Come and seal my fate.

Onsdag 22 november

Idag kom mitt ex av The Devil and God are raging inside me av Brand New på vinyl. Jag hade beställt den för två månader sedan via Discogs och det mesta verkar ha krånglat på vägen. I slutet av augusti förbeställde jag även deras senaste (och sista) skiva Science Fiction, men den skulle inte släppas förrän i oktober. Den sista oktober fick jag ett mejl från skivbolaget (Procrastinate music) att det blivit förseningar gällande pressningarna. Aja, tänkte jag. Men så i söndags eller i måndags tänkte jag – borde kanske mejla och fråga, eftersom jag fortfarande inte hört någon och de skickats eller inte.

Men så var jag inne på NME:s hemsida där det fanns en artikel om hur en kvinna på Facebook skrivit om hur bandet frontman Jesse Lacey manipulerat henne när hon var 15 år och han var 24, bland annat genom att be henne skicka nakenbilder och annat predatory äckligt. Två dagar senare svarade han på detta, och NME skrev såhär:

Writing that he “developed a dependent and addictive relationship with sex” early on in his life, Lacey said that he “hurt people, mistreated them, lied, and cheated”.

“I am sorry for ignoring the way in which my position, status, and power as a member of a band affected the way people viewed me or their approach to their interactions with me. And I am sorry for how often I have not afforded women the respect, support, or honesty that they deserved, and which is their right.

“I believe in the equality and autonomy of all, but in my life I have been more of a detriment to these ideals than an advocate.”

Efter detta ha två kvinnor till beättat om hans sexuella manipulationer. Det mesta pekar på att Science Fiction är bandets sista skiva, det har bandet antytt sedan länge. Men nu har de ställt in sin (sista?) Europa turné. Är det så här bandet karriär kommer att sluta? Not with a bang, but with a whimper. Innan skivsläppet så var det mycket spekulationer om hur den skulle avrunda deras diskografi, men de flesta recensenter och fans har blivit positivt överraskade – skivan är riktigt, riktigt bra. Men nu spelar det ingen roll längre, för det är svår att inte tänka på anklagelserna och hans erkännande när vinylskivan snurrar. Vissa textrader på The Devil and God sticker ut extra mycket, hela Sowing season egentligen, I used to know the name of every person I’d kissed Now I’ve made this bed and I can’t fall asleep in it, Jesus Christ, what a pretty face The kind you’d find on someone that could save If they don’t put me away Well, it’ll be a miracle – hela skivan kan tolkas som den handlas om dåliga eller ohälsosamma relationer och hur det påverkar en.

Men vad gör man när det är någon man själv gilla och beundrar som anklagas? Någon som man gett pengar till och som ger en någon slags emotionell trygghet? Har inga svar. Kollade på videon Can you seperate the art from the artist? av Rowan Ellis på Youtube apropå #metoo.

Kan man göra någon liknande som ”Love The Smiths, hate Morrissey”, kom jag att tänka på när jag läste Andres Lokkos recension av Morrisseys nya skiva (recensionen har titeln Popmusik som Jimmy Åkesson kommer att älska).

 

Annonser

Allting, samtidigt.

DSC01961

Utsikt, bild på solnedgång från i maj som jag hittade på mitt minneskort

Måndag 25 september

Skriver hemtenta i ett förkylningstecken. Försöker dra paralleller mellan ett tal av Jean-Claude Juncker och en Shakespeare pjäs. Har köpt två böcker The Beauty och Hjärtat är bara en muskel, medan jag öppnade upp Drömfakulteten häromdagen och hittade en massa post it-lappar med intressanta och inspirerande citat på – med ett bokmärke två tredjedelar in blir jag osäker på om jag läste ut den någon gång, eller om jag fastnade under en omläsning. Såg skräckfilmen The cabin in the woods härom kvällen, intressant men inte en tillräckligt läskig eller genomarbetad skräckis trots det. Den bästa filmen jag sett den senaste månaden (eller till och med halvåret) var Upstream color. Vill upptäcka en film som kan fånga och inspirera mig så igen. Men alla filmer jag är intresserad av är så långa att jag tappar koncentration halvvägs. Får väl ta och se Primer då, skapad av person. Har lyssnat på Brand New Science Fiction så många gånger och den har inte ens kommit ut på vinyl ännu. Behöver hitta ny musik, lyssnar på Black Rebel Motorcycle Clubs senaste singel – men den nya skivan kommer först i januari. Spelar klassisk musik medan jag skriver på tentan och La Dispute när jag jobbar med Hennes leende sprack.

Idag

Förbannar lärarna som la första föreläsningen för den nya delkursen samma dag som inlämningen för tenta. Inlämning 15:00, föreläsning 11:00. Aja, den är inne nu. Men det är nog den sämst skrivna tentan jag gjort.

Vad är planerna för helgen och nästa vecka? Ska gå och se DN-fotografen Paul Hansens utställning på Fotografiska museet. Ska få in ett biobesök, kanske It? Vet att jag har sett den gamla versionen av filmen, kanske när jag var 13 år, men minns i princip bara en scen. Annars ska jag skriva på Hennes leende sprack, ta en foto under gryningen liksom ett självporträtt, och komma igång med den nya delkursen Comparative European politics.

DSC02164

Utsikt, skymningsbild försök nr 2

 

När sommaren börjar närma sig slutet.

Skärmklipp

Det var länge sedan. Jag hade ju tänkt skriva om St Petersburg resan, men jag har nästan inte skrivit någonting alls, någonstans under stora delar av sommaren. Flera saker har hängt över mig. En av de dåliga nyheterna jag skrev om i maj var att min handledare för c-uppsatsen inte tycke jag skulle presentera den vid ventileringen i juni, utan vänta till augusti och lägga till mer metodteori för att göra bildanalysen mindre subjektiv. Det kändes väldigt tungt och som ett misslyckande, även om hon (och alla) sa att jag gjort ett enorm arbete och så vidare. Men det kändes ju inte så. Det har varit svårt att skriva på den och göra ändringar under sommaren, min hjärna har helt enkelt inte var särskilt samarbetsvillig, med en väldigt låg effektivitet. Men jag har mejlat min min handledare, skrivit och ändrat, deadlinen närmade sig med stormsteg och så skrev hon i ett mejl: mer arbete behöver göras, lägg fram med hössterminsklassen. Det var ingen bra dag. Hon var super luddig om vad som behövdes göras (trots mejl fram och tillbaka), jag skrev och skrev, och sen med slutsatsen ungefärligt klart (en dag efter) skrev hon att det såg bättre ut. Sen på grund av en missuppfattning (där hon faktiskt erkände att hon varit otydlig) fick jag igår veta, klockan 14:30 att deadlinen för inlämningen var 23:59 samma dag. Det var ingen rolig timme. Men jag fick in den – 23:50. Så sen har jag aldrig varit med en inlämning, på långa vägar. I fem timmar hade jag då suttit med stavningsändingar, meningsuppbyggnad, fotnoter och referenslistan. Klockan 23:40 kom jag på att jag behövde kolla att alla fotnoter faktiskt hade sidhänvisningar, att Omran Daqneesh namn var rättstavat genom hela uppsatsen och att alla citaten i brödtexten var kursiva. Fem minuter senare upptäckte jag att jag refererat till en bok som jag någon timme tidigare hade raderat från referenslistan. Mina händer började skaka och hjärtat slog dubbelt så snabbt. Letade snabbt upp förlagsinformation och utgivningsår, och det var det sista jag hann göra innan jag la upp den på kurswebben. Nu gäller det bara att hoppas att min handledare kan rekommendera att jag presenterar den nästa fredag, så att jag äntligen kan släppa den. Om jag får ett ja på den frågan kommer jag att skriva här vad den faktiskt handlade om. Ledtråd? Se bilden ovan.

Men nu känns det som om jag faktiskt kan ta tag i andra skrivprojekt. Ofelia har vilat, medan en annan idé har börjat ta fart (som smått). Dystopi typ och unheimlich. Känner mig exalterad nu över tanken på att skriva på någon av dessa, något som jag saknat de senaste månaderna. Musiken jag kommer att skriva till: Brand News senaste Science fiction. Herregud. Skivan ingen var beredd på. Favoritspåren hittills: Could never be heaven, Lit me up och Out if Mana. Dessutom är det inte så långt tid kvar innan höstterminen startar – statsvetenskap c och ytterligare en c-uppsats. Dessutom ska jag gå en distanskurs i foto på Sigtuna folkhögskola som drar igång den 8 september. Kommer jag ha ork eller tid att skriva på något skönlitterärt? Jag hoppas det, men ska inte pressa mig själv om det inte funkar.

Uppdatering över.

Och helgen är så gott som över.

Medan jag skriver detta kollar jag på Toronto maple leafs mot Ottawa senators där Austin Matthews gjorde fyra mål. Upptäckte under Wold Cup att ha det på i bakgrunden medan jag pluggar eller skriver fungerar förvånansvärt bra.

De senaste veckorna har jag konstant lyssnat på Preoccupations och de två senaste Brand New plattorna. Påbörjade en recension av Preoccupations skiva som aldrig riktigt blev färdig, så jag kan väl inkludera den här istället för i ett eget inlägg. Båda dessa band fungerar perfekt när det är kallt och grått och höstigt väder.

Jag kände att det var dags att bryta trenden av smått deprimerande inlägg och eftersom jag inte kan sluta lyssna på Preoccupations tänkte jag att en recension vore trevligt.

Hur jag hittade detta band är lite ett bevis på hur knäppt min hjärna fungera ibland. På Youtube följer jag en musikrecensent, men jag brukar inte kolla på alla hans videos för det är bland annat mycket hip hop (musik som inte intresserar mig). Sen så såg jag hans senaste video, där han håller upp skivomslaget. Och utifrån detta och bandets namn tänkte jag: det där känns rätt post-punk. Till då sammanträffandet: det är ett band jag halvgillar Viet Cong som bytt namn (medlemmar från det bandet bildade även tidigare Women). Och ja – musiken är väldigt post-punk, men inte på ett sätt på påminner om Protomartyr eller iceage. För plattan är väldigt syntig, på ett ett sätt som gör att den känns som den var gjort på 80-talet. Jag skrev i ett tidigare inlägg att den istället påminner om just 80-tals and som Bauhaus och The Cure.

Skivan öppnas på ett väldigt försiktigt sätt med Anxiety, där det tar över en minut innan melodin faktiskt kommer in, med ett hypnotiskt malande i bakgrunden. Och det är den här låten som påminner oerhört om The Cure, typ Picture of you med dessa klara syntmelodi.

Orsaken till namnbytet från Viet Cong till Preoccupations har bandet själv sagt att namnet blev för kontroversiellt och stal uppmärksamheten från deras musik. Intressant, men det får mig att undra om det har hänt tidigare någon gång?

Jag har dessutom sett varenda avsnitt från den senaste säsongen av Great British Bake Off, och detta hann jag med på typ två dagar. Det var någonstans där jag höll på med ett reportage och skrev en hemtenta. Men nu är den delkursen över och vi har gått direkt på TV-journalistik. På något oväntat sätt är det roligare än radio (jag förstår verkligen inte). Jag trodde jag skulle hata tv och gilla radio. Det känns super knäppt, men istället var det kul att sitta och klippa inslaget om trafikproblem i Flemingsberg i Premiere och försöka få det att se bra ut. Den här veckan ska vi göra ett inslag själva, och det känns läskigt. Men ändå, vi enades om att vi inte skulle behöva vara ensamma när vi gör det. Moralisk support och sånt. Så det ska nog gå. Det trevligaste med den här delkursen är hur icke stressig den är. Jämfört med de tidigare är det avslappnat och man har faktiskt tid med annat.