Tre rekommendationer

(Min datorskärm tycks ha gett upp tillfälligt, så vi får se hur mycket jag orkar/ha tillfälle att skriva på endast mobilens, i förhållande, pytteskärm.)

1. En gullig krönika av Andres Lokko, om hur Bez har blivit biodlare (Sherlock!)

2. En krönika, av Fredrik Strage, med ett viktigare tema (visserligen om Miley Cyrus då…) Om hur kvinnliga musikartister döms hårdare än manliga, exempel: Cyrus anklagas kulturellt bemäktigande när hon skakar rumpan, men det är okej att varenda manlig rockartist lånar från svart blues.

Begreppet ”cultural appropriation”, kulturellt bemäktigande, används ofta för att beskriva hur minoritetskulturer exploateras. Vänstersajterna som attackerar ­Miley Cyrus kritiserar också Madonna (som stal vogueing från svarta transvestiter), Lady Gaga (vars nya burqalook objektifierar muslimska kvinnor), Nicki Minaj (vars alias Harajuku Barbie är en nidbild av japaner), Amy Winehouse (som marginaliserade svarta soulpionjärer) och Iggy Azalea (som förtryckte indier genom att rida på en elefant i en Bollywoodvideo)…

”Vita människor måste vara jävligt försiktiga med hur och när de uttrycker sin entusiasm för svart kultur”, skriver Anne Theriault. [Huffington Post-bloggerska.]

Men kravet på artister att ta hänsyn till det – och vara ”jävligt försiktiga” – påminner om extremhögerns idéer om att kulturer helst inte ska blandas.

3. Pieter Hugos utställning på Fotografiska museet, som jag väldigt gärna vill se. Här är en recension från SvD. Väldigt häftiga och provocerande foton.

Style: "vvv"

 

Annonser

Mormoner och humanister

Apropå valet som slutade som alla vettiga önskade och hoppades, kollade jag igår på Skavlan-intervjun med mormonen Brandon Flowers (frontman och sångare i Las Vegas-bandet The Killers) och superhumanisten – och ateisten Richard Dawkins. Kunde inte låta bli att tycka synd om herr Flowers, för han verkade inte alls beredd på en religionsdebatt, och Dawkins har en förmåga att gå på lite väl hårt. För det krävs väl inte mycket annat än en smula empati, för att förstå varför någon väljer att vända sig till religion, även om man själv är ateist (vilket jag ju då råkar vara.) Så svårt behöver det väl inte vara? Istället för att bara skriva av det som korkat…

 

Och när jag hade sett klart på detta kom jag ihåg en favorit krönika av DN:s Fredrik Strage om just humanisterna, som frågar om framtidens krig kanske kommer att mellan olika typer av just humanister…