1. Det var nu några dagar sedan, men någon ringde efter att ha sett våra lappar om Franz. Han har nu fått åka hem till sin riktiga familj. Det tog dock över en vecka. Dessutom skulle de åka hem med honom i en taxi, utan bur eller sele. Det låter lite hälsovådligt. Han heter egentligen Atis förresten. Vi funderar nu på att åka till katthemmet och kolla på ett katt till. Vi har ju Simon redan, men han är en katt som gillar sällskap. Även om varken Fluffis eller Franz verkade gör det. Igår var det för i övrigt exakt 100 år sedan han sköts till döds, och Första världskriget fick sin start.
2. Gick med i FI igår. Har funderat på det hur länge som helst, men nu hade de et ”erbjudande” om att man kan gå med för 50 kronor, och då blev det ju inte så mycket att fundera på.
3. Vi alla gillar Body shop eller hur? Ingen av deras produkter testas på djur, och att det där som vi gillar och hatar hos andra märken. Köpte en ”detangling spray” till mitt hår häromdagen (som ibland blir så trassligt att jag får stora knutar.) Men. Och detta fick jag inte veta förrän nyligen, Body shop ägs av Loréal, och de testar sina produkter på djur. För mer info om hur företag kan komma runt lagar, och låtsas som att de inte testar, trots att de gör det – kolla in den här utmärkta videon:
4. Har letat, letat och letat efter en textilåtervinning i innerstan. Men kan inte för mitt liv hitta någon. Alla ligger i förorten, men inte ens där i centrum utan på aviga orter. Om någon vet ett bättre beläget ställe säg gärna till!
5. Gick och såg nya X-men filmen på bio, X-Men: Days of Future Pasts. Det var många tonårspojkar i publiken, men inte lika många som när jag såg senaste Star Trek. Den var väldigt underhållande, och jag känner mig tvingad att se allt Michael Fassbender är med i, för han är en av mina favorit skådespelare. Filmen var väldigt underhållande, även om alla tidsresor inte riktigt gick ihop. Och som Jessica Gedin sade på Spanarna, de har gjorde de helt omöjligt nu att kunna se filmerna i kronologisk ordning nu (och de var svårt redan innan, med alla sidhistorier). Innan jag såg den, så såg jag om de tre tidigare filmerna. Det var en ganska mörk film, men Quicksilver (spelad av Evan Peters) livade verkligen upp. Han var perfekt. (Spoiler) Älskade när de skulle rädda Magneto från Pentagons fängelse. En märklig grej var att i actionscenerna så blev musiken väldigt lik den från James Bond, och i andra påminde den om de sorgliga scenerna i Dr Who. Gillade även att Hank/Beast hade Star Trek på TV:n.
6. Har varit på två konstutställningar. På Moderna museet för att se Nils Dardel och den moderna tiden. Har velat sett en hel utställning med Dardel sedan jag besökte museet för första gången och såg hans Den döende dandyn. Älskar den tavlan. Färgerna, kompositionen, allt. Det var en väldigt kul utställning, som även gav ett smakprov på hans tidiga tavlor, som var mer kubistiska än naivistiska. Väldigt coola dock.
Besökte även Fotografiska museet för att se Sebastião Salgado–utställningen Genisis, där fotona är tagna på de 40% av jordytan som inte ännu förstörts av människan. Så häftiga natur – och djurbilder. Maffiga. Häpnadsväckande. Vackra.
Hade tidigare inte hört talas om den svenske fotografen Dana Sederowsky, men blev väldigt kär i hennes foton.
Doktor Dana är konstnären Dana Sederowskys verktyg. En sjuksköterska som inger förtroende, men samtidigt kan utöva makt. Sedan debuten 1998 har Dana Sederowsky konsekvent arbetat med fotografi och videoperformance där hon använder sin egen röst, kropp och sitt ansikte. Vem är sjuksköterskan som rör sig i dessa både vackra och obehagliga miljöer som är laddade med historier? En räddande ängel eller rentav en dödsängel? Svaren finns kanske inom oss själva.
7. Har nu lyssnat igenom Lana del Reys nya album Ultraviolence kanske 5 gånger, och jag kan bara inte få mig själv att gilla den.
Det är irriterade för debutskivan är någon jag kommer tillbaka till gång på gång, men dess då udda mix av sadcore or hip hop beats. Alla låtarna på nya plattan är ballader, vilket är det första problemet, för jag har inte tillräckligt tålamod för det. Vad jag tyckte så mycket om på Born to day var hennes röst, som hade sån bredd. Men här sjungs 90% av låtarna i falsett som tillslut börjar skava . Dessutom har jag börjat störa mig så på hennes persona som ett offer, hennes referens till ”he hit me and it felt like a kiss” och hennes uttalande:
”For me, the issue of feminism is just not an interesting concept. I’m more interested in, you know, SpaceX and Tesla, what’s going to happen with our intergalactic possibilities. Whenever people bring up feminism, I’m like, god. I’m just not really that interested… My idea of a true feminist is a woman who feels free enough to do whatever she wants.”
Ungefär som det är omöjligt att både fascineras av fysik, och kämpa för kvinnors rättigheter. Att det inte är intressant. Dessutom hennes Lolita-teman som även återkommer på nya skivan, efter både låten Lolita, videon till Ride och åtskilliga låttexter om äldre män. Det gör mig riktigt arg för det är att gå på Humbert Humberts version av förloppen som sker i boken, som är skriven utifrån den litterära tekniken unreliable narrator (vet inte vad det kallas på svenska.) Det han beskriver är att hon är villigt, och han därmed oskyldig. När det egentligen handlar om sexuella övergrepp på 12-år gammal flicka, som förskönas i hans ord. Och det är poängen med boken. Men istället tycker folk att den är romantisk. (På wiki finns det mer att läsa om boken.)
Hur som helst, några låter som jag ändå tycker om, musikalisk och hennes röst: Ultraviolence, West Coast och Pretty When I Cry.
does angels bleed crimson blood? 