Lite hat, rekommendation och Djävulens olika ansikten

1. Jag får börja med att spy lite hat mot vårdgarantin. För jag lovade ju som sagt att följa upp hur det går, och jag kan säga som så att det går totalt jävla skit. Har ju läst på så mycket som möjligt, för att minska informationsglappet mellan patient och läkarväldet – och i torsdag att det faktiskt fanns någonstans man kan vända sig som patient, när vårdgarantins 90 dagar (gällande specialistvård) överskridits – nämligen Vårdkansliet. Så under skitdagen (även känt som gårdagen) ringde jag upp, och berättade om mitt ärende. Står i kö för neuropsykiatrisk utredning, det har gått över 120 dagar, Prima Danderyd etc… Kvinnan lät bekymrad över att de inte hållit den lovade väntetiden, men meddelade mig även att psykiatrin i Stockholm (om jag förstod det rätt) inte räknas in i vårdgarantin, för de anses kunna hålla väntetiderna själva. Jaha ja. Hon rekommenderade mig att ringa tillbaka till Danderyd, och säga (typ) jag har rätt tid utredning nu. Och om det inte ger något, gå direkt till vårdtoppen. Okej, det hela låter så fruktansvärt uddlöst. Och får mig som patient att känns mig fruktansvärt maktlös (vilket ju var meningen att vårdgarantin skulle undvika.) Men vad hjälper det att vända mig till Danderyd igen, när den trevliga receptionisten meddelade att väntetiderna ser ut på ett visst vis, 6-7 månader (180-210 dagar…) och att de just nu kallar in dem som ställdes i kö i november (jag fick själv min plats i december)? Den annars hjälpsamma kvinnan på vårdkansliet skulle notera Prima Danderyds remarkabelt länga väntetider. Jaha, förhoppningsvis kanske det kan hjälpa någon annan om ett år eller så.

2. Gårdagen innehöll även en lektion om den demografiska transitionen, och dagens seminarietext var en artikel där författaren argumenterar för sin ståndpunkt om en betydande befolkningsökning under 1700-talet, och vi stackars humaniora studenter förväntades förklara hur författaren visar detta mönster. Och författaren visade detta genom en formel. En jäkla matematisk formen. som man förväntas förstå. Åh, och detta kan även komma upp på hemtentan. Jippi. Jag kanske bör tillägga att mina matematiska problem (antagligen dyskalkyli) sträcker sig till den grad att jag ofta har svårt att se hur 75 + 25 = 100, multiplikationstabellen över 5:ans, läsa digitala klockor, busstidtabeller etc. Jag och matte kommer inte överens helt enkelt. Jag trodde jag skulle slippa formler, statistiska tabeller och diagram om jag valde humaniora ju. Åh, jag kan också avslöja att jag måste tänka efter vilket som är höger, och vilket som är vänster. Jupp.

2. Till något mer roligt: Kom att tänka på en dokumentär SVT1 visade i förra veckan – Vem är djävulen egentligen? Jag är generellt mycket förtjust i religion –  och dokumentärer, men detta program tog itu med den religiösa bilden av Djävulen/Lucifer/Satan/Hin håle vart han går att finna i de kristna religiösa texterna, liksom hur han framställs. Men den tar även upp  hur denna karaktär framställs i film, litteratur och musik. Det är en blandning av Dantes Inferno, Miltons Det förlorade paradiset, Goethe/Marlows FaustExorsisten, heavy metal och satanism. Det jag fann mest intressant var hur lite han faktiskt förekommer i Bibeln, liksom hur han anpassats av ”samhället” för att symbolisera ondskan utifrån tidsandan. Allt från sex, droger till rock n roll.

250px-ReddragonWilliam Blakes porträttering av djävulen (som även förekommer i filmen och boken Röd Drake)

3. Programmet påminde mig om ett av mina favoritavsnitt av Doctor Who (med min favorit Doctor, nummer 10, spelad av den väldigt fina David Tennant), nämligen dubbelavsnittet The Impossible Planet och The Satan Pit.

4. Och för den som finner David Tennant intressant, kan jag även rekommendera Who Do You Think You Are (den engelska varianten av släktforskningsprogrammet) med denne man. Avsnittet går att se på youtube. Hans reaktion på informationen att hans nära släkt hade kopplingar till Oranienorden (som jag som smått hatar efter ett väldigt intressant arbete om Nordirland, IRA och dess hungerstrejkare) fick bara mina sympati för denne man att växa. Så ärlig och öppen man. För att inte tala om dialekten…

5. Vill bara påminna om att herr Tennants Hamlet, producerad av Royal Shakespeare Company och en modern tolkning pjäsen, finns att se på youtube. Den är väldigt, väldigt bra och jag älskar moderna tolkningar av klassiska pjäser (men de förutsätter i och för sig att man någon gång sett originalversionen, eller läst.)

hamlettennant460

Annonser

Ofelias garderob

(Thåström – Beväpna dig med vingar)

Gillar tanken på Ofelia iklädd detta i början av del 1:

och detta i slutet av del 1 – överströdd av blommor…

Tittar om på Doctor Who och kan inte låta bli att tycka att Army of Ghosts och Doomsday är helt fruktansvärt sorgligt. Obehagligt sorgligt. När Rose i början berättar att detta är historien om hur hon dör… Genialiskt, men så brutalt obehagligt. Kanske kan använda det i något någongång…

Kreativ fredag

(Kieran Leonard – Air Raid)

Olivier som Hamlet

Igår trillade två populärvetenskapliga tidningar ned i brevlådan, den ena var Forskning och framsteg, och den andra Världens historia. Trevligt, tänkte jag – lektyr. Idag damp det ned ytterligare en – Konstvärlden. Hur ska jag egentligen hinna med? Allrahelst då jag redan har svårt att hinna/orka mig igenom SvD var dag…  Tyvärr prydde Jeff Koons omslaget på den sistnämnda publikationen, men detta vägs ändå upp av en intervju med Anna Odell. Ska bli intressant att ta itu med den sen. Hade, som alla andra, väldigt svårt för henne till en början – men sen när jag fick veta att hon faktiskt upplevt psykiatrin i första person, så byttes irritationen ut mot beundran. Hon gjorde något vågat och nytt, för psykiatrin är så sluten – att det hon gjorde var värt det.

Annars har jag mest arbetat med projekt Ofelia. Och det är helt galet hur kul det är. Är så glad att jag har ett nytt projekt. Tyvärr upptäckte jag att min exemplar att Hamlet troligen ligger i en flyttkartong i källaren. Minns inte ens om den jag har är på svenska. Eller, mest troligen är väl att den är på originalspråket eftersom jag har ett vagt minne av att Hamlet tillhörde studielitteraturen i London. Tror jag inte ens riktigt läste den då, utan istället såg Laurence Oliviers version från 1968. Har redan fyllt 25 sidor med research och Hamlet-relaterad konst. Kanske kan jag hitta en kopia av Hamlet nere på Myrorna eller Stadsmissioner? Upptäckte också, till min stora glädje, att någon vänlig själv, lagt upp 2009-versionen av pjäsen, med den fantastiske David Tennant (Doctor Who nummer 10!) i huvudrollen, på youtube. Ser fram emot att mysa framför den. Har annars bara sett klipp. Har också i mitt arbete, upptäckt att självaste TS Elliot refererar till tragedin i The Waste Land, i och med del IV Death by Water, liksom i del II A Game of Chess med citaten ”0 0 0 0 that Shakespearian rug-” och Ofelias allra sista ord som Elliot inkluderar –  ”Good night, ladies, good night, sweet ladies, good night, good night”. (Vilket ger mig insikten att detta citat också finns med på Lou Reeds album från 1972 Transformer, och det allra sista spåret Goodnight Ladies.)

Annat som kan vara till nytta i detta skrivprojekt vore The Penelopiad, av Margaret Atwood, som är en feministisk återberättelse av Homeros Odyssen, men från hans fru Penelopies perspektiv, liksom pjäsen Rosencranz och Guildernstern av Tom Stoppard – vilket är en återberättning av Hamlet men från dessa två karaktärers perspektiv. Problemet är bara att dessa två böcker ligger i källaren, och denna gång vet jag det. Atwoods romanvar för i övrigt den sista roman vi arbetade med i London, eftersom den släpptes 2006.

Försöker också ta vara på den kreativitet jag upplever just nu, och kunde därför inte låta bli att införskaffa tre ark fantasifulla pappersark, liksom alfabetspärlor som jag planerar att använda till ett halsbandsprojekt.