A cure for wellness.

Bildresultat för a cure for wellness

Det är sällan man ser en film som bara tycks förlora fotfästet med resterande delen av handlingen när det kommer till slutet – men det var A cure for wellness. Det är en lång film och bara under första halvtimmen inser man att den kräver tålamod av en som tittare. Men den är super snygg och cinematisk. Varje detalj och kameraåkning tillför något.

Med Dane DeHaane i huvudrollen är en ung finanskille som får i uppdrag att hämta hem en kollega för att se till att företaget inte dras in i en finansskandal (med parallellitet till alls som hände där runt 2008). För kollegan har nämligen fått ett nervöst sammanbrott och kurerar sig vid en hälsokälla i Schweiz. Väl där visar det sig blir svårt att få träffa honom och det finns helat tiden något miljön som är tillräckligt fel för att göra en nervös. Alla där är så fridfulla, spelar kricket och badminton – men lite för fridfulla. Allting är centrerar kring vatten. Dricksglas, vattengympa, ångbad – allt du kan tänka dig. Efter ett märkligt möte med kollegan i en dimmig bastu åker han därifrån, men han vaknar upp där igen ändå. Han bröt benet i en bilkrasch på väg därifrån och som påminner honom om ett tidigare minne med sin pappa, som vävs upp genom filmen. Det är också en märkligt flicka där och ännu märkligare musik (som man känner igen som Doctor Who fan…) Han går med på behandling och får veta att vissa vanföreställning kan vara en bieffekt.

Men all suggestion och skevhet och mystik försvinner helt från slutet. Där förvandlas filmen till en skräckis med 1800-inspiration och jag kan inte låta bli att skratta vid några tillfällen. Är det vanföreställningar allt i hopp? Och vad ska vi egentligen tro som tittare? Det blir rörigt och märkligt och Sofia Olsson skrev en recension för SVT och jag håller i princip med om allt hon skrev.

Vad sägs om kritik av kapitalismen? JA! Nåt äckligt med ålar? JAAA! Nåt äckligt med tänder? YES! Ett ungdomselixir? JAVISST! Tyska nazi-punkare? JA FÖR FAEN! En ung snygg tjej som sveper omkring i en gammeldags klänning? GENIALT!!!!!!

Olsson hav gav den 2 av 5. Jag skulle nog ge den mer – kanske 3,5. För gillade verkligen de första två timmarna och önskar bara att det vore möjligt att skippa slutet (allrahelst de sista 15 minuterna).

Annonser

20 frågor om film

Hittade en film-tag på youtube, så jag tänkte låna den.

Vilken är din absoluta favoritfilm?

Det här är en absurt svår fråga men en av mina absoluta favoritfilmer är Withnail and I. Det är en brittisk ”kultklassiker” som handlar om två arbetslösa skådespelare spelade av Paul McGann (som I, inte ens i eftertexten får karaktären ett namn) och Richard E. Grand (Withnail) som bor i en nedgången lägenhet i  Camden. De bestämmer sig för att åka på en utflykt till landet, för att få vila lite, och praktiskt nog äger Withnails morbror Monty (spelad av Richard Griffiths, som även spelar Vernon i Harry Potter-serien) en stuga som de får tillåtelse att låna. Filmen är även som ett ett känt ”drinking game”, eftersom båda karaktärerna är ganska svårt alkoholiserade.

tJIC1jwqvqw5w73gjZhXH8iHo1_1280

Ja, eller Pulp Fiction, En rövarhistoria (på franska Bande à part), Donnie DarkoApocalypse Now eller Blue Velvet.

Favoritscen från den filmen?

De obekväma och pinsamma scenerna hos uncle Monty. (Scenen finns att se på youtube.)

Favorit regissör?

David Lynch. Det första jag såg av honom var serien Twin Peaks, som min pappa rekommenderade eftersom den var ”konstig” (vilket idag är hur jag beskriver mina favoritfilmer – konstiga.) Såg sen Blue Velvet (Dennis Hopper är en av mina favorit skådespelare och var väldigt bra på att spela udda karaktärer), Elephant Man, Lost Highway (jag förstod ingenting när filmen var slut), Mollholland Drive, Eraserhead, Wild at Heart och har nu senast regisserat Inland Empire med Laura Dern och Jeremy Irons.

Cap01

Favoritskådespelare?

Daniel Day-Lewis. Som är en av de få, fortfarande aktiva, method acting-skådespelarna. Och tyvärr kan jag inte komma på någon kvinnlig skådespelare som jag älskar på samma sätt i varenda film.

Mest irriterande skådespelare?

Ugh, Will Farrel, Vince Vaughn, Sacha Baron Cohen, Adam Sandler, Ben Stiller och Steve Martin. Och ja, alla dessa gör komedifilmer, men jag lovar att jag har humor, bara en annan humor.

Favorit guilty pleasure?

The Wedding Singer, trots att Adam Sandler är med i den filmen. Det kan ha något att göra med musiken i filmen och Billy Idols medverkan. Det är dessutom en romantisk komedi, som är min favorit hat genrer, förutom då actionkomedier.

Film som garanterat får dig att gråta?

Into the Wilde. Åh herregud. Slutet…. Men också Control, tror det är den enda film som fått mig att gråta även i biosalongen.

Vilken film skrämde dig mest?

När jag var 14-15 kunde jag se hur mycket skräckfilm som helst utan att bli rädd, men idag är jag så mycket mer lättskrämd idag att det är fånigt. Men den jag kommer på är den spanska skräckfilmen från 2007 Barnhemmet. Så obehaglig.

Film som du älskar men som andra hatar?

Jag älskar den tidiga Coppola-filmen Rumble Fish, och recensenter ger den ofta ett lågt betyg, såg 1/5 bara häromdagen i tv-tidningen. Dessutom har jag inte fått någon jag känner att se filmen.

Film som du hatar men som andra älskar?

Alla filmer som inkluderar skådespelarna jag avskyr, men vill också nämna Baksmällan.

Favorit filmduo?

Elizabeth Taylor och Richard Burton. Who’s afraid of Virginia Woolf? är också en absolut favorit. Visst, en helt annan sorts duo, men älskar alla filmerna de gjorde ihop. Och på samma tema Humphrey Borgart och Lauren Bacall. Vill även nämna den franska nya vågen regissören Jean-Luc Godard (som gjorde ovan nämnda Bande à part) och hans fru (under sex år) Anna Karina, och tillsammans gjorde de filmer som Made in USAAlphaville, och Tokstollen (som även den är en av mina absoluta favoritfilmer – den anses även som ett tidigt exempel på postmodernistisk film).

Favorit film som är animerad?

Är dålig på att se animerade filmer, men jag älskar Toy Story-filmerna, så det får bli dem. Och eftersom favorit stop motion-film aldrig nämns som fråga lägger jag in det är, och det är Coraline. Så bra, och så obehaglig. Baserad på en text av Neil Gainman (som jag aldrig läst något av), samt är regisserad av Henry Selick, som även gjorde Nightmare before christmas.

Vilken är din skådespelar crush?

Man: Benedict Cumberbatch. Kan inte vänta tills The imitation game kommer ut, där han spelar min enda favorit matematiker Alan Turing. Den ska ha premiär i höst, men om den kommer upp på svensk bio vet man aldrig. Kvinnan: Natalie Dormer. Hon är underbar i alla intervjuer jag sett. De ses för i övrigt ihop i Miss Marple-filmen Murder is easy.

Vilken film förvånade dig mest?

Första gången jag såg Memento var jag väldigt förvånad. Jag var verkligen inte beredd på slutet.

Om du bara fick behålla en film, vilken skulle det vara?

This is England. Kanske, möjligtvis, jag vet inte. Gud vilken svår fråga!  

Om du kunde åka tillbaka i tiden och gifta dig mest en skådespelare från då (som nu är gammal), vem skulle det vara?

Mickey Rourke, från Rumble Fish-tiden. Åh…

Vilken remake borde aldrig ha gjorts?

När den annars fantastiske Gud van Sant bestämde sig för att gör om, den annars redan perfekta, Psycho. Man undrar hur produktionsbolaget kunde tycka att det vore en bra idé att följa den gamla filmen nästan scen för scen, och dessutom låta Vince Vaughn spela Norman Bates (odödliggjord av Anthony Perkins).

Om du skulle dö och bara få se en film innan, vilken skulle det vara?

Jag utgår ifrån att jag inte skulle vilja se en djup, meningsfull, existentialistisk film om livet, utan någonting kul – så  Some like it hot. 

Vilken är din favorit film genrer?

Musikfilmer. Är inte så inriktad på specifika geners, men musikfilmer är alltid kul. Vare sig det är i form av biografier som Control och I walk the line, om musikerlivet som Almost famous, den mer klassiska konsertfilmen som Woodstock eller när skivor gör om till film som med Pink Floyd The Wall eller The Whos Quadrophenia. Annars ser jag det mesta inom genren psykologisk thriller som Momento, Funny games (en österrikiska orginalversionen av Haneke), Se7en, Shutters Island, Gaslight och Hitchcock i  samarbete med Dali – Spellbound.

Vilken är den första film du kommer ihåg att du såg på bio?

Mulan från 1998, så jag var 9 år. Vet att jag såg andra filmer på bio innan, men kommer inte ihåg själv upplevelsen. Från Mulan minns jag hur jobbig jag tyckte en scen var, där hennes häst höll på att dö (eller kanske till och med dog?)

[Och en extrafråga som jag ville ha med:]

Vilka filmer vill du se?

Submarine från 2010, som regisserades av Richard Ayoade, och som inkluderar ett soundtrack av Alex Turner.

Blå är den varmaste färgen, som vann guldpalmen för ”bästa film” på Cannes förra året.

Vill se om Pianot av Jane Campion, sedan jag blivit förtjust i minimalistisk musik, eftersom filmen har ett soundtrack av Michael Nyman.

Citizen Kane, alla har sett den filmen, utom jag. Anses av många filmkritiker som den bästa filmen som någonsin gjorts.

Solaris från 1972, regisserad av Tarkovski, som man kan sammanfatta som en existentialistisk rymdfilm.

Nämnde tidigare Lynchs Inland Empire, och den har jag faktiskt inte sett ännu.

Det finns tre filmer av den spanske surrealisten Luis Buñuel som jag velat se i en evighet – En kammarjungfrus dagbok, Belle de Jour och Borgarklassens diskreta charm.

En annan film som jag velat sett i en evighet är den kontroversielle (ugh) Roman Polanskis Chinatown från 1974. Med Jack Nicholson (med bandage på näsan) och Faye Dunaway.

Jag har fortfarande inte sett Min vänstra fot från 1989, trots att jag älskar Daniel Day-Lewis.

Är väldigt förtjust i många av Darren Aronofskys filmer, men har kvar hans debut Pi från 1998, som beskrivs i min filmbok (1001 filmer du måste se innan du dör) såhär: ”… ser ut ungefär som cyberpunkförfattaren William Gibson skulle ha gjort sin egen version av David Lynchs Eraserhead.”