Från terror till skapande

Jag skrev först hela inlägget nedan, och kom sen på att jag inte alls nämnt något om det som hänt i Paris (men också Libanon, etc) och efterföljderna som bland annat känns väldigt nära i denna stund då Säpo höjt terrorhotet från 3 till 4, en nivå vi aldrig legat på i Sverige tidigare. Jag har The Guardians app på mobilen, som meddelar en vid större händelser/nyheter, så jag följe det under fredagsnatten, från det när det fanns väldigt lite information och jag trodde det rörde sig om typ bengaler vid Stade de France, till när ordet terroristattack nämndes, och jag satte på SVT:s direktrapportering. Det var fruktansvärt obehagligt, inte nödvändigtvis för att det var i Paris – men för mig var det snarare omfattningen, att det var så många attacker samtidigt. Jag hade någon slags flashback från 2001, när terrorattacken mot Word Trade Centre skedde, jag blev påmind om min egen förvirring och obehag inför vad som hände då, som har legat kvar under hela vecka – allrahelst då vi hade tyst minut under måndagens föreläsning. Jag vet inte hur mycket jag förstod, men jag kommer dock ihåg att jag skrev en novell i skolan strax därefter om eftereffekterna av ett Tredje världskrig. Och gällande Säpos presskonferens för ett litet tag sedan – de måste väl kunna inse att de är problematiskt att säga att allmänheten bör vara extra vaksam när de inte säger vad man ska vara uppmärksam på? Finns det inte risk att det ökar misstänksamhet mot personer vars utseende ser ”arabiskt” ut? Även om de troligen syftar på att hålla ögonen öppna för efterlämnade väskor på offentliga platser, så är väl deras vaghet inte direkt hjälpsamt.

Just nu pågår i alla fall Metod-kursen för fullt, och det känns som om de tre veckorna under en delkurs då det är föreläsningar och seminarier går så mycket fortare än all tid runt omkring – och så plötsligt är det dags för salstenta/hemtenta. Förra delkursen gick förvånansvärt bra, och jag menar det bokstavligen då Ladok meddelade att jag fått VG på tentan. Det hade jag inte trott, trots att jag börjar bli rätt bra på att bedöma min resultat på tentor. Naturligtvis så ligger b-uppsatsen alltid i bakhuvet numera, medan jag läser, under föreläsningar eller när jag duschar. Har grubblat en del över mina (nuvarande) frågor. Huruvida de skulle fungera eller inte. Huruvida diskursanalys som metod passar en b-uppsats, och oron här beror mest på att vi faktiskt inte gått igenom denna metod, utan jag har lånat böcker själv. Så jag har i alla fall mailat nu, för att fråga – så att jag vet. Gällande den andra, om ett juridiskt tredje kön i Tyskland, undrar jag om jag verkligen kan åstadkomma en uppsats i ämnet, med tanke på att jag inte kan tyska. Så för säkerhetsskull ska jag komma på en tredje fråga, liksom kontakta en lärare, och fråga vad för material som vore passande här, och om språket då skulle bli ett problem. Apropå tredje kön, hade föreläsning idag om kvantitativ metod (Gud vad jag hatar siffror!) och då kom kön upp, i ett fiktivt frågeformulär. Jag blev först glad då han sade att ju alla inte kan identifiera sig i antingen man/kvinna svarsalternativet (vilket boken inte tagit upp), men sen sade han lite märkliga saker. Att det kunde vara ett problem att ha fem olika alternativ på en sådan fråga (varför fem?), eftersom det kunde förvirra folk, och få dem att inte svara. Jag påpekade då att det är andra som kanske då inte svarar om de bara finns två alternativ, varvid han menade att de antagligen är vana vid det, underförstått att det är alltså okej. Eh? Det kan väl knappast vara rätt attityd då man ska skapa ett frågeformulär? Just formuleringen av en sådan fråga är ganska intressant, och jag skulle gärna läsa mer om vilka svarsalternativ som är bäst/mest inkluderande, utan att just verka avskräckande/förvirrande för andra.

Till roligare saker, jag har börjat komma in i fotograferandet (med systemkameran jag fick i födelsedagspresent). Orsaken till att det tog sådan tid var för att manualen som kom med var så otroligt icke-användarvänlig. Så det tog den i kombination med 3-4 fotobloggar/hemsidor för att få någon kolla. Men så är jag ju egentligen väldigt otekniskt (ointresserad av teknik) i och för sig. Men det är kul att testa och experimentera! Jag har också återupptagit tecknandet/ritandet, och det är så väldigt avslappnade. Dessutom känns så opretentiöst och befriande. Varför har jag inte varit inne i en konstnärsaffär på så länge liksom? Det känns väldigt skönt att hitta något slags kreativt uttryck, i brist på skrivandet, som jag fortfarande inte hittat tillbaka till. Har dock anmält mig till en kreativt skrivande kurs, som ju kan bli kul.

Jag har dessutom sett HamletBio Rio, i en uppsättning från Barbican i London. När jag satt där i biosalongen tyckte jag väldigt mycket om den, oerhört uppslukande, och jag kände mig verkligen påverkad av den när jag åkte hem. I efterhand (men till viss del även under föreställningen) så blev dock vissa brister tydliga. Benedict Cumberbatch var verkligen bra som Hamlet, det tycker jag verkligen (dock började han kännas lite emotionellt entonig mot slutet), och desamma gällde både Ofelia och Horatio – de kändes trovärdiga, och jag älskade hur de valde att porträttera Ofelia. Det var mest själva produktionen som kändes lite fel, användandet av musik tog ifrån äktheten i det känslomässiga uttrycket, vilket blev extra tydligt i scenen innan Ofelias självmord. Dessutom kastades en del fånigheter in, som istället bara inte passade, exempelvis när Hamlet lekte soldat. Även om kulisserna var väldigt vackra (första halva av pjäsen), så drunknade skådespelarna lite i den, vilket måste varit ännu svårare om man såg den där på teatern, allrahelst om man inte hade de bästa platserna. Dock var det häftigt när slottet istället bokstavligen smulades sönder. Jo, de hade också kastat om en del scener, och resultatet av detta tyckte jag inte riktigt fungerade, tyvärr. Men ändå – jag älskar Hamlet. Och vill se ännu fler uppsättningar av den.

 

 

Annonser

Inspirerad!

Det har varit mycket tankar de senaste två veckorna. Nya remisser skickade och en utredning väntar, fast av neuropsykiatrisk typ. Är det fel att jag mest är nyfiken på vad den kommer att innebära? Dock en aning orolig om den kommer att innebära ett IQ-test, då den typen av logik inte tycks fungera så bra på min hjärna. Men min hjärna har en alldeles egen logik, som fungerar som oftast.

Annars har dagen i sig mest ägnats åt kreativa sysslor och inhämtning av inspiration. Trevliga saker, alltså. Det började med en länk från finaste Mattlo gällande någonting som kallas art journals (via denna ganska perfekta sida: 356 saker du kan slöjda.) Och via det hittade jag till iHannas fina blogg om kreativitet och skapande. Där hon visar upp hennes otroligt fina art journals. Och de går i princip ut på att ta en gammal fin bok, helfransk, och (om den är bunden, inte limmad) dra ut hälften av sidorna, från bindningspunkterna. Sen är det bara att go crazy mellan pärmarna, och fylla dem med det man gillar mest. Och just nu visade sig vara ett utmärkt tillfälle att påbörja detta. Så i fyndrummet hittade jag en fin utgåva av Dickens The Pickwick Club, som jag dragit bort en massa sidor från. För saken är den att jag köpte en ny dagbok för kanske två veckor sen. Med vackra elfenbensfärgade sidor, tunna linjer och den sortens papper som kulspetspennan bara sjunker ned i. Perfekt, trodde jag. Men den visade sig ha en mjuk pärm, vilket jag inte märke när jag köpte den. Har försökt att låta den duga. Klippt och klistrat in en massa fint. Men det fungerar bara inte med en mjuk pärm. Men nu har jag alltså funnit lösningen!

Här är i alla fall några av de inspirerade tips jag har hittat:

Bild 1-6: art journals

7-8: ett överkasst i mormorsrutor, i färgordning – och det bästa av allt – min bästa mor ska virka en sådan till mig!

9: en toalett tapetserad med tidningssidor, skulle kunna tänka mig det som en fondvägg, eller en del av en vägg.

10: en fin mall för recept.

11: klämmor från brödpåsar blir istället ordning.

12: pappersklämmor blir istället ordning.

(Och bilderna kommer ifrån 365 eller iHanna.)

Och Millenium Bridge etc

Har flera projekt på gång just nu. Det hjälper. Och gör att min hjärna inte dammar ihop helt. De är nu följande (vissa ännu bara i idéstadiet):

1. Projekt Ofelia. Såklart. Gud, det måste bli tröttsamt att höra mig tjata om det – så jag ursäktar, men tänker ändå fortsätta, för det gör mig glad. Just nu försöker jag ta ett beslut gällande vilket bro i London, som Ofelia ska kasta sig ifrån när hon tar sitt liv i slutet av Del 1. I bakhuvudet, när jag planerar det avsnittet, har jag Anna Odells konstprojekt och prinsessans Dianas påstådda självmordsförsökt, då hon skall ha kastat sig utmed en trappa. Och hon var ju prinsessa, så perfekt inspiration! Och kanske också före detta prinsessan Sarah Fergusons berättelse av alienation när hon blev en del av det brittiska kungahuset. Just nu lutar det i alla fall mot Millenium Bridge, eller Waterloo Bridge. De båda utgår ju från viktiga kulturplatser,

2. Övar på att teckna fåglar. Min mor bad om en tygkasse, liknande den jag gjorde till mig själv, som jag smyckade med kalligrafi i typsnitt bodoni. Men kom att tänka att det vore väldigt fint med en där jag måla fåglar på. Så, utrustad med min far gamla ornitologiska utrustning, övar jag nu på att teckna fåglar. I mitt tecknarblock som min farfar bundit.

3. Ska göra detta (med några fina gamla böcker, som är ointressanta/tråkiga, att ha på väggen bredvid sängen):

 

4. Och detta (att ha pennor i, på kylskåpet, med magnet på baksidan):

 

5. Och detta (fast målat, inspirerad av Elsa Schiaparelli och Rookies inlägg):

 

6. Viker fler origamisvalor i ett projekt som är topphemligt, och är på sätt och vis kopplat till en annan kreativ syssla jag nämnt tidigare. Nyckelordet är väl överraskning.

7. Minns ni den typen av skrivbordsskiva som gamla skolbänkar har? Som går att vika upp, och har urgröpningar för pennor och sådant? Hittade i alla fall en sådan skrivbordsskiva och ska därför slänga ut min gamla. Trädet är mörkt och lackat spegelblankt. Men någonting säger mig att det mer används till arbetsyta för någon typ av hantverkare, vet inte varför… Problemet är att det just bara är en skiva, och inga ben. Så – planen är att köpa sådana rörmokerirör och montera fast. Hoppas vara kvar innan måndag

8. Och min garnbollsmatta, som jag sitter och virar med garnet runt, runt pappersmallarna varje gång jag råkar se på TV.

9. Åh, har också en prosadikt som jag arbetar på. Lovar att visa när jag känner mig klar.

Och av någon jäkla anledning är jag inte det minsta förvånad över nyheter om Jimmy Saville, för jag som inflyttad London-bo (före detta vill säga), och allmän anglofil kan jag inte för mitt liv förstå hur och varför han hyllats så. Han verkar bara skum. Obehaglig. Märklig (och alla andra synonymer du kommer på.) Men tycket det är djupt, djupt sorgligt att pedofili och sexuella övergreppsanklagelserna inte kunde få kommit fram medan han levde – så att han kunde få stått till svars, och inte bara fått ett skamfilat rykte. Och skäms bokstavligen över hur jag till vardags hyllat BBC... Skäms! Skäms! Skäms! Och de låter honom behålla en post som TV-underhållare för barn och unga!