1 till 5, en lördag

1. Juste, glömde säga om pjäsen igår, en grej som gjorde den ännu bättre – soundtracket av Eric Burdon & The Animals med låten Good Times. Sjukt bra låt.

2. Idag åkte jag in till stan med en enkel plan – jag skulle inhandla följande saker: ett helfranskt band, visare och motor för att skapa nedanstående bild som jag nämnt tidigare:

tumblr_m4ea56tIo61r312weo1_500_large

Jag började med Claes Olson för den mekaniska biten, sen vidare till ett för mig nytt antikvariat på Drottninggatan 85, Antikvariat August. Det är helt klart mitt nya favoritantikvariat. De hade typ alla författare jag älskar, liksom en bra samling konstböcker. Tyvärr hittade jag inte den perfekta boken till klockan (jag är kräsen), men kom istället hem med följande tre titlar:

  • Reality Sandwiches av Allen Ginsberg (utgiven av City Lights Books!)
  • Avantgarde-film av Peter Weiss (som även skrivit en av mina favoritpjäser Marat/Sade)
  • Demaskering av Yukio Mishima
  • (Och från närmaste dagligvaruhandel) Illustrerad Vetenskap, Fokus: Livet

3. SVT visade i dagarna en väldigt fin dokumentär om Ernst-Hugo Järegård, som är värd att se om man är intresserad av svensk film/teaterhistoria.

4. K-Special från igår kväll om den finsk-estniska författaren Sofi Oksanen. Jag har faktiskt inte läst utrensningen ännu, men jag måste ta och göra det. Hur som helst, hon är en väldigt fascinerande person.

5. Just nu lyssnar jag mest på olika låtar från NME:s lista 100 Best tracks of the sixtiesdär top 10 är (tyvärr är den en aning förutsägbar, men lägre placeringar är riktigt intressanta):

  1. The Beatles – A Day in a Life
  2. The Ronetts – Be My Baby
  3. Beach Boys – Good Vibrations
  4. Jimi Hendrix – All Along the Watchtower
  5. The Shangri-Las – Leader of the Pack
  6. Velvet Undergroud – I’m Waiting for the Man
  7. Rolling Stones – Sympathy for the Devil
  8. Elvis Presley – Suspicious Man
  9. Bob Dylan – Like a Rolling Stone
  10. Marvin Gaye – I Heard it Through the Grapevine
Annonser

Lösta problem och no wave (igen)

Uttrycket är väl: nöden har ingen lag, så när jag satt och kollade på K-Special, Blank City för andra gången, de pratar om kameror och jag känner mig så frustrerad över att slutaren fastnat på min Praktica TL1000 mitt i en rulle film. Och visst, frustrationen har växlat, ibland – den är ju faktiskt ganska fin att ha framme hängande… och tankar på att skapa ett tillfälligt mörkrum, ta ut rullen och fortsätta den i Agfan… Men nu tänkte jag: nu får det vara nog, jag vill fota! Så jag skruvade av objektivet och slog lite på kameran. Och vipps! så släppte det. Så nu är jag glad! Men kameran är ju lite gammal, så det är ju inte så konstigt om mekaniken inte är tipptopp.

Som sagt, kollar om på Blank City, denna gång för att kunna skriva ned intressanta nya namn och titlar. Detta kändes nödvändigt efter att jag sett The Blank Generation, en ”konsert-film” av bland annat no wave-filmaren Amos Poe från 1976, en DIY-kavalkad med namn som Richard Hell, Patti Smith och Talking Heads. Svartvitt, grynigt och skakigt. Helt perfekt. Det hela är galet inspirerade, och har fått lov att ta fram en favorit bok: Please Kill Me. The Uncensored Oral History of Punk av Legs McNeil och Gillian McCain från 1997. Och spenderade några timmar på förmiddagen åt Just Kids. Men måste också besöka Kulturhuset så snart som möjligt, då de huserar den enda kopian av boken No Wave av Marc Master, som både följer begreppet som musikgenre och filmstil.