Och så vann djävulen.

Jag tror egentligen gott om människan, även när har jag varit väldigt deprimerad. Jag tror att hon i grund är god, kapabel och har möjlighet att vara altruistisk. Jag tror inte att lösningen på utnämnandet av Trump som USA:s nästa president är att klaga på alla som har röstat på honom, eller skatta åt det knäppa USA, att amerikanare är ju så korkade, osv. Det politiska systemet har ju misslyckats om en stor del av befolkningen tror att någon som Trump kan vara lösningen på arbetslöshet och låga löner (eller de skulle väl kanske snarare säga för höga skatter). Jag är själv inget större fan av Hillary Clinton, jag håller med om att det finns flera problem med henne. Sen senaste veckan har jag funderat över om det hade varit möjligt att bara skippa båda två och vaska fram två nya presidentkandidater (med tanke på alla diskussioner om olagliga handlingar som gällt de båda två). Så kanske vi hade stått med någon med traditionell republikan och Bernie. Det hade ju varit bättre.

Det är svårt att förbereda sig på vad som kommer att hända nu. Vad det faktiskt är för politisk han kommer att försöka få igenom. Det känner också så sorgligt eftersom republikanerna vunnit majoritet både i representanthuset och senaten (även om det var väldigt knappt just där), vilket ger en större möjlighet att verkställa hans förslag. Även om det är svårt att se framför sig hur han ska övertala Mexiko att betala för en mur som USA ser sig vinna på. Om man ska försöka se något positivt så borde väl de senaste årens ökande spänningen mellan Ryssland och USA minska, eftersom Trump ju är så förtjust i Putin. Alltid nått?

Imorgon bitti kommer domedagen.

Eller det kanske är att överdriva en smula. Men valresultaten borde i alla fall vara klart vid 6 eller 7 tiden imorgon bitti. USA:s nästa president borde vara klar. Om det inte vore för en tidig föreläsning om statskunskap för researchers skulle jag sitta uppe halva natten, med en skål popcorn, och följa SVT:s valvaka.

Jag vet inte om det beror på mörkret och kylan som får det att nästan kännas som en domedag. Innan Brexit-valet i Storbritannien hade jag nog trott att Trump inte skulle kunna vinna. Att vett och sansning ändå vinner när man står där i valbåset. Att rädslan och hatet förlorar fotfästet. Men det har ju som sagt visat sig inte vara sant. Så även om jag inte är amerikan så är jag ändå fruktansvärt nervös (och så fruktansvärt trött på mediernas bevakning av valet).

Som svensk finns det inte mycket man kan göra än att bara hålla tummarna.

Extraval den 22 mars 2015

Jag fick ett sms när jag var ute och handlade mat – ”Nyval!!!” Jag fick stanna upp mitt i brödavdelningen. Hjärtklappning, med iceages On My Fingers album i hörlurarna. Fan… Jag fick tårar i ögonen. För sånt här ska inte hända i Sverige. Vi är inte ett sådant land. Vi är stabila och trygga. Men det är ju inte längre sant, inte när över var 10:e svensk lägger sin röst på ett rasistisk parti. För då är Sverige inte längre samma land. Jag hade tidigare skämtsamt sagt att det vore häftigt att få uppleva ett nyval, men verkligheten känns så mycket mer hemsk. För så mycket pekar ju mot mot ett allt värre valresultat denna gång. SD tros kunna få styra valrörelsen, med sitt invandringshat som huvudfråga. Att Sverige ska ha ett extraval (som är den korrekta termen) om invandringsfrågan. Eller vinner Alliansen denna gång? Kostnaden för en ny valrörelse. Att valdeltagandet sjunker under nyval – trots att egentligen är ännu viktigare att lägga sin röst. Tanken på att folk inte orkar bry sig om att rösta när situationen är så kritisk skrämmer mig. Fy fan. Jag vill inte bo i det här landet längre. Men egentligen handlar det ju mer om att man förlorat sin goda tro.

Rapport spenderade 25 av programmets 30 minuter åt extravalet. Där presenterade de kusliga siffror från en SIFO-undersökning – en tredjedel av de frågade tycker att det var rätt av SD att fälla regerings budget, och hela 39% tycker att de andra riksdagspartierna borde samarbeta med SD i frågor där de har liknande åsikter. För att situationen i Frankrike och Storbritannien ser så lockande ut eller? Obehaget höjdes även av ett inslag om hur andra länder i EU har hanterat situationen med växande högerpopulistiska och rasistiska partiet, där David Cameron kryper upp i UKIPS knä och meddelar att invandrare inte minsann kan förvänta sig att få ta del av landets välfärdssystem och bidrag. Sverige får bara inte gå den framtiden till mötes.

Har skrivit in den 22:a mars i min kalender. Tre dagar efter min födelsedag, men det känns inte som en present.

En SvD ledare om Palestina erkännandet

När det gäller morgontidningar brukar jag läsa SvD och ETC. Att jag älskar SvD kanske är en smula förvånande för vissa, men orsaken är att deras kultursidor slår DN:s kulturdel (även om jag fortfarande stör mig på att SvD gjorde sig av med sin.) Jag läser sällan ledarsidorna dock, för de gör mig bara upprörd och arg. Jag vet vad högerfolk tycker, och hur de motiverar sina ideologier. Hur som helst, idag bläddrade jag lite medan jag försökte koka ett ägg (med betoning på försökte, eftersom jag misslyckades, och det blev för löskokt… ) och såg rubriken Fel att erkänna Palestina nu skriven av Per Gudmundson. Återigen, ja vet vad högerfolk tycker i Israel-Palestina frågan, och att de har kopplingar med relationen med USA, respektive Israel, som premieras, och därför kan man bortse från de inhumana förhållanden som det palestinska folket lever under. Det var inte många ord i den här lilla ledaren, men jag lyckades dock störa mig på så gott som varenda. Det måste vara något typ av rekord. Först var det denna mening ”Det räcker med att titta på Margot Wallströms motiveringar för att inse det. Å ena sidan försöker hon påskina att beslutet är fullt normalt, genom att betona att 134 stater redan erkänner Palestina. Å andra sidan säger hon att Sverige går före. Hur ska hon ha det?” Han gör det irriterande felet att tro att två motstridiga teser inte kan vara sanna samtidigt – vilket ju är en översimplifiering. Ja, 134 stater har redan erkänt, men få västerländska stater (väst Europa, Nordamerika, Oceanien) och det vore ju alltså dessa länder Sverige skulle gå före.

Sen fortsätter han direkt med ”Vi ska vara tacksamma att vi inte ingår i den grupp stater som har erkänt Palestina tidigare. Den består nästan till hälften av medlemsstater i Arabförbundet och Islamiska konferensorganisationen – stater som enbart undantagsvis erkänt staten Israel. Det andra stora blocket utgörs av kommuniststater samt forna kommuniststater.” Låt oss kolla på en karta över vilka länder som erkänt Palestina:

Det måste alltså betyda att denne man tror att hela Sydamerika, Afrika och Asien består 50% av kommunister och 50% proaraber/muslimer. Återigen, översimplifiering för att stärka sin ståndpunkt. Sen har jag också problem med att han även räknar in före detta kommuniststater – att stora delar av Östeuropa har lämnat diktatoriska styrelseskick för demokratiska räcker inte, faktumet att de varit odemokratiska tidigare gör dem till ”ondskefulla stater” vi inte vill förknippas med. Och det är också något jag tycker att han antyder, eller som ofta finns som en undermening när man pratar om diktatoriskt styrda stater – att de är ”ondskefulla.” Faktumet att en mycket liten skara har all makt gör dem onda, och den ”ondskan” gör att alla beslut de tar är påverkade av den ondskan. Ingenting gott kan ske i dessa typer av länder, och även om bra beslut skulle ske, beror det på ondskefulla avsikter, som en dold andemening. Det handlar ju faktiskt inte om ondska, om vi nu ens låsas som att det existerar. Det handlar om människor. Bara människor, men med andra åsikter, värderingar och ideologier. Dessa människor kan göra onda gärningar, det är helt sant, med det gör inte dem onda – som en serietidningsskurk (tänk bara på hur media har beskrivit bin Ladin.)

Gudmundson skriver sedan ”Föreställningen om att Sverige går främst bygger i sin tur på att någon annan följer efter. Mycket lite tyder på det.” Och detta är ju bara förnekelse från hans sida. Det brittiska parlamentet röstade ja (dock ej bindande) för att erkänna Palestina, och en debatt har nu väckts i länder som Frankrike, Spanien och Irland, om de inte också skall göra det. Debatten är igång i Europa, och visst, USA lär ju knappast följa efter någon gång snart, men det är inte poängen. Han fortsätter att poängtera de vidriga gärningar som begåtts i Palestiniernas namn, men man måste kunna se att båda sidorna har begått omänskliga handlingar. Den ena är inte värre än den andra. Att erkänna Palestina är något som görs för folket skull, inte för dem som med våld försöker tvinga fram en tvåstatslösning. Det kommer alltid finnas personer som tror att våld är svaret, som menar att man kan får det man vill via våld. Att i denna situation bara vara passiv är som att vänta ut att två barn ska slåss färdigt själva. Och i den här frågan är betyder det att folket utnyttjas något enormt.

 

Som om alla tabun redan är brutna

På Twitter var det någon som pekade mig i riktningen av en krönika Helsingborgs Dagblad skriven av Nana Håkansson om Sofia Helins (skådespelerskan som är mest känd för att ha spelat Saga i Bron) Sommarprogram från gårdagen (som jag vill påpeka att jag inte hört ännu.) Under Sofias Sommarprogram kom hon ut som lesbisk (grattis!) och berättade om de depression hon genomlevt.

Men till krönikan då, som började såhär: ”Nej. Snälla. Inte nu igen. Jag orkar inte med ytterligare ett sommarprogram där avsändaren kommer ut. Och gör en stor grej av det.” Okej, det där låter ju sådär vardags homofobiskt, ungefär som att det tär på stackars Nanas vardag att personer kommer ut på Sommar. Som om det tär på Nanas tålamod. Hur ska hon orka lyssna på Sommar i framtiden? Sen går Nanna vidare med ”Själv har Sofia Helin lagt hundratusentals kronor på att grotta ner sig i sin ångest och prövat på ett tiotal olika slags terapier. Det är något av ett fritidsintresse.” Så Sofia Helin har testat olika metoder för att bli av med sin ångest och depression, både mediciner och olika sorters terapi. Det har jag också gjort. Ångest och depression är svårt på det sättet, för samma metod funkar inte för alla personer. Det är orsaken till varför det finns så många olika preparat och terapimetoder (visst, en del kanske kan vara kapitalism också). Och ordvalen – ”grotta ned sig i” och ”fritidsintresse” är väldigt dömande mot hur Sofia Helin själv valt att spendera sin tid (för att bli frisk). Men återigen, det är som om de påverkar stackars Nana vad Sofia Helin gör med sin fritid, och faktumet att hon låter sitt Sommarprogram handla om det. Som om Sofia Helin borde frågat Nanna innan hon bestämde vad hon skulle tala om.

Mot slutet skriver hon ”Men hon tänker inte hålla tyst längre, vi måste prata om det! Jag förstår hennes ambitioner, och tanken är god. Det är viktigt att prata om psykiska sjukdomar och många lyssnare kan säkert känna igen sig i Sofia Helins funderingar. Men. Det känns gjort. Och jag håller inte med om att depressioner fortfarande är lika tabu som hon vill ha det till. Jag provoceras av hur Sofia Helin romantiserar en sjukdom som faktiskt är dödlig.” Och det är mycket som känns märkligt i dessa formuleringar – men vad som är värst, vad som är skadligt är när Nana skriver att prata om depressioner och psykisk ohälsa det redan är ”gjort”. Som om kvoten redan är nått och problemet är löst. Vi har brutit tabut! Hurra! Eller? För senaste gången jag kollade var tabut redan där. När unga tjejer inte vågar berätta att de mår dåligt för sina föräldrar för att de är rädda för att inte bli tagna på allvar, när folk säger att det bara är att ”rycka upp sig”, när folk blir trakasserade och mobbade för att de har en psykiskt sjukdom, när andra säger att psykiska sjukdomar inte är riktiga sjukdomar. När journalister skriver såna här krönikor – då är inte tabuet brutet. Då är tabuet fortfarande väldigt mycket där.

På en punkt kan jag hålla med Nana, det är aldrig bra att romantisera psykiskt sjukdom, för det kan vara farligt. Men det är också en slags försvarsmekanik som gör att det inte känns lika sjuhelvetes svårt att leva med det. Att måla det lite vackrare. Rosaskimrande.  Att romantisera den avgrund man hamnat i är att försöka orka leva med det till en terapimetod och pillerkombination hjälper. För att överleva.

Hela krönikan är skriven i en stil som skriker att Nana vill vara lite cool och sarkastisk, som kan antyda att hon sett och hört allt, och alla alla tabun redan är brutna. Den är nog inte menad av vara särskilt allvarlig, trots att hon tar upp allvarliga ämnen. Som att det nu är okej att skriva att hon är trött på människor som kommer ut, eller att det är tröttsamt när folk talar om deras psykiska sjukdomar – eftersom vi nu lever i en värld när ingen längre blir diskriminerade. Återigen – hurra! Om man nu bortser från att det inte alls stämmer. Om man bortser från att diskriminering på grund att dessa orsaker fortfarande sker varje dag i Sverige. Om man bortser från att sådan diskriminering kan leda till att folk begår självmord. Men det har ingen betydelse, det är viktigare att låta cool och sarkastisk ju.

Ett allt mer brunt EU-parlament (och lite musik)

EU-parlamentet skrämmer mig just nu, fyllt som det är av högerpopulistiska rasister och knäppgökar vars åsikter är baserade på en skev människosyn och märklig fakta. Min senaste upptäckt är det polska Nya högerpartiet, lett av Janusz Korwin-Mikke,  och detta citat  från partiledaren publicerades av SvD:

”Som monarkist stöder jag att alla blir av med sin rätt att rösta. Kungen ska styra med hjälp av Guds nåd.” [Partiledaren] svarar på frågan om det är riktigt att han vill avskaffa kvinnlig rösträtt. Han tillade att kvinnor är mindre intelligenta än män, och att kvinnor vill ha män som är ”längre, starkare och smartare” än de. Janus Korwin-Mikke vill också förvandla EU-kommissionen till en bordell, avskaffa homosexuella partnerskap och aborträtten och förbjuda handikappade att vistas på offentlig plats.

Kan någon förklara hur den katolska tron går ihop med EU-kommissionen som en bordell? Och du tänker då kanske att ett sånt parti inte kan ha fått så många röster – men där har du fel, 7,2% vilket ger dem 4 stolar. Men herregud! Det är högre procent än vad Vänsterpartiet, Centern, Kristdemokraterna och FI fått. Och fyra stolar! Det gör en mörkrädd, för de får verkligen Sverigedemokraterna att verka lika rumsrena som Socialdemokraterna i jämförelse

Ps, har fastnat för två nya punkband/alternativ rock – Fugazi (bandet som bildades efter Minor Threat) och The Replacements, som jag hade fått för mig var ett irländskt soft rock-band (jag vet inte varför min hjärna får för sig sådant.) Så just nu går Waiting Room (samt Straight Edge, det var från Minor Threat som fenomenet utvecklades) och Bastards of the Young på repeat. Minor Threat är överlag lite för hardcore för mig, jag föredrar ”vanlig” punk, medan Fugazi är post-harcore, vilket är mycket bättre. Dessutom är de ett väldigt politiskt band, de har låten Suggestion – om att som kvinna bli sexuellt objektifierad. Vad jag gillar hos The Replacements är Paul Westerbergs röst och texterna om de utsatta och utstötta i samhället.

 

Efterföljden

Från klockan 20:00 till 00:30 följe jag med spänning SVT:s valvaka, men hade även ETC:s och The Guardians uppe på datorn. Och det var spännande, upprörande och glädjefyllt. Vi börjar med det viktigaste – FI nådde hela vägen in i EU-parlamentet, och Sverigedemokraterna likaså. SD:s resultat speglas även i resten av Europa, tyvärr – högerpopulism och rasism ligger inte längre i horisonten, utan är nu ett av huvudmotiven i Europeisk politik, precis som man gissade skulle ske när ekonomin började sjunka vid 2008, och nu verkar den politiken vara här för att stanna. Någon av FI:s medlemmar benämnde SD som deras fiende, vilket är ganska talande för de båda partiernas politik. UKIP (UK Independence Party) i Storbritannien fick 28% (partiledaren Nigel Farage har sagt att han beundrar Putin som politiker, vad säger egentligen det?), och gick alltså om Labour som det största partiet, Le Pens Natinella Fronten får 25%, Danskt Folkeparti är även dem störst i landet på 26%. Nazister har kommit in i parlamentet, både från Tyskland (som har tagit bort ”spärrgränsen”, efter ett domstolsbeslut anses den nu odemokratiskt) och Grekland, men även ett högerpopulistiskt parti som försvarar Hitler, och menar att han inte visste om förintelselägrens (tyvärr minns jag inte vilket land detta parti tillhörde, men jag ska gräva lite.)

DN länkade till en artikel skriven av den brittiska skvallertabloiden The Sun (Rupert Mudoch ägt) där de ”granskar” extrempartierna som fått stolar, det är dömda brottslingar och nazister, samt vår egna Soraya Post, och som DN skriver ”Hennes ‘brott’ verkar dock bestå i att vara feminist, enligt tidningen”.

Att Miljöpartiet nu är Sveriges andra största parti är verkligen något att hurra för, eller göra en piruett, high five, eller hur du nu gillar att fira. Det säger bra saker om Sveriges syn på vilken framtid vi vill ha. En framtid där vi faktiskt har någon natur att tala om, och inte den från dystopiska science fictionromaner. Tyvärr verkar denna trend vara relativt isolerad i Europa, där ekonomi, jobb och den ekonomiska krisen ligger högst upp i folks prioritets listor. Medan hemma hos oss har den ”röd-gröna-röran” varit noga att framhålla att den ekonomiska krisen kan räddas med en energiomställning som kan leda till nya jobb, för alla miljontals personer utan. De gröna stolarna i parlamentet är nu lika många som innan valet. Att The Green Party i Storbritannien gått behålla sina två stolar anses som ett gott resultat, och det säger en del.

Något som var intressant var att få reda på (och delvis ta reda på) att flera länder i Europa har valplikt, Alexandra Pascalidou informerade som deltagare i SVT:s valvaka, att man tvingas rösta i Grekland, om man inte kan intyga att man är utomlands eller allvarligt sjuk, och att straffet är böter. Det är även obligatoriskt valdeltagande i Italien, Belgien, Luxemburg och Nederländerna, vilket skjuter upp valdeltagandet till runt 90%. Landet som i gårdagens val hade sämst valdeltagandet, på ynka 13% var Slovakien, och man undrar hur landets valkampanjer sett ut.

EU-val, 2014

Jag skrev om mina tankar kring vart jag vill lägga min röst tidigare. För det är ju ett problem när man vill rösta på ett ”små parti”, den kan bli bortkastad om partiet inte når 4% spärren. Göran Greijer skrev i ETC om det gamla förslaget att man borde kunna rösta på ett alternativ A, och ett alternativ B, så att ens röst fortfarande räknas, även om första alternativet inte kommer in. Men först en annan sak lite snabbt, detta med att inte vilja berätta vad man rösta på, jag kan inte förstå det. Min egen farmor, när hon levde, ville inte ”avslöja” det. Någon som intervjuades på nyheterna, vid en förtidsröstning, ville inte avslöja det. Och jag förstår bara inte. I mitt första val (förra EU-valet) personröstade jag på Miljöparitets Carl Schlyter, för att jag tyckte det behövdes så många gröna röster som möjligt i parlamentet. I senaste riksdags, landstings – och kommunalval röstade jag på Vänsterpartiet, för att det är ett parti som oftast legat nära mina egna åsikter och värderingar. Så min taktik (ha!) denna månad har varit att noggrant följa Sifo-undersökningar och annat för att följa FI:s procent. Idag presenterade SvD att de nått en bit över de 4:a procenten, till 5,3%! (Och, dessutom, att Miljöpartiet nu gått om Moderaterna, och – statistiskt sett – är Sveriges näst största parti. Jippi.) Vilket gör att det känns ganska säkert att kunna rösta på dem imorgon. Problemet är bara att jag är en vanemänniska, och gillar att känna mig trygg, så det har känts lite allmänt fel att inte rösta Vänster, knäppt jag vet, men jag kan inte rå för det. Så hur råder man bot på sådan… ickeäventyrlighet? Jo, började med att jag läste lite Sarah Kane tidigare idag (Cleansed), såg på En enda man på 7:an (åh herregud vilken vacker och hjärtskärande film), för att avrunda kvällen med att allmänt läsa om queerteori, i och med att jag insåg att jag ville ha (och läsa) Gender Troubles: Feminism and the Subversion of Identity av Judith Butler. Sen påminna mig själv om FI:s ihärdighet mot rasism, samt deras toppnamn Soraya Posts (som är rom) arbete för mänskliga rättigheter, med fokus på romers rättigheter – och hur viktigt och aktuellt är inte detta runt om i Europa idag?

Och jag såg faktiskt hela SVT:s debatt igår. 2 timmar med folk som pratade i munnen på varandra. Men jag gillar debatter. De är kul att följa ut ett retoriskt perspektiv, samt en möjlighet att bedöma hur sympatiska kandidaterna verka. Jo, och seriösa. Malin Björk känns både sympatisk och seriös. Skulle vilja personrösta på henne. Hon kan göra mycket gott i parlamentet. Hökmark (M) kändes förvirrad, och nickade med det alla andra sade, Lövin (MP) var tydlig med partiets åsikter och verkade säker på sin sak, när Marit Paulsen (FP) pratade var alla andra tysta, Ulvskog (S) var passionerad,  Johansson (C) kändes sympatisk, medan Adaktusson (KD) kändes ytterst osympatisk och Engelström (PP) var väldigt rolig.

Jo, men det här kan nog bli bra imorgon. Ser fram emot valvakan. Som jag igår och idag följt den i Storbritannien. Fruktansvärt med Ukips framgångar i lokalvalet. Hemskt. Lika hemskt som Sverigedemokraternas här hemma. Usch, och  jag såg deras hemska ”bröst reklamfilm” emot extrem feminism och ett federalistiskt EU. Att de inte skäms? Om du inte sett den, SE DEN INTE, men om du gör det, se den som en uppmuntran att rösta på ett feministiskt parti.

 

DN:s superbra artikel som slår hål på 10 myter om invandring

Om du vill läsa hela artikeln går det att göra här.

1 ”Invandring leder till ekonomiska förluster för mottagarländerna”.Fel. Flera aktuella internationella studier visar på positiva tillväxteffekter av invandring. Dessa uppstår bland annat av att invandring bidrar till ökad export, ökad specialisering på arbetsmarknaden samt motverkar kompetensbrist och arbetskraftsbrist.

I Sverige fick 10 451 dataspecialister arbetstillstånd under åren 2009–2012. Drygt en tredjedel, 36,6 procent av samtliga invandrade i Sverige har en eftergymnasial utbildning, vilket är ungefär samma andel som för befolkningen i sin helhet, 36 procent. Personer med utländsk bakgrund leder 13 procent av Sveriges befintliga småföretag. Var femte företag som startades 2012 leddes av en person med utländsk bakgrund. Företag som drivs av invandrade har något högre tillväxt än företag i allmänhet. Bland universitetslärare är 25 procent utrikes födda och för läkare är siffran 31 procent.

Forskningen visar att invandring bidrar till ökad export.

2 ”Invandring innebär en stor belastning på statsbudgeten”. Fel. Forskningen visar att de statsfinansiella effekterna av invandring är små. Om de är negativa eller positiva beror till stor del på hur väl arbetsmarknaden tar emot invandrade. Det bekräftas både av svensk forskning och av en analys gjord av OECD.

3 ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”. Fel. En stor del av dem som invandrar till Sverige kommer för att arbeta eller studera – många får uppehållstillstånd på grund av de har ett arbete i Sverige. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda män som bott i Sverige i minst 16 år och med asyl som grund för uppehållstillstånd är över 70 procent. En ny svensk studie visar att utrikes födda inte har högre risk att hamna i bidragsberoende än inrikes födda. Men det tar fortfarande alltför lång tid för nyanlända flyktingar att komma in på arbetsmarknaden.

4 ”Invandringen leder till lönedumpning och invandrarna tar jobben från svenskar”. Fel. Invandringen tycks ha liten eller obetydlig effekt på inföddas löner och arbetslöshet, enligt internationell forskning. En ny svensk studie visar att flyktinginvandringen inte har påverkat inrikes föddas möjligheter på arbetsmarknaden. En studie av amerikansk tillverkningsindustri visar att infödd arbetskraft inte hotas av en ökad invandring.

5 ”Invandringen har lett till en våg av kriminalitet”. Fel. Majoriteten utrikes födda begår aldrig brott, precis som majoriteten inrikes födda. Det är människor med mindre resurser i mer utsatta situationer som begår flest brott.En aktuell svensk studie visar att utrikes födda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken men om man tar hänsyn till faktorer som utbildning och inkomst, samt bostadssegregation under barndomen så försvinner brottsgapet helt för kvinnor och till mycket stor del för män.

6 ”Det är omöjligt att ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla”. Fel. Det går att kombinera ett samhälle med omfattande sociala skyddsnät och stor invandring. Länder med omfattande sociala skyddsnät har ofta lättare för att öppna upp för mer invandring än länder med svagare skyddsnät.

7 ”Solidaritet kräver likhet”. Fel. Internationell forskning visar att det går att bygga samhällen med stor mångfald, där människor samtidigt är beredda att bidra till det gemensamma. Människor i länder med stor etnisk mångfald identifierar sig inte mindre med sitt land än människor i mindre etniskt mångfacetterade länder.

8 ”Invandrare måste vara beredda att assimilera sig”. Fel. Människor som identifierar sig med och upprätthåller band till mer än ett land har tillgång till värdefulla resurser och dessa resurser kan underlätta invandrares integration.

9 ”Sverige är på väg att bli ett muslimskt land”. Fel. Däremot framgår det i flera studier att religiös tillhörighet kan underlätta integrationen på många sätt, till exempel genom att en kyrka, moské eller tempel fungerar som en mötesplats i det nya landet.

10 ”De flesta flyktingar är ekonomiska migranter”. Fel. Forskningen visar att geografisk närhet och mänskliga band är avgörande för vart asylsökande söker sig. De allra flesta flyktingar flyr över närmaste gräns. Det är bara en bråkdel av världens flyktingar som tar sig till europeiska länder som Sverige. Det sker vid svåra konflikter. Många av dem som kommer till Sverige i dag 2014 flyr från inbördeskriget i Syrien.