1 till 5, från punk till Dramaten

(The Dead Boys – Ain´t It Fun)

1. Har just nu fastnat för punkgruppen The Dead Boys, och kan inte sluta lyssna på samma låtar om och om igen. Visste att jag gillade ovanstående låt, men var inte medveten om vilka som gjort originalet utan kände bara till Guns ´n Roses cover.

2. Såg en trailer för Arne Dahl-serien som SVT1, visar just nu. Skriker mot TV:n (och den som råkar vara i rummet just då): Men det är ju Paul! Får då förklara att jag menar Paul från Torka aldrig tårar utan handskar – mer känd under sitt riktiga namn: Simon J Berger. Som för i övrigt också är med i den skanaldrabbade Call Girl, som jag ser fram emot att se någon gång. Jag tyckte för i övrigt att jag kände igen skådespelaren när jag tittade på Gardells serie, för att googla honom, och upptäcka att han ju spelar huvudrollen i min svenska favorit tv-serie – Upp till kamp! Och att jag sett honom på Dramaten, i Tennessee Williams dramat Mannen i ormskinnsjackan, 2010. Han är ju överallt! Men det är trevligt, för jag tycker i alla fall att han är ganska lysande. Gillar också väldigt mycket hur man porträtterar Paul, för han känns som, en blandning mellan Anthony Blanche från Brighshead Revisited och Oscar Wilde, vilket är en väldigt fin blandning.

3. Får lov att skriva in en påminnelse i dagboken, för att påminna mig själv om att skriva in en påminnelse i mobilens kalender, om att ta mina mediciner. Vaddå tankspridd?

4. Har köpt den finaste tröjan i världshistorien på second hand:

5. Dissekering  av ett snöfall var perfekt. Så jäkla bra. Åh vad jag tycket om Sara Stridsberg, och jag tycker nästan mer om henne efter att jag läser att hennes influenser är: Marguerite Duras, Elfriede Jelinek, Sarah Kane och Unica Zurn. Åh, vad jag önskar att jag skulle kunna skriva som hon. Hon har verkligen en förmåga (likt Kane) att skriva de mest perfekt meningar, rent estetiskt är de perfekta, men också alltid proppfulla med mening. Detta får mig också att inse att jag måste läsa Duras, för de andra tre älskar jag ju.

DN:s recension av Stridsbergs Dissekering av ett snöfall

SvD:s recension

DN:s recension av Stridsbergs Medealand och andra pjäser

Svd:s recension

Stridsbergs Sommar 

om Stridsbergs Augustprisnominering

Annonser

Sexiga facebookbilder och Sara Stridsberg

De pratade på nyheterna idag om hur unga allt mer sällan idag lägger upp ”sexiga bilder” på sig själva, på sidor som Facebook. De rapporterade detta som en positivt nyhet. Som om det vore ett framsteg. Jag satt där i tv-soffan och önskade en annan vinkel. För de intervjuade också ett antal unga om deras ”internetvanor”. En tjej berättade att hon ibland lade ut bilder på dig dör hon tyckte att hon själv var ”söt” (= men undertexten sade sexig) för att hon gillade bekräftelsen i kommentarerna och liksen. Och jag ville slänga tv-fjärren mot tv:n, för de (nyhetsredaktionena) borde väl snarare ta upp ämnet i hur allt fler unga tjejer förlitar sig på bekräftelse på sitt utseende i kommentarer om sitt utseende, och sen bygger sitt självförtroende på det. Det var vad som var upprörande.

Dessutom talade de hela tiden om ”unga”. Varför sade de helt enkelt inte tjejer? Jag har då aldrig sett en kille lägga ut ”sexiga” bilder på sig på Facebook (och orsaken till citatteckena är att jag tycker ordet sexig är absurt, och subjektivt, men via media har vi alla instruerat i vad sexig stereotypt betyder. Och här betyder det en ung tjej i push-upp, urringat, mycket smink och som putar med läpparna.)

De berättade också om någon stans i Sverige där högstadieelever för speciella lektioner för att motverka det främlingsförakt som lärarna märk hade börjat sprida sig bland eleverna. Vilket är en fantastisk idé! Men borde de egentligen inte tala om alla sorters  diskriminering som
pågår i samhället? Hur vore det inte om alla högstadieelever i Sverige fick lektioner av den här typen, någon slags etiklektion? Min mor berättar då att hon just hade den typen av lektioner när hon studerade till undersköterska. Men ska man behöva studera för att jobba inom vården för att få den kunskapen och den debatten? Jag tror det vore nått.

Och imorgon ska jag till Dramaten för att se den alltid lika fantastiska Sara Stridsbergs DissekerIng av ett snöfall. Kan inte vänta!

Språkligheter och citat

(Patti Smith – Land)

Tar ibland med Drömfakulteten när perioder av väntan väntas, vare sig det är tunnelbaneresor eller köer, någon annan dag får Eterneller trilla ned i min tygkasse. Öppnar någon sida som markerats med en färgglad post-it lapp och börjar läsa Stridsbergs ord. Fastnar vid sida 122, där Valerie får Silkespojken att gå igenom alfabetet, där han nämner ett ord för varje bokstav.

SILKESPOJKEN: […] Q… Jag vet inga ord som börjar på Q. Det finns inga ord som börjar på Q.

VALERIE: Quoailler.

SILKESPOJKEN: Jag kan inte spanska.

VALERIE: Det är franska. Att vifta på svansen. Eller querelle. Betyder bråk.

Fastnade vid ordet querelle, för det råkar vara namnet på en roman av frankrikes enfant terrible Jean Genet från 1953, där huvudkaraktären heter Georges Querelle. Ett sammanträffande? Herr Genet var alltid väldigt noggran och fantasifull när det gäller namnen på karaktärer i hans romaner. I hans mest kända bok, Our Lady of the Flowers (Notre Dame des Fleurs) finner vi exempelvis Divine, Darling Daintyfoot och möraden och bråkstaken Our Lady of the Flowers. Hur fantastiskt är inte det? Kunde inte riktigt släppa Querelle, utan tog fram min växande citatlåda, och letade fram några stycken från romanen som jag fann extra minnesvärda (och därför låter dessa husera i mitt externa minne.)

The mirror were vacant, pure, amazingly close to the unreal, having nobody and nothing to reflect.

He knew the horror of being alone, seized by an immoral enchantment in the midst of the word of living.

Little by little, we saw how Querelle – already contained in our flesh – was beginning to grow out of our soul, to feed on what is best in us, above all on our despire at not being in any way inside him, while having him inside ourselves.

Men vill återvända till Stridsberg ett slag, för den 30 augusti har Dramaten nämligen urspemiär av denna författares nyskrivna pjäs Dissekering av ett snöfall (perfekt titel.) Från teaterns hemsida lånar jag deras beskrivning av verket:

”Naturen förstör kvinnan. Kvinnor lever som fladdermöss eller ugglor, slavar och föder barn som djur och dör som maskar.”

Sara Stridsberg är tillbaka på Dramaten! Hennes nyskrivna pjäsDissekering av ett snöfall är inspirerad av historien om Drottning Kristina. Här möter bitar av en biografi vår samtid. Stridsbergs porträtt av denna konungaflicka sällar sig till hennes tidigare studier av normbrytare som Valerie Solanas och Medea.

Vilken är min uppgift? undrar Konungaflickan. Filosofen svarar: Tvivlet är visshetens början. Ni som alla andra är dömd till frihet.

Hon är född till och uppfostrad som regent. Men hon vill inte gifta sig. Inte föda barn. Hon vill vara kung! Vad ska riket ta sig till med en sådan oregerlig monark?

En intressant artikel med feministisk blick på hennes verk

Om kvinnan i Fria tidningen

Recension av Medealand och andra pjäser