Sherlock säsong 4.

Picture shows: Sherlock (BENEDICT CUMBERBATCH)

Att jag gillar Sherlock Holmes är knappast en hemlighet. Detsamma gäller BBC:s nytolkning Sherlock. Och nu har jag äntligen sett alla tre senaste avsnitt – så om du inte gjort det – här kommer spoilers.

Mina personliga åsikter är att avsnitt 1 var sådär, avsnitt 2 lite bättre och avsnitt 3 underbart, men den har fortfarande vissa problem. Trots det räddade avsnittet hela säsongen. Något som är oroväckande är alla tecknen på att det kanske är sista säsongen. Och om så är fallet är jag riktigt förbannad på teamet bakom serien. För de har så många fans som älskar serien mer än något annat på tv, och då har man rätt att veta om de tre avsnitten man ser är de sista nya som kommer att göras.

Avsnitt 1, The three Thatchers. Jag såg det här avsnittet direkt då det lades upp på Netflix. Och över 20 dagar senare minns jag inte jätte mycket av själva handlingen, vilket för mig säger en hel del. Avsnittet fortsättet efter det föregående och Sherlock blir beordrad att lösa mordet på en ung man, där en byst på Margaret Thatcher visar sig vara en viktig detalj, men det visar sig finnas fler av bysterna. Marys bakgrund nystas upp i det här avsnittet. Problemet jag har är hur jäkla hoppigt det är, och vi får följa karaktärerna under korta moment under en längre tid. Vilket mest blir störande.

Avsnitt 2, The lying detective. Handlar om hur Sherlock får reda på att en av de stora entreprenörerna och filantroperna egentligen är en seriemördare. Hur han får reda på detta, avsnittets första 30 minutera, är det som gjorde att jag inte helt och håller somnade. Jag vet att jag låter hård – men jag ska förklara varför jag hade så svårt för det. Det har att göra med alla likheter med Magnussen fallet. Jag ska rada upp alla likheter som jag kom att tänka på. Att boven är ”den allra värsta ” Sherlock mött. Att Sherlock återigen har börjat droga. Sjukhuscenerna.  Att Sherlock går för långt igen. Sherlock möter boven svag. Och så vidare.

Avsnitt 3, The final problem. En hel del frågor man haft medan man kollat på de senaste säsongerna av Sherlock besvaras i The Final problem (vilket är ytterligare en hint om att det kan röra sig det sista avsnittet – det sista problemet).Avsnittet två avslutas med att John pistolhotas av sin terapeut och avsnitt 3 öppnades på ett sätt jag först tyckte var super fånigt och kändes helt fel för Sherlock (det blev skräck av det) för att sen få en vändning som fick mig att skratta. Var är Östan vinden som Mycroft talade om? Vem var The other one? Varifrån kom videoklippen på Moriarity? Allt besvaras. Och ja – det blir fruktansvärt överdrivet ibland. Allrahelst med tanke på miljön. Men jag älskar hela gjejen med Eurus och lögnen Sherlock byggt upp. En del gillar avsnitten som är huvudsakligen baserade på fall. Personligen gillar jag dem där det händer något som verkligen påverkar Sherlock på något känslomässigt plan – de som skakar honom. The great game, A scandal in Belgravia, The Reichenbach fall, och His last vow är alla exempel på det.

Jag hoppas att de kommer göra fler avsnitt. Det vore bara så sorgligt annars. Men om de inte kommer kunna fullfölja sin höga kvalitet från tidigare avsnitt (mest manusmässigt) så kanske det ändå inte gör någonting. Vi får helt enkelt se. Det kan ta upp till två kanske innan nya avsnitt kommer (om det kommer några). Tur att det finns många andra Sherlock Holmes varianter att njuta av under tiden.

Annonser

London Spy

London-Spy-300x200

Förra hösten nämnde jag här på bloggen  en serie jag såg fram emot (här) nämligen London Spy, med en av mina favorit skådespelare i huvudrollen – Ben Wishaw (The Hour, Parfymen och som Q i den senaste Bond-adaptionen), och nu har den äntligen haft premiär på BBC. Hittills har två av fem avsnitt visats och jag gillar den väldigt mycket, dock älskar jag den inte, utan känner en viss distans till historien som berättas och jag vet inte om det beror på själva serien eller allt som snurrar runt i huvudet (b-uppsatsen, Paris, etc). Men den är helt klart värd att se. Wishaw spelar Danny, en man i trettioårsåldern som bor i London, i liten sliten lägenhet, jobbar i ett affärslager och mest lever för hoppet om äkta kärlek. Av en slump träffar han Alex, som har direkt blir intresserad av och inte kan sluta tänka på. Alex är villig att ge dem en chans, trots att han inte är öppen med sin sexualitet, eller att han ens varit i en (kärleks/sexuell) relation innan. Men allt är inte som det verkar (*dramatisk musik*). Helt plötsligt hör Alex inte av sig längre, efter att Danny berättat något han länge hållit hemligt, och han är rädd att han stött bort Danny. Efter några märkliga händelser på jobbet, åker han hem till honom, och det han finner i lägenheten hade han aldigt kunnat varit beredd på. Och det är här avsnitt ett tar vid. Spionelementen kommer in i slutet av detta avsnitt, men det känns väl inte riktigt som en spionhistoria ännu (i stil med typ Tinker, Tailor, Soldier, Spy).

Hittills är det väl skådespelarinsatserna som verkligen höjt serien – Wishaw själv, Jim Broadbent (Slughorn i Harry Potter, eller som Dennis Thatcher i filmen The Iron Lady) som hans vän, men också Charlotte Rampling (senast i säsong 2 av Broadchuch). Även Edward Holcroft som spelar Alex är ganska intressant, som karaktär ger han inte så mycket, till den grad att man kan börja undra vad det är som Danny finner så fascinerande med honom. Men jag tror inte det beror på en undermålig skådespelar prestation, utan snarare karaktärens bakgrund, som successivt vecklas fram. Om du letar efter något nytt att kolla på, som inte kommer ta upp att för mycket av din tid, ger London Spy en chans. Dock måste jag säga att första avsnittet överlag känns bättre, det finns vissa konstiga inslag i det andra som inte riktigt fungerar, men trots detta ser jag fram emot nästa måndag då avsnitt tre visas.

Våld, hos schimpanser och människan

Har precis sett den intressanta BBC-dokumentären The Demonic Ape (på kanalen Axess), som bland annat tar upp de många likheterna mellan människan och schimpanser. Så som att de använder verktyg, har en kultur, och kan mentalisera. Det hela är väldigt, väldigt intressant. Schimpanser kan sägas vara sadistiska, för vetenskapliga experiment har visat att de just har förmågan att mentalisera, och alltså vet när de orsakar smärta. Utan empati kan man inte mena att våldsutövningen är grym (cruel) och hajen är bara ett exempel på det – eftersom en haj inte kan förstå vad handledningen leder till. Men det gör schimpanser, de har empati och medkänsla. Precis som vi människor har. När Jane Goodall arbetade i Gombe-nationalpark i Tanzania, upptäckte primologerna som arbetade där fruktansvärda våldsorgier, där bland annat en större grupp schimpanser utplånade en mindre grupp, och tog ifrån deras revir, med tortyrliknande metoder och sadistiskt våld. Utifrån dessa attacker har hypotesen ”the demonic male” (framtagen av Richard Wrangham, en primatoglog på Harvard) uppkommit  Även fast den är ifrågasatt, och högt kontroversiell är teorierna intressanta. Teorierna som en del menar förklarar människans våldsbenägenhet, och varifrån den kommer, allrahelst då den är som vanligast förekommande bland män. I Storbritannien är våldsbrott, inklusive mord, 24 gånger vanligare bland män än kvinnor. Det är 263 gånger vanligare att en man begår ett sexualbrott, till skillnad från kvinnor, och 97% av dem som sitter i fängelse på livstid är män.

images

 

4 vetenskapsrekommentationer

1. Jag tycks ha blivit, helt utan att märka det, ovanligt vetenskapsintresserad de senaste veckorna. Det började, helt oskyldigt, med filmatiseringen om Stephen Hawkings tid på Cambridge, Hawking. En BBC-producerad tv-film från 2004, med (Sherlock-skådisen) Benedict Cumberbatch i huvudrollen, och var kritikerrosad när den kom. Den går att se på youtube (tyvärr uppdelad i 6 delar.) Den var väldigt, väldigt fin. Och helt otroligt sorglig, när man får följa hur hans kropp bryts ned allt med i ALS.

2. Sen har SVT visat serien Universum i fyra delar, 1. Tiden, 2. Stjärnstoft, 3. Ljuset och 4. Gravitationen. Den inkluderar dessutom en av mina favorit partikelfysiker (en mening jag aldrig trodde jag skulle säga!) Brian Cox, som även medverkat på QI (säsong I, avsnitt 7 och säsong J, avsnitt 13), och han är ännu bättre eftersom han spelade keyboard i 80-tals bandet Dare (som släppte åtta plattor.) De går att se i 7 dagar till på SVT play.

M42 Orion Nebula, M43, and NGC 1977 complex

Orionnebulosan 

3. Det brittiska radioprogrammet The Infinite Monkey Cage, som blandar humor och vetenskap och beskrivs som följande på BBC:s hemsida:

Award winning science/comedy chat with Brian Cox, Robin Ince and guests. Witty, irreverent look at the world according to science with physicist Brian Cox and comedian Robin Ince. New Series starting on BBC Radio 4.

4. Dessutom hittade jag idag på Netflix Into the Universe with Stephen Hawking, och som kan fungera som en perfekt motvikt till filmen om fysikern, eftersom den inkluderar både vetenskapsmannen själv, liksom är narrerad av Cumberbatch. Generellt verkar den väl sådär, lite väl sensationell, och har tre delar, 1. Are we alone? (suck, om utomjordingar), 2. The Story of Everything, och 3. Time Travel.

Ps, Dessutom har jag allt mer seriös börjat fundera på vad ett hyfsat microskop skulle kunna kosta. Jag kom först att tänka på det när jag såg en cool inzoomning på en silvermyra (det landlevande djur som klarar av att vistas i högst temperaturer), i Afrika-dokumentären som SVT visade för någon månad sedan. Men det beror väl på hur effektiv man vill ha. Jag misstänker att om man pratar blodkroppsnivå så lär väl tusenlapparna flyga förbi…

Från skolstart och vidare

(Ebba Grön – Flyktsoda)

1. Så har man börjat skolan (igen.) Åkte ut till Södertörn igår för registrering och annat tråkigt, och på måndag drar studierna igång. Ser väldigt mycket fram emot det. Jag hade missuppfattat en del, och trott att varje inriktning i journalistikprogrammet var en klass, alltså 30 (cirka) elever, men vi är istället fem från varje inriktning som tillsammans bildar en klass på 35. Och jag ska alltså studera med inriktning historia (och jag har verkligen saknat historia.)

2. Har hittat den bästa boken (ha!): Marxist-Leninistisk grundkurs för Kommunistiska Partiet, utgiven 1981 av Proletär kultur, och verkar helt oläst. 5 kronor på second hand. Den inkluderar texter av folk som Marx och Lenin, och hela Kommunistiska manifestet. Är också väldigt nöjd över följande fynd: Germaine Greers Den kvinnliga Enucken – en feministisk klassiker som jag velat läsa en mindre evigheter (men måste medge att jag blev lite besviken när hon deltog i brittiska Big Brother – jag menar, vad i hela världen?)

3. I mars kommer ett av mina favoritband – Black Rebel Morotcycle Club, att släppa en ny platta. Äntligen!

4. Och nu har både BAFTA och Oscars nomineringarna släppts, och personligen ser jag fram emot dessa filmsläpp under året 2013:

  • Lincoln, med Daniel Day-Lewis i huvudrollen
  • The Master, med flera bra skådisar och av regissören som gjorde Magnolia och There Will Be Blood
  • Kill Your Darlings, mer nyfiken på den – med Elizabeth Olsen och Daniel Radcliffe, och en handling centrerade till Beat-författarna, regissördebut
  • Twelwe Years A Slave, av Steve McQueen, och med Brad Pitt, Michael Fassbender och Benedict Cumberbatch

5. Har nu fastnat för en radioserie från BBC som kallas Cabin Pressure, som spelas på BBC4 och idag var det avsnitt 2, säsong 4. Den handlar om ett väldigt litet flygbolag, men ett plan, två piloter, bolagets ägare och hennes smått korkade son. Och det hela är väldigt, väldigt roligt. Efter att ha lyssnat på några avsnitt, tog jag en paus och lyssnade istället på Hancock’s Half Hour från 50-talet, där med brittiska stjärnkomikerna Tony Hancock och Sid James medverkade, och i avsnittet jag lyssnade på var Laurience Olivier cameogäst (avsnittet The Fete)

 6. Har hittat ytterligare ett ganska udda halsband som jag fastnat för, nämligen detta:

anatomically-correct-heart-necklace

Ett anatomiskt korrekt hjärta. Det går att köpa här, och de säljer även andra ”kroppsdelar”, bland annat hjärnan.

Och Millenium Bridge etc

Har flera projekt på gång just nu. Det hjälper. Och gör att min hjärna inte dammar ihop helt. De är nu följande (vissa ännu bara i idéstadiet):

1. Projekt Ofelia. Såklart. Gud, det måste bli tröttsamt att höra mig tjata om det – så jag ursäktar, men tänker ändå fortsätta, för det gör mig glad. Just nu försöker jag ta ett beslut gällande vilket bro i London, som Ofelia ska kasta sig ifrån när hon tar sitt liv i slutet av Del 1. I bakhuvudet, när jag planerar det avsnittet, har jag Anna Odells konstprojekt och prinsessans Dianas påstådda självmordsförsökt, då hon skall ha kastat sig utmed en trappa. Och hon var ju prinsessa, så perfekt inspiration! Och kanske också före detta prinsessan Sarah Fergusons berättelse av alienation när hon blev en del av det brittiska kungahuset. Just nu lutar det i alla fall mot Millenium Bridge, eller Waterloo Bridge. De båda utgår ju från viktiga kulturplatser,

2. Övar på att teckna fåglar. Min mor bad om en tygkasse, liknande den jag gjorde till mig själv, som jag smyckade med kalligrafi i typsnitt bodoni. Men kom att tänka att det vore väldigt fint med en där jag måla fåglar på. Så, utrustad med min far gamla ornitologiska utrustning, övar jag nu på att teckna fåglar. I mitt tecknarblock som min farfar bundit.

3. Ska göra detta (med några fina gamla böcker, som är ointressanta/tråkiga, att ha på väggen bredvid sängen):

 

4. Och detta (att ha pennor i, på kylskåpet, med magnet på baksidan):

 

5. Och detta (fast målat, inspirerad av Elsa Schiaparelli och Rookies inlägg):

 

6. Viker fler origamisvalor i ett projekt som är topphemligt, och är på sätt och vis kopplat till en annan kreativ syssla jag nämnt tidigare. Nyckelordet är väl överraskning.

7. Minns ni den typen av skrivbordsskiva som gamla skolbänkar har? Som går att vika upp, och har urgröpningar för pennor och sådant? Hittade i alla fall en sådan skrivbordsskiva och ska därför slänga ut min gamla. Trädet är mörkt och lackat spegelblankt. Men någonting säger mig att det mer används till arbetsyta för någon typ av hantverkare, vet inte varför… Problemet är att det just bara är en skiva, och inga ben. Så – planen är att köpa sådana rörmokerirör och montera fast. Hoppas vara kvar innan måndag

8. Och min garnbollsmatta, som jag sitter och virar med garnet runt, runt pappersmallarna varje gång jag råkar se på TV.

9. Åh, har också en prosadikt som jag arbetar på. Lovar att visa när jag känner mig klar.

Och av någon jäkla anledning är jag inte det minsta förvånad över nyheter om Jimmy Saville, för jag som inflyttad London-bo (före detta vill säga), och allmän anglofil kan jag inte för mitt liv förstå hur och varför han hyllats så. Han verkar bara skum. Obehaglig. Märklig (och alla andra synonymer du kommer på.) Men tycket det är djupt, djupt sorgligt att pedofili och sexuella övergreppsanklagelserna inte kunde få kommit fram medan han levde – så att han kunde få stått till svars, och inte bara fått ett skamfilat rykte. Och skäms bokstavligen över hur jag till vardags hyllat BBC... Skäms! Skäms! Skäms! Och de låter honom behålla en post som TV-underhållare för barn och unga!