Kan det få vara en början på någonting nytt nu tack.

Höst, skolstart. De känns synonyma med varandra. Vädret är inte riktigt där ännu, men, men. Det känns bra, men jobbigt. Mycket, överväldigande. Journalistiken drog igång igår, men jag är hemma sjuk – eller, nja, sitter i min brors och hans flickväns lägenhet och håller deras sjuka hund sällskap. Det är trevligt ändå. När jag satt där igår i deras halvobekväma soffa till tonerna av Idles nya skiva (som är den bästa skivan jag hört på riktigt länge!) så skrev jag klart första uppgiften till kreativt skrivande kursen på Linnéuniversitetet. Uppgiften var att gestalta sitt eget skrivande, eller upplevelsen av sitt skrivande. Kan kanske lägga upp den här när det väl är klart. Har några grejer i sista stycket att fila på. Har sedan i juli (när jag var kattvakt) funderat mer på det här med inspiration och vad som krävs för att hålla det levande. Jag vet vad jag finner inspirerande, men det kan kännas svårt att se en jobbig film som typ Ett år med tretton månar av Fassbinder när man kommer hem från skolan och hjärnan är fylld med dimma och går i ultrarapid. Såg halva den filmen idag, och det är väl det jag har insett, jag behöver inte köra med hela på en och samma gång. Inspirationen kan komma ändå.

På söndag är det valdagen. Det känns ännu läskigare än för fyra år sedan, allt är mer osäkert. Går det att lita på opinionsundersökningarna? Dessutom kommer jag jobba som röstmottagare. När man inte är partipolitiskt aktiv kan det kännas svårt att veta vad man kan göra när demokratin känns allt bräckligare; det här var ett alternativ. Efter det hem för popcorn och uppesittarkväll.

Nästa vecka kommer istället handla om att försöka balansera allt – hinna med det jag måste och vill – och inte hålla på att svimma av trötthet.

Annonser

Ett inlägg jag aldrig skrev färdigt.

Fredagen 29 oktober

Tredje tv-inslaget är nu klart och delkursen är så gott som avslutad, det är en liten hemtenta som ska in också, men inofficiellt har jag nu ledigt i 9 dagar (!). Tv har varit förvånansvärt kul, jag kan bara inte släppa det. Att filma var kul, att redigera var kul. Jag var inte beredd på det. I måndags hade vi en föreläsning med Korrespondenternas Saam Kapadia, men den gjorde mig inte jätte sugen ändå. Hans attityd till äldre var lite störande (och sorglig -> bara 60+ kollar på Rapport och Aktuellt enligt undersökningar och det betyder att de har dålig smak eftersom de fortsätter titta trots att inslagen inte är särskilt bra gjorda. Det tycktes vara hans uppfattning. Ett inslag om hemtjänst kan inte ha de äldre som huvudperson för de är icke aktiva, istället måste man gå via hemtjänstpersonalen. Sånt.) I fredags var det istället en föreläsning med Bo Lundqvist och Anna Nordbeck som var med och gjorde Dokument inifrån om Paolo Macchiarini (den går fortfarande att SVT här.). Det var en av de mest inspirerande föreläsningar jag varit på. Hade velat suttit för mig själv och smält allt de sagt en timme efter typ.

Två fredagar innan det var det ett annat event på skolan – Fredskonferensen med tema yttrandefrihet (!). Apropå inspirerande. Hade tyvärr seminarier på eftermiddagen så jag kunde inte se Anders Kompass prata, vilket känns så synd. Men det är filmat och finns att se . Såg istället bland andra Reportrar utan gränsers ordförande Jonathan Lindqvist och Dr Denis Mukwege (som grundat ett sjukhus för sjukhus för kvinnor i Kongo-Kingshasa).

Såhär ett tag efter kan jag nog säga att hemtentan gick bra (den var lätt!) och den här veckan drar Research-kursen igång. Jag vet i princip ingenting om kursen för kurs-pm:et är fortfarande inte uppe. Det enda jag vet är att jag ska till Bryssel, och jag vet knappt varför. Påminnelse till mig själv – måste mejla läraren. Jag stör mig verkligen på skolans oförmåga att ge ordentlig information…

Inspirerad!

Det har varit mycket tankar de senaste två veckorna. Nya remisser skickade och en utredning väntar, fast av neuropsykiatrisk typ. Är det fel att jag mest är nyfiken på vad den kommer att innebära? Dock en aning orolig om den kommer att innebära ett IQ-test, då den typen av logik inte tycks fungera så bra på min hjärna. Men min hjärna har en alldeles egen logik, som fungerar som oftast.

Annars har dagen i sig mest ägnats åt kreativa sysslor och inhämtning av inspiration. Trevliga saker, alltså. Det började med en länk från finaste Mattlo gällande någonting som kallas art journals (via denna ganska perfekta sida: 356 saker du kan slöjda.) Och via det hittade jag till iHannas fina blogg om kreativitet och skapande. Där hon visar upp hennes otroligt fina art journals. Och de går i princip ut på att ta en gammal fin bok, helfransk, och (om den är bunden, inte limmad) dra ut hälften av sidorna, från bindningspunkterna. Sen är det bara att go crazy mellan pärmarna, och fylla dem med det man gillar mest. Och just nu visade sig vara ett utmärkt tillfälle att påbörja detta. Så i fyndrummet hittade jag en fin utgåva av Dickens The Pickwick Club, som jag dragit bort en massa sidor från. För saken är den att jag köpte en ny dagbok för kanske två veckor sen. Med vackra elfenbensfärgade sidor, tunna linjer och den sortens papper som kulspetspennan bara sjunker ned i. Perfekt, trodde jag. Men den visade sig ha en mjuk pärm, vilket jag inte märke när jag köpte den. Har försökt att låta den duga. Klippt och klistrat in en massa fint. Men det fungerar bara inte med en mjuk pärm. Men nu har jag alltså funnit lösningen!

Här är i alla fall några av de inspirerade tips jag har hittat:

Bild 1-6: art journals

7-8: ett överkasst i mormorsrutor, i färgordning – och det bästa av allt – min bästa mor ska virka en sådan till mig!

9: en toalett tapetserad med tidningssidor, skulle kunna tänka mig det som en fondvägg, eller en del av en vägg.

10: en fin mall för recept.

11: klämmor från brödpåsar blir istället ordning.

12: pappersklämmor blir istället ordning.

(Och bilderna kommer ifrån 365 eller iHanna.)

I teknik helvetet

(The Vaccines – Teenage Icon)

Hade hoppats kunna få svar idag, men måste nu vänta till och med måndag. Min hösts framtid ligger där vilandes på en telefonsvarare över helgen. Jag som knappt hade tålamod de där tre timmarna under eftermiddagen, som slutade med att jag somnade av utmattning, för att sen vakna av min telefonsignal i skepnad av This Charming Man. Lyckades samla mig, men har fortfarande inga svar.

Skriver detta för i övrigt från min nya dator. Eller ny, och ny… Fick den i födelsedagspresent i mars, sen bestämde den sig för att strejka i maj och sedan dess har det påståtts att den legat på lagning. Så idag, äntligen, fick jag promenera mot webhallen, där den förvarades, vilket visade sig vara min version av helvete. Gräslig stressande musik (en tanke som fick mig att känna mig ytterst medelålders) och horder av högljudda 14-åriga pojkar som slogs framför skärmarna med tv-spel. Dessutom, när mitt nummer kom upp på den digitala-displayern så gick jag fram mot en ung man som ändå såg relativt vänlig ut. Men jag upptäckte då en sak. Disken som han, och alla andra anställda, stod bakom var formad som ett stort L, och vad jag märkte var då att utrymmet bakom disken var upphöjt med kanske 20 centimeter. Som om man inte känner sig tillräckligt mindre vetande när man kliver in i en teknikaffär som kund! Aldrig mer! Nu: bojkott. Om det inte handlar om att får kunden att känna såg underlägen så säg…

Så bland hojtande finniga tonåringar satte jag mig i protest ned med näsan i en poesibok jag hade med mig. Och i plötslig inspiration av dess öppningsmening antecknade jag i hast ned en egen dikt på första sidan av herr Johanssons debut Kapslar. I bläck. Mina anteckningar är nu en permanent del bland författarens egna ord… och sen kom mitt nummer upp på skämen. Ska arbeta klart dikten imorgon, för att sen lägga upp den här.