10 års jubeleum

Jag tror att jag firar 10 år som vegetarian i år.  Jag valde att bli vegetarian i 8:an, då jag insåg att man faktiskt kunde utesluta kött ur sin diet, för det hade jag inte ensa insett tidigare. Jag har alltid älskat djur, har alltid haft mer än ett husdjur – katt + reptil, och var med i Blåstjärnan i flera år när jag var liten (hade en mindre kris när jag var typ 15 och fick veta att de var en del av försvaret – försvaret!), det bästa jag visste när jag var barn var att umgås med djur. så det kändes som ett logiskt steg att sluta äta dem, för de var mina vänner, och jag skulle ju aldrig äta mina människovänner så… Hur som helst. Jag förstår varför folk äter kött trots allt, och jag har aldrig varit den som propagerat vegetarianism, för kött innehåller trots allt en massa näringsämnen som kroppen behöver. En av evolutionsteorierna, när det gäller mänsklig intelligens, handlar om att vår hjärna fick den energikick att utvecklas vidare, när människan upptäckte elden, och kunde börja tillaga jaktbyten (som innan lätt kunde resultera i matförgiftning.) Det kan vara därifrån vi fick vår intelligens. Problemet är hur vi, i vårt moderna samhälle, hanterar djuren som sen skall ätas – både när det gäller djurens uppväxt och miljö, samt den slutliga slakten. Paul McCartney sade: ”If slaughterhouses had glass walls, everyone would be a vegetarian” och jag tror det stämmer allt för väl.

Hur som helst, grattis mig!

Meat-is-Murder

vegetarian__by_queenofheartss

veg1

PETA (People for the Ethical Treatment o

The jubilee

(Bob Dylan – Hurricane)

type_color_large

För exakt två år sedan, i mitt rum i Göteborg, det var natt och jag kunde inte somna. Hur mycket jag än försökte. Hur mycket jag än behövde vara pigg dagen därefter – för en föreläsning i litteraturvetenskap. Hur mycket jag än vred och vände på mig, under flera lager filtar och rosablommiga lakan. Och jag började fundera, tills jag inte kunde sluta. Då kom jag på att jag skulle starta en blogg. För jag ville skriva, och helst om sånt som betyder så hiskligt mycket för mig –  böcker, skivor, kultur och till viss del också politik. Efter att ha vridit och vänt på mig lite mer, startade jag igång min laptop och skapade mig ett medlemskap på blogger. Jag kom fram till att jag ville döpa min blogg till Does angels bleed crimin blood? ett favoritcitat av den franske författaren Jean Genet, där han filosoferar om änglar. Och istället för inlägg om luncher, med arrangerade bilder och dagens outfit, så ville jag istället föra in kultur tips och vackra citat.

Jag är väldigt glad att jag för en gångs skull lyckats gå emot den del av min personlighet som har svårt att fullfölja projekt. Jag hoppas också att jag skriver ännu mer om två år till.