Ett till fyra, lördag

1. Att undvika för framtiden:

– Innan det är dags att släcka lamporna och krypa ned under täcket, googla inte om nazisternas koncentrationsläger för att du inte kommer på vad de använde för gas i gaskamrarna, i koncentrationslägrerna (kolmonoxid och zyklon b/vätecyanid för den som undrar…)

– Börja inte följande morgon med att återvända till En liten bok om ondska, av Ann Heberlein, för lite lättsam läsning om bland annat Engla-modet och Fritz. (Men rekommenderar varmt att läsa den, bara alla andra tider på dygnet.)

2. I DBT:n har vi en färdigheter som heter ”göra lemonad av citroner”, som ju är en direktöversättning från det engelska ordspråket. Och Sös visade sig bli ett ypperligt tillfälle att öva, eftersom sjukhus inte är de mest underhållande av platser = skit långtråkigt. Så jag bad föräldrar att ta med sig högar (smått överdrift) av populärvetenskapliga tidskrifter i historia, naturvetenskap och psykologi. Och lånade några fler Forskning och framtid från sjukhusbiblioteket. Så har lärt mig om allt från prosopagnosi, Hitlers hantlangare, shell shock (vad kallas det på svenska?), ja – och om alla nya Nobelpris såklart…

3. Ut till landet med fina Matila med pojkvän. Kattungar. Får. Kalvar. Hästar och ridning. Frosten täcker gräs och löv i sina kristaller. Värmande te. Att vakna utsövd. Hälsa på ett gammalt par, dricka saft och äta kakor. När de två studerade flitigt med en kopp värmande te, arbetade jag på Projekt Ofelia-inspiration. Bara att öppna den sidan i blocket nu… Börjar allt mer känns mig till freds på landet. Med tystnaden och tomheten. Det slår inte bara över mot panik, utan kan ge mig en fridfullhet, så det kanske bådar gott för framtiden då. Åh, och har också med mig hem en ny hög med blommor och löv för pressning och torkning.

4. Innan Sös arbetade jag på att överdosera Sherlock. Det var filmatiseringarna med Rathbone från 40-talet, som också utspelade sig under tiden de spelades in, istället för slutet av 1800-talet, bland annat så arbetar Sherlock mer att ta ifrån några slags bombplaner från Moriarity, som här arbetar för Nazityskland, tror denna släpptes ´42. Har också sett några stycken av de med Jeremy Brett i huvudrollen som spelades in 1980-´90, de är ju också hur bra som helst. Allt detta ledde hur som helst till att jag fick lov att se om Guy Richies filmatisering med Downey Jr och Jude Law, såg ju den första på bio i London. Det är ett trevligt minne. Jag gillade den, gillade kemin mellan skådisarna, men ville somna under slow motion fight-scenerna. Onödiga, trots att jag vet att de är regissörens signum, men så gillar jag ju egentligen inte regissören så… Påbörjade även uppföljaren, men tror jag orkade 20 minuter in, innan jag gav upp. Ska nog ge den en andra chans, någon gång. Mest bara för att. Och för att jag älskar Downey Jr! Bad min far att släpa med sig Conan Doyle-tegelstenen till Sös, där jag kände mig tvingad att läsa om två av de viktigaste novellerna i the canon- The Final Problem och The Adventure of the Empty House. För den som sett den senaste, moderna, brittiska Sherlock-filmatiseringen, men trots detta ändå inte vet novellerna i frågas handling, kan jag ge en pik mot det tredje och sista avsnittet av säsong 2, och vad som kommer att bli första avsnittet av säsong 3. Kan inte vänta!

Annonser