The future is unwritten. 

Tanken på framtiden har gett mig ångest, i så många år. Från 18 års ålder och frammåt har jag endast planerat 3 – 6 månader frammåt och aldrig mer. Dålig självkänsla och psykisk ohälsa gjorde det omöjligt att se längre fram. 

Men så har saker och ting fungerat, bättre än jag vågat tro. I tre år nu. Men så tycks allt falla ihop likt ett korthus precis vid mållinjen. Hur hanterar man det? Tårar i 120 sekunder och förnekelse i en vecka och det mest oeffektiva skrivandet av en uppsats i världshistorien. 

Ja, lyssnar på Drenge, halvläser böcker och ser en NHL-match här och där. ”Balaclava on my boyfriens head like he said. We gotta get out from the way we were bred.” Rätt musik ger självförtroende och en känsla att det finns andra vägar. Men sen är klockan 02:42 och allting är plötsligt omöjligt. Den där balansen finns aldrig där…

Annonser

Work is repetition.

Oh Messy Life – Cap’n Jazz

Det är tydligen meningen att jag ska brottas med komplicerade och oformliga teorier i mina uppsatser. Nu – politikens estetik. Som det är nu kan jag inte ens försöka beskriva vad det innebär, men min handledare rekommendera den och sa att om jag använde den så skulle min uppsats handla om någonting som inte skrivits förut. Originalitet – mitt ledord. Det innebär visserligen att alla inte är intresserade av vad jag skriver, men jag hittar i alla fall mitt eget lilla hörn, min nisch. Vad jag än skriver på så är det ändå något jag eftersträvar.

Jag var på biblioteket efter handledningen i fredags och frågade hur man fjärrlånade, hon frågade då om det var till uppsats, och sa att jag istället skulle fylla i formuläret för att de skulle köpa in böckerna. Wow. Vad har de för budget? Imorgon ska jag till KB, fixa lånekort, fjärrlåna böckerna tills skolbibblan har fått in dem och sitta där och försöka komma underfund med min teori. Wikipedias mycket kortfattade beskrivning (och andra artiklar, blogginlägg och Redditsidor) har fått mig intresserad i alla fall:

The aestheticization of politics was an idea first coined by Walter Benjamin as being a key ingredient to Fascist regimes. In this theory, life and the affairs of living are conceived of as innately artistic, and related to as such politically. Politics are in turn viewed as artistic, and structured like an art form which reciprocates the artistic conception of life being seen as art.

För i övrigt så började handledningen på ett mycket underhållande sätt. Det är samma handledare jag hade på b-uppsatsen (jag gillar politisk ideologi och det är hans område), men han är inte den mest varma människan, det är en tydlig uppdelning – student och lärare. Men i alla fall, han frågade direkt ”Vad det du som tog upp Shakespeare i hemtentan?” ”Ja…” ”Bra.” Det är ett högt betyg från honom. Det var talet från Jean-Claude Junker där jag hittade ett ordval som stack ut: ”We must also show solidarity with Africa. Africa is a noble and young continent, the cradle of humanity.” Så jag googlade den, och fann att formuleringen noble and young överensstämde med Shakespeares pjäs Timon av Aten. Temat i pjäsen handlar bland annat om att låna pengar och hur det är något negativt. Och i det stycket pratar Juncker om bistånd till Afrika. Vilket är rätt intressant.

Tills på fredag ska jag sammanfatta mitt PM, för att han ska godkänna min idé. Om det går bra så kan jag berätta vad jag ska skriva om.

Fire is motion
Work is repetition
This is my document
We are all, all we’ve done
Fire is motion
Is motion growth?

Tiden tar slut och stressen växer.

Det är otroligt bisarrt, men jag har inte känt mig särskilt stressad under c-uppsatsskrivandet förrän efter tisdagen då vi hade en miniopponering. Jag började skriva ett inlägg, men lade aldrig ut det.

Onsdag 10 maj

Jag har inte skrivit här på en smärre evighet. C-uppsatsen har ockuperat min hjärna och mitt skrivande. Det är inte särskilt förvånande. Har gjort roliga saker, varit på teater och sånt, men uppsatsen ligger hela tiden i bakhuvudet och maler. Och som sagt, har inte skrivit något annat i princip. Har skrivit dagboksinlägg på datorn ibland, när jag borde skriva på uppsatsen och känner mig frustrerad.

Idag är det två veckor tills den ska vara inne och jag gick nog igenom fem olika känslor under gårdagen – hade en miniopponering med min handledaren och den andra uppsatsen som handledaren har. Kände mig först positiv efteråt, men sen när jag gick igenom dubbel uppsättning kommentarer ömsom hatade jag den ömsom kände att jag aldrig skulle lyckas. Det kändes också frustrerande och lite pinsamt för den versionen jag skickade in var inte den rätta, rubrikerna och rubriksiffrorna var huller om buller och med massor av stavfel. Vad hade gått fel? Jo, jag hade inte beräknat hur långt tid det tar för Word att spara ett dokument på 40 sidor, och stängt ned det innan den var klar. Det är vad jag, med min ADD-hjärna, är rädd för ska hända med min slutversion. Som med b-uppsatsen som fick fel framsida och stavfel på titeln.

Idag

Sedan dess har jag inte fått lika mycket gjort som jag önskat. Som sagt, innan var jag inte särskilt stressad eller orolig, men just nu tycks min hjärna ha glömt bort hur man funkar tidseffektiv. Idag intervjuade jag i alla fall utrikesredaktören på Aftonbladet gällande deras bilaga ”Titta inte bort” som de sålde med sin tidning oktober, för att samla in pengar till UNHCR. Intervjun gick bra, men jag tycket inte att det gick bra. Det är så jag känner mig nu, vad jag än gör så duger jag inte. Så för att motverka det försöker jag fokusera på det positiva – min idé som är originell, hur mycket arbete jag gjort – allrahelst med tanke på att jag skriver själv, att jag har haft disciplin och rutin, fått saker gjorda och inte prokrasinerat (förrän nu). Men jag oroar mig för att inte få ihop uppsatsen och att få kommentaren ”bra idé, men slarvigt/dåligt utförd”.

Nu börjar jag alla fall se fram emot onsdagen 24 maj, efter kl 12.00 då den ska vara inne. Tidigare har jag inte gjort det, för jag har tyckt arbetet varit så kul. Verkligen, jag skämtar inte. Men nu när det är så kort tid kvar, så mycket saker som måste bli gjorda, och stressen ligger på, ser jag fram tills det är över. Tills jag kan ta några dagar ledigt innan jag börjat titta på opponeringen. Puh, det ska bli skönt. Och sen har jag ju en till c-uppsats i höst!

Skrivande: februari v. 1

Det har väl gått lite så och så med skrivplanerna. Jag började ju den 2:a februari och kommer därför köra på till den 1:a mars. Jag har väl också lite blandade åsikter om utmaningen. För det är så fruktansvärt trist och skriva utan någon inspiration där och varje mening är en kamp. När jag inte gillar det jag skrivit efteråt. Men – det är också en motivation att sätta mig ned och skriva, istället för att göra något annat, som att sätta på en serie. Igår skrev jag från kl 23 till 24 och gillade verkligen den slutliga produkten.

2 feb: 5198 tecken

3 feb: 5474

4 feb: 5764

5 feb: 2031

6 feb: 5034

7 feb: –

8 feb: –

9 feb: 6271

De dagar med sträck vad jag bara så trött och hade mycket att göra i skolan. Jag gjorde heller inte min sjukgymnastik för knät. Min hjärna hade bara ingen energi kvar. Men jag är ändå nöjd med vad jag fått ut av de första åtta dagarna. Jag ska lägga ut något av de jag skrivit här också. Så jag kommer fortsätta. Nu går jag visserligen in i hemtenta skrivandet, men jag tror ändå att det kan gå. Men jag ska försöka vara snäll mot mig själv om energin inte finns där och antalet tecken blir för få, eller inga alls.

Och en tanke slog mig när jag duschade igår – det här kanske vore något att testa varannan månad. 5000 per dag, februari, april, juni, augusti, oktober och december. Beroende på hur det går såklart. Men jag tror att det vore en bra idé för textmängden växer ju väldigt fort, vilket är kul!

Bara två dagar kvar.

Har kommit hem från uppspelningen av radioinslagen och är så irriterad. Så fruktansvärt frustrerad. Fick en mejl från den kursansvariga läraren som frågade om jag ville byta till en nystartad grupp som skulle vara liten, toppen tänkte jag, kollade på schemat och såg att allt skulle passa. Uppspelningen var alltså idag och vår livesändning på fredag. Eftersom det i schemat stod att det bara var en liten uppgift man skulle göra efter idag tänkte jag att det skulle gå. Men nope – det var ingen liten uppgift alls. Utan ett helt inslag. Som det inte står om i schemat eller i kursbeskrivningen. Fy fan. Imorgon är även dagen då vi ska få ihop vår tidskrift för tryckning.

Jag är ledsen att jag bara tjatar om radion, men det känns som typ terapi att ha nedräkning tills på fredag. Två dagar kvar. Sändningen borde gå relativt fort, den ska bara vara på 10 minuter. Herregud vad jag längtar tills cirka klockan 15 på fredag. Då borde allt vara över. Kunde inte registrera mig till journalistik c, vilket visade sig beror på bristen på Radio-poängen från a-kursen. Så igår lämnande jag in en ny dispensansökande och fick den godkänd redan idag. Älskar människor som kan arbeta så effektivt. Har också varit duktig och bokad tid med journalistikens studievägledare inför nästa termin och har fått tid på måndag. Ringde dessutom i förrgår för att boka tid med en sjukgymnast och fick en tid imorgon. Det är också snabbt jobbat – tack vare en avbokning. Tror det typ bara terapin att ta tag i nu. Funderar på att kontakta samma företag som jag hade min DBT med förut, fast deras vuxen avdelning. I alla fall kolla om jag kan söka mig dit. De kändes professionella och inte lika mesiga som de terapeuter jag träffat som tillhört landstinget. Jag orkar inte höra en gång till om hur det jag känner är normalt, och det måste vara väldigt jobbigt för mig. Jag vill veta hur det kan bli bättre. En annan dag.

Nedräkningen har börjat.

Idag är det måndag och allt känns så kämpigt. Hade skola trots att skolan ändå inte riktigt öppnat. Alla caféerna och lunchställena var stänga, och allt annat hade helgöppet tider. Detta resulterade i en banan till frukost och inget annat. Dagen började klockan 9 med opposition på texterna till vår tidskrift och sen på eftermiddagen var det genomgång inför radion. Två delkursen på en och samma dag. Kände verkligen en klump i magen när jag klev in i klassrummet inför radion och mina händer skakade. Det släppte och jag har nu en inslagsidé. Det är knappast Stora journalist-priset klass på det, men försöka vara snäll mot mig själv. Försöker tänker: det kommer räcka så.

Nu kör vi, nu är det bara 11 dagar innan höstterminen är klar.

Nu kan jag skriva igen.

Ibland är det bra att inte bara acceptera det som händer runtomkring en. Så – jag mejlade läraren om kommentaren på hemtentan och fick idag svar. Och? Han hade gjort fel. Kommentaren om språket gällde inte mig. Det hade blivit en ihop blandning.

Vilket ju lite var min första tanke när jag läste det – för det kändes så fel. Så ibland kan instinkten alltså vara rätt. Jag är inte ens arg på läraren för att han gjorde fel; det är bara så skönt att slippa behöva ifrågasätta mitt egna skrivande.

(Dagens roliga fakta från en föreläsning ledd av Tidningsutgivarna – det är dåligt för mediebranschen om du använder adblockers – de behöver verkligen annonspengarna. Vanligast är det att personer med kreativa yrken använder adblockers.)