Från Sherlock och vidare…

Det blev en liten ofrivillig skrivpaus. Har istället läst, läst och kollat på lite allt möjligt också. Det började med Sherlock (2010), och läste på om hur de byggde karaktärerna, Sherlock och John alltså, vilket ledde till att jag fastade vid citatet från avsnitt ett (tror jag), av herr Holmes själv, om att han var en högfungerande ”sociopath” (ett ord som för länge sedan bytts ut mot psykopat, men i den engelskspråkiga världen existerar det en mycket vag skillnad, som jag aldrig lyckats förstå mig på.) Men saken är den att jag aldrig sett psykopatiska drag i honom, utan har istället sett det som självklart att han hörde hemma i autismspektrat. Och om vi ignorerar Arthur Conan-Doyles böcker, och endast tittat på serien så visar han empati, om än bara mot Watson. Han bryr sig om honom på ett sätt som en psykopat aldrig skulle kunna göra. Dessutom, ett klassiskt psykopat drag är manipulering och att hen upplevs som charming, detta genom att just manipulera sig omgivning. En psykopat är ofta omtyckt, om än motvilligt, hen kan få andra att beundra en, och om det är en sak som är grunden i Sherlock, så är det att ingen riktigt gillar honom. Han ogillas av polisen för att han på ett icke censurerat sätt attid säger vad han tycker, även om det handlar om förolämpningar. Han bryr sig inte, för att han inte förstår sociala regler = återigen ett asperberger-drag. En sak som har väckt mitt intresse för att försöka förstå arbergerdiagnosen har handlat om TV:s totala invasion av karaktärer med asberger-drag. Nedan har jag listat dem jag kommit på, och som jag personligen är mer eller mindre besatt av.

* Alla Sherlock Holmes filmatiseringar

* Bones, (Dr) Temperence Brennan

* House M.D. (Dr) Gregory House – inspirerad av Doyles romaner och noveller, som visserligen

* Big Bang Theory, (Dr) Sheldon Cooper

* Criminal Minds, (Dr) Spencer Reed – det finns flera lustiga likheter mellan Cooper och Reed som karaktärer, de båda har ett eidetiskt minne, ett iq på 187 och kan läsa 20.00o ord i minuten, liksom flera doktors-examen.

* Millenium-trilogin, Lisbeth Salander

* Deckaren Mord i sinnet, (Dr) Tony Hill

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Har jag missat något?

 

Eftersom detta allmer förvandlats till ett asperger-inlägg, kan jag även klistra in en lista från wikipedia (hemska, hemska jag) med dess typiska kännetecken,

Kognitiva svårigheter:

  • Begränsad förmåga att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation.
  • Begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna.
  • Svårt med planering och organisering av tillvaron (behov av rutiner). Kan gälla mat, tider, att besök måste vara väl inplanerat, att det inte bara ringer på dörren.
  • Begränsade eller stereotypa intressen.
  • Begränsad sexualitet.
  • Fixeringar och låsningar i beteendet.
  • Nedsatt impulspåverkan.
  • Konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt.
  • Begränsad abstraktionsförmåga.
  • Problem med tidsuppfattning.

Styrkor:

  • Starkt intresse för hur saker och ting fungerar och samverkar
  • Bra tålamod för specialområdena
  • Informationsinsamling
  • Mycket plikttrogna (på jobbet) och ärliga
  • Starkt logiskt tänkande
  • Mönsteridentifiering
  • Problemlösning
  • Målmedvetenhet och envishet

Övrigt:

  • Intensitet i sysselsättningar över vad som ofta uppfattas som normalt
  • Många med AS samlar på allt möjligtoch kan ha svårt att göra sig av med saker

Utifrån detta (och allmän intuition) verkar Sheldon Cooper mest autistisk, och alltså minst högfungerande.

 

Det var också en sak jag snubblade över i och med citatet att Holmes var en högfungerande psykopat, någon (vem?) menade att det inte existerade något som heter högfungerande, och jag har tidigare läst liknande saker om borderline. Men jag förstår det inte, för om man då har psykopatiska dra/antisocial personlighetsstörning, borde inte högfungerande signalera att man klarar av att leva enligt samhällets regler och lager, och alltså inte går runt och mördar folk à la Patrick Bateman? Och det blir lite svårare att se vart gränsen skulle gå vid borderline, å ena sidan har vi någon som Aileen Wuornos (Monster ´03), som mördade människor på grund av de helt sjuka trauman hon genomlevt, alltså inte högfungerande. Men jag skulle också kunna säga att den går vid huruvida man klarar av att arbeta eller inte, och då syftar jag inte på kortare sjukskrivningar.

 

Tack och adjö, nu räcker det med psykologiserande!