Recap et cetera.

Det känns som om min hjärna är på 100 olika platser samtidigt ibland, och det märks. Lyssnar på Alligator skin boots, Big, Meals on wheals och Bored – det hjälper en aning. Förutom det jag skrivet har det hänt en massa andra saker, fick E på kursen med den favoriserande (och troligtvis ganska problematiske) läraren, och fy fan. Orkar inte, och kan antagligen inte dra hela historien nu, men – har aldrig varit med om nått liknande. Skäms för betyget trots att ingen tycker att det var ett korrekt betyg. Kul värre.

Söka sommarjobb – har påbörjats.

Nervositet inför praktiksökandet nästa vecka – ökat.

Fortsatt röriga kurser och lärare – check.

Växjö – snart!

Och så insåg jag nu, apropå första kommentarerna på första inlämning till projektet i kreativt skrivande-kursen – jag la upp mitt arbetsdokument istället för det korrekturläsa utan 1 000 idéer här och var, fy fan ibland att ha en ADD-hjärna. Men insåg också att min hjärna alltid kommer att vara så och det enda jag kan göra är att fixa bättre struktur på datorn, liksom att acceptera att den alltid kommer vara lite lätt kaos.

Upptäckte att jag skrivet flera inlägg sen innan jul utan att ha lagt upp de här – så här kommer de!

Torsdag 15 november

Det är nu höst, det är kallt, det är grått. Allt detta är sant. Och svårt att ignorera. Det har fortsatt att hända en del, men också inte alls. Jag har kommit in i en period av väntan och har svårt att inte må dåligt av det, för den förra perioden av väntan var inte till min fördel. Istället övergick det från gråhet till kolsvart mörker, till maj. Då hände nått. Vet fortfarande inte riktigt vad. Men i slutet av juni, då jag mådde bra var jag fast besluten att klamra mig fast i det. Olika projekt, nya sätt att tänka, försökte fortsätta att försöka yoga varje dag. Jag var kattvakt, jag åkte till Lisabon, kom hem, yogade, var kattvakt, sommaren gick, och skolan började – och jag mådde fortfarande bra. Min självkänsla var ganska bra, kanske för första gången någonsin och jag hade i ett tag försökt sova utan hjälp av olika mediciner. Jag började meditera, seriöst. Hösten drog igång med allt som jag skrev tidigare. Jag hade självförtroende och några matskedar mer energi än tidigare, så jag vågade.

Nu är det november och jag är i en väntoperiod igen. Sen en vecka tillbaka visserligen, men det känns som allt jag jobbat fram sen i maj har fallit sönder. Vilket visserligen delvis är mitt fel, har varit dåligt med yoga och meditation, trots det har jag ändå sovit okej. Jag vill skriva ”jag väntar” 1000 gånger och hoppas att det på något sätt gör att jag slipper vänta. Slipper tro på mig själv igen. Slipper tänka att allt jag skapar är värdelöst.

Jag väntar, och jag återkommer.

Torsdag 17 december

Det är nu en vecka till jul. Och jag är redan ledig och kommer att vara det till den 8 januari. Jag har inte haft en sån här lång julledighet på flera år. Förra året försökte jag få ihop min c-uppsats och året innan jobbade vi med en tidskrift. Sen är det två veckor praktik och efter det börjar vårterminen. Det känns otroligt skönt med en paus nu efter kaoset som var den senaste delkursen. Och ser fram emot att ha lite tid att baka julkakor och godis (prioriteringar) och läsa böcker som jag vill läsa. I min kreativt skrivande-kurs har jag just nu en uppgift om Sara Stridsbergs Drömfakulteten (typ en av mina favoritböcker) så jag klagar inte. Och från den 11 januari ska ett större skrivprojekt påbörjas och för min del kommer jag jobba på idén jag fick om att skriva något lite dystopiskt, men med fokus på hur ett sånt samhälle kan påverka en person. Just nu har det arbetsnamnet Brutalism därför att jag tänker att naturen har blivit ett hot, och städerna har rensats på alla spår av naturen. Husen är betongkuber, utan trä, och då ligger ju den brutalistiska arkitekturstilen ganska nära. Jag ser fram emot att skriva lite på det varje dag under ledigheten för att ha kommit in i historien till i början av februari då första inlämningen är.

Lördag 2 februari

Jul, nyår, praktik och så helt plötsligt en vårtermin. Vi skiter i alla det andra som hände innan (och efter visserligen). Aja. Praktiken var hur kul som helst, var på Socialdemokraternas partitidning Aktuellt i politiken, från den 7:e till den 18:e januari. Sista dagen där röstades regeringen igenom i riksdagen. Det var väldigt kul att vara där när det hände! Alla på redaktionen var så trevliga och det kändes verkligen bra att vara i en sån miljö, och trivas där – igen. Behövde det efter hösten (och allt innan). Bjöds på två rätters lunch sista dagen, och jag hade köpt med mig ett urval av olika bullar som vi fikade med på eftermiddagen. Fick till och med ett biopresentkort av Nina Wadensjö, vilken var så otroligt snällt.

Och nu har vårens kurser dragit igång. Första halva är det Sociala medier och redaktionellt arbete, som bland annat inkluderar ett besökt på SVT för att se hur de arbetar med sociala medier. Liksom Vetenskaplighet och forskningsetik, på filosofiinstitutionen. Det har varit två märkliga föreläsningar där hittills – de tycks leva på 70-talet, svart tavla och krita, liksom overhead. Och en föreläsare med en enormt ojämn nivå. Sen har processen börjat som smått att söka praktik inför hösten. Det känns otroligt nervöst, men bättre än förra gången. Men ändå. Och söka sommarjobb…

 

Annonser

Hur vet man om man målat in sig i ett hörn?

Jag funderar över vilken musik jag tyr mig till när allt faller isär – arga låtar med enorm energi av PUP (typ DVD). Och Mass av Modern Baseball (helt annorlunda). Låtar som har kvalat in på årets mest spelade – kanske därför? Hatade november. Kommer hata december. Är rädd för våren. Är rädd för sommaren. Allt känns ovisst. Deadend – det är ett bra ord. Jag önskar att jag kunde få göra om alltihop, trots att det är en sådan meningslös tanke som inte har något positivt värde. Jag känner mig ensam.

Jag vill skriva, det är allt jag kan säga om framtiden. Men jag tvivlar på min förmåga. Ibland ser jag allt som tecken, positiva eller negativa beroende på utfallet. Inte heller det skapar någon förbättring. Jag funderar över att boka tid på vårdcentralen för att be om att få testa antidepressiva igen. Men så påminns jag om A year of magical thinking, och tänker då på hur sorg inte räknas som depression – men vad räknas egentligen som sorg? På min lista över saker jag önskar för 2017 hade med att söka terapi igen. Jag spendera några veckor med att googla det, men kom ingenvart, förutom med en insikt om att internet terapi är väldigt dyrt och minnet av att jag ogillat de flesta terapeuter och psykiatriker jag träffat. Nu när det är december vill jag heller inte ens öppna det Word-dokumentet. Det känns som om jag inte kommit någon vart på 12 månader, men det är också en tanke som inte ger något positivt.

Sammanfattningsvis: tankar och känslor är jobbigt och försvårar livet och musik förbättrar det avsevärt.

Som bly i fingertopparna, och fötterna och innanför pannbenet.

Överallt ser jag #metoo, det tycks vara det enda som diskuteras. Mår illa varje gång jag ser någons berättelse, eller när någon kulturperson försvarar övergreppen. Mer än så orkar jag inte skriva.

Men jag är i en period där jag känner mig så trött. Trött när jag vaknar, trött när jag åker till skolan och ännu mer trött på eftermiddagen, men sover ändå rätt bra. Utom i natt, hade den märkligaste sömnen i natt. Bisarrt, förstår ingenting i efterhand. Ibland tänker jag att jag borde be om en remiss till en sömnutredning (men har tänkt det i typ 10 år). Trots allt detta lyckas jag få gjort allt jag behöver få gjort. Utom att skicka in praktikansökan, för det ger mig sån ångest att jag inte förmått mig skriva klart den. Men, har satt en deadline till mig själv, annars rinner tiden iväg allt för mycket, det är redan risk för det. Suck, försöker också ta reda på vart ansökningarna ska skickats – allt har blivit extra krångligt eftersom vi inte blev inbjudna till informationsdagens med olika nyhetsmedier (eftersom skolan ju gav oss fel information…)

Men sen har jag ju fotokursen till och med juni. Och – som back up plan ska jag också söka till Projekt skriv-kursen på Jakobsbergs folkhögskola. Som just handlar om större skriv projekt, det vill säga, Hennes leende sprack. Varför är brevet dit så mycket lättare att skriva än personlig brev till jobb? Sen ska man skicka in ett utdrag. Och man ska även ha en referens också, men vem sjutton kan jag ha där? De är tydligen inte så petiga, men ändå liksom, någon för att visa att man är pålitlig och sånt.

Annars fortsätter Comparative European politics kursen, den på engelska. Men den är hyfsat enkel ändå måste jag säga, till den utsträckning att mycket av det jag läser är saker jag känner igen från tidigare stats-terminer. Och sen ska vi skriva hemtenta på engelska också, men jag oroar mig inte.

Men spenderar allt för mycket tid med att oroa mig för allting annat istället. Samtidigt som jag försöker jobba på fyra olika saker samtidigt. Det positiva är väl att jag i alla fall har hittat ny musik att lyssna på, Protomartyr släppte sin nya skiva i slutet på september, Relatives in Descent. Gillar den, men vet inte ännu om jag älskar den, förutom vissa låtar, typ Here is the thing (kan den låta mer Nick Cavig?) och The Chuckler. Har också upptäckt ett nytt (gammat) band som heter Cursive. De bildades i mitten på 90-talet, och splittrades efter en skiva eller två, för att återbildades i början på 2000-talet och då släppte de flera skriver som jag verkligen har fastnat för, bland annat The Ugly Organ. De låter lite som en blandning av Bright Eyes (kommer också från Nebraska och delade skivbolaget Saddle Creek) med La Dispute/Mewithoutyou.

Spotify, och mitt musik år

Började året med:

Alltid rött, alltid rätt – Imperiet

Mest spelade artister:

  1. Afghan Whigs
  2. Protomartyr
  3. Dilly Dally
  4. Foetus
  5. Zola Jesus

Mest spelade album:

  1. Congregation av Afghan Whigs
  2. Gentlemen av Afghan Whigs
  3. Sore av Dilly Dally
  4. Up In It av Afghan Whigs
  5. The Agent Intellect av Protomartyr

Mest spelade låtar:

  1. Honky’s Ladder – Afghan Whigs
  2. Dedicate It – Afghan Whigs
  3. Throne Of Agnony – Foetus
  4. Titus Andronicus – Titus Andronicus
  5. Debonair – Afghan Whigs

Vinter:

Meat Wave, Sleater-Kinney och Masshysteri

Vår:

Afghan Whigs, Titus Andronicus och Nick Cave and the Bad Seeds

Sommar:

Afghan Whigs, Amanda Palmer och Foetus

Höst:

Protomartyr, Dilly Dally och Afghan Whigs

 

Mitten av oktober

Vi har nu hunnit fram till mitten av oktober, och jag fryser redan varenda gång jag ska till skolan och sitta i den där utkylda föreläsningssalen. Varje höst undrar jag om jag kommer att frysa ihjäl den här vintern (för så känns det).

Den värsta paniken har släppt kring den nuvarande delkursen i alla fall, för den som undrar. Jag tror det blev lite kortslutning i min hjärna när jag insåg att jag inte skulle kunna få in ett färdigt PM, eftersom jag hela förra terminen i princip (undermedvetet) väntade på att jag skulle misslyckas med studierna igen, och det har funnits med även denna termin – just eftersom jag påbörjat en b-kurs som jag aldrig klarade att fortsätta (litteratur b) och på något sätt trodde jag att jag aldrig skulle komma längre än så heller. Jag vet, super dumt. Men nu kan jag ju faktiskt se att läget ser helt annorlunda ut, och jag fick igår veta att jag fått VG på förra delkursen (Politisk filosofi).

Sen blev jag så besviken igår igen – hade bokat biljetter för att se Barbicans uppsättning av Hamlet, med Benedict Cumberbatch i huvudrollen, på Bio Rio ikväll – men upptäckte att man skulle betalat för biljetterna två veckor efter man bokat dem (så såg inte reglerna ut när jag såg Frankenstein där). Jag hade bokat dessa biljetter i slutet av juni, och jag hade sett fram emot att se den, speciellt nyligen när de positiva recensionerna kommit in, och nu var den fullbokat. Suck. Men så upptäckte jag att de hade flera ”frukostvisningar” varav en hade en del biljetter kvar, faktiskt. Det hjälpte i alla fall.

Jag har märkt en lustig sak, jag har börjat förknippa vissa delkurser med det band, eller skiva som jag lyssnat extra mycket på, när jag åker till skolan, eller speciellt under tentaperioden. Strax innan jag tentapluggade till förvaltningsdelkursen hade jag upptäckt Afghan Whigs, så då lyssnade jag på Congregation, under de sista dagarna med tentaplugg för Internationell politik fastnade jag för Nail med Foetus, under politisk filosofi fastnade jag i Nine Inch Nails The Downwards Spiral igen – och nu under Stat, marknad och välfärds har jag lyssnat på mer samtida band, det kanadensiska Dilly Dallys Sore och Protomartyrs The Agent Intellect.

Dessutom har jag de senaste dagarna fastnat i Firefly (äntligen!) Försökte komma in i den för ett halv år sedan, men jag lyckades inte riktigt. Men nu så! Har sett 7 avsnitt, så jag har bara hälften av serien kvar – snyft!

Det skrivna ordet

Jag nämnde i inlägget om Manic Street Preachers och Placebo att jag inte skrivit något under en längre tid. Det har varit väldigt förvirrande för mycket av min identitet har jag bundet till skrivandet, och utan det vet jag inte riktigt vem jag är. Jag tog också upp i inlägget att vad jag behöver är nog lite tvångsåtgärder och låten Yes på högsta volym. Så här, bara några dagar senare, kan jag inte komma fram till om jag hade rätt eller fel. Så jag skulle åka buss idag till en grej, och jag är fånigt förtjust i att åka buss och lyssna på musik. Det är avslappnade, och man kan kolla på människor utan att behöva umgås med dem. Jag satt och tänkte på den kommande Sara Stridsberg pjäsen som ska ha premiär på Dramaten. Om Joy Division, eller i alla fall med deras översatta texter, Kärleken kommer att skilja oss åt. I en smått egomanisk stil störde det mig, för det kändes som en idé jag borde ha haft redan. Det hade kunnat vara någon jag skrivit. Biljetterna till den pjäsen släpps den 6:e november (men premiären är inte förrän i maj), och jag vill trots detta vill jag ju väldigt gärna se den, för jag älskar allt jag läst av Stridsberg, och hon är i mina ögon Sveriges bästa och mest egensinniga författare. (Om man vill ha mer Joy Division så har det nu släppt en bok med Ian Curtis dagboksanteckningar och texter, redigerad av rockjournalisten Jon Savage, So This Is Permanence: Ian Curtis, Joy Division Lyrics and Notebooks.) Musiken jag lyssnade på var en punk-spellista på Spotify, och jag tittade ut genom fönstret på Stockholms gator. En skrividé slog mig. Och jag började skriva. Skrev ned en lista på punklåtarna och plasterna jag ville omnämna. Stream of consciousneess, som en intern dialog, under en busstur genom Stockholm, där delar av de (översatta) låttextern blir en del av tankarna och observationerna. Jag fortsatte att åka längre än vad jag behövde för att få mer tid att fundera över min idé och hur jag ville formulera den. Det blev väl 6 sidor när jag väl steg av bussen. Väldigt lösa och långt ifrån klar. Men det är en idé och jag har skrivit. Bubblan är nu spräckt och jag har hittat tillbaka till skrivandet. Det svåraste är över, att hitta orden och formulera en idé. Det blev på det stora hela en väldigt lyckad busstur.

Ps, en lustig grej. Hade igår klistrat in tre stycken artiklar från Rookie magazine i en worddokument om just skrivande och skrivkramp, som jag hade tänkt skriva ut. Men, det hann jag ju inte. Planerat att skriva ut dem ändå. Här är de tre artiklarna hur som helst:

1. Getting unstuck

2. Epress yourself  

3. Ten rules for writers