna vilja se den i verkligheten. Undra om den finns på någon museum, eller om den är privatägd?

Leonard Cohen RIP.

Avalanche

Well I stepped into an avalanche,
it covered up my soul;
when I am not this hunchback that you see,
I sleep beneath the golden hill.
You who wish to conquer pain,
you must learn, learn to serve me well.
You strike my side by accident
as you go down for your gold.
The cripple here that you clothe and feed
is neither starved nor cold;
he does not ask for your company,
not at the centre, the centre of the world.

When I am on a pedestal,
you did not raise me there.
Your laws do not compel me
to kneel grotesque and bare.
I myself am the pedestal
for this ugly hump at which you stare.

You who wish to conquer pain,
you must learn what makes me kind;
the crumbs of love that you offer me,
they’re the crumbs I’ve left behind.
Your pain is no credential here,
it’s just the shadow, shadow of my wound.

I have begun to long for you,
I who have no greed;
I have begun to ask for you,
I who have no need.
You say you’ve gone away from me,
but I can feel you when you breathe.

Do not dress in those rags for me,
I know you are not poor;
you don’t love me quite so fiercely now
when you know that you are not sure,
it is your turn, beloved,
it is your flesh that I wear.

Famous blue raincoat (Cohen album Songs of hate and love är en av mina absoluta favoritskivor.)

It’s four in the morning, the end of December
I’m writing you now just to see if you’re better
New York is cold, but I like where I’m living
There’s music on Clinton Street all through the evening.

I hear that you’re building your little house deep in the desert
You’re living for nothing now, I hope you’re keeping some kind of record.

Yes, and Jane came by with a lock of your hair
She said that you gave it to her
That night that you planned to go clear
Did you ever go clear?

Ah, the last time we saw you you looked so much older
Your famous blue raincoat was torn at the shoulder
You’d been to the station to meet every train
And you came home without Lili Marlene

And you treated my woman to a flake of your life
And when she came back she was nobody’s wife.

Well I see you there with the rose in your teeth
One more thin gypsy thief
Well I see Jane’s awake

She sends her regards.
And what can I tell you my brother, my killer
What can I possibly say?
I guess that I miss you, I guess I forgive you
I’m glad you stood in my way.

If you ever come by here, for Jane or for me
Well your enemy is sleeping, and his woman is free.

Yes, and thanks, for the trouble you took from her eyes
I thought it was there for good so I never tried.

And Jane came by with a lock of your hair
She said that you gave it to her
That night that you planned to go clear

Cohen är ju också känd för att vara en artist vars låtar blir de mest ikoniska covers. Hallelujah är ett sådant tydligt exempel på det. Min favorit cover av den är inte den klassiska av Jeff Buckly, utan istället Rufus Wainwrights version.

En annan cover som är mer annorlunda, men som jag också älskar är Who by fire av bandet Coil (ett verkligen superintressant och annorlunda band). Möjligtvis en av mina favorit covers någonsin, för den lyfter verkligen låten till någon ännu högre. Den känner mer andlig, mer creepy, samtidigt som den är både nära och långtifrån originalet.